Äntligen Portugal

I onsdags förmiddag lämnade vi till sist Bayona efter att Ulla komit ner igen på onsdagskvällen. Det var härligt att ge sig iväg igen, även om vi gillade Bayona och speciellt Monte Real Club de Yates väldigt mycket. Vinden var svag och nordlig, så vi fick tillfälle att verkligen testköra motorn hela vägen (ca 60 sjömil) till Leixoes. Leixoes har en stor hamn med en marina intryckt i hörnet och sandstränder runt omkring. Området kring hamnen och marinan är väl inte det charmigaste, men marinan är skyddad trots att hela Atlanten ända till New York (på samma breddgrad) ligger utanför. Promenerar man upp mot den äldre stadskärnan är det mysigt, men slitet. En av Leixoes stora fördelar är närheten till Porto.

Sista veckan vi låg i Bayona lärde Pelle känna två väldigt trevliga portugiser från Porto, den ena, Antonio, är senior vinmakare hos Grahams (som gör portvin) och den andra, Frederico, är journalist på Portugals TV. De hade vänligheten att stå på kajen och möta oss när vi kom hit och de har också försett oss med tips på vin, maträtter och restauranger. Vi testade ett av restaurangförslagen igår kväll och åt en mycket god grillad Sea Bass och drack vin på rekommendation från Antonio. Mums!

Idag på förmiddagen har vi besökt det närbelägna raffinaderiet och fyllt våra två 5-kilos PC-5 gasflaskor. Gas är ju en av de små huvudvärkar som långseglare har, då det inte finns någon enhetlig standard på området, så därför kände vi oss nöjda att vi hittat en bra möjlighet att fylla gasflaskorna. Dessutom till det facila priset av 17 Euro för båda flaskorna.

Efter lunch tog vi metron in till Porto som är en väldigt mysig, men lätt bedagad stad vid floden Duoro.

Där vandrade vi runt på de smala gatorna och njöt av atmosfären, bland annat såg vi den vackra kakelklädda vänthallen på tågstationen.

Vi avslutade dagen med ett besök i Gaia på andra sidan floden, där alla portvinstillverkare håller till.

Självklart gick vi till Grahams, på Antonios rekommendation J, där vi fick vi en riktig VIP-provning av vintageport.

Dorota hette vår trevliga och kunniga ledsagare.

Med lite runda fötter och fullastade med godsaker från Grahams tog vi spårvagnen hem till båten igen.

Nu verkar vi äntligen ha kommit in i de portugisiska nordvindarna där det blåser en ganska frisk vind omkring ost och nord. Den hoppas vi ha nytta av när vi imorgon seglar vi vidare söderut till Figueira da Foz.

Motorproblem i Bayona – Epilog (äntligen)

Idag kl. 9:30 anlände Innaval:s mekaniker Javier med fyra reparerade spridare. Han började återmontera spridarna och efter c:a en timme var detta klart. Nästa steg blev luftning och provkörning vid bryggan.

Allt såg bra ut och nu blev det dags för provkörning på riktigt, en tur utanför hamnen. Spänningen var olidlig!

När jag körde ut från hamnen kände jag direkt att motorn svarade på gaspådrag på ett helt annat sätt. Sakta ökade vi farten och vi kunde passera de kritiska 2300 rpm utan problem. Hurra! Både Javier och jag gjorde V-tecken. Vilken härlig känsla att vår kära motor återigen är pigg och kry.

Fyra trasiga spridarnålar.

Detta har blivit en ordentlig läxa för oss. I fortsättningen kommer vi att vara otroligt noga med att kolla upp
kvaliten på dieseln när vi tankar, kolla filter och vattenavskiljare ofta, kolla packningen på bordsgenomföringen etc etc. Det är bara att konstatera att en modern dieselmotor är mycket känslig när det gäller bränsleförsörjning och det komplexa insprutningssystemet.

Stort tack till alla som engagerat sig i vårat motorproblem: Staffan på Funny, Solit’s besättning, Janne Melin Yanmar Sverige, våra nya Portugisiska vänner Antonio/Frederico/Rui, Martha på hamnkontoret, Bess Safari Too’s besättning.
Ett speciellt tack till Innaval (Jose & Javier) som gjorde ett bra jobb.

Muchas gracias Javier!

Imorgon kommer vi antagligen att lyfta Loupan för att byta offeranoder och allmän rengöring. Ulla kommer tillbaka (bra timing!) imorgon tisdag och vi borde kunna komma iväg mot Portugal på onsdag eller torsdag. Bayona är ett trevligt ställe men nu längtar jag ut på havet igen.

/Pelle

Motorpoblem kapitel 2

Imorse anlände två motormekaniker från Innaval. José var inte med, det visade sig att han ”bara” var chefen för veksamheten och den som stod för de engelska språkkunskaperna. Vi blev lite oroliga när det visade sig att de två motormekanikerna inte kunde ett ord engelska och våra färdigheter i spanska är inte så mycket större, speciellt inte motortermer. Språkfrågan löste sig på bästa sätt genom att Carlos, en av marinans trevliga ”marineros” (personalen som jobbar på bryggan och med båtarna) agerade tolk.

De två mekanikerna var väldigt noggranna och systematiska och gick igenom alla filter, slangar, tanken mm, men efter förmiddagens sejour var det dags för siesta utan att problemet var löst. Efter siestan kom de tillbaka och nu monterades motorns spridare ur och togs med till Inaval för fortsatta kontroller och eventuella åtgärder. Imorgon är vi utlovade besked om det är spridarna som är problemet. Vi håller tummarna för det, annars är nästa tänkbara felkälla insprutningspumpen och då blir det en dyr historia. Vår bedömning är att det oavsett orsak kommer att ta flera dagar innan motorn är lagad och därför har Ulla bokat flyg hem till Stockholm imorgon för att krama om Ebba och barnen (speciellt Sofia, som vi inte träffat sen vi åkte), medan Pelle håller ställningarna med mekanikerna. Vi kommer tidigast att kunna starta seglingen söderut mot Portugal nästa onsdag.

Dagen har vi avslutat med picnic med Kate och Janne på Solit och Mary och Erik på Bess Safari Too. Vi satt på en klippa med utsikt mot Atlanten och såg solnedgång och hörde Atlantvågornas brus. Vackert! Imorgon seglar båda båtarna söderut mot Portugal. Vi önskar dem fina nordliga vindar och måttlig dyning!

Motorproblem i Bayona

Nu har vi legat här i Bayona i drygt en vecka. Ett trevligt ställe på alla sätt och vis, men vi försökte ändå ta oss härifrån i lördags morse för att gå vidare till Portugal och Porto. När vi passerat hamnpirarna upptäckte vi att motorn inte riktigt uppträdde som den brukade och efter att ha kört lite fram och tillbaka ute i viken så beslutade vi oss för att gå tillbaka till hamnen. De senaste dagarna har vi sedan ägnat oss åt felsökning, understödda och påhejade av Funnys, Solits och Bess Safari Too’s besättningar samt kontakter med Yanmar i Sverige. Stort tack till alla för uppställning och engagemang! Idag, tisdag, kommer José från Yanmars spanska serviceorganisation för att försöka hitta och åtgärda felet. Vi håller tummarna, men av de indikationer vi fått så blir detta sannolikt både tidskrävande och dyrt (suck!!) och vi kan nog bli kvar här i Bayona ett bra tag till.

Det hela började med att motorn stannade när vi tog ned seglen på väg från Portosin (där vi hade tankat fullt) förra lördagen och när vi försökte starta som kom bara vit rök. Vi upptäckte då att vi fått vatten i dieseln och här i Bayona sög vi sedan ur ca 3 liter från botten på tanken och bytte alla filter till motorn. Vi trodde därmed att problemet var ur världen, men efter att vi fått vända tillbaka in i hamnen såg vi att dieseln i tanken var väldigt grumlig och vi pumpade därför ur all diesel ur tanken och såg till att tanken och alla slangar var rena. Det här gav i sin tur upphov till en hel del merarbete, då det visade sig att den ena av de sju 30-litersdunkarna som marinan ordnat åt oss läckte i botten och vi fick diesel på och under durkarna. Humöret var inte på topp när vi svettiga och trötta äntligen var klara med urpumpning och efterföljande sanering av båten vid 21.30-tiden i lördags kväll. Diesel eller ej – man kan konstatera att det finns behov av att skruva loss och lyfta på durkarna för rengöring nu och då när man som vi bor i båten länge, så inget ont som inte har något gott med sig. Nu har vi en väldigt fräsch och ren båt!

Glada i hågen vaknade vi i alla fall på söndagen och fyllda av tillförsikt åkte vi ut för att prova om inte problemen skulle vara borta efter tankning av ny diesel. Tji fick vi, och felsökningsarbetet fortsatte hela söndagen och måndag förmiddag, men nu står vårt hopp till José som anländer om en stund.

Tiden här i Bayona har ju förstås inte bara varit elände, utan vi har också varit och besökt den fantastiska katedralen i Santiago de Compostela, provat vin med Solits besättning hos Martin Codax, firat Marys födelsedag med en helkväll, badat och haft det allmänt bra i det sköna vädret. Vi har också hunnit med ett ordentligt blåsväder då det blev lite smårörigt här i hamnen. Här i hamnen ligger också en kopia av Columbus fartyg Pinta som han reste till Västindien med. Fartyget ser väldigt smalt och högt ut och man blir inte sugen på att segla henne på havet.

Vi hade förväntat oss nordliga vindar när vi väl kommit ner till Spanien, men hittills har det bara blåst syd eller sydväst under de tre veckor vi varit här. Av de lokala båtarna så är det mycket ovanligt med såna förhållanden, men nu ser det ut att bli mer nordliga vindar framöver. Hoppas de håller i sig tills vi kommer loss J!

Världens bästa Claudio!

Stort tack Claudio för underbar olivolja och gudomligt ’Sale Con Tartufo Bianco’.

Tryffelsaltet höjer den enklaste rätt till himmelska höjder. Tack för att du tog dig besväret att fylla på vårt förråd.

Stor kram väntar när vi ses!

Från Portosin till Bayona

I fredags morse reste Björn, Martin, Anna-Sofia och Josefin hem till Stockholm från Portosin. Vi fick en härlig sista kväll med magisk solnedgång under middagen. Kvällen var härligt varm och det var ett ordentligt folkliv på stranden tills mörkret föll.

Portosin beskrevs i seglingspiloten som en stad med en bra marina men ”town with no specific charm”. Vi gillade dock Portosin. En jättebra marina med suveränt hjälpsam engelsktalande personal, aktiv båtklubb och bra faciliteter. Staden i sig var väl inte turistcharmig, men det är en lugn fiskestad med fina stränder, bra mataffär och trevliga restauranger. Vi undrade lite över den siren som ljöd ganska ofta under tidig morgon och förmiddag. Lite känsla av flyganfall, men det visade sig vara en signal till uppköparna av fisk varje gång en fiskebåt med fångst kom in.

Vi tillbringade fredagen med att ”reclaima” båten, dvs städa och packa upp allt som vi stuvat undan under den månad som vi haft gäster ombord. Nu känns båten stor och luftig igen! Vi passade också på att packa upp de allra somrigaste kläderna som legat undanstuvade sen vi lämnade Sverige och förpassa nästan allt som liknar kallt klimat djupt ner i stuvutrymmena. Kvar finns bara varsin fleecetröja och tunt underställ.

Pelle har efter moget övervägande och efter konsultationer med det vänliga hamnkontoret i Portosin varit och besökt en frisör. Efter att Pelle berättat hur han ville ha klippningen för hamnkontorets personal så skrev de en instruktion på spanska som Pelle fick ta med till frisören.

Efter att först försökt prata engelska med frisören så tog Pelle fram sin lapp och det väckte stor munterhet hos alla damerna på salongen när frisören hade högläsning från lappen. Pelle hade också fått tilläggslappar med kommentarer av typen ”Ta gärna lite mer” om inte första försöket skulle ha blivit bra, men det blev det eller hur J?

På lördag eftermiddag lämnade vi Portosin och gick till Ria Arousa där vi la oss på svaj över natten norr om ön Isla de Arousa och på söndagen gick vi vidare till Bayona, dit vi fick en jättefin segling. Vi hade skärgårdssegling en stor del av tiden då vi gick innanför nationalparksöarna Isla Ons och Isla Cies. Vi ansökte om tillstånd att besöka öarna redan i La Coruna, men ansökan verkar ha fastnat i någon administrativ kvarn eller hos marinan i La Coruna på grund av något språkligt missförstånd. De skulle nämligen scanna och maila tillståndet när det kom. Galicien har bjudit på enormt vackra och dramatiska vyer med höga gröna berg med en mängd ljusa samhällen och vita sandstränder liggande längs vattnet.

Här i Bayona ligger vi hos Monte Real Yacht Club tillsammans med den svenska båten Solit. Bayona är en trevlig stad och blir den sista anhalten i Spanien för oss. Mot slutet av veckan fortsätter vi söderut till Portugal, men innan dess ska vi hyra bil och äntligen ta oss till Santiago de Compostela och kanske någon vingård. Här i Galicien görs bland annat gott vitt vin av druvan Albarino. Det finns ett gott sådant på Systembolaget, kommer inte ihåg namnet, men det har gulgrönlaktig etikett.

Galicien kallas ju Spaniens våta hörn, då Galicien nu och då får ta del av de lågtryck som passerar Biscaya på väg åt nordost. Idag har prognoserna lovat heldagsregn och en hel del blåst (det första regnet sen vi kom), så vi passar på att pyssla med diverse inomhusaktiviteter.

Vidare längs Galiciens kust

Här kommer ännu ett gästinlägg, denna gång från Björn, Josefin, Martin och Anna-Sofia.

I lördags förra veckan lämnade vi La Coruña och fortsatte söderut längst Spaniens Atlantkust. Havet utanför La Coruña bjöd på mycket dyning och de nyanlända gästerna fick en hård start i form av sjösjuka och efterföljande nedbäddning på golvet i sittbrunnen. VI styrde kosan mot Camariñas, en lite onödigt lång segling just denna dag, men den tänkta viken (”Ria” på spanska – de karakteristiska djupa vikarna längs Spaniens Atlantkust) låg för öppen för vinden från väst.
Camariñas är en lugn, och kanske lite sliten, fiskeby med en bra marina. Även här hade vi sällskap av de två svenska båtarna, Solit och Bess Safari Too, och vi blev inbjudna att fira Jan-Eriks födelsedag med Cava, fika och punch. I Camariñas hann Björn, Josefin och Martin även med ännu en fin löprunda till en kyrka som från en höjd överblickar Atlanten.

Efter födelsedagsfirandet tog vi oss den korta sträckan över viken vidare mot Muxia, en ännu mindre by. Där vi låg först på svaj och badade innan vi gick in och lade oss i den fina, men så gott som tomma marinan. Marinan ser nästan helt nybyggd ut, men är ej tagen i bruk (inget färskvatten, duschar eller toaletter) och vi anar att det är ett projekt där pengarna helt enkelt tagit slut. I Muxia fick vi en riktigt trevlig och god middag på en mysig restaurang.

I måndags lämnade vi Muxia för färd vidare mot Fisterra. Seglingen bjöd på soligt väder och betydligt lugnare sjö än tidigare. Dagen bjöd även på resans än så länge längsta deflinshow. Under en hel timme simmade och hoppade de bredvid båten. Björn och Josefin seglade inte den här sträckan utan satte istället båtens två vikbara cyklar på prov genom att cykla de tre milen till Fisterra. En cykeltur som bjöd på många fina vyer av Galiciens landsbygd!

Vi låg vi på svaj över natten utanför Fisterra och seglade sedan vidare till Ria de Muros och ankrade upp utanför staden Muros. Guideboken hade här utlovat ett varmare klimat än i norra Galicien och för oss stämde detta verkligen. Vi har tidigare haft bra väder, men alltid med lite moln omkring oss. Ria de Muros bjöd istället på molnfri himmel och riktig värme.

Tisdagen ägnades åt bad och sol från båten utanför Muros, Vi har bland annat tagit en lång simtur in till stranden och fått se mängder av musselplockare under lågvattnet. Vi blåste förstås även upp Loupans jolle och tog oss in till den mycket mysiga staden. I jakten på lite omväxlingen från den typiska maten med fisk och skaldjur (Martin och Björn ville ha pizza!) så dök vi in på en restaurang som verkligen inte var en höjdare, men i alla fall bjöd på några goda skratt. Muros är verkligen en fantastiskt charmig stad, finast hittills!

Inhandling av mat är ett område som successivt har blivit lite krångligare. Dels måste maten transporteras med jolle när vi ligger på svaj, men framförallt så har vi nu börjat med rutinen att skölja all mat för att undvika att få ombord kackerlacksägg på båten. Detta är troligen något tidigt (bör dyka upp först något längre söderut), men lika bra att komma igång och träna.

Efter lite mer sol och bad har vi idag transporterat oss ännu en kort sträcka över Ria de Muros till Portosin. Här ligger vi kvar tills på fredag då Björn, Martin, Josefin och Anna-Sofia åker hem till Sverige igen. Det lilla vi sett hittills av staden är vackra sandstränder och fantastisk fin miljö om man tar sig upp på höjden ovanför stadskärnan. Marinan får bra betyg med fräscha duschar och trevligt bemötande.

La Coruña

Vi tyckte alla fyra att det var en verkligt speciell känsla att se land igen och gå in i den vik där La Coruña ligger. Först när vi var några sjömil från land infann sig den spanska värmen och shortsen åkte snabbt fram. Vi firade också på vägen mot hamninloppet med att köra invertern och avnjuta riktig espresso från vår maskin samt den sista mjuka pepparkakan från Hägges som hängt med ända från Sverige :-).

Väl i hamn togs vi emot av två svenska seglarfamiljer, Solit och Bess Safari Too. Solits besättning har vi lärt känna via Oceanseglarklubbens avseglargrupp och vi har haft lite koll på varandra sen vi seglade iväg i juni. De hade ordnat plats med hamnkaptenen så det var bara att backa in, förtöja och krama om alla. Riktigt roligt! Sen var det hög tid för en dusch och lunch på terrassen till marinans restaurang. Sällan har ett glas kallt vin/öl smakat så gott och vi kände oss allmänt nöjda och välmående. Vi är glada och stolta att ha tagit oss ända hit på egen köl! Resten av eftermiddagen njöt vi av solen och värmen och ägnade oss åt allmän avsaltning av båten.

De två dagar som vi sedan varit här har till stor del gått åt till tvätt, städning, montering av solskydd och allmän båtvård, men också promenader, löpturer (Björn och Martin) cykelturer, trevligt umgänge med Solits besättning och restaurangbesök.

I I natt anländer Anna-Sofia och Josefin (pojkarnas flickvänner) och ska stanna en vecka eller så. Det ska bli trevligt!