Vi la till i Marina Nautico kl 12 på måndagen, tre dygn och två timmar efter att vi kastat loss i Kinsale på Irland. Vi har haft en bra översegling och fin start på vår vistelse i Spanien. Mer utförligt inlägg imorgon.
Nu en god natt utan vaktgång.
Det mestadels mulna vädret har fortsatt och värmen låter vänta på sig. Vi har senaste dygnet haft vind mellan väst och nordväst och den har i styrka varierat mellan 7-13 m/s. Igår firade vi Sofias födelsedag med ett långt samtal och sång per satellittelefon till födelsedagsbarnet och sen åt vi pannkakor med grädde och blåbär.
När vi passerade gränsen till Spanien för några timmar sedan kunde vi iallafall konstatera att det ser ut som om molnkanten har ett slut, att molnen är ljusare, vattnet blåare och att det nog trots allt blivit lite varmare, då vi nu bara har ett tunt underställ (istället för två tjocka) och inga vantar och mössor 
.
Vinden har vridit till sydväst och av den nyligen nerladdade prognosen ser det ut att fortsätta så tills vi kommer fram imorgon. Vi har satt kutterstagsfocken och har två rev och får det på så vis ganska bekvämt med fortsatt god fart. Sjön har under hela resan inte vållat några problem, utan den har varit ganska mjuk och behaglig. Dagens höjdpunkt var när vi för några timmar sedan såg en val som sprutade och simmade på avstånd.
Allt väl ombord!
Här kommer ett gästinlägg av däcksgasten Björn. Position i skrivande stund är 48 30.84N, 08 10.59W.
Vi lämnade Kinsale vid 9 på fredagsmorgonen och seglade rakt västerut mot Fastnet Rock. Det är en mäktig fyr i Irlands sydvästra hörn och ett klassiskt rundningsmärke för Fastnet Race. Vi fick ett långt (50nm) kryssben, soligt väder och mycket lugn sjö. När vi rundat Fastnet vid 16-tiden styrde vi rakt söderut och tog kurs mot La Coruña. Vi blev lite överraskade över den ganska höga sjön och starka vinden och tog så gott som direkt två rev i storseglet och lite inrullat försegel. Så har vi seglat under natten och förmiddagen med en fart på 8-10 knop. Vädret har varit klart till växlande med bara ett par korta regnskurar. Både vind och vågor har succesivt lagt sig så nu är det även ganska drägligt att röra sig inne i båten utan att det påminner om lustiga huset…
Det är mörkt på havet och jag kunde ägna en stor del av vakten mellan 10 och 02 åt att njuta av stjärnhimlen ovanför oss. Vi har haft sällskap av delfiner i några omgångar och siktat ett par fiskebåtar och fraktfartyg på avstånd, i övrigt är vi ensamma här ute.
Att sova i båten när det kränger som mest kräver lite tillvänjning varje gång. Jag har kommit underfund med att framstupa sidoläge även är en effektiv position för att minimera krängning. Den så kallade “sjöstjärnan” (eller snöängeln – armar och ben brett isär) fungerar också ganska bra 
Till sist blir man så trött att man somnar oavsett rullningarna.
Vi räknar med att vara halvvägs mellan Fastnet och La Coruña sent ikväll och hoppas imorgon på att kunna börja klä av oss seglarställ, mössor och vantar. Allt väl ombord!
Kinsale var en riktigt trevlig överraskning. En mysig liten stad i en väldigt skyddad vik. Det här lär vara ett av Irlands gastronomiska centrum med fokus på fisk och skaldjur och det vimlar av caféer, restauranger och pubar på de smala gatorna. Vi har ätit både lunch och middag på Fishy Fishy’s två olika restauranger, med en kock med rockstjärnestatus här på Irland. Gott, men vi blev inte superimponerade.
Här hade man kunnat tillbringa ett par dagar till, men nu är vind- och väderprognoserna gynnsamma, så imorgon fredag startar vi seglingen mot La Coruña i Spanien. Vi seglar först ner till Fastnet Rock, vid södra hörnet av Irland, dels för att Pelle gärna vill se den och dels för att vi fick rekommendation av våra irländska seglarvänner att ”do some westing” för att mer bekvämt hantera eventuella sydvästliga vindar. Sen blir det nästan rakt sydlig kurs mot La Coruña dit vi räknar med att komma under måndagen. Vi hoppas kunna återkomma med blogginlägg under överseglingen om tekniken är med oss.
Vi blev kvar i Dun Laoghaire i tre dagar. Den första ägnade vi åt turistande i Dublin och sen blev det två dagar med diverse båtpyssel och lite lokalt turistande i Dun Laoghaire på grund av frisk vind från syd.
På tisdagsmorgon steg vi upp klockan 02 (hu!) och gav oss iväg i dimma och duggregn mot Kilmore Quay på sydöstra Irland. Den arla timman var för att få gynnsamma tidvattenströmmar söderut. Vi har nu upptäckt att det verkligen behövs i dessa vatten och vi fick tillfälle att se diverse tidvattensfenomen som t ex race och overfalls. Då bildas mycket orolig sjö och stora vågor i vissa fall. Det var fortfarande sydliga vindar så vi kryssade på friskt tills vi vid 14-tiden gav upp inför att ha både ström och vind emot oss.
När vi på kvällen närmade oss Kilmore Quay så hände det första av ett par fantastiska och oväntade möten detta dygn! På AIS’en såg vi en mötande båt och när vi tittade närmare upptäckte vi att det var våra irländska seglarvänner, Maeve och Adrian som vi lärde känna i vintras, som kom emot oss. De har bidragit med många goda råd inför seglingen här på Irland och i Skottland. Det blev ett glatt återseende! Efter att ha växlat några ord fribord mot fribord ute på havet, så ändrade de sina planer och gick också in mot Kilmore Quay. Där bjöds vi in till båtmiddag med Maeve, Adrian och deras två vänner. Det blev en riktigt trevlig kväll som slutade sent!
Vi gav oss iväg söderut igen vid 13-tiden på onsdagen med siktet inställt på Kinsale med planerad nattlig ankomst. Plötsligt inträffar ett nytt oväntat möte. En stor räddningshelikopter från Irish Coastguard började cirkla runt oss på mycket låg höjd med en person sittande i dörren till helikoptern.
Vi började oroligt fundera på om vi av misstag utlöst någon av våra nödsändare, men i det öronbedövande dånet anropades vi sedan via VHF från helikoptern, som undrade om vi kunde hjälpa dem i en övning. Vi fick instruktioner att gå med maximal fart på en viss kurs och personalen på helikotern tränande förberedelse för att sätta ombord en person hos oss på båten. Vi fick ingen påhälsning, men väldig närkontakt med helikoptern som dånande rakt ovanför sittbrunnen. Man var nästan orolig att den skulle träffa masten. Vänligt vinkande lämnade de oss sedan efter en stund. Det var lärorikt för oss också att få lite inblick i hur det kan te sig om man skulle behöva bli räddad av helikopter. Svårt att kommunicera ombord i det otroliga dånet är ingen överdrift!
Vi kom fram till Kinsale strax före kl 02 på morgonen efter en kväll på ett spegelblankt hav och med påhälsning igen av glatt hoppande delfiner. Alltid lika roligt!
Idag börjar vi planerandet inför överfarten till Spanien. Återkommer innan vi startar.
Vi lämnade Bangor vid 7-tiden i morse för att få bra tidvattenströmmar och det fick vi – medström större delen av vägen söderöver till Dun Laoghaire, vilket delvis förklarar den goda fart man kan se på marinetraffic. Det blev både segling och motorsegling då vi fick svag vind efter några timmar. Dagens höjdpunkt blev ett delfinmöte som fick oss alla fyra att rusa upp på fördäck. Som tur är stannade Mr Ray kvar på sin post.
Nu ligger vi i den välordnade och stora marinan och är mätta och nyduschade. Imorgon tar vi tåget som går varje kvart in till Dublin.
Nu har vi legat i Bangor utanför Belfast i fyra dagar. Gunnar och Kicki har återvänt till Sverige, men istället kom Björn och Martin i onsdags kväll. Väldigt roligt! De ska vara med ner till Spanien.
Vi har ägnat dagarna åt lite båtvård och fixande, städning, tvättning och bunkring, dvs sånt som hör vardagen till i båtlivet. Dessutom har vi förstås hunnit med lite trevligheter som besöket på Titanicmuseet, en politisk/historisk tur med ”black taxi” där vi lärde oss mer om konflikten här på Nordirland och så har vi förstås hunnit med pub- och restaurangbesök. Tidigt imorgon bitti lämnar vi Bangor när tidvattnet börjar strömma in norrifrån i Irländska sjön. Nästa stopp blir Dun Laoghaire utanför Dublin. Vindprognoserna lovar mycket svag nordlig vind så det blir nog en hel del motorgång.
Det är inte minsann inte alltid så lätt att få stil på internetuppkoppling i hamnarna för väderprognoser, flygbokningar, blogguppdatering, bankärenden mm. Tillgången är inte alls lika frekvent och med samma kvalitet som i Sverige och helst vill vi ju förstås hitta gratis wifi.
När vi vaknade på söndagsmorgonen i Port Ellen så ylade vinden i riggen. Ulla och Gunnar hade noggrant studerat tidvatttenströmmarna inför överseglingen till Nordirland och avfärden från Port Ellen var planerad till kl 13 för att få optimala strömförhållanden. I avvaktan på att den friska vinden skulle mojna något var vi inte var på väg förrän vid 14.30 då vi seglade söderut med kutterstagsfock och två rev i storen. Vi fick några timmar med fin segling, men kanske lite gropig sjö, ner till och genom North Channel. Halvvägs ner till Bangor, som ligger öster om Belfast, dog vinden ganska tvärt och det blev motorgång resten av vägen och vi la till kl 22 i marinan. Under vår tur hade vi nu och då sällskap av de eleganta havssulorna (fåglar), som seglade i vinden. Bangor marina känns väldigt välordnad och tvättstugan känns som en dröm för långseglare med mycket smutstvätt J.
Idag tog vi tåget in till Belfast och gick på det nya Titanicmuséet. Påkostat och verkligen en upplevelse tyckte vi alla fyra!
Här har varit en ganska varm dag, helt annorlunda än dagarna med ishavsluft i Skottland, men nu vankas några dagars regn om väderprognoserna har rätt.
Imorgon reser Kicki och Gunnar tillbaka till Sverige. Stort tack för trevligt sällskap och välkomna tillbaka!
Efter tre trevliga dagar i kanalen och efter att ha klarat Neptunes staircase (trappa med 8 slussar) galant så gick vi vid lunchtid på torsdagen ut i havet igen. Vädret slog om på morgonen och det ena lagret efter det andra åkte av. Sen har det varit fortsatt ganska fint, men underställ och fleece har åkt på igen eftersom det är ganska kallt så fort man inte är i lä. Första natten i det fria tillbringade vi i Oban där vi la oss i marinan på ön Kerrera. Vi tog taxibåten över till stan och fick en oförglömlig kväll på Seafood Temple. Det är en fiskare som startat Obans minsta restaurang och vi fick superläckra pilgrimsmusslor, ostron och hummer. Dessutom hade den pyttelilla restaurangen en helt bedövande utsikt med årets vackraste solnedgång.
Vi hade tänkt fortsätta norrut till Tobermory på Mull, men väderprognoserna framåt fick oss att starta färden söderöver. Vi tänker redan nu att vi någon gång ska segla tillbaka till Skottland igen och ge öarna mycket mer tid, då det är fantastiska omgivningar och trevliga människor.
Fredagens tur gick sedan över ett spegelblankt hav och med god medström till Craighouse på Jura. Till och med det ökända Corrywreckan låg spegelblankt. Vi låg fint på svaj vid en boj med bergen Jura Paps i fonden. Vi tog en tur med jollen in till den mikroskopiska byn med destilleri och hotellbar, där vi åt middag med fisk och skaldjur igen. Det gäller att passa på när man har de pinfärska läckerheterna så nära!
Idag blev det äntligen ordentlig seglingsvind och vi fick fin halvvind ner till Islay och Port Ellen. Här ligger vi skyddade för den ganska starka vinden. Vi har på eftermiddagen tagit en promenad i det vackra vädret till destilleriet Laphroaig, med vidhängande provsmakning och köp.
Islay, som ju är maltwhiskyns högborg, känns som en levande och bördig ö. Vissa växter känns riktigt exotiska, som t ex häcken med Fuchsia som vi gick förbi.
Imorgon planerar vi att segla ner till Bangor utanför Belfast.
S/Y Loupan 