Dun Laoghaire till Kinsale

Vi blev kvar i Dun Laoghaire i tre dagar. Den första ägnade vi åt turistande i Dublin och sen blev det två dagar med diverse båtpyssel och lite lokalt turistande i Dun Laoghaire på grund av frisk vind från syd.

På tisdagsmorgon steg vi upp klockan 02 (hu!) och gav oss iväg i dimma och duggregn mot Kilmore Quay på sydöstra Irland. Den arla timman var för att få gynnsamma tidvattenströmmar söderut. Vi har nu upptäckt att det verkligen behövs i dessa vatten och vi fick tillfälle att se diverse tidvattensfenomen som t ex race och overfalls. Då bildas mycket orolig sjö och stora vågor i vissa fall. Det var fortfarande sydliga vindar så vi kryssade på friskt tills vi vid 14-tiden gav upp inför att ha både ström och vind emot oss.

När vi på kvällen närmade oss Kilmore Quay så hände det första av ett par fantastiska och oväntade möten detta dygn! På AIS’en såg vi en mötande båt och när vi tittade närmare upptäckte vi att det var våra irländska seglarvänner, Maeve och Adrian som vi lärde känna i vintras, som kom emot oss. De har bidragit med många goda råd inför seglingen här på Irland och i Skottland. Det blev ett glatt återseende! Efter att ha växlat några ord fribord mot fribord ute på havet, så ändrade de sina planer och gick också in mot Kilmore Quay. Där bjöds vi in till båtmiddag med Maeve, Adrian och deras två vänner. Det blev en riktigt trevlig kväll som slutade sent!

Vi gav oss iväg söderut igen vid 13-tiden på onsdagen med siktet inställt på Kinsale med planerad nattlig ankomst. Plötsligt inträffar ett nytt oväntat möte. En stor räddningshelikopter från Irish Coastguard började cirkla runt oss på mycket låg höjd med en person sittande i dörren till helikoptern.

Vi började oroligt fundera på om vi av misstag utlöst någon av våra nödsändare, men i det öronbedövande dånet anropades vi sedan via VHF från helikoptern, som undrade om vi kunde hjälpa dem i en övning. Vi fick instruktioner att gå med maximal fart på en viss kurs och personalen på helikotern tränande förberedelse för att sätta ombord en person hos oss på båten. Vi fick ingen påhälsning, men väldig närkontakt med helikoptern som dånande rakt ovanför sittbrunnen. Man var nästan orolig att den skulle träffa masten. Vänligt vinkande lämnade de oss sedan efter en stund. Det var lärorikt för oss också att få lite inblick i hur det kan te sig om man skulle behöva bli räddad av helikopter. Svårt att kommunicera ombord i det otroliga dånet är ingen överdrift!

Vi kom fram till Kinsale strax före kl 02 på morgonen efter en kväll på ett spegelblankt hav och med påhälsning igen av glatt hoppande delfiner. Alltid lika roligt!

Idag börjar vi planerandet inför överfarten till Spanien. Återkommer innan vi startar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s