Framme i ett soligt Nya Zeeland

Efter exakt fem dygn och tjugotre timmar var vi förtöjda vid karantänsbryggan i Opua. Solen sken och shorts och t-shirt åkte på. Det låg massor av båtar vid karantänsbryggan och vi fick höra att det under tre dygn förväntades in mer än femtio båtar. Många som ville utnyttja väderfönstret alltså. Inklareringen var smidig, men mer noggrann i år när det gäller renhet på båtbotten. Kravet är att botten ska vara rengjord senaste månaden. Kvitton och foton ville de se och det blev tummen upp. Har man inte bevismaterial för att styrka detta, så gör de undervattensfotografering av skrovet för att se att det är rent.Tjänstemannen berättade att de också bad skepparen ta loss silen för vattenintag för inspektion om man inte kan visa bevis för att man vidtagit de krävda åtgärderna för bottenrenhet. De ställer också frågor om när bottenmålning senast gjorts och med vad. Helst också ha det dokumenterat via kvitton och foton. Skulle man ha för mycket oönskat material på botten så ska båten lyftas och rengöras inom 24 timmar. Ingen blir avvisad och det är inga böter.

Nu är vi förtöjda i marinan och livet känns toppen.

Allt väl ombord som ni förstår!

Fiji till Nya Zeeland, dygn 4 och 5

Nu är det tisdag morgon och Loupan glider fram med motorns hjälp sen några timmar. Solen har just gått upp över ett stillsamt hav där vinden bara blåser 4 knop . Så annorlunda än för några dagar sen när vågorna brusade och vräkte vatten över Loupan.
De senaste dygnen har bjudit på fin segling med avtagande vågor och vind runt 12-16 knop från ost, vilket betyder att vi seglat med cirka 60 grader skenbar vind. Värmaren har börjat få göra tjänst under natten, men vi upplever dagarna lite mindre kyliga än vi minns från förra året. Kanske har det att göra med det massiva högtryck som ligger över norra Nya Zeeland.
Idag blir det lite rensning bland bland frukt och grönt, eftersom de inte ska tas in till Nya Zeeland och vi hinner inte äta allt. Dessutom ska vi fylla i diverse blanketter inför inklareringen och hissa Q-flaggan.
Nu på morgonen har vi 150 sjömil till Opua, där vi klarerar in i morgon förmiddag och träffar lite seglarvänner, innan vi fortsätter ner till Whangerei. Vi stannar sannolikt bara ett par dagar i Opua, eftersom det kraftfulla högtrycket kommer att börja dra bort och ersättas av ett ettrigt lågtryck under helgen.
Vi ser fram mot att komma tillbaka ”hem” till Nya Zeeland och allt är väl ombord!

Fiji till Nya Zeeland – dygn 3

Äntligen! I morse började äntligen vinden mojna efter en mer blåsig natt än vi förväntade. Sjön började också lugna ner sig och nu har vi bara 1,5 meter vågor och vind runt 16 knop från ost. Det har varit en solig dag och temperaturen påminner om svensk sommar med varmt i sol och lä under sprayhooden och svalt i vinden. På nattvakten är det nu långbyxor, tröja och jacka som gäller. Ulla har fått fram stövlarna också.
Idag har vi haft en MOB-situation. MOB står vanligen för Man Over Board, vilket är otroligt allvarligt. I vårt fall handlade det om Mobile Over Board, vilket är tråkigt men definitivt inte allvarligt. Det var Ullas mobil som hon använt för att lyssna på ljudbok under nattvakten. Tyvärr blev den obetänksamt kvarlämnad under sprayhooden och senare på dagen användes en lång stund för att leta efter den. Till sist såg vi de små hörlurarna hänga runt en mantågsstötta och insåg att telefonen vid någon kraftigare krängning på grund av vågorna helt enket glidit iväg genom en springa i nederkanten av sprayhooden. Suck! Tråkigt, men ingen katastrof även om det blir lite pyssel att få ordning på allt så småningom. Turligt nog var det ett Fiji SIM-kort i, så det vanliga Teliakortet är kvar ombord.
Väderförhållandena har inte varit idealiska för daglig dusch i sittbrunnen direkt, utan vi har fått nöja oss med nödtvagning i handfatet. I sittbrunnen hade det blivit saltvattensdusch, eftersom det varit ordentliga översköljningar av hela båten med jämna mellanrum och luften fylld av spray från vågorna. De tonvis med vatten som sköljt över båten har varit en bra läcktest. På det hela taget är båten torr och fin, men ett mindre läckage från aktre delen av sittbrunnen har vi hittat. Segelstuven kan vi numera dränera inne från båten och där har vi hittat någon deciliter. Nästan tätt alltsä.
Nu klockan 15 har vi 445 sjömil till Opua och 500 sjömil till Whangarei. Mer än halvvägs alltså, obereoende vart vi går. Allt väl ombord!

Fiji till Nya Zeeland, dygn 2

Natten till lördagen blev lugnare än väntat med vind runt 20 knop, men framåt morgontimmarna ökade vinden och höll sig runt 25-30 knop under förmiddagen innan den vid lunchtid återgick till att vara runt 20 knop. Havet och vågorna skummade under morgontimmarna och man riktigt ser kraften. Vi föll av lite för att ha det lite bekvämare. I natt var det månljust och stjärnklart en stor del av natten och idag har vi haft molnfri himel. Fram till dess var det helmulet och verkligen grått. Vinden har sakta börjat vrida så den kommer något nord om ost, vilket är bra för oss. Just nu seglar vi med kurs runt 190-200 grader. När vinden avtar ytterligare kommer vi att ta de sista graderna för direktkurs mot Opua. Prognosen säger måttliga och avtagande vindar resten av vägen.
Även om vi inte ser några andra båtar på havet så vet vi att vi inte är ensamma. Det var minst ett tjugotal båtar som lämnade Fiji under onsdag och torsdag och många också från Tonga. Vi håller kontakt varje dag via kortvågsradion och radionätet South Pacific net, dit många av båtarna rapporterar position. Dessutom har vi privat kontakt med flera seglarvänner på väg mot Nya Zeeland. Tryggt och trevligt att ha koll på varandra. Förhoppningsvis kan ni också se oss på MarineTraffic,
Nu vid 15-tiden har vi 630 sjömil kvar till Opua och ytterligare 60 om vi går direkt mot Whangarei/Marsden Cove. Det betyder att vi är halvvägs imorgon bitti. Allt väl ombord!

Fiji till Nya Zeeland, dygn 1

Vid åtta på morgonen igår, torsdag, gick vi ut genom revet genom Navula passage. Vi fick ett par behagliga timmars segling innan vinden tog fart och vågorna började byggas upp. Vi har haft 20-25 knops vind och vi har kunnat segla ungefär halvvind så här långt. Halvvind i 20-25 knops vind låter som en toppensegling hemma i skärgården. Här på havet är det faktiskt inte riktigt lika bekvämt, eftetsom de tre meter vågor som byggts upp kommer in ganska så mycket från sidan. Vi försöker hitta en balans med båtfarten och kursen för att ta vågorna och få någorlunda behaglig gång. En hel del översköljningar blir det i alla fall. Vi är dock imponerade av hur bra Loupan går i den här ganska oroliga sjön och Ray har hittills klarat sin uppgift utmärkt. Vi har under de 30 timmar vi varit på väg klarat av 250 sjömil. Just nu går vi med kurs cirka 210 grader, men så fort vinden avtar och vrider något nord om ost (vilket är utlovat) så kommer vi ta direktkurs mot Whangarei eller eventuellt Opua, beroende på vädret när vi kommer fram. Just nu är det utlovat stiltje sista dygnet och då kanske vi klarerar in i Opua och sen fortsätter till Whangarei när vinden kommer. Innan dess har vi det kommande dygnet att ta hand om det som prognosticerats som resans blåsigaste. Allt väl ombord!

Mot Nya Zeeland igen

Imorgon bitti lämnar vi Fiji efter drygt fyra fina månader här. Underbar ö-nation med de mest underbart vänliga och välkomnande människor.

Det sägs vara ett mycket bra väderfönster som precis öppnat sig idag. Det är ett långt fönster med ett högtryck som rör sig långsamt, vindriktningen är bra och om prognoserna stämmer så kommer vi ha vinden strax akter om tvärs större delen av vägen, vilket man inte alltid får mellan Fiji och Nya Zeeland. Enda minuset är att högtrycket är väl kraftfullt och det innebär starka vindar runt periferin, så första halvan av seglingen blir lite småstökig. Även denna gång använder vi MetBob som väderman.

Vi räknar med att vara framme om cirka en vecka. Sjöställ och varma kläder är framtagna och värmaren är provkörd. Allt väl ombord!

På besök i paradiset.

Vi fick chansen, och tog den, att få mönstra på Loupan i 2 veckor. På Fiji!!! Det finns många underbara ställen, men Fiji måste vara ett av dom vackraste. Och Fiji-folket ett av dom vänligaste. 322 öar på 18.376 kvadrat km. Stränder med sand så gudomligt mjuk och nästan vit. Höga toppiga öar omgivna av korallrev i ett smaragdfärgat hav. Här är sagolikt lätt att trivas. Till detta ska adderas Ullas och Pelles fantastiskt trevliga sällskap, gästfrihet och professionella sätt att hantera båten. Efter 13 dagar har det nu blivit dax för oss – Robin och Marie – att skriva vårt gästinlägg på Loupan-bloggen.

Pelle och Ulla möter vid flygplatsen och tar oss till Denarau Marina

Musket Cove

Musket Cove – på ögruppen Mamanuka blev vårt första stopp. Det var slutet av ”the iconic Musket Cove Regatta Week” med massor av båtar ankrade i viken (stor som Kanholmsfjärden) men Ulla och Pelle var smarta nog att undvika trängseln och den sydliga hävande sjön. Det blev ankring på andra sidan revet i norrviken. Där fick vi snorkla bland fiskar i fantastiska färger – en inbjudande försmak till de vackra koraller, bläckfisk och sköldpaddor vi sedan skulle få se under våra undervattensturer. Vi vandrade på stranden och träffade till kvällen de trevliga båtvännerna på Mezzaluna och She-San på ”sundowner” och middag inne vid marinan vid en ”cook-your-own-bbq” plats – smart arrangemang där man kunde låna grillplats med tallrikar och bestick från den trevliga baren.

Solnedgång Mamanuka Islands, Fiji

Första fisken fångas ombord

Så styrde vi mot Waya i nästa ö-grupp Yasawa Islands där vi ankrade utanför Yalobi Village. Men på vägen skulle det fiskas … Robin hade nog överdrivet Maries talang för fiske, men det kanske bidrog till att Pelle blivit inspirerad – nya drag hade inhandlats och Pelle och Marie valde noga, 10 minuter senare nappade, vad vi efter mycket googlande och diskussioner med Jeff på Mezzaluna artbestämde till en bluefin tuna. Med gemensamma insatser var fisken så småningom både död, rensad och filead till allas stora belåtenhet. En inte helt enkel uppgift ombord under gång där man helst inte vill ha varken fiskblod eller rens ovanför aktersteget …

Stolta fiskare

Vår första sevusevu

Vid ankomsten till Yalobi Village begav vi oss in till byn för en sevusevu iklädda sulus som för männen är en halvlång omlottkjol i svart eller mörkblått och för kvinnorna ett mer färgglatt höftskynke. Upptill en topp med väl täckta axlar. Ulla och Pelle har tidigare i bloggen beskrivit hur det går till – en synnerligen trevlig och smart tradition där man vid ett möte med byns ”head man” under en ceremoni följt av trivsamt småprat överlämnar kavarötter vilket ger ”yachties” tillgång till att vandra fritt i byn, bada, dyka och fiska i vattnet utanför. Överallt möts man av ett ”bula” och vänliga leenden och det erbjuds ofta gott om möjligheter att utbyta tjänster. Ett utmärkt arrangemang till gagn för alla.

På besök hos byns ställföreträdande chief

Vi har frossat i Papaya, smakat kokosvatten …

… och vandrat utmed stränderna

Rundtur i skolan och kyrkobesök

Efter att Tiki nästa dag tagit oss upp på en av topparna med en gudomlig utsikt över närliggande öar stannade vi till vid byns skola. Inför några av byns barn visade Ulla på världskartan hur Loupan tagit sig hela vägen från Sverige, genom Panamakanalen och till andra sidan jordklotet, via Nya Zeeland till Fiji. Här bor elever från öns alla byar under veckan tillsammans med några föräldrar som tar hand om markservicen. Barnen lär sig engelska från första klass och vi var alla imponerade av skolans visdomsord, kloka mål och värderingar.

Tiki tar oss på en guidad tur till en av öns utsiktsplatser

Vilken utsikt!!!

Ulla visar Loupans färd runt jorden

I skolan lär man sig engelska redan i första klass

Nästa dag var var vi inbjudna att delta i gudstjänsten som inleddes med söndagskola

Pelle blev omåttligt populär bland byns barn under en flygtur med drönaren

Octopus resort

Det finns massor av resorts – men alla är diskret innästlade bland palmer och annan grönska utmed strandkanten så från havet kan man knapt skymta tak och byggnader. Vårt nästa stopp var vid Octopus resort – det var dax för Robin och Marie att ”laga” middag.

Ett kort stopp över natten vid Octopus resort

Delfiner – äntligen!!

Nu har vi fått uppleva hur underbart det är att studera delfinerna leka runt båten. Snabbt, elegant och lekfullt kastar dom sig fram och viker sedan undan microsekunden innan fören slår ner i vågorna. Här blev det inga bilder… Vi var fullt upptagna med att beundra de femton vännerna som graciöst skojade med oss …

Högsta toppen på Navadra bestigen

Resans vackraste ö! En fantastiskt fin obebodd söderhavsö med bländande sandstrand och sockertoppsberg. Vi ankrade i viken med sju andra båtar i sjölä bakom öns sandrev. Framför oss i slutet av den tunna strandremsan tornar ett berg upp sig som bara måste bestigas. Pelle och Robin gav sig upp för branten genom den svårgenomträngliga djungeln mot solen som gassade på bergets topp. Vilken upplevelse! Vilken utsikt! Vilket teamwork!

Dagens utmaning – berget måste bestigas!

Belöningen väntade på toppen

Oväntat möte i monsunen

Cirkeln har slutis och vi är tillbaka vid Malololailai Island och Musket Cove vårt sista utsjöstopp. En länge beundrad och väldigt häftig ”after sail” båt – FPB 64 – låg i viken. Ett absolut måste att ta dingen för en liten fotosafari runt båten … och kanske om man ber snällt ett litet besök ombord? Pelle och Robin utrustade sig med största charmen och gav sig iväg till vår båtgranne för att prova lyckan. Och se, Pelle hittade rätt i första meningen … sen var det välkomna ombord till vår stora lycka …

Segling bland korallrev i svårnavigerade vatten

Seglingen har varit minst sagt varierande, inte alltid de annars så säkra ostliga passadvindarna. Vi har haft både kryss, fina sträckbogar och härlig medvind med hissad code zero. Att navigera i de oftast dåligt uppmätta vattnen är en utmaning – oftast följer man en rutt från en app eller guide eller någon annan båts tidigare ”spår” eller egna tidigare ”spår. Och ibland krävs utkik i fören för att ta sig in mellan reven ”en route” eller till ankringsplatsen. Att ta sig utanför ”leden” kan innebära närkontakt med ett outmärkt rev och obehagliga överraskningar – där vill man absolut inte vara. Under seglingen blir det inte sällan prat om tidigare seglatser på ömsom håll och tips om bra lösningar. Hemma väntar ju vår Arcona, nästan likadan båt men 3 fot kortare och det finns mycket att lära från erfarna långseglare.

Vinaka

Vår semester i paradiset börjar gå mot slutet. We would like to take this oppurtunity to thank Jeff and Katie on Mezzaluna for lending us snorkling gear and a wonderful sundowner and to Angela and Reto for a sundowner and a pleasant late afternoon tour of She-san. Men hur tackar man Ulla och Pelle för detta underbara äventyr? Det blir svårt. Hoppas vi någon gång kan återgälda det ni så frikostigt delat med er, seglats och härlig samvaro i den bästa av alla miljöer. Själva brukar Ulla och Pelle avsluta sina inlägg med ”allt väl ombord” – vi kan intyga att det är mer än väl ombord, här saknas inget. Vi äter och dricker gott varje dag, Ulla bakar bröd och gör yoghurt. Och vattnen runt öarna är fulla av båtvänner från jordens alla hörn, vänner som är go’a och glada och stöttar varandra med både tips, råd, trevligt sällskap, reservdelar och fix. Allt är helt enkelt ”uasivi” utmärkt väl ombord!

Marie & Robin