Tanna

Vi närmar oss Tanna och Port Resolution, som bär sitt namn efter kapten Cooks fartyg

Det blev en utdragen inklarering, som faktiskt pågåt i skrivande stund, en och en halv vecka senare. På tisdagen när vi skrev förra inlägget så kom Customs och vi åkte in till ”the yacht club” och träffade den mycket trevlige Iau. Det visade sig att vi saknade ett dokument som Fiji Customs missat att överräcka. Det var väl alltför mycket trivsamt småprat vid utklareringen, gissar vi. Men det skulle inte vara något problem. Alla båtar som klarerade in i Port Resolution fick ett kuvert att överlämna till Customs i huvudstaden Port Vila och det fick vi också.

Tanna Customs officer
The yacht club
Nu berikad med OSK-flagga
Lätt slitet möblemang
Utsikt från yachtklubben mot ankringen

Tjänstemannen från Immigration kunde inte komma upp till Port Resolution för det saknades bil och istället blev det dagen efter en utflykt till Tannas huvudort Lenakel tillsammans besättningarna från två andra båtar och med Weery, som har byns enda bil. Dit är det cirka fem mil och bilresan skulle ta cirka två timmar. Vi skulle ses kl 7 på morgonen

Besättningen från Vindsang (Tasmanien) satt med glatt humör på flaket i duggregnet. Vi fick med ålderns rätt sitta inne i bilen.

Och vilken resa! Vi tror ingen av er läsare skulle bedöma djungelvägen som farbar med bil överhuvudtaget. Det var som att sakta köra i en djup lerig flodfåra med regn som grävt ut djupa rännor och bilen fick sakta kryssa mellan håligheter djupa och stora som oljefat. Spännande värre!

Svårt att fånga väglagets beskaffenhet med kameran

När den här delen av vägen var avklarad kom vi ut i vulkanen Yasurs asköken. Ett fascinerande månlandskap, där de just förberedde ett rally någon dag senare och där asksanden yrde och svavellukten låg i luften. Man kände till och med smaken i munnen.

Yasur ryker lite
The ash plain

Sista biten in till Lenakel var sen mer normal väg och vi kunde få våra stämplar i passen, skaffa SIM-kort, hämta mer kontanter, eftersom det är kontantbetalning med Vatu som gäller, innan vi anträdde färden tillbaka till Port Resolution.

De viktiga sim-kortet aktiveras hos Digicel
Marknaden i Lenakel
Fint bundna mandariner
Bensinen var slut på macken så vi blev hänvisade till den gamla damen med ett eget lager. Weery och Jeremy väntar.

När vi åkte hemåt var rallybilarna i full gång med att träna in banan. Rallyt, som pågick under två dagar, skulle visa sig vara en stor händelse och byn gick man ur huse, både stora och små, promenerade tre timmar i vardera riktningen för att uppleva det hela. Bilar finns ju inte så många i byarna och dessutom saknas pengar för diesel. Rallyt lockade flera tusen åskådare och sändes också på TV över hela Vanuatu.

På torsdag förmiddag kom Elisabet och Karl-Axel på Spray inseglande i viken, direkt från Nya Zeeland. Kul att se dem på båten igen efter nästan fem år.

Spray anländer Port Resolution

Sista pusselbiten i vår inklarering var Bio-Security och de dök upp på fredagen. Ingen inspektion ombord eftersom de hade bråttom tillbaka genom rallyområdet innan det stängdes av. Dessutom ville de ju inte missa tävlingarna. Vi fick snabbt fylla i en blankett, betala avgiften och sen var vi klara. Men fortsättning skulle följa……

Normalt är man tvungen att stanna på båten tills alla formaliteter är klara, men här fick vi röra oss fritt och bekanta oss med den lilla byn, där man lever ett traditionellt liv under mycket enkla förhållanden.

Väggar av flätad bambu och tak av palmblad. Den rundade formen gör husen starka och de används som cyklonskydd.
Oftast har familjen två hus, ett kökshus och ett sovhus.
Många har byggt husen på pålar för att undvika vattnet från alla häftiga skyfall
Takkonstruktionen. Byts ungefär vart femte år.
Stillsamt i byn när de flesta var på rallyt
Väldigt mörkt i byn på kvällen, förutom några enstaka ljus och telefoner som laddas så här.

Alla människor är så otroligt vänliga, generösa och hjälpsamma. Stanley, som är bychefens bror och huvudansvarig för kontakten med oss yachties, tog oss med på en rundvandring i byn och passade på att berätta om livet i byn och vad vi skulle tänka på för att inte bryta för mycket mot de traditionella värderingarna.

Ulla och Stanley

Bland annat får kvinnor inte passera genom deras Nakamal efter klockan 15. Nakamal är den plats där männen möts och dricker kava.

Nytt tak på gång i Nakamal
Kavautrustning

Människorna lever av odling och fiske för husbehov. Många har också en ko, någon gris och höns. Kon står med ett rep i skogsbrynet, men smågrisar och höns verkade ha ett friare liv och vandrade fritt i byn tillsammans med ett oräkneligt antal hundar.

Stranden var full av såna här kanoter, uthuggna ur en trädstam. Används för fisket.
Fiskelycka

De var otroligt glada över att seglare nu kunde besöka dem, eftersom det är en viktig inkomstkälla och också en chans att få byta till sig olika typer av förnödenheter. De är stolta och vill gärna byteshandla med oss seglare istället för att enbart få gåvor. Vi fick en otrolig mängd frukt och grönsaker mot kläder, ris, nudlar och en och annan burk Corned beef. En gammalt skot fick också byta ägare och håller nu en ko på plats.

Bychefen Nelson och hans fru Carolyn
En liten del av alla grönsaker och frukter vi fick

Under pandemin har de inte behövt svälta eftersom de har sina små jordbruk, men allt annat som man behöver pengar till är det brist på. Till exempel mjöl, socker, ris, kläder, mobilabonnemang, bensin till byns enda motorbåt och diesel till byns bil. Stor aktivitet utbröt i byn när de fick bensin till sin gräsklippare och idrottsplanen fick sig en välbehövlig klippning. Barnen spelade ofta fotboll och damerna tränade cricket på skolgården. Kul att se!

Träningsmatch
Weerys barn och kompis på stranden

En företagsam ung dam i byn driver en liten enkel hotellverksamhet och restaurang, Sea Breeze Bungalows. Inga hotellgäster just nu, men man kunde få äta där om man bokade dagen innan. Vi bokade lördagslunch och frågade om vi kunde få fisk, men det var för blåsigt för fiske. Hon skulle laga något av det som fanns. Det blev väldigt gott och hon hade gjort iordning så fint inne i minirestaurangen.

Förväntansfulla restauranggäster
Maten är serverad!
I köket

Sent på eftermiddagen var det sen dags för det spännande besöket på den aktiva vulkanen Yasur. Bybilen var trasig, men de hade lånat in en bil och chaufför från en grannby. Vi skulle åka så att vi kom fram medan det fortfarande var ljust, så att vi kunde överblicka kraterområdet. Men en krånglande cruisingfamilj ville förhandla om priset och det tog lååång tid innan vi kom iväg på den skumpiga färden mot vulkanen. Efter två timmar, just när mörkret föll, började vi vandra den sista sträckan upp mot kratern. Det var blåsigt och lavasanden piskade oss när vi till sist stod uppe vid kratern med sitt glödande innanmäte. Mullret som kom ur vulkanen vid varje litet miniutbrott var överväldigande och Ulla tyckte det var rätt läskigt där i mörkret. Pelle tog det lite mera med ro och fotograferade. En upplevelse utöver det vanliga!

Vi tar på oss allt ansvar om något går på tok på vulkanen
Besök hos Yasur
Man kunde posta brev när vi vandrade upp mot kratern

Det var dags att lämna Port Resolution, eftersom det var dåligt väder med nordliga vindar på väg. Vi åkte iland och tog farväl och vid lunchtid satte vi kurs mot Vanuatus huvudstad, Port Vila. Efter en småstökig och ganska blöt segling på ett knappt dygn tog vi en boj hos marinan Yachting World.

Det kuvert vi fick av Customs på Tanna överlämnades till Customs i Port Vila enligt instruktion. Nu visade det sig att vårt saknade dokument från Fiji Customs var ett stort problem och att vi inte får lämna Port Vila innan detta är utrett. Efter en hel del förvirring är vi nu inne på dag fyra av våra diskussioner med Customs här. Vi har fått fin och snabb hjälp från Denarau Marina på Fiji, som skickat oss ett scannat exemplar av vår saknade ”Customs clearance” . Tack Mere och Ali för blixtsnabb support! Dokumentet är nu hos Customs här i Port Vila, men det verkar ta sin tid innan de ger oss det Cruising Permit vi behöver för att kunna segla vidare här på Vanuatu. Vi är lite angelägna att komma iväg, eftersom vi tänkte besöka festivalen Nalawan på ön Malekula nästa vecka.

Plötsligt händer det! Vi får vårt Cruising Permit av Darol Vuti innan de stänger för helgen

Allt väl ombord!

Framme i Port Resolution

Yanne fick hjälpa oss genom sista natten och vid frukost kunde vi se den lilla vulkanön Futuna. Hög, grön och med ett molnlock över kratern. Pelle hade nu piggat på sig igen. När vi hade 30 sjömil kvar skickade vi ett meddelande till gränsmyndigheterna och bekräftade vår ETA. Då kom plötsligt en fin halvvind och vi satte segel. Vilken överraskning, eftersom prognosen var mycket svag vind. Vinden från nord ökade och var snart uppe i 25-30 knop, sjön byggde raskt till ordentlig sjö 1.5-2 meter och vi började bli riktigt fundersamma. Port Resolution är ju öppen mot norr och hur skulle förhållandena vara där? Gick det överhuvudtaget att ligga där nu? Dessutom finns det inga alternativa ankringsplatser i närheten.
Vi kunde se en rejäl rök- och askpelare från vulkanen Yasur mot skyn. Vi saktade ner farten och hoppades att vinden skulle lugna sig. När vi var cirka tre sjömil från Port Resolution minskade vinden snabbt och vi kunde se fyra gungande båtar ankrade i viken. Vi gick in och vid 15-tiden var vi ankrade. Förhållande lugnade sig snabbt och vi fick en behaglig kväll och natt.
På kvällen pratade vi med David på Gulf Harbour Radio och han sa att det med stor sannolikhet var Yasurs utbrott som orsakat vinden. Han kunde inte se något i alla vädermodeller som kunde förklara vinden. Intressant!
Nu på tisdag morgon väntar vi på att Customs och Immigration ska dyka upp och den gula Q-flaggan är hissad. De hade meddelat att de skulle komma igår eftermiddag, men fick förhinder. De har en flera timmars bilresa över ön för att ta sig hit.
Naturen är grön och regnskogsfrodig och det pyser av ånga från jordens inre på några ställen. Stränderna är omväxlande mörk lavasand och brant berg. Kor råmar ibland. Igår kväll var det mörkt på land, förutom några enstaka vandrande ficklampor. Ändå finns här två små byar inne bland växtligheten. Det ska bli spännande att få gå iland när formaliteterna är avklarade. Medan vi väntar får vi passa på att tvätta bort spåren från Yasur, vulkanaska som över natten landat på Loupan. Idag verkar Yasur ha vilodag och ingen rökpelare stiger mot skyn just nu. Grannbåten spelar countrymusik, vi kan höra Jerry Douglas fina dobrospel.

Allt väl ombord!

Ett dygn kvar till Vanuatu

Den lugna seglatsen har fortsatt med omväxlande motorgång och undanvindsegling i lätt vind 10-12 knop. Sjön har lugnat sig och nu rullar en metersvågorna stillsamt in akterifrån. Så även om vinden är i svagaste laget så går det att segla utan att vinden hela tiden slås ur seglen av våggung. Men det går inte så fort, utan vi glider fram i 5-6 knop. Det blev ytterligare en vacker natt med stjärnor, månljus och bara en liten regnskur. Pelle har blivit lite småvissen, så han har sovit en stor del av dagen. Skönt att förhållandena är så lugna så det funkar bra ändå.
Nu på eftermiddagen har vi 145 sjömil kvar till Port Resolution och vi siktar på att vara framme innan kvällen imorgon. Allt (ganska) väl ombord!

På väg från Fiji till Vanuatu

Igår (5/8) klarerade vi ut från Fiji och vid 13-tiden gick vi ut på havet genom Navula passage med kurs mot ön Tanna i ö-nationen Vanuatu. Ganska svaga vindar var utlovade. Havet var spegelblankt och Yanne fick börja göra tjänst. Vid 18-tiden kunde vi börja motorsegla och några timmar senare slå av motorn. Det blev fin seglingsvind runt 15-18 knop hela natten. Det var också en fantastiskt vacker stjärnklar natt med stjärnor, månljus och blixtar högt uppe i skyn och på behörigt avstånd. Mycket bättre än utlovat, men vid 9 i morse var det dags för Yanne att ta över igen. Vindarna är svaga och sjön helt hopplös med vågtåg på runt 1,5 meter från två olika håll. Mycket gung alltså! Vi haft två nattliga besök på Loupan. En större fågel cirklade runt oss i skymningen och bestämde sig sen för nattvila på vår bimini. I gryningen flög den vidare och efterlämnade ett toastädjobb till oss. Den andra besökaren, en flygfisk, kunde inte flyga vidare utan låg kall på däck i morse.
Idag vid lunchtid har vi cirka 300 sjömil kvar till Port Resolution på Tanna. Vi håller tummarna för mer vind. Allt väl ombord!

Semester i Fiji

Inklareringen till Fiji gick smidigt. Först kom en representant från hälsomyndigheten till båten och gjorde Covid snabbtest på oss. Det var negativt och då klev Bio-Security ombord för att se vad vi hade för mat med oss. Vi var nog dåligt pålästa och det visade sig att alla produkter från gris var förbjudna att ta in. Så adjö med prosciutto, salami och bacon, som omhändertogs tillsammans med soporna. Därefter guidade de oss upp till Customs och Immigration och efter lite blankettifyllande var saken klar. När Pelle besökt bankomaten och Vodafone för kontakt med omvärlden, så var vi ganska matta. Både av en kort natt, men inte minst av värmen. Det var verkligen varmt och vi var definitivt inte vana vid sån värme. Vid middagen på kvällen tittade vi förundrat på varandra – Tänk att vi är här igen! Det trodde vi inte för två veckor sen.

När vi tvättat, städat och fyllt på färskvaruförråden så lämnade vi marinavärmen och ankrade utanför Vuda Marina några sjömil bort. Vi ville träffa Kim och Steve från North Star, som just kommit tillbaka till sin båt efter att den legat på land i Vuda Marina i två och ett halvt år. De var i full färd med att återställa båten till bra skick. Vi inser att vi haft en otrolig tur under pandemin. Det finns så många historier från seglare som lämnat sina båtar och rest hem bara för en kort tid. Sen stängdes gränserna och båtarna, som självklart inte var förberedda att vara övergivna under så lång tid, har farit otroligt illa i det varma och fuktiga klimatet. Det är historier om förstörd utrustning, mögel, invasioner av myror och kackerlackor och mat som förvandlats till oigenkännlighet i täta burkar.

Vi fortsatte till Mantaray Island, där vi tidigare år haft spännande snorkling med stora mantarays. Innan vi skulle ut och snorkla började vi fundera på om vi fortfarande kunde häva oss upp i jollen från vattnet. Det var ju trots allt tre år sen sist och högst sannolikt har vi inte blivit spänstigare. Det gick! Men vi fick göra ett par försök innan vi fick in tekniken igen. Vi bestämde oss också för att göra ett refreshdyk. Vi har ju inte dykt på tre år heller. Vår dykinstruktör, Wise, tog väl hand om oss och vi gick igenom diverse säkerhetsrutiner innan vi gjorde ett snällt dyk till bara 12 meter.

Vi hade den stora turen att de stora mantorna kom in över oss när vi dök. Så vi kunde sitta på sandbotten på 10 meters djup och titta upp på mantorna som svävade fram över oss. Häftigt! Runt de stora vackra korallhuvudena simmande hundratals fiskar av olika färg, form och storlek. Det är alltid så fascinerande att se hur mycket liv som pågår där under ytan. Wise berättade att det varit två verkligt tuffa år i Fiji. Turismen som stått för cirka 40% av BNP slogs ju ut helt av pandemin och en stor andel människor har saknat inkomst. Tufft när landet dessutom inte har stora reserver att dela ut som bidrag. Det är fortfarande låg turistaktivitet, men den är tydligt igång.

Det började bli lite friska vindar i vår Mantavik, så vi styrde söderut mot det stora hängstället för många seglare, Musket Cove. Det ligger också i det område som vindskuggas av huvudön och där är nästan alltid lugna förhållanden. Musket Cove är välordnat med två resorter, ett par caféer och restauranger och en liten mataffär. Dessutom en bar med grillar/stekbord där vi kan laga mat och umgås. Ett ställe för avkoppling och sällskapsliv alltså. Vi brukar ta en promenad runt ön efter frukost och för att säkert inte förlora några kilon avslutar vi med kaffe och kaka i caféet. Även om det är väldigt torrt här på västra sidan av Fiji så finns en otrolig växtkraft.

Våra italienska vänner på Y2K, Alessandra och Max, kom också ut till Musket Cove och vi kom överens om en söndagsutflykt med jollarna till den flytande baren, pizzerian och badplattformen, Cloud 9. Det blev en riktigt kul och härlig dag.

Alessandra och Max

Så kul så att vi söndagen efter åkte ut med Alessandra och Max, men också med Annie och Liam på den australiensiska katamaranen Gone with the Wind. Den här söndagen blev det inte jollefärd, utan en katamarantur. Fantastiska boplattformar måste man säga. Annie och Liam kommer att avsluta sin jordenruntsegling när de är tillbaka i Australien i höst. De har varit ute sen 2008.

Liam styr ut mot Cloud 9
Inte helt fel med katamaran
Cloud 9
Pizzabagaren
Hungriga badare
Max efter svanhopp

Alessandra och Max introducerade oss också till Flavio, som importerar italienska delikatesser och har en butik tio minuters bilresa från Denarau Marina. Ett besök var så klart ett måste, så nu är Loupans kyl fylld med godsaker som pancetta, salami, speck, parmesan och gorgonzola. Även några Birra Moretti och en flaska Limoncello fick följa med ombord. Mums!

Flavio
En del av vår skörd

Ibland sägs det att långsegling är båtunderhåll på vackra och exotiska platser och nu har det varit dags. Det är vår 22 år gamla Yamaha utombordare som bestämt sig för att börja krångla. Den har hittills varit otroligt pålitlig med minimalt underhåll. Redan när vi låg utanför Vuda Marina började det och vi fick ro. Det var lugna förhållanden, så inga problem, förutom att man blev svettig. Felet lokaliserades snabbt till en väldigt dålig impeller. Och det var ju inte konstigt, eftersom den aldrig var bytt. Visst hade vi en reserv ombord? Det hade vi, men det tog en halv dag att hitta den, trots att den låg där vi båda trodde. Den gömde sig!

Gissa vilken som är den nya

Frid och fröjd, tänkte vi. Men nu började motorn vara opålitlig. Svår att starta och stannade gärna när varvtalet gick ner. Mer roddturer blev det. Pelle gav motorn allehanda omsorger och pannan var i djupa veck, men ingen specifik orsak kunde hittas. Men blev den inte lite bättre för var dag? Eller? Vi bestämde oss till sist för att köpa en liten reservutombordare. För några dagar sedan flyttade en 3,3 hästkrafters Mercury ombord och nu går vår gamla motor som en klocka. Det känns dock bra med en reservutombordare, eftersom man är väldigt beroende av att kunna använda jollen även om det blåser, är lite vågor eller strömt.

Provtur med reserven

Vi gick upp till en av de vackrare ankringsplatserna, Navadra. Det är ganska öppet och man kan inte ligga där med vind och vågor från väst till nord. Det var svaga sydostliga vindar och måttliga vågor, så det verkade bra. Ack, vad vi bedrog oss. Det låg också kvar gammal dyning från norr, så det blev en gungig kväll och natt. Till och med halkmattorna fick komma fram. Så fort vi släppte ankaret så hände något vi aldrig upplevt tidigare, varken på Navadra eller någon annanstans. Sju 1-1.5 meter stora black tip-hajar började cirkla runt båten och fortsatte med det under en timme. Vi har snorklat och dykt många gånger med den här typen av revhajar, men nu kändes det tveksamt att hoppa i vattnet, så vi nöjde oss med en dusch. Vi fick höra att båtar matar hajarna här med fiskrens och annat och att de därför dyker upp när ankarkättingen rasslar ner. Dumt, tycker vi.

Navadra
En av de sju med sina renhållningsfiskar

Men nu börjar det bli dags att segla vidare till Vanuatu. Vi har fått tillstånd att klarera in i Port Resolution på ön Tanna. Det är inte en normal ”port of entry”, men det är ett bra ställe för att besöka den aktiva vulkanen Yasur. Myndigheterna är vänliga mot oss seglare och tar sig dit till en extra kostnad för oss, men man ska begära tillstånd på förhand. Vanuatu öppnade den 1 juli och vi ser verkligen fram mot vårt besök där. Vi hade tänkt att vi redan skulle vara på väg, men en väldigt aktiv konvergenszon har placerat sig runt Vanuatu, med rikligt med regn och åska, och satte stopp för det. Konvergenszonen har hovrat över Vanuatu i en dryg vecka nu och det ser ut att dröja ett antal dagar till innan den drar bort och seglingsvindarna blir bra. Väl på Vanuatu, så hoppas vi att sammanstråla med Elisabet och Karl-Axel på Spray, som seglar upp från Nya Zeeland. Det ser vi fram emot!

Vi fortsätter att semestra tills vädret lugnar sig kring Vanuatu. Vi har vant oss vid 30 grader i luften och 28 grader i vattnet och är glada för att vi tog chansen med väderfönstret från Nya Zeeland. Annars hade vi nog varit kvar där än.

Allt väl ombord!

Bula bula Ulla and Pelle, Denarau Marina calling!

Under torsdagen fortsatte färden med samma förhållanden som dagarna innan, runt 18-20 knops vind från ost-sydost och med en våghöjd runt 2 meter. Vågorna fortsatte att ösa över Loupan och precis allt är salt. Inne i båten har vi lyckats bra med att hålla saltet borta. Solen sken och även nattvakten var iklädd shorts och t-shirt. Vid midnatt gick vi genom fyrbelysta Navula pass och skålade i en liten ”revrom” för ett bra väderfönster och en snabb och bra segling. Vi gick för motor upp mot Denarau Marina och passade samtidigt på att städa undan lite inne i båten och bäst av allt, en låång dusch. Ett par timmar senare kunde vi droppa ankaret och hissa den gula Q-flaggan utanför marinan. Vad tyst och stilla det blev! Nattvinden var ljum och det var en härlig känsla. Nyduschade och med rena lakan somnade vi så småningom ovaggade.
Nu är det fredag morgon och vi får komma in till marinan för inklarering vid lunchtid.
När vi incheckade är högsta prio att besöka Vodafone för att få igång internet access för besättningen.

Vår 13 år gamla färskvattenpump bestämde sig för att ge upp nu på morgonen. Otroligt hänsynsfullt att vänta tills vi kom fram! Reservpumpen satt monterad bredvid, så det var en enkel operation att få igång vattnet igen. Tur det eftersom vi började bli ordentligt kaffesugna, Nespresso maskinen levererade en underbart god cappuccino.

För övrigt har vår kära Arcona 430 skött sig fantastiskt bra: lätt att segla, fantastiska fartprestanda (jättebra vid längre överfarter), trygg, en njutning varje dag. Tack!

Nu sitter vi här och avnjuter en härlig frukost, nästan overkligt att vara tillbaka här.
Känns hemtamt, värmde lite extra när Denarau Marina ropade upp oss på VHFen och välkomnade oss glatt med ”Bula bula Ulla and Pelle”!

Allt väl ombord!

Dag 5 på väg mot Fiji

Vi har fortsatt vår gungande färd och går med direktkurs mot Navula Pass, där vi ska gå in mot Denarau. Det är ett brett och fyrbelyst pass, så det går att komma in på natten, vilket vi räknar med att göra. Seglingsförhållandena idag är ungefär som igår, men även om vågorna är lika höga så har de blivit något mjukare och därmed mindre obekväma. Det är en härligt solig och varm dag och numera är klädseln shorts och t-shirt. Vattentemperaturen är 25 grader och det börjar bli varmt inne i båten. Så idag har vi satt på fläktarna för att få lite svalka.

Vi har fått lite problem med vår plotter, som intermittent inte kan ta emot GPS signalerna. Detta påverkar naturligtvis navigationsfunktionen i plottern. Vi har en Raymarine Axiom Pro 12 som vi för någon månad sedan uppgraderade till Lighthouse 4, eventuellt är vårt problem relaterat till barnsjukdomar i den nya versionen av programvaran. För säkerts skull har vi aktiverat några av våra backuper, t ex Navionicskortet i iPad´n och OpenCPN på datorn, så det går ingen nöd på oss även om det är smidigast när plottern fungerar som den ska.

Nu kl 17 har vi 237 sjömil kvar till Navula Pass och vi gör god fart, runt 8 kmop.

Allt väl ombord!

Dag 4 Nya Zeeland till Fiji

Senaste dygnet har varit tämligen stökigt. Under natten mot tisdagen blåste det friskt från ost-sydost, cirka 20-25 knop. Vi hade och har cirka 70-80 grader skenbar vind. Vi seglade med två rev i storen och två rev i genua 3 och Loupan trivdes fint. Lite mindre bekvämt var det för besättningen på grund av att det blev väldigt oharmonisk sjö med vågor från olika håll, typ 2.5 – 3 meter. Vågorna kom in på styrbords sida med en period på 8-9 sekunder. Det blev mycket smäll och smack i sidan och ordentligt gung och sjöar som vällde in över däck och sittbrunn. Då var det skönt att kunna sitta och huka i vår lila ”hydda” under sprayhooden eller mest hålla sig inne. Idag har vinden avtagit något, men det är rejäla vågor. Prognoserna ger oss samma väder som idag ända fram till Fiji, men med lite måttligare vind.
Det är fortstås lite varmare idag än igår. Vattentemperaturen är 25 grader, solen går upp lite tidigare och vattnet är blåare.
Att segla är ett underbart (om än ibland lite obekvämt) sätt att resa. Man upplever verkligen hur omgivningen successivt förändras.

Allt väl ombord i vår gungande värld!

Stiltje byts till friska vindar

Yanne fick jobba på hela natten till måndagen, men vid femtiden imorse kom vinden som utlovats. Det lugnt andandes havet fylldes snabbt med energirika vågor runt 2 meter. med period runt 8-9 sekunder. Vinden har hela dagen legat runt 15-20 knop TWS och vi har en skenbar vindvinkel runt 80 grader. Vågorna kommer i princip in i sidan. Lite mer gung och lite krängning också. Ulla skulle för en stund sen, i all tysthet, nalla en chokladbit och fick hela skåpets innehåll med snacks och godis i famnen. Lätt att glömma bort att båten plötsligt kan kränga till av en stor våg från sidan. Det har varit en lugn dag då båtrutinerna löpt på och inget särskilt har hänt. Vattnet är nu 22 grader.
Vi räknar med att ha liknande seglingsförhållanden hela vägen till Fiji. Nu på eftermiddagen har vi drygt 600 sjömil kvar och gissar att vi är framme på fredag. Under rådande förhållanden avverkar vi ca 180 NM per dygn.

Allt väl ombord!

Dygn 2 mot Fiji

En lugn och fin seglingsdag följdes av en lika fin seglingsnatt. Det hade hittills varit
mulet större delen av tiden, men nu fick vi en vacker stjärnklar natt. Efter några
regnskurar i gryningen, så dog vinden ut helt och solen tittade fram. Vi startade vår vän Yanne och nu på eftermiddagen brummar han fortfarande på. Havet är
spegelblankt med bara lååånga dyningar. Det ser ut som havet andas när vattenytan höjs och sänks långsamt. Vackert!

Vi har haft en lugn dag med dusch och allmän avkoppling. En flygfisk hade förirrat sig ner i rattdiket och fick plockas upp med en lång matpincett. Synnerligen död och illaluktande.

De kommande dagarna väntas lite sportigare väder och segling. Vi går en mer ostlig kurs än direktkursen mot Denerau, där vi ska klarera in. Detta för att förhoppningsvis få lite bättre vindvinkel när vinden börjar friska i lite mer under morgondagen.
Det är inte tropiska temperaturer än, men lite varmare blir det för varje dag. Idag har vi 20 grader, både i luften och vattnet.
Vi har kontakt med Patricia och David på Gulf Harbour Radio varje eftermiddag för
väder och vi är en grupp båtar som lämnade Nya Zeeland samtidigt som pratar på kortvågsradion varje kväll och rapporterar in läget. Det känns bra!

Allt väl ombord!