Återbesök hos polisen

I morse steg vi glada i hågen in hos polisen i Arrecife, med alla våra papper, för att få det efterlängtade tillfälliga spanska personnumret. Efter kontroll av att allt var vederbörligen ifyllt och betalt så kunde hanteringen påbörjas och alla dokument häftades ihop och lades i en korg och vi blev meddelade att vi var välkomna om en vecka igen. Våra förbluffade miner avslöjade nog att vi inte alls tyckte det var bra och vi fick ett nytt bud att komma tillbaka på tisdag. Vi såg fortsatt olyckliga ut och försökte förklara att vi hade bråttom att få ut ett paket med reservdelar till båten. Till vår hjälp kom då granntjänstemannen som visade sig prata bra engelska och vi kunde förklara vår belägenhet. Efter lite konfererande med vår egen vänliga tjänstekvinna blev vi erbjudna att sitta ner och vänta och de skulle försöka få chefen att skriva på trots att det var utanför de vanliga rutinerna. Efter 15 minuter fick vi vårt dokument och vi tog i hand och tackade för den smidiga hanteringen. Den engelsktalande tjänstemannen sa då – ”but don’t tell anyone” och det ska vi ju inte göra ;-).

Så här ser det fina certifikatet ut:

Äntligen skulle vi kunna meddela FedEx vårt nummer som krävs för fortsatt tullhantering och Pelle ringde genast upp och meddelade glatt numret. Något förvånad fick han då frågan om numret tidigare använts vid klarering. Om så inte var fallet konstaterade FedEx-tjänstemannen att numret då först måste aktiveras. Ridå. Hur lång tid detta kan tänkas ta har vi ingen aning om än. Fortsättning följer.

Precis bredvid polisstationen ligger också en stor butik av typen båt-, fiske och järnhandel. Där kompletterade vi med några saker som krävs för ARC, t ex handhållen strålkastare som kan kopplas till båtens strömförsörjning och kraftiga hinkar. Vi hittade också nät som vi ska lägga frukt och grönsaker. Dessutom köpte vi fällor och spray för (eller snarare mot) kackelackor. Vi har inga sådana husdjur och hoppas slippa det också, men nu är vi i alla fall beväpnade om det skulle behövas (brrrrr!).

Efter turen till affären tog vi bilen upp till en väldigt idyllisk fiskeby som heter Arrieta och åt god grillad fisk i fin miljö.

Färden fortsatte sedan till Mirador del Rio, en gammal försvarsanläggning, som numera är en fantastisk utsiktspunkt över både norra delen av Lanzarote och den vackra ön Isla Graciosa. Vi ska förhoppningsvis gå upp dit med båten också.

Ivägkommenderade till polisen!

Vi har nu på allvar börjat ta itu med att-göra-listan inför ARC och betar av ett par punkter per dag. Vi tänkte försöka göra så mycket som möjligt innan vi kommer till Las Palmas ca 10 november, eftersom vi ser på ARC-programmet att det kommer att vara fullt upp med både trevligheter och nyttigheter som ordnas av ARC. Dessutom ska det ju bunkras för Atlantöverfarten när vi kommer till Las Palmas, vilket kommer att vara ett stort jobb.

De är väldigt trevliga och hjälpsamma här på varvet som hör till Marina Rubicon. Vi har t ex fått låna verktyg och de har för en mycket blygsam peng lagat blixtlåset i vårt rattkapell. Så det är läge att passa på att göra saker på listan som kan kräva assistans när vi är här.

Vi väntar på en ny aktiv radarreflektor från Echomax i England, ett garantiutbyte. Vi var lovade den till igår, men nu har den tyvärr trasslat in sig i de spanska administrativa kvarnarna. Anledningen är att Kanarieöarna har ett undantag för de skatteregler som gäller för förflyttning av varor och tjänster inom EU. Idag fick vi kasta oss in i bilen som vi hyrt och åka till Arrecife och till den nationella polisen (i motsats till den lokala polisen) eftersom det visade sig att vi måste ha ett tillfälligt spanskt personnummer för att paketet, som nu är i Madrid, ska kunna klareras in till Kanarieöarna. I handen hade vi ett intyg från hamnkaptenen att vi är ”yacht in transit”. Hos polisen fick vi ett inbetalningskort som skulle betalas och stämplas på banken, samt ytterligare en blankett på spanska att fylla i. Den har den hjälpsamma personalen på hamnkontoret hjälpt oss med och bland annat skulle Pelles föräldrars(!) namn skrivas in.

Vi ska på återbesök hos polisen imorgon kl 9 och då ska vi förhoppningsvis få det viktiga personnumret. Sen får vi se hur lång tid det tar att få paketet hit. Vi har också förstått att det tas ut saftiga tullklareringsavgifter som vi får betala när paketet körs ut.

Personalen på marinan bad oss hälsa alla nya långseglare hemma i Sverige att om man behöver nya tillbehör här nere ska man försöka köpa dem på plats här eller be någon annan ta med dem, eftersom det är så krångligt och dyrt att få dem per post. Ack ja, man lär så länge man lever!

På vägen mellan Marina Rubicon och Arrecife passade vi på att se oss lite omkring i de små byarna och vi tröstade oss efter besöket hos polis och bank med lunch i Puerto Calero som också hade en väldigt fin marina. Där såg vi ett par båtar med ARC-flaggan hissad och vi blev inspirerade att också hissa vår när vi kom tillbaka hem. Tanken är nog att man ska ha den uppe i marinorna för att få kontakt med andra som ska samma väg, men vi har inte haft det tidigare. Just nu ligger tre andra båtar med ARC-flagga här i vår marina.

Den bekymrade mannen i vår sittbrunn pratar med FedEx ”clearance brooker” för att försöka förstå de vidare paketprocedurerna.

Vi har haft några korta men rejäla regnskurar idag, men annars har dagarna den här ”arbetsveckan” varit varma och avslutats med ett par timmar i och vid poolen för att svalka oss innan dusch och middag. Det är härligt! Imorgon efter besöket hos polisen tänkte vi bilturista lite på ön.

Kate på vår kompisbåt Solit har varit vissen en hel vecka och gick till sist till läkare idag. Det blev antibiotika, salmonellaprovtagning, näringslösning och direktiv på massor av vätska samt återbesök imorgon. Vi håller tummarna för att hon nu repar sig snabbt!

Vad händer en söndag i Marina Rubicon?

Idag har vi haft den första mulna dagen på en månad. Härligt med sol och värme, men skugga är verkligen väldigt skönt! VI har tagit en promenad in till Playa Blanca, en bad- och turistort cirka 20 minuters promenad härifrån. Där åt vi en mysig tapaslunch och Pelle kapitulerade slutligen för värmen och köpte ett par sandaler, som varit något av ett hatobjekt genom alla år. Jättesköna, lyder omdömet efter en halv dag.

Dagen har varit allmänt söndagslugn med småprat med brygggrannar av olika nationaliteter, svenska Solit förstås, men också en engelsman i båten på andra sidan, ett norskt par som varit ute och seglat i sex år och ett par spanjorer med båt här vid bryggan. Vi har också efter två dagars ”slit” fått ordning på internetanslutningen. Vi övergav till slut marinans usla nät och hissade upp en antenn som fångade nätverket från ett hotell halvvägs till Playa Blanca. Hurra! Det är otroligt vad man är beroende av internettillgång.

En av de absolut bästa sakerna med livet här söderöver är de ljumma kvällarna och vi avslutade med söndagsmiddag i sittbrunnen och efterrätt på restaurang Blue Note här i hamnen. Där serverades också live blues med Johnny the Razor. Prognoserna lovar regn i natt och det tycker vi ska bli mysigt.

Framme i Marina Rubicon på Lanzarote

Sista dygnet på vår överfart gick fint och vi fick till och med segla under kvällen och natten. Vi kom fram hit tillsammans med kompisbåten Solit på förmiddagen. Det är en mycket fin och välordnad marina som verkar vara en del av någon form av semesteranläggning med mängder med restauranger, afffärer, pool, varv mm. Allt väldigt välordnat och fint och vi tror vi kommer att trivas bra här en tid. Vi har ägnat dagen åt de sedvanliga ”post-överseglingsaktiviterna”: uppfräschning av båten, god lunch med kyld dryck på restaurang, promenad och tupplur. Så här ser utsikten ut från sittbrunnen

Falskt alarm?

Nu har vi kommit drygt halvvägs på vår hastigt påbörjade segling till Lanzarote. Vi har haft lite stillsam spinnakersegling i 5-6 knop under gårdagskvällen fram till midnatt, men för övrigt har vindarna varit mycket svaga och vi har gått för motor. Den lynniga tropiska stormen Nadine verkar just nu ha bestämt sig för att inte besöka Madeira trots allt. Ingen idé att gräma sig över att vi nog hastade från Madeira i onödan . Vi hade grämt oss ännu mer om vi stannat kvar och eventuellt fått skador om stormen kommit enligt gårdagens prognoser. Vi kunde ju inte heller riktigt vänta och se eftersom väderfönstret skulle stängas för att hinna fram till Lanzarote före Nadines ankomst. Det som vägde tungt i vår beslutsprocess när vi lämnade Porto Santo var dels att Mads på Frivind hade så allvarlig ton i sina mail och att varvschefen Miguel (inte samma som taxichauffören) som ju är Porto Santo-bo sa “om jag hade en sån båt som ni så skulle jag lämna Madeira, då inga hamnar här är säkra i sådant väder”. Risk management i praktiken!
Här på havet är vattnet väldigt blått, vi har dyning på 2-3 meter som lyfter oss försiktigt och mjukt, solen skiner och det är varmt. Klädseln för nattvakt är numera shorts. Vi håller oss mestadels i skuggan när det går. På Porto Santo installerade vi 12 V-fläktar, en i salongen och en i förpiken och det är ljuvligt att få lite rörelse i luften. Vi ska skaffa ytterligare ett par fläktar till de båda akterruffarna. Inne i båten är det nästan 30 grader på dagtid och 25 på natten. Vattentemperaturen här ute på havet är 27 grader så det bidrar ju till att hålla temperaturen uppe i båten. Just nu är vi väldigt nöjda med att vi inte tog teakdäck och en blå båt igen. Då hade det blivit ännu varmare! De solskydd som Henrik på Arcona Yachts hjälpt oss att designa fungerar toppenbra och vi njuter av dem varje dag. Hade vi inte dem skulle vi inte stå ut i värmen. Stort tack Henrik!
Vi sysselsätter oss med diverse små projekt som finjustering av watermakern, funderingar på bränslestrategi för motorgång inför Atlantöverseglingen, test av AIS-MOB transpondern etc. Det finns alltid ALLTID något att pyssla med på båten, vare sig vi är i hamn eller till havs, och att-göra-listan blir längre snarare än kortare. Det är nog för att vi hela tiden kommer på nya fiffigheter då vi hela tiden lär oss något nytt av alla nya situationer och människor vi träffar i hamnarna. Båten som sådan har så här långt fungerat helt perfekt.

Med nuvarande fart räknar vi med att vara framme i Marina Rubicon på södra Lanzarote vid lunchtid imorgon fredag.

Allt väl ombord!

Tropiska stormen Nadine får oss att ändra planerna

På grund av att det finns risk att den tropiska stormen Nadine kommer att träffa Madeira under helgen har vi beslutat och blivit rekommenderade att snarast lämna Madeira och segla ner till Lanzarote. Förmiddagen har ägnats åt snabbförberedelser både hos oss i Loupan och hos de flesta andra båtar här i marinan och vi är nu klara att lämna om cirka en timme. Seglingen över till Lanzarote är 300 sjömil och vi räknar med att vara framme på fredag.

Prognoserna talar om måttliga vindar och vi har tankat reservdiesel för att kunna gå för motor om så krävs.

Det gäller att vara flexibel även i seglarlivet! Ni kan se Nadines framfart på t ex www.passageweather.com/

Dags att lämna Porto Santo

Nu har vi varit på Porto Santo i fem dagar. Det har varit väldigt varmt och vi har mest tagit det lugnt med diverse pyssel och nu och då svalkat oss med bad i det numera 27-gradiga vattnet.

Igår hyrde vi, dvs Kate, Charlotte, Janne och vi själva en taxi och tog en tur på tre timmar runt på ön.

Taxin kördes av den trevliga engelsktalande chauffören Miguel

Låter lyxigt med egen taxi för tre timmars sightseeing, men det kostade oss bara 60 Euro för dessa timmar och vi fick mycket intressant information om livet på Porto Santo samtidigt.

Här finns många vackra vyer över det blåa havet och de dramatiska klipporna.

Det har inte regnat här sen i oktober förra året så ni kan gissa hur extremt torrt det är. Allt sötvatten som används på ön kommer från anläggningar där man avsaltar havsvatten. Framställningen av sötvatten är den enskilt mest energikrävande aktiviteten på ön, så det finns inte mycket utrymme för slöseri med vattning här på ön. Det enda riktigt gröna utanför stadens planteringar är golfbanan. Vi fick också veta att man på Porto Santo tillverkar bio-olja av alger som man odlar i stora glasbehållare under inverkan av solljus. De alger som produceras pressas sedan under högt tryck och hög temperatur och blir då bio-olja som används som bränsle i kraftverk. Cirka 20% av öns elförsörjning kommer från detta. Häftigt!

På vågbrytaren runt hamnen har seglare under många år målat sina bomärken. Vi har kunnat se spår efter flera båtar som vi tidigare följt på bloggar eller som är ”kända” båtnamn i långseglarkretsar. Roligt!

Vi och Solit har förstås också målat på vågbrytaren för att föreviga vårt besök här.

Och så här blev det till slut:

Ni som undrar över de mystiska krumelurerna vid sidan av svenska flaggan – det är de kinesiska tecknen för vind och vatten. Tips: det finns en koppling till vår båts namn ”Loupan”.

Vi har avslutat vår sista kväll här med besök på en väldigt bra och mysig restaurang nere vid stranden som Miguel rekommenderade . De grillade räkorna var inte bara jättestora utan också suveränt goda!

Imorgon förmiddag fortsätter vi vidare till Madeira och marinan Quinta do Lorde på sydöstra sidan. Det är en kort tur på cirka 30 sjömil. Det är svårt att få vettig båtplats i huvudstaden Funchal så vi kommer att hyra bil och också åka en del buss för att se oss omkring på ön med Quinta do Lorde som utgångspunkt. Vi räknar med att stanna på Madeira ungefär en vecka.

Framme i Porto Santo

Det var en dramatisk vy som mötte oss när det ljusnade på fredagsmorgonen och vi kunde se den lilla vulkanön mot horisonten.

Porto Santo är verkligen en liten ö, bara 11 km gånger 6 km stor med höga berg och sandstränder. Inte mycket växtlighet.

Även efter den här överseglingen så kände vi oss nöjda och glada att se land, även om det den här gången varit en verkligt bekväm översegling med värme. Lite tråkigt kanske med den svaga vinden och så pass mycket motorgång, cirka 30 timmar på tre dygn. Loupan hade förberetts med extra diesel i två 25-litersdunkar och vi kommer att lägga till ytterligare några dunkar inför överfarten till Karibien senare i höst. Den här gången behövde vi inte använda dunkarna.

Vi förundrades på vägen in mot Porto Santo över att vi nu kommit så långt på vår resa att vi ligger med båten utanför Afrika och att det varit så relativt enkelt och lättsamt hela vägen. På väg in mot hamn duschade vi och snyggade till oss inför mötet med marinapersonal och tull. Det var första gången vi fick besöka två olika kontor, men alla är väldigt trevliga och proceduren lättsam.

Vi la till vid 12.30-tiden och strax efter kom Solit.

De hade lyckats få en bläckfisk uppsköljd på däck som nu låg lite intorkad.

Men skepparen verkade inte tveka att sätta tänderna i ”catch of the day”

Vi gick bums upp till den lilla baren här i marinan och åt lunch och tog en efterlängtad iskall öl. Till och med Ulla som inte är någon ölälskare var sugen på den iskalla ölen!

Vilken värme här är! Efter lunchen gick vi raka vägen till den fina sandstranden bredvid marinan och badade i det 26-gradiga vattnet innan vi satte igång att skölja av båtarna med sötvatten och byta lakan i sängarna. Det behövs efter en överfart i de här salta vattnen.

Framåt kvällen blev det chamgagne i Solits sittbrunn och sen tog vi oss in till den lilla mysiga staden ca 20 minuter härifrån, där vi tittade på Columbusfestivalen (Columbus har bott här) och tog en bit mat innan vi promenerade hem igen för en lång natts sömn i stillastående och tyst båt.

Idag har vi storstädat båten inne och en härlig lätt Ajaxliknande doft (spansk variant) kan kännas och nu börjar det bli dags för lunch och ett svalkande bad.

Cascais – Porto Santo dygn 2

Vi hade fin spinnakersegling hela eftermiddagen igår och fram till midnatt då vi vid vaktskiftet tog ned den och istället rullade ut vår vanliga genua 3. Vi fick en stillsam slör i ca 5 knop genom den ljumma, men fuktiga natten. Det är väldigt mycket lysande djur i vattnet som syns i svallet omkring båten. Det ser ut som vi seglar på en stjärnmatta, mycket vackert!
Vi fortsatte med vår spinnakersegling i morse så snart vi klarat av frukosten. Vi tog ned den vid 14-tiden då vinden avtog och Pelle passade på att sova igen förlorade sovtimmar medan Ulla motorseglade, läste och duschade. Det är skönt att man kan ta en dusch i sittbrunnen nu när det är så varmt. Prognoserna lovar avtagande vindar under natten och morgontimmarna så det blir antagligen mer motorsegling. Vi har 116 sjömil kvar till Porto Santo och räknar med att vara framme efter lunch imorgon fredag.
Allt väl ombord!

Cascais – Porto Santo, dygn 1

Vi lämnade Cascais på tisdag förmiddag. Väderprognosen för överfarten har lovat svaga vindar i början och slutet och måttliga vindar från nordost däremellan. Hittills har vi haft väldigt svaga vindar med några timmars undantag då vi kunnat segla. Just nu njuter vi iallafall av härlig och lång spinnakergång. Natten var väldigt ljummen (det är 25 grader i vattnet) och den här överfarten kräver inga långkalsonger och seglarställ, utan nattvakterna kunde klaras med tunna byxor och windstoppertröja. Det är mörkt här ute på natten, men de fantastiska stjärnorna och den lilla månstrimman lyser upp ganska bra. Vackert är det! Vi har hela tiden legat nära vår kompisbåt Solit och det känns också skönt i natten att se deras lanternor strax bakom. Idag har en lätt Karibisk känsla infunnit sig då vi seglar i badbyxor och bikini. Speciellt Karibisk är Pelle som för första gången denna långa sommar tagit av sig pikétröjan på dagtid (ja det är faktiskt sant!) .
Allt väl ombord!