På väg från Minerva reef till Savusavu

De tre dagarna innanför North Minerva reef gick snabbt och vi sysselsatte oss med lite pyssel i båten och umgänge med seglarvänner, förutom lite vila förstås. Regnet öste ner större delen av tiden så det blev inget snorklande på revet. Sent på sista dagens eftermiddag kom solen fram och revlagunen låg helt spegelblank medan dyningarna brusade mot utsidan av revet. Magiskt!
Efter flitigt väderstuderande bestämde vi oss för att fortsätta mot Fiji och Savusavu på tisdagsmorgonen. Prognoserna visade brist på vind under minst ett och ett halvt dygn, men vi ville inte bli kvar under den tid som ett tropiskt lågtryck skulle passera och vem vet om det skulle bli bättre vindar efter det. Det tog sin tid att komma iväg, då ankarkättingen lagt sig kring ett korallhuvud. Pelle fick ett morgondopp med cyklopet för att kolla hur det låg till och vi drog oss också till minnes vad Angela på She San sagt när hon snorklade någon dag innan. Efter 45 minuter var vi i alla fall på väg ut genom passet.
Fram tills nu, på onsdag eftermiddag, har vi antingen gått för motor eller motorseglat i svaga vindar. Gårdagen bjöd på en hel del regn igen(!), men idag skiner solen för första gången på länge, bikinin har åkt fram och fläktarna inne i båten är startade. Mer regn är dock på väg. Senaste prognoserna visar på ännu längre period av svag vind och det var nog tur att Angela och Reto lånade oss lite mer diesel inför avfärden.
Vi har firat den svenska nationaldagen med rökt lax (från Norge!) och hovmästarsås. Vi avrundade det hela med lite godisbilar. SSB kanalen Gulf Harbour Radio spelade också den svenska nationalsången dagen till ära.
Nu önskar vi oss mer vind och mindre regn tills vi kommer fram. Vi räknar med att vara framme under fredagen. Allt väl ombord!

Ovanligt skönt med mellanlandning vid Minerva reef

Efter de två första dygnens segling blev det på eftermiddagen dag 3 dags för vår vän Yanne att träda i tjänst. Han fick brumma på i knappt två dygn innan vi fick vind igen och då kom vinden från ost. Så länge den ostliga vinden var måttlig, så fortsatte vi med nordnordostlig kurs för att förbereda oss för de starkare vindarna från ostnordost och nordost, då vi ville kunna falla av mer. Framåt kvällen dag 4 vred vinden mot ostnordost och ökade i styrka. Det blev en rätt obekväm natt och förmiddag med kulingvindar, regn, tre meter vågor snett framifrån och bidevindsbog. Tonvis med vatten vräkte över Loupan och oss, men vi tog oss framåt och kunde vid 14-tiden gå in genom passet på norra Minerva reef. Puh! Superskönt att ankra och det låg massor av båtar här denna gång och det fortsätter att strömma in båtar. Våra vänner, Angela och Reto på schweiziska katamaranen She San, hade kommit dagen innan och vi blev överbjudna på middag för att fira Angelas födelsedag. Hur lyxigt kan det bli?! Vid tiotiden somnade vi som stockar och har nu njutit en lång natts med regnet trummande mot taket. Passade ovanligt bra med en ordentlig avsköljning i sötvatten.
Det var många båtar som lämnade Nya Zeeland samtidigt som oss eller ett par dagar tidigare. Många har fått problem av olika slag längs vägen. Det har rapporterats om olika typer av läckage, motorproblem, trasiga vindroder, icke fungerande autopiloter och skörade segel. Vi lider med dem! Håkan, stort tack för påpekandet om segelstuven! Efter senaste insatsen för att täta och eldprovet sista seglingsdygnet, så verkar den just nu vara tät
Hur länge vi blir här vet vi just nu inte. Vi har inte detaljstuderat prognoserna än, men ryktet säger att det kan dröja innan vi får se några bra seglingsvindar som tar oss mot Savusavu och Fiji. Allt väl ombord!

På väg mot Fiji, dygn 1 och 2

Måndagen den 28 maj blev det dags att lämna Opua med siktet inställt mot Fiji. Det har blivit två dygn med friska vindar 20 – 25 knop och rätt så mycket gung, då vi haft brant slör och sjön med två meter vågor snett in från sidan. Nu under natten har vindarna börjat avta och från i eftermiddag börjar nog två dygns motorgång eftersom vi då kommer in i en högtrycksrygg. Lite ovant att vara tillbaka i gungig havssegling efter sju månaders upphåll, men vi kom fort in i vaktrutiner och annat som hör längre överseglingar till. Vi har haft fantastisk fullmåne och efter en squall kunde vi till och med ana en nattlig regnbåge i det starka månljuset.
Senaste prognosen från Metbob visar att ett stopp på Minerva reef nog är lämpligt, för att ligga där under tiden ett tråg med mycket regn och motvind ska passera hela seglingsrutten. Eftersom tråget föregås av en period med nordostlig vind (vinden rakt emot för oss), så har vi fått rådet att inte ta kurs direkt mot Minerva, utan se till att vi är sydsydost om Minerva när vinden slår om till nordost. Vi var många båtar som lämnade Opua samma dag och vi håller kontakt ett par gånger per dag via kortvågsradion och på mail. Både kul och tryggt!

På väg mot Fiji, dygn 1 och 2

Måndagen den 28 maj blev det dags att lämna Opua med siktet inställt mot Fiji. Det har blivit två dygn med friska vindar 20 – 25 knop och rätt så mycket gung, då vi haft brant slör och sjön med två meter vågor snett in från sidan. Nu under natten har vindarna börjat avta och från i eftermiddag börjar nog två dygns motorgång eftersom vi då kommer in i en högtrycksrygg. Lite ovant att vara tillbaka i gungig havssegling efter sju månaders upphåll, men vi kom fort in i vaktrutiner och annat som hör längre överseglingar till. Vi har haft fantastisk fullmåne och efter en squall kunde vi till och med ana en nattlig regnbåge i det starka månljuset.
Senaste prognosen från Metbob visar att ett stopp på Minerva reef nog är lämpligt, för att ligga där under tiden ett tråg med mycket regn och motvind ska passera hela seglingsrutten. Eftersom tråget föregås av en period med nordostlig vind (vinden rakt emot för oss), så har vi fått rådet att inte ta kurs direkt mot Minerva, utan se till att vi är sydsydost om Minerva när vinden slår om till nordost. Vi var många båtar som lämnade Opua samma dag och vi håller kontakt ett par gånger per dag via kortvågsradion och på mail. Både kul och tryggt!

Tiden på Nya Zeeland går mot sitt slut

Efter vår ”husbilssemester” seglade vi återigen norrut. Vi ankrade igen vid Waiheke Island och denna gång för att fira vår 30-åriga bröllopsdag på en av vingårdarna. MEN, på morgonen när vi vaknade var det så fantastiskt seglingsväder så vi beslöt oss för att istället segla vidare.

På eftermiddagen ankrade vi i fina Mansion Bay vid ön Kawau, där vi hade en mysig ankardrink i eftermiddagssolen. Vi låg kvar i den lugna viken ytterligare en dag och gick en liten vandring till en gammal koppargruva och besökte huset, där Nya Zeelands förste guvernör bodde.

Vi fortsatte sedan upp mot Whangarei, där vi skulle hämta upp vår nyrenoverade vindgenerator. Där passade vi också på att storbunkra icke färskvaror inför seglingen upp mot Fiji. Sen var det dags att fortsätta mot Opua, som är vår sista hamn här. Vi fick två fina seglingsdagar och när vi rundade vackra Cape Brett

fick vi till vår stora glädje sällskap av några flasknosdelfiner, som lekte runt båten i nästan en timme.

Sen gick vi in i det seglingsområde som heter Bay of Islands. Mycket fint! Tyvärr har vi inte gjort området rättvisa och besökt någon av alla fina ankringsplatser.

Väl framme i Opua blev det många glada återseenden från förra säsongen och de flesta hade samma undran, ”när blir det ett vettigt väderfönster för att segla upp till tropikerna igen?” Vi har blivit överraskade av att det faktiskt har varit svårare att hitta ett väderfönster nu än när vi seglade hit.

I väntan på vädret har vi roat oss med att fixa ytterligare några underhållsprojekt, som vi upptäckte när vi var ute och seglade. Denna gång har vi bytt lager i Watt & Sea, och åtgärdat VHF-antennkabeln som korroderat i masttoppen. Dessutom hade ju Håkan Friberg rätt i att segelstuven fortfarande inte var tät. Nu har vi igen bytt tätningslist och bytt låsanordningen som inte var tät.

Inga väderfönster har varit riktigt bra, men vi har kontakt, även denna gång, med meteorologen MetBob och kommer att segla imorgon måndag tillsammans med flera andra båtar. Det kommer sannolikt att bli lite blandad väderkompott med fina vindar, väldigt svaga vindar, motvind och medvind. Och så kommer vi väl träffa något av alla dessa tråg som är i farten här. Sträckan upp till Fiji är cirka 1200 sjömil och vi räknar med att det tar drygt en vecka.

Vi har tillbringat sammanlagt fyra månader på Nya Zeeland och har trivts verkligt bra. Det känns som landet har i stort sett allt.

Men nu ska det bli spännande att segla på havet igen och vi ser mycket fram mot besöket på Fiji.

Husbilsresan, en ny erfarenhet

Nu har vi rest runt under drygt tre veckor i vår hyrda husbil. De första två veckorna på Sydön och sedan på södra Nordön. Det har varit roliga, spännande och intressanta veckor, där kamerorna gått varma i försök att fånga alla vackra och dramatiska vyer.

Resan startade kylslaget runt Queenstown, Te Anau och Milford Sound, då en för årstiden tidig arktisk vind med snö hade svept in dagen innan vi kom, men sen har vi mest haft väder som liknat svensk sensommar med 15-20 grader på dagarna och 5-10 grader nattetid.

Queenstown visade sig vara en lite mer kommersialiserad och större variant av Åre. Naturen runt omkring är storslagen och erbjuder mängder av äventyrliga aktiviteter, som bungy jump och skärmflygning. Här utsikt från berget ovanför byn.

Och här ett exempel på mer kommersiell aktivitet på berget, som Pelle provade på.

Fast man kan ju också vandra på någon av alla vandringsleder som finns i naturen runt omkring och som för övrigt hela Nya Zeeland är så välförsett med. Vandringslederna är överallt verkligen välgjorda och fina med ordentlig skyltning, broar och spänger. De finns också av alla längder och svårighetsgrader, så det är bara att ta någon som passar tid och humör. Vi är inte så överdrivet sportiga, men de fina lederna har lockat ut oss på vandringar många gånger.

Queenstown blev inte vår favorit, däremot gillade vi den lilla guldgrävarstaden Arrowtown, någon mil därifrån.

Där gjorde vi en jättefin vandring i osannolikt vackert väder runt den lilla sjön Lake Hayes.

Som pricken över i blev det solig lunch på Amisfield Winery innan vi gick den sista kilometern tillbaka till bilen.

Vi hade från början inte tänkt besöka Milford Sound, trots att det är landets mest besökta turistattraktion. Men förledda av paret Askulv, som låg några dagar före oss i sitt husbilande, så ändrade vi oss och det är vi glada för. Vi tyckte att resan dit i sig själv var så storslagen att bara den motiverade utflykten.

I Milford Sound gjorde vi förstås en båtutflykt.

Tillbaka från Milford Sound hade vi tänkt bila vidare mot västkusten, som ska ha mycket dramatisk natur och sen över bergen via Arthurs Pass tillbaka mot ostkusten. Väderprognoserna för västkusten var dock urusla. Här kommer nu en av husbilens verkliga fördelar framför bokade hotellnätter, flexibiliteten. Vi ändrade oss och åkte över till ostkusten, där vi kunnat njuta av soligt och härligt sensommarväder hela resan. Vi hamnade först i Dunedin, där vi blev kvar en dag extra då Ulla fick problem med en tand. Under väntetiden kunde vi njuta av några av alla häftiga väggmålningar som prydde många husgavlar.

Några av trevligheterna på vägen norrut var:

Kvällsutflykt för att titta på små blå pingviner som återvände från dagens fiske och vandrade upp på stranden utanför Dunedin.

Mysiga och vackert belägna byn Akaroa på Banks Peninsula med många vandringsmöjligheter. Synnerligen fint belägen camping också.

Quake-museet i Christchurch. Vi stannade till några timmar i Christchurch enbart för detta besök och det var mycket intressant och lärorikt. Nog visste vi att det förekommer jordbävningar i Nya Zeeland, men att det är så vanligt visste vi inte. Här förekommer småskalv i stort sett varje dag.

Vandring i Kaikoura. Efter lite vägkrångel, som visade sig bero på reparationer efter en jordbävning som Kaikoura drabbats av 2016, kom vi fram till detta mycket vackert belägna samhälle. Havet åt ena hållet och snöklädda berg åt andra hållet. Mycket vackert!

En härlig food truck med pinfärsk fisk och skaldjur hittade vi också.

I Blenheim besökte vi Omaka Aviation Heritage Center. Helt fantastiskt uppbyggt och en unik samling flygplan från världskrigen. Pelle hade kunnat stanna hela dagen, minst! Även för en icke flygnörd var det mycket intressant och en halv dag försvann snabbt.

Vi cyklade också en dag bland vingårdarna runt Blenheim, som ju ligger i Nya Zeelands mesta vindistrikt, Marlborough. Cykelvänligt, då det är helt platt.

Sista stoppet på Sydön blev Abel Tasman National Park, där vi gjorde en fin vandring. Vi ställde bilen i Marahau och tog taxibåt för att komma till och från vandringsleden som man kan vandra flera dagar på.

Sen var det dags att ta husbilen på färjan över till Wellington, som ju är landets huvudstad och nästa dag besökte vi det jättefina museet Te Papa. Det var då 25 april och i Nya Zeeland var det ANZAC day, vilken är en dag för att minnas de som dog under första världskriget. Symbolen för dagen är en vallmo och den kunde ses överallt och alla städer hade platser med vita namngivna kors för offren från trakten.

På Te Papa fanns mycket intressant om Maorikultur och Nya Zeelands historia, men också en utställning om slaget vid Gallipoli under första världskriget. Historien berättades till stor del via olika personers upplevelser. Dessa personer hade avbildats i stort format av Weta studios. Otroligt levande!

Vi har verkligen blivit påminda om, både på flygmuseet , Te Papa och genom ANZAC-dagen, hur lyckligt lottade vi i Sverige är som inte varit indragna i något av världskrigen.

I Wellington besökte vi sen också Weta studios, som gjort alla animeringar, kostymer och effekter till Sagan om Ringen filmerna (bland annat).

Häftigt företag! Sagan om Ringen har blivit en stor turistmagnet här, med inspelningsplatser utsatta på vägkartorna, böcker om platserna och guidade turer till dessa.

Vi avslutade våra husbilsveckor på Nordön. Där blev det mer cykling bland vingårdar runt Napier (Hawkes Bay). Lättcyklat och trevligt här också.

Sen fick vi resans regniga dagar i de geotermiska områdena runt Taupo och Rotorua. Här ångade det varstans ur marken från underjordiska heta källor och även vår camping hade upptining av frusna gäster i varma källor. När regnet upphört besökte vi den geotermiska parken Orakei Korako. Där kunde vi vandra en och en halv timme bland svavelosande heta källor, bubblande lergrytor och geysrar. Rätt häftigt!

Ett besök på Hobbiton Movie Set stod också på programmet. Turistiskt? Ja, men kul och mycket välgjort.

Hobbiton var uppbyggt på en otroligt naturskön plats med gröna böljande kullar.

Sista dagar tillbringade vi på Coromandel peninsula där vi planerat att vandra Coromandel Coastal Walkway. Tyvärr passade Ulla på att ärva Pelles virus som han drabbades av i Napier, så det fick bli lite stillsammare sightseeing. Mycket vacker natur och många vandringsleder finns i området. Sista fricampingen vid en snäckstrand var magisk.

Vi kände oss väldigt nöjda med vår resa när vi återvände till Loupan, men som alltid ”borta bra, men hemma bäst”. Dessutom tyckte vi nog att Loupan var luftigare och större än vanligt.

Husbil eller segelbåt?

Vi har haft en så kallad ”plåtis”, vilket Ullas husbilande bror Peter upplyste oss om. Vår var en Mercedes van/liten buss som inretts för boende. Det ger en lätt konstruktion som är tämligen lättkörd och relativt bränslesnål, men med lite mindre utrymmen. Jämfört med en segelbåt är inredningen enklare, men ändamålsenlig. Vi hade bokat en bil för tre personer och det var nog bra, för vi fyllde snabbt upp den tredje personens stuvutrymmen och sittplats med våra grejor.

För att få fricampa måste bilen vara ”self contained”, dvs ha toalett och tankar för grå- och svartvatten. Vi har haft en sådan och i snitt har vi fricampat var tredje natt. Övriga nätter har vi stått på någon Holiday Park (camping), vilket behövts för att ladda bilens batterier, som enligt uthyrningsfirman bara är dimensionerat för 1-2 dygn utan laddanslutning. Dessutom har vi själva passat på att duscha, då bilens dusch var rätt värdelös. För övrigt så tycker vi att husbilen fungerat bra, varit bra utrustad med stor kyl, smidig utegrill integrerad i bilen, varmvatten och dieselvärmare som gått alla kvällar och nätter.

Husbilen var sju meter lång, alltså 21 fot ungefär. Det har varit lite trängre än i Loupan, som är 13 meter (43 fot), men betydligt rymligare än en 21 fots segelbåt i och med att bilen är högre och jämnbred.

Generellt är Nya Zeeland väldigt lätt att husbila i. Tätt med Holiday Parks, som är fräscha och välutrustade. Det enda man kan ha invändningar mot är att duschutrymmena i stort sett ALLTID är ouppvärmda, dvs har utomhustemperatur. Ganska kylslaget att klä av sig när det är nollgradigt ute! Vattnet är däremot alltid varmt och skönt. De två bästa Holiday Parks vi träffat på är Akaroa (den vackraste utsikten) och Taupo de Bretts (uppvärmda duschar och varma källor att bada i) Olika regioner har olika bestämmelser för fricamping. Vi har laddat ner en app som heter CamperMate, där man kan hitta den mesta informationen en husbilsresenärer behöver, till exempel platser där det är tillåtet att fricampa.

En husbil är inte billig att hyra, speciellt inte med tillägg för självriskeliminering till försäkringen. Den är vi dock glada att vi tog, eftersom vi någon av de första dagarna gjorde en lite för snäv sväng i mörkret runt en ”osynlig” blomurna och fick en repa i sidan. Besparingen man förmodligen gör jämfört med vanlig bilhyra plus B&B ligger i möjligheten att inte äta alla mål mat ute.

Det vi alldeles speciellt har uppskattat är flexibiliteten. Att kunna ändra resplaner, stanna för en fika eller lunch när helst man önskar, är ju toppen.

Skönt också med känslan att ha ett hem fast man är på resande fot och det uppskattar vi med båtlivet också. Så kanske någon dag, om vi tröttnar på eller blir för skröpliga för seglandet, att vi skaffar en rullande version av Loupan, vem vet?

Återstart på Nya Zeeland

Efter tre härliga månader hemma med familj, vänner och vinter så flög Pelle ner till Loupan i Whangarei den 2 mars för att sätta igång med årets underhållsprojekt. Ulla kom ner två veckor senare. Samma dag landade också Tuija och Ingvar på Hakuna Matata II och det blev ett glatt återseende i Auckland. Dagen efter var det start för benet Auckland – Brasilien i Volvo Ocean Race och vi passade förstås på att njuta lite i Race Village och se starten från Mt Victoria i Devonport innan vi startade resan upp mot Whangarei.

VOR-8364

Pelle hade varit flitig värre under sin tid i Whangarei och Loupan kunde sjösättas dagen efter vi kom upp från Auckland. Sen fortsatte vi med underhållsaktiviteter ytterligare två veckor.

BackToSeaLR-2404

Säsongstartens underhåll har bestått av

  • En större genomgång av motorn. Motorn har nu gått 2400 timmar, så det var dags för en lite en större genomgång då vi följt Yanmars serviceschema. Det innebär att vi bland annat har kontrollerat spridarna, bytt ”mixning elbow” och kontrollerat ventilspel. Vi har också gjort rent värmeväxlaren i motorn och upptäckte då ett skadat packningsssäte som kunde ha orsakat läckage om det inte åtgärdats. Blev en tidskrävande operation då värmeväxlarelementet korroderat fast.
  • Mindre reparationer av seglen, som till exempel byte av UV-skydd i akterliket på vår arbetshäst hydranet genua 3.
  • Nya lattor till storseglet.
  • Revsystemet ändrat till traditionellt ”slab reef”. Efter flera års frustration över det i praktiken opraktiska singel-line arrangemanget kom vi äntligen till skott och bytte revsystem. Vi har nu provat det nya revsystemet och det känns bra.
  • Ny stackpack. Den gamla var ordentligt sliten och konstruktionen var sådan att den samlade regnvatten i seglet. Den nya är rejält förenklad och skyddar seglet bättre.
  • Renovering av sprayhood. Allmän översyn samt byte av fönstren. Har klarat sig överraskande bra.
  • Låtit sy upp komplettering till sprayhood så vi fått ett löstagbart litet doghouse, som ger oss skydd vid regn akterifrån och lite mer ombonat vid nattsegling i kallare vatten, som till exempel när vi ska lämna Nya Zeeland.
  • Lagning av mindre gelcoatskador
  • Putsning och vaxning
  • Polerat rostfritt
  • Bottenmålning
  • Nya skrovgenomföringar i plast. Vi har bytt ut de gamla genomföringarna i brons och bottenkranarna i rostfritt mot nya i plast från TruDesign.
  • Nytt motorreglage. Vi upptäckte kvällen innan sjösättning att motorreglaget hade korroderat ihop totalt. Provisoriskt fixades detta inför sjösättningen genom att en vajer riggades. Nytt reglage beställdes och sen skulle ”bara” bytet från det gamla till det nya reglaget göras. ”Piece of cake”, sa kaptenen, men det uttalandet fick han ångra. Många svordomar och timmar senare var dock det nya reglaget på plats. Svordomarna kom sig av att reglaget var så korroderat så det inte gick att skruva isär, utan det fick sågas sönder i bitar. Ytterligare svordomar hördes när det enda sättet att få ut det var att såga en öppning i akterskottet i ena akterruffen.
  • Renovering av vindgeneratorn. När det var dags för återmontering av vindgeneratorn så upptäckte vi att ytbehandlingen satt tämligen löst och stora sjok föll bort. Hela härligheten fick plockas ner i sina beståndsdelar och skickades på sandblästring, etsning och epoximålning.
  • Vi har ersatt aktre övre mantågsvajer fram till midskeppsgrinden med stålrör (förlängt pushpit). Detta för att bättre kunna hänga upp solpaneler. Vi har i efterhand upptäckt att det också ger en tryggare känsla när man lämnar sittbrunnen under segling.
  • Lagat ratten. En eker hade hade lossnat i navet och vi förstod inte hur det skulle åtgärdas så vi kontaktade Jefa i Danmark som levererat styrsystemet. Efter en halvtimme hade vi svaret på frågan och dessutom hade de skickat de delar vi behövde. Allt utan någon kostnad för oss! Tre dagar senare levererades paketet till oss. Snacka om kundvård!
  • Nytt fäste i rostfritt till radarantennen. Vi avskyr numera detaljer i gjuten aluminium, då dessa vittrar sönder i det klimat vi seglar i. Både problemen med motorreglage, vindgenerator och fästet till radarantennen berodde på detta.
  • Lagat radarstolpen som fick sig en knäck i samband med sjösättning.
  • Slipat och behandlat sittbrunnsbordet med hårdvaxolja.
  • Galvaniserat om kätting och ankare.
  • Översyn av ankarspelet.
  • Bytt duscharmatur inomhus. Otroligt vad allt rostar även om det inte är i direkt kontakt med saltvatten.
  • Översyn och ompackning av livflotte och JonBouy
  • Tvättat klädseln till dynorna i salongen.
  • Kompletterat med extra brytblock till furlexens revlina efter påpekande vid riggchecken i höstas.
  • Nya genuaskot.
  • Rejäl tvätt av teak med efterföljande Boracol behandling.
  • Besiktning av landströmsinstallation. I Nya Zeeland måste man ha ett intyg från en besiktning/kontroll av de delar som ansluts till landström, om man inte har det är det inte tillåtet att koppla in sig i marinornas eluttag. Intyget kallas EWoF och när man har lyckats få ett godkännande märks landströmskabeln med en speciell etikett. Kostnad 140 NZD. Vår besiktningsman hade lite problem med sina tester i början tills vi kunde förklara att vi är helt galvaniskt avskilda från landsidan (via en Mastervolt GI7). När det var klargjort såg han mycket nöjd: Excellent!

För vissa av våra underhållsprojekt har vi anlitat några av de många båtrelaterade företag som finns i Whangarei och här är några som vi kan rekommendera för er som kommer efter oss:

Riverside Drive Marina
Ett bra ställe att förvara båten på och vi tycker att de har varit hjälpsamma och jättebra. Dessutom gångavstånd till stan och trevlig miljö socialt med permanentboende på båtar. De bedriver dock ingen varvsverksamhet. Man får på egenn hand anlita ”hjälpare”. Här marinans underbara personal Louise, Karl och Moe.

RDM-8615Louise, Karl & Mo

Mer info: http://www.riversidedrivemarina.com

Alloy Stainless & Marine Ltd
På varvsområdet återfinns detta kompetenta gäng som jobbar med rostfritt. Ett riktigt guldkorn som snabbt och snyggt hjälpt oss med förlängningen av pushpit, lagat ratten och gjort nytt fäste till vår radarantenn.

ASS-8631

Mer info: https://asmltd.co.nz

UK Sailmakers Northland Canvas
UK segelmakeri med ”vår man” Phil, tycker vi har varit väldigt service minded, haft bra ideer och gjort både snyggt segel- och canvasjobb med pålitliga leveranser. Dessutom kommer de till båten med alla leveranser, monterar och försäkrar sig om att allt blivit rätt. Mycket överraskande och uppskattat!

UK-8662

Mer info: http://www.northlandcanvas.co.nz

SK Paintings
Vi har anlitat Simon på SK Painings för arbetet med botten och renovering av ytskiktet på vindgeneratorn. Kompetent och pålitlig och kan också rekommenderas för den som vill ha vaxningshjälp. Om man behöver ha något målat (epoxi etc) är det mannen man ska kontakta.

Simon-3525

Kontakt: info@skpainting.co.nz, mobil 02108420275

The PropSpeed Guru
Brian Oliver har rengjort Loupans propeller och applicerat propspeed för att förhindra beväxning. Intressant att det var billigare att anlita honom än att själv köpa material och göra jobbet. Och det blev antagligen mycket bättre.

Brian-3539

Kontakt: Mobil 0274968845

Immaculate
Glenn Maconaghie har hjälpt oss med lagning av gelcoatskador och lagning av radarstolpen i kolfiber. Om man behöver hjälp med glasfiber, kolfiber och andra plastjobb är Glenn en bra resurs.

Glenn_-8674

Kontakt: glenn@immaculate.net.nz

Whangarei Marine Services
Whangarei Marine Services har bistått med kontroll av ventilspel vid översynen av motorn. De är auktoriserade Yanmar- och Volvomekaniker.

RR_JeffSue-8648

Jeff & Sue

Mer info: http://rayrobertsmarine.co.nz

Diesel Maintenance Limited
Bosch dieselverkstad hjälpte oss att kolla och rengöra spridarna till en mycket rimlig kostnad och jättebra service.

enlight1

Aaron har här kollat och rengjort Yannes spridare. Högsta betyg!

Mer info: https://www.dieselmaintenance.co.nz

Omori Tech Ltd
Besiktade vårt landströmssystem och utfärdade en EWoF. Kunnig man med listig testutrustning.

EWOF-3513

Kontakt: Fråga Louise på marinakontoret!

Avon Industries
Har galvaniserat kätting och ankare. Snyggt jobb och smidig service då de hämtade och lämnade kätting och ankare också.

Mer info: http://avonindustries.co.nz

Totalt jobbade vi med underhållsprojekten under nästan en månad. Allt tar sin lilla tid och nya saker dyker upp längs vägen.

På påskaftonens morgon lämnade vi Riverside Drive Marina, vid högvatten. Det finns en lite grundare passage efter den öppningsbara bron och vi ville vara säkra på att flyta fritt hela vägen. Vi fick fin medström ut mot havet och lagom till påsklunchen ankrade vi i en fin vik innanför Breem Head och där tillbringade vi också natten. Nästa morgon hissade vi segel och styrde mot Great Barrier Island, som ligger cirka 40 sjömil sydost om inloppet mot Whangarei. Det kändes härligt att segla igen och vi fick en mestadels fin segling ner. Mot slutet av eftermiddagen ankrade vi i en av de många vackra och skyddade vikarna runt Port Fitzroy på Great Barrier Island. Ön är hög och naturskön med många fina vandringsleder. Runt tusen personer bor ute på ön och under påskhelgen var här många fritidsbåtar från fastlandet. En av dagarna hyrde vi bil för att ta oss ut till ett par olika vandringsleder.

View-0955

Quizz-0952Vilka djur kan man se (minst två)?

PelleVandring-0951Den ofrivillige vandraren

I viken vid Whangaparapara fick vi en morgon besök av späckhuggare som simmade runt viken. Var dock jättesvåra att fotografera, sorry.

Efter några dagar seglade vi ner till Waiheke Island utanför Auckland i envis byig motvind och krabb sjö. En riktigt tråkig segling! Ända sedan Whangarei hade vi med jämna mellanrum stött på S/Y Peristera med Linda Lindenau som skeppare och gäster ombord. De höll lite raskare tempo än oss, så de låg ofta en dag före. Här räcker de över några informationsbroschyrer för Waiheke Island innan de styr norrut.

05042018-_DSF0967

På Waiheke Island finns många ankarvikar att välja på beroende på vindriktning. Waiheke Island är av det lite ”glassigare” slaget. Här fritids- eller permanentbor många välbeställda Aucklandbor och färjependlar in till stan. I den lilla byn Oneroa finns många små gallerier och där hittade vi den här vackra kvinnan i lamellteknik.

Skulptur-8793

Ön är också känd för sina vingårdar och vi passade på att ta en härlig lunch på en av dem.

06042018-_V6C8859

06042018-_V6C8824
John Dory – mums!

_V6C8878X
Solnedgång över hamnen Oneroa

Sen var det dags att sätta kurs mot Auckland och Westhaven marina där vi bokat plats för en månad. Vi tog en omväg och fick en fin kryss via vackra öar in mot Auckland.

Auckland-2
Härlig kryss in mot centrala Auckland – nästan overkligt

Sen var det dags för drygt tre veckors husbilssemester och vi tog flyget ner till Queenstown. Efter en lite småruggig inflygning bland bergen och en landning som fick avbrytas i sista minuten och göras om på grund av ”funny winds”, så kunde vi hämta ut vårt mobila hem. En häftig temperaturomställning blev det också, från dryga tjugo grader i Auckland till nollgradigt i Queenstown, men vi var laddade med underställ, mössor och vantar. Samma dygn som vi reste iväg från Loupan passerades Nya Zeeland av ett riktigt oväder och i Auckland blåste stormvindar (> 50 knop i marinan) på kvällen och natten. Vårt försegelkapell klarade inte riktigt av det, så nästa morgon fick vi denna bild i ett mail från marinan med rubriken STORM DAMAGE. För övrigt klarade sig allt bra.

IMG_7300

Mer om husbilslivet i vårt nästa blogginlägg.