Pan, pan, pan vid Vanua Balavu

Efter ankomsten till Fiji och Savusavu blev det många glada återseenden och många sociala kvällsaktiviteter. Det var inte bara gamla vänner som Acapella, Blå Ellinor, Mezzaluna och Atla att krama om. Dessutom hade vi via VHF och kortvågsradio ”lärt känna” nya båtar medan vi låg vid Minerva reef. Nu fick vi tillfälle att se personerna bakom radiorösterna. Kul! Här från en av många re-unions.

Dags för ”pojkarna” på Loupan och holländska Acapella och Jonas att testa sina sulus.

Vi måste också visa ett par bilder från Minerva. Först Atla/Evas utdelning av nybakade kanelbullar.

och sen den målning Eva gjorde, inspirerad av vår favoritmeterolog Davids visdomsord ”A weather model is an idea based on incomplete initial data, using formulas of the atmosphere not fully understood”, som ni kanske minns från tidigare blogginlägg. Målningen skickades så småningom till Patricia och David på Gulf Harbour Radio.

Förutom trevligheter ägnades veckan i Savusavu åt vila, städning, tvätt och påfyllning av matförråden efter dryga två veckors segling. Vi hann också med att delta på ett av den legendariske Curlys seminarier om segling på Fiji. Det lyckades vi på något sätt missa förra året.

Sist, men inte minst så gick Eva på Atla lös på våra frisyrer och det blev verkligen jättebra.

Efter veckan i Savusavu dök det upp ett bra väderfönster med sydlig vind och tillsammans med Acapella och Atla gjord vi en jättefin nattsegling över till Vanua Balavi i norra Lau group. En härligt öppen bidevindsbog och vågor mindre än en meter. Vi kom till passet genom revet på morgonen och väntade tills det blivit ordentligt ljust. Förhållandena var inte optimala med tjocka moln, men vi hade spår på plottern sen tidigare besök, så vi gick in till byn Daliconi med Atla tätt bakom. Acapella låg cirka en halvtimme efter och när vi precis skulle börja backa fast ankaret så hör vi en uppjagad röst på VHFen ”Pan Pan Pan – Acapella har gått på grund på revet två sjömil före byn och kan inte komma loss!”. Det blev upptakten till en tolv timmar lång räddningsaktion där vi, Atla och tre båtar med män från byn deltog.

Det såg verkligen inte bra ut och oturligt nog var tidvattnet på väg ned, vilket gjorde det omöjligt att få loss dem under dagen. Ellen och Martin började känna att deras seglingsäventyr var på väg att ta slut när de också såg att en stor del av rodret saknades. Turligt nog hade de en stor flat korallsten som gjorde att de låg stadigt och stilla och inte slogs mot något vasst underlag och vid högvatten kl 23 på kvällen kunde de dras loss av byns tre små båtar. Vårt Spade reservankare kopplades till ett fall för att kränga ner dem under räddningsoperationen. Det skars snabbt loss när Acapella var fri och ankare och tamp försvann i djupet. Acapella bogserades in till ankringen, då de fått en tamp i propellern i samband med aktionen. Det var tre utmattade men nöjda besättningar som somnade den natten.

Det blev för oss alla en bra påminnelse om att man aldrig kan slappna av i Fijis vatten med sina otillförlitliga sjökort (kanske inte i några vatten?!) och att utkik är helt nödvändig innanför revringarna.

Dagen efter var söndag och Loupans besättning åkte in för besök i kyrkan. Där blev vi varmt välkomnade och vi fick också tillfälle att rikta oss till byn med ett stort tack för all hjälp de bistod med i samband med bärgningen av Acapella. Sen blev vi förstås inbjudna på traditionell fisklunch och fick igen börja träna oss på att sitta snyggt på golvet och äta.

Sen var det dags att summera skadeläget för Acapella och de har haft en osannolik tur. Det verkar vara enbart kosmetiska skador på skrovet och roderskadan påminde mycket om den vi fick på väg mot Marqueses för två år sedan. Som tur var så är deras roder också från Jefa och det tas lätt av i vattnet. Dessutom är Loupan numera lastad med rikliga mängder glasfibermattor och epoxi. Beslutet var lätt, vi skulle med gemensamma krafter åstadkomma en tillräckligt bra lagning av rodret så att Acapella skulle kunna ta sig säkert till Vuda för en mer genomgående skadebesiktning och reparation.

Men först dags för Sevusevu, som efter överenskommelse med Turanga Ni Koro (byns talesperson), Tuta, hade skjutits till måndagen. Det blev en trevlig stund och många varma tack framfördes tillsammans med en ovanligt riklig tilldelning av kavarötter och andra gåvor.

Direkt efter gick alla tre båtarna ut till det vackra område som kallas Bay of Islands.

Där kunde vi ankra på fem meters djup i stilla vatten för att nästa dag börja jobba med rodret.

Snabbt förvandlades Acapellas sittbrunn till glasfiberverkstad med flitiga arbetare.

För att ge formen på sidan som helt försvunnit så blandade Eva, hör och häpna, trolldeg som sattes i rodret. Kanske inte det optimala, men man tager vad man haver och nöden är uppfinningarnas moder.

Till sist tre lager glasfibermatta och epoxi

och vips var nödrodret klart och kunde sättas tillbaka i vattnet tre dagar senare.

Allt förevigdes både över och under vattnet.

Ellen och Martin och alla vi andra var lättade och glada och förstås var detta värt att fira. Här Ellen och Martin med sin för dagen komponerade drink ”Acapella on the rocks”.

Här är receptet:

Efter en vilodag seglade Atla och Acapella mot Vuda marina och är nu framme efter en fin segling.

Vi gick tillbaka och ankrade utanför byn Daliconi. Vi ville ju väldigt gärna försöka få tillbaka vårt ankare, som försvann i djupet. Dessutom hade vi lovat Tuta hjälp med att felsöka hans utombordare. Vi har fått fin kontakt med honom och en kväll kom han ut med nyfångad fisk.

En annan kväll hade vi honom på besök och pratade lite över en öl.

På söndag förmiddag kom Åsa och Dan, Katie och Jeff samt Cliff, lastade med full dykutrustning i jollarna. Vi hade kommit ut med vår jolle till ”Acapella reef” en stund tidigare och hade till vår glädje fått syn på linan som tillhörde ankaret. Jeff kunde sen med snorkling och fridykning trassla ut linan från diverse korallhuvuden och ankaret kunde hivas upp i vår jolle. Hurra!

I deras jollar fanns inte bara dykutrustning utan också fika, så vi band ihop våra fyra jollar och fick en trevlig fikastund vid revet.

Slutet gott, allting gott!

Inte riktigt allt är gott, dock. Under tiden som ovanstående har utspelats så har Ullas pigga och friska mamma Ebba, 89 år, blivit krasslig. Det gör att vi imorgon onsdag, seglar mot Vuda, som ligger nära Fijis internationella flygplats. Vi räknar med att vara framme på fredag och Ulla flyger hem på lördag. Pelle fixar i ordning båten innan han också åker hem till Sverige.

Det innebär förstås också att vi behöver se över säsongens seglingsplaner. Återkommer om det så småningom.

Framme i Savusavu

Igår morse kom vi fram, efter en precis så snäll segling som var prognosticerad. Inklareringen gick väldigt snabbt och kvinnan från hälsomyndigheten var med ombord på jollen som kom ut från marinan för att hjälpa oss förtöja i bojen. Vi befanns inte utgöra någon hälsorisk och fick ta ned den gula karantänsflaggan och istället hissa Fijis flagga. Sen var det dags för tull, immigration och bio-security. Tulltjänstemannen klarerade in oss förra året också och det blev ett trivsamt återseende och allt gick supersmidigt. Vi var den första av den dagens ankommande båtar och både igår och idag har det varit en strid ström av båtar på ingående. Kul att träffa många av dem som bara varit röster på VHF och kortvågsradio tidigare.

Efter en trevlig kväll iland tillsammans med ”seglarfamiljen” så har vi sovit väldigt gott i natt. Vi stannar här till efter helgen.

Äntligen!

Igår vid 11-tiden lämnade vi och ytterligare ett tiotal båtar Norra och Södra Minervareven. Halva flottan stannade kvar några dagar till. Vinden hade lagt sig och låg runt 15-20 knop från ost och sjön hade lugnat ner sig med vågor runt två meter. Prognosen var ungefär så här för de tre dygnen upp till Fiji: första dagen fin segling, sen mycket svag nordostlig vind med trolig motorgång och till sist förhoppningsvis segling i 10-15 knops vind vridande mot ost. Snälla, men lite vindfattiga förhållanden. Gårdagen bjöd mycket riktigt på fin segling, däremot blev natten en blöt historia med fullkomliga SKYFALL under flera timmar. Ovanligt nog inga starka vindar tillsammans med det kraftiga regnet, utan svag vind från alla riktiningar. Vid 1-tiden i natt väckte vi Yanne (motorn) och den kommer sannolikt att gå hela dagen idag. Idag soligt, fint och stiltje. Loupan är skinande ren efter nattens ”högtryckstvätt”. Att vi är uppe i tropikerna nu märks på temperaturen i båten, 29 grader nu på eftermiddagen. Allt väl ombord alltså!

Mindfulness vid Minerva reef

Nu har vi varit här en vecka och allt pekade på att idag, söndag, skulle vara dagen då det var läge att fortsätta seglingen mot Fiji. Icke så! Igår eftermiddag och i morse fick vi uppdatering från Patricia och David på Gulf Harbour radio att väderfönstret blivit mindre bra, med en del motvind och ett tråg/front vi riskerar att möta när vi kommer upp mot Fiji. Dessutom tuff sjö det första dygnet. Våra egna nedladdningar av väder från PredictWind såg inte så illa ut, men det verkar lugnare att lita på en livs levande meteorolog än på datormodellerna. Det tyckte också de flesta andra av de 20+ båtarna som varit och är här. Bara en knapp handfull seglade iväg nu på förmiddagen och en av båtarna rapporterade redan utanför passet om risk för myteri i de dryga tre meter höga vågorna från sidan. Just nu kommer en av båtarna tillbaka på grund av de tuffa förhållandena med hård vind, snäv vindvinkel och upp till 3,5 meter höga vågor.
Även om det börjar klia lite i kroppen på de flesta besättningar, så är här gott humör ombord på båtarna. Eva på Atla gjorde en superuppskattad insats när hon bakade kanelbullar och under en vådlig och synnerligen våt jollefärd i kulingbyarna delade ut bullar till alla båtar här. Gissa om besättningarna blev både överraskade och glada. Vi också. Igår kväll var det frågesport på VHFen och varje morgon är det ett ”Minerva Cruisers net”, även det via VHF. Där delas och diskuteras väderprognoser, olika båtproblem med mera.
Vi har fortfarande gott om mat på båten, men fruktnätet med sina två äpplen ser lite ödsligt ut. Sen vi kom hit har vi delat på ett äpple om dagen för att få dem att räcka lite längre. En halv morot per person och dag ingår också i frukt- och gröntransonen. Situationen verkar liknande på alla båtar. Vi laddade inte upp med så väldigt mycket frukt och grönsaker inför seglingen mot Fiji, eftersom det som finns kvar när man kommer fram riskerar hamna i karantänssoporna. Vem kunde tro att seglingen på cirka en vecka skulle bli nästan tre veckor, som det just nu ser ut. Någon enstaka båt har haft brist på mat och har fått tilldelning av snälla båtgrannar.
Vindarna har börjat avta, men vi är hela tiden omgivna av en brusande och vacker vit ring, som skyddar oss från vågorna utanför. Det är otroligt hur det låga revet bryter ner vågorna.
Vi fortsätter pyssla, spela gitarr, läsa, baka, laga mat och njuta av tillvaron som den är. Allt väl ombord!

Vinden viner och vi väntar

Nu är det fyra dagar sen vi kom till North Minerva reef. Första två dagarna var vinden ganska måttlig och det blev lite trevligheter bland båtvännerna som kom in. Sen i tisdags kväll har vinden legat mellan 25-30 knop och mer i byarna så alla har hållit sig kvar på sina respektive båtar. Det är en ganska äventyrlig och våt jollefärd som krävs om man skulle drista sig över till någon grannbåt. Den sociala kontakten sköts nu via VHF-radion. Där är det full rulle hela dagarna eftersom vi är 22 båtar här. De som kom in igår vittnade om jobbiga förhållanden på havet med 4-5 meters vågor.Då är det lugnare här, vid lågvatten ett par decimeter vågor och runt halvmetern vid högvatten när mer vatten strömmar över revet. Då känns det lite smågungigt under några timmar innan vattnet sjunker tillbaka igen. Alla båtar verkar ligga stadigt med sina ankare och ingen av båtarna har draggat.
Minerva reef är verkligen en helt osannolik och unik plats att tillbringa tid på. Kolla position 23 38S och 178 54 W på Google Earth, så förstår ni vad vi menar. Alla pratar om de hummrar man kan fånga här på revet vid lågvatten, men vi har inte träffat någon som fångat någon hummer trots att vi varit här flera gånger. I det här vädret är det inte riktigt läge för några revpromenader i alla fall.
Vad fördriver vi tiden med hela dagarna och blir det inte dödstrist? Hittills har det inte varit tråkigt alls. Skulle man drabbas av leda är det bara att tänka på den kompisbåt som inte hann fram innan vädret bröt ut och som nu drejar bi i den grova sjön cirka 100 sjömil härifrån. Då är vi synnerligen lyckligt lottade som kan ägna dagarna åt att spela gitarr, baka, läsa, laga mat, reparera grejor, titta på film och prata med våra kompisar innanför revet. Vi lyssnar på Patricia och David på Gulf Harbour Radio varje morgon kl 7.15 på kortvågsradion. För er som är nyfikna så streamar de också via internet. Googla så hittar ni deras hemsida och kan lyssna. David, som är meteorolog, är en riktig klippa och de har gett oss verkligt fin väderservice i samband med det här osäkra väderläget. Vi blir alldeles säkert kvar här till nästa vecka om man får tro dagens utsago från David. Vi har gott om mat, men lite magert på frukt och grönsaksfronten. Allt väl ombord!

Paus vid Minerva Reef

Nu ligger vi ankrade här vid Minerva reef igen, för tredje gången. Denna gång lite ofrivilligt på grund av den tropiska storm som oroar metereologerna. Mysigt att vara här i alla fall. Vi kom fram vid 2-tiden efter riktigt fina seglingsdagar. Supertur med vinden, måttlig styrka och vi har kunnat segla med skenbar vindvinkel mellan 60 och 120 grader. Normalfallet när man ändrar kurs mot Minerva så sent som vi fick göra, är nog en hel del bidevind. Dessutom aldrig mer vågor än 1.5 meter. Riktigt fina seglingsförhållanden alltså. Efter lite båtfixande blev det härlig dusch och välförtjänt gin&tonic innan det blev middag och prat med SouthPac-net på kortvågsradion. Där rapporterar båtar som är på havet sin position och förhållanden ombord. Både trevligt och ger trygghet.
Imorgon kommer flera kompisbåtar in hit till Minerva reef. Hur länge vi blir här vet vi inte. Det är väldigt olika uppgifter om hur ovädret ska utvecklas, men det här mailet gick ut idag på eftermiddagen från metereologen David på Gulf Harbour Radio till oss seglare som har kontakt med dem (TD betyder tropical disturbance, typ oväder):

”TD UPDATE Sun 19 2019 GHR
I would like all of you to repeat the following 100 times.
A weather model is an idea based on incomplete initial data, using formulas of the atmosphere not fully understood.
Many are looking at GFS and seeing TD 95P disappearing. I am telling you that it has not. I am looking at IR satellite imagery plus ASCAT infrared imagery showing the depression still there, still rotating cyclonically, with winds to 40 kts. Imagery puts it at 11.1/177.4. This is real data, not model ideas. It is not moving very fast and ensembles show the storm to still be heading for Fiji. This trajectory is not to be trusted as members of the ensemble have it west of Fiji, some east of Fiji, etc. In 72 hours the forecast position is roughly 19/178W. Yes, east of the dateline. Global models such as EC still show a different track, more toward the SW of Viti Levu. And slow at that, not getting there until mid to late next week. It still may fizzle but the environment to develop further is good. There is little vertical shear and water temps high enough. We at GHR could not in good conscience suggest it’s ok to head for Savu Savu. This destination is probably the worst of all your choices as strong winds and high seas can be expected. Last week I mentioned Vuda and this still is the best of bad choices.
I plan to wait for a few more model runs and satellite data and at usual net time Monday morning I will update the fleet with the latest info I can get. Regards David and Patricia GHR”

Patricia och David ger väder till oss seglare över kortvågsradion varje vardag och i såna här specialfall även via mail och andra kanaler. De är före detta långseglare och David disputerad meteorolog. De gör detta på helt ideell basis och är enormt seriösa. Vi har lärt oss mycket av dem och uppskattar dem mycket.
Nu blir det tidig kväll och vi ser väldigt mycket fram mot en hel natts sömn utan nattvakter.

Allt väl ombord!

Tre dygn på havet och ändrade planer

Solen strålade från en klarblå himmel när vi lämnade Opua i tisdags förmiddag. Att nynna på What a difference a day make… kändes väldigt passande efter det blåsande och regnande som varit under de två dagarna innan. Motorgång var utlovat i väderprognosen från MetBob och det blev det. Vid tvåtiden på natten mot onsdag kunde vi hissa storseglet och spira förseglet för undanvindssegling i lätt vind, cirka 10-12 knop. Lite för lite vind egentligen, men man får ju vara nöjd med det man får, även om det går lite långsamt.
På torsdag morgon vred vinden mer mot väst och vi fick en verkligt härlig seglingsdag med slör och vind runt 15 knop. Vågorna har varit mycket lugnare än prognosticerat och hållit sig runt 1-1.5 meter.
På torsdagskvällen fångade vi och andra båtar upp, i väderprognoser vi tog ner, att ett tropiskt lågtryck bildas nära Fiji och att vi riskerar att segla rakt in det när vi närmar oss Fiji. Hmmm, inte så kul. Visserligen är vädermodellerna inte helt överens om hur det här lågtrycket kommer att röra sig och hur snabbt det ska försvagas, men den här typen av lågtryck är nyckfulla och inte att leka med.
Förutom massor av vind följer ofta kopiösa regnmängder och åska med på köpet under ett par dagar. Efter rådslag med MetBob och några andra kompisbåtar (Acapella, Atla ExotecStrike) bestämde vi oss i morse, när vi pratades vid på radio, för att ta det säkra före det osäkra, så vi ändrade kurs och styr nu mot Norra Minerva reef (igen!) för att avvakta utvecklingen av lågtrycket och inte riskera busväder kring ankomsten.
Till Minerva reef är det nu på förmiddagen 350 sjömil och vi räknar med att vara framme på söndag. Vi verkar ha tur med vinden och räknar med att vi kan segla dit på öppen bog och med måttlig vind. Just nu slör, 15 knops vind och cirka 8 knops fart.

Allt väl ombord!