Vi kom igår eftermiddag till Marigot Bay på St Lucia efter en kort segling. Idag har vi julpyntat Loupan,
men någon riktig julstämning blir det inte när allt runt omkring är så annorlunda.
Vi tycker det är härligt att ha alla ungdomarna här: Sofia, Simon, Björn, Josefin, Martin och Anna-Sofia.
Imorgon på julaftonen blir det risgrynsgröt till lunch och på kvällen middag på Rainforest Hideaway, som ska vara en av Karibiens bättre restauranger.
Från oss alla till er alla – en riktigt God Jul!
Vi är bara tvungna att göra ett blogginlägg efter den här härliga eftermiddagen då vi tog båten ur marinan och la oss på svaj i viken utanför.
Där har vi läst, badat och snorklat
Martin skaffar eget hopptorn
Till lunch invigde vi vår båtgrill
och det var utan tvekan den bästa grillningen det här året.
Vi är riktiga lyckostar, tycker vi!
Nu har vi varit en vecka här i Rodney Bay och deras fina marina. Merparten av de deltagande båtarna i ARC 2012 har kommit fram.
Tiden har till stor del gått åt till att återställa båten till en normal bo-båt och att acklimatisera oss till klimatet här. Viktigt också att kontrollera rigg, segel och annan utrustning ifall något behöver åtgärdas efter sexton dagar till havs. Här en liten bild från riggcheck i masttoppen.
Det är VARMT! Man får helt enkelt acceptera att dra ner ordentligt på takten och gå omkring svettfuktig större delen av dagen. Behagligaste tiden på dygnet är riktigt tidigt på morgonen när solen står lågt och så förstås kvällarna och nätterna.
På bryggorna finns massor av lokala företagare som hjälper till med det mesta man vill. En kör omkring och hämtar och lämnar tvätt, en annan hämtar alla sopor, en tredje hjälper till med båttvätt och vaxning etc etc.
Här kommer tvättbåten i full fart – det är bara att anropa på kanal 16 så hämtar de tvätten.
Vi har haft seglen hos segelmakaren Kenny för att fixa några mindre skador och även fått tillbaka dem så det känns skönt. Vi försöker göra lite nyttojobb ett par timmar på förmiddagen och sen tar vi jollen till lunch och strand.
Det är underbart att svalka sig i det 29-gradiga vattnet och man kan ligga i hur länge som helst.
ARC-båtarna har strömmat in i jämn takt och den entusiastiska ARC-personalen möter alla med sirener, rompunch, steelpan-spelande och hurrarop. Vi i båtarna runt omkring hurrar och applåderar förstås också. Det är verkligen härligt att se alla glada som kommer i hamn!
Vi har också kunnat krama om våra seglarvänner från Solit och Hakuna Matata när de kommit. Det är underligt – fast vi inte känt varandra så länge fick vi glädjetårar i ögonen när vi såg dem komma mot bryggan, men det har utvecklats en speciell gemenskap under den här tiden.
Solit – Kate, Charlotte, Janne & extragasten Erik.
Under överrresan har Solit’s besättning experimenterat med alternativ orientering av sin radarmast – detta blev tydligen den mest optimala vinkeln 😉 (Things happens!)
Hakuna Matata – Sivs pappa, Björn Arne, Siv & Jonas.
Hakuna Matatas supergast Jonas fullt utrustad med sjörövarsvärd – beredd att erörvra St Lucia.
Under resan har Jonas jobbat flitigt med att teckna och slå in paket – 40 meter tejp har förbrukats. Loupan förärades en jättefin julkalender, tur då vi missat att ta med oss någon sådan. Stort tack Jonas!
Roligt var det också att bli omkramade av Vendettas besättning när vi själva kommit fram.
Vendettas väderbitne skeppare Stefan och gasten Jocke.
Sista svenska båten, Salsa av Stavsnäs, kom igår. De hade haft en riktigt jobbig början på överseglingen eftersom hela familjen (2 vuxna och 2 barn) haft kräksjuka de första fem dygnen.
Vi har kommit på att vi inte gett er rätt svar på ett par av frågorna vi ställde under överfarten.
Det gällder frågan om antal GPS-mottagare från den 7/12. Rätt svar är 22 (!) GPS mottagare och den som låg närmast var Rolf som fick den dagens poäng.
Så här ser en typisk GPS mottagare ut – storlek 3×3 mm!
De 22 GPS-mottagarna finns i plottern, AIS transponder, PC, fyra Iphones, två Ipads, fyra PLB, två AIS-PLB, Iridium och Inmarsattelefonerna, VHF med DSC, EPIRB och två i kameror.
Vi ställde också en fråga där ni gissade vår ankomsttid och där var ni väldigt pessimistiska (shame on you!) kan vi i efterhand konstatera :). Överfarten tog 15 dygn och 19 timmar. Bäst gissade Janne med den 14/12, så det blir poäng. Vi måste dock ge ett hedersomnämnande till Henrik Löwing på Arcona Yachts som redan för ett år sedan gissade att det skulle ta sexton dygn, här utdelar vi ett extra pris till den gode Henrik.
Tror inte heller ni fick svar på antalet timmar som watermakern gått. Det var 35 timmar (och ca 900 liter fint vatten) och Catharina fick poängen där. Så här ser den ut för den som är nyfiken.
Vår mesta poängplockare och därmed vinnare av vår lilla frågesport blev Ingvar. Grattis! Han kan se fram mot ett saltstänkt pris inom kort :). Stort tack till er alla som svarat och kommenterat och därmed förgyllt våra dagar!
Vi stannar i Rodney Bay fram till den 22 december när ARC’s avslutningsfest gått av stapeln. Då fortsätter vi ner till Marigot Bay och Pitons här på St Lucia och firar en annorlunda jul med hela familjen. Sofia, Simon, Josefin och Anna-Sofia kommer på torsdag och vi ser verkligen fram mot att få krama om dem alla. Många båtar har redan börjat julpyntningen, vi har också skaffat juldekorationer som ska pryda Loupan.
Efter julhelgen lämnar vi St Lucia och fortsätter söderut. Vi ser fram mot mycket snorklande på väg ner mot Grenada, där ungdomarna lämnar oss och våra kära vänner Gunnar & Kicki ansluter den 9 januari. Därefter vänder vi norrut igen.
Ikväll ser vi fram mot toga-party på Pigeon Island’s strand med hela ARC-gänget.
Inatt klockan 02:08 passerade vi mållinjen i ARC 2012. Efter drygt 15 dygns medvind avslutades resan den sista sjömilen med tre krysslag.
Innan vi hunnit avsluta tilläggningen helt stod vi på bryggan med varsin rompunch i handen välkomnade av ARCs representanter.
Vid klockan fyra somnade vi sött utan gung. Trots att vi inte har kunnat använda vårt storsegel de senaste fyra dagarna (pga av mindre skada) har vi i snitt kunnat hålla ca 8 knop i medel hela vägen. För övrigt har vi klarat oss ifrån skador på utrustning/segel.
Skönt att nu få fast mark under fötterna. Just nu stärker vi oss med en rejäl frukost på Elenas, ägg och bacon + riktigt kaffe!
Stort tack till Loupans besättning för utmärkt genomförd seglats – bra jobbat!
//Pelle
Vi har haft en solig och lugn dag med måttliga vindar. Vi har förberett lite inför den stundande ankomsten genom att rensa bland frukt och grönt, sätta upp ARC-nummerlappen igen och gå igenom rutinerna i samband med målgång. Nu kl 18 lokal tid har vi 55 sjömil kvar så vi kommer fram någon gång under natten.
Era svar på dagens fråga om vad vi längtar mest efter när vi kommer fram är alla frestande. Gunnar träffade helt rätt på vad som står högst upp på vår lista, dvs en hel natts sömn och en stillastående båt, så han får dagens poäng. Fia känner oss förstås väl så på det individuella planet ligger hon väldigt nära, bortsett från långkoket eftersom det är 30 grader varmt. Vi tycker förstås alla att det ska bli härligt att träffa andra, gå ut och äta, dricka rompunsch, få röra på sig och att få rå sin egen tid.
Allt väl ombord!
Idag har vi haft vår varmaste dag hittills med sol och svagare vind. Vi till och med passade på att svalka oss i regnet när en häftig squall kom på eftermiddagen. Vi har seglat lite långsammare och vindarna skulle kanske tillåtit spinnaker, men vi softade lite med våra två försegel. Vi har för sista gången justerat tiden för en ny tidszon och är nu i UTC-4, dvs fem timmar efter er. I den här tidszonen ligger också vårt mål för seglatsen.
Några kommentarer till funderingar ni haft på bloggen kommer här:
Autopiloten har fått styra båten större delen av vägen. Oftast klarar den det riktigt bra, men ibland får den svårt med besvärlig sjö där den inte riktigt hinner med att parera. Vi handstyr kanske 1-3 timmar per dag, delvis på grund av vågorna men också för att känna av balansen i båten och spara lite ström. Autopiloten är utan tvekan vår mest värdefulla utrustning.
Hur känns det att vara en prick på havet? Vi hade en diskussion om det kring lunchen och vi var rörande eniga om att det inte känns någon skillnad på detta stora Atlantvatten och andra större vatten där man inte ser land. Flera av oss hade nog förväntat oss att man skulle känna av litenheten på havet, men så har det alltså inte blivit. Allra första natten när vi hade precis påbörjat färden och vädret var lite busigt så kände vi nog oss mest små. Det som säkert bidrar till att “ensamheten” känts så hanterbar är kontakten med er via bloggen, ARC’s positionsrapporter där man ser att det faktiskt finns båtar inom några timmars avstånd och kontakten med Mads kring väder och vägval.
Dagens fråga om sophanteringen hade fått många att gissa rätt. Rätt svar är att vi då hade fyllt tre plastflaskor och det hade både Ingvar, Catharina, Gunnar och Ulf listat ut. Poäng till er alla alltså 
! Nu är vi inne på vår fjärde flaska.
We also had a todays question about our reading habits during the crossing. The awful thruth is that we at that time had not finished any of our books. The winner is Joe Graf. Congratulations (and warm regards)! As of today Björn has read one book to it’s end and four more books are in progress.
Avståndet till St Lucia krymper stadigt (just nu 240 sjömil) och det börjar märkas att vi båtar samlas ihop igen då vi under senaste dygnet haft närkontakt med flera båtar än tidigare. Vi tror nu att vi kommer fram på själva Luciadagen. Det är också ön St Lucia’s nationaldag. Nu är champagnen lagd på kylning (och Ingvar, denna gång är det äkta vara!)
Dagens fråga: Självklart tycker vi det ska bli härligt att nå land igen. Det finns två saker som vi längtar speciellt mycket efter. Vad kan det vara?
Allt väl ombord!
I ett par dagar har vi haft relativt molnigt väder. Ganska skönt, tycker vi, då temperaturen i vattnet är uppe i 28,5 grader och minst lika varmt i luften. De flesta nätter under vår seglats har det kommit en eller flera så kallade squalls. Det är korta, men intensiva regnskurar med stark vind runt 30-35 knop. Squalls rör sig i vindriktningen så det gäller att hålla utkik både på himlen och på radarn, där regnet syns bra, så man inte blir överraskad. Normala nattklädseln är shorts och t-shirt, men seglarstället får åka fram när en squall nalkas (åtminstone jackan). Squalls är en av orsakerna till att vi alltid revar till natten så att den som har vakt i normalfallet ska klara hanteringen av båten även under en squall utan att behöva väcka någon annan. Fördelen med squalls är att båten får sig en ordentlig avsköljning med sötvatten. Det behövs, då den ibland ser ut som en anläggning för framställning av flingsalt 
. Inne i båten för Martin krig mot nedsaltning genom att varje dag torka av snickerier och golv.
Idag var det dags för nästa komponent att ge upp. Denna gång var det Pelles dator som kraschade. Atlantlivet tar tydligen hårt även om datorn inte lämnat navigationsbordet. Nu har programmet från Mailasail för kommunikation med omvärlden installerats på Ullas dator.
Ikväll stötte vi på första vakuumrätten som blivit dålig, så chili con carnen fick raskt bytas mot tortellini till middag. Till lunch avnjöt vi kycklingsallad.
Vi har kört watermakern ett par timmar idag och kunde då konstatera att den nu producerat cirka 1000 liter färskvatten sen vi installerade den. För detta har den använt 10 000 liter saltvatten.
Dagens fråga 10/12: Hur många timmar har vi totalt kört watermakern för att producera de 1000 liter som nämns ovan?
Ikväll har vi 400 sjömil kvar till St Lucia och allt är väl ombord!
Dagen var till en början lugn och vi läste och vilade. Vi firade också Anna-Sofia’s födelsedag och andra advent med risgrynsgröt, glögg, dadlar och tomteskum. GRATTISKRAMAR till Anna-Sofia!
Vi upptäckte att något såg konstigt ut runt andra revinfästningen vid mastliket och vi bestämde oss för att ta ner storseglet, vi vill förstå varför och vara säkra på att inget ytterligare händer. Vi låter nu storseglet vila i sin stackpack tills blir lite lugnare, just nu tillåter inte vind och sjögång att vi försöker reda ut detta just nu. Som framdrivning seglar vi nu med spirad genua 3 åt lovart och kutterstagsfocken i lä. Lite saktare går det, men vi tar oss framåt med hyfsad fart 8-9 knop.
Vinden är frisk och vi har vågor mellan 2.5 – 3 meter.
Några kommentarer till frågor vi fått:
* Jo, det kanske kan vara någon babianstjärt light som vi lider av och även Ulla och Pelle är drabbade, men mer lågmälda i sin klagan. Dresscode mot denna sjuka är bomullskalsonger och läget är tydligt förbättrat.
* Flygfiskar går att äta. Vi har båtkompisar som stekt dem, men vi tycker de ser lite väl magra och beniga ut för att det ska vara värt mödan.
Svaret på Dagens fråga 6/12 om toapapper prickade Ingvar helt rätt på. Vi stuvade in 24 rullar och som sagt shit happens!
Dagens fråga 9/12: Vi har tillsammans sammanlagt 55 böcker att läsa under överfarten till Västindien. Hur många har vi hittills läst ut?
Till middag blev det fläskfile med ädelostsås igen. Vi är nyduschade efter eftermiddagens segelövningar, har drygt 600 sjömil kvar att segla och ser natten an med tillförsikt.
Med nuvarande prognoser kommer vi fram till St Lucia & Rodney Bay på luciadagen – 13 december.
Allt väl ombord!
Idag har vi haft vår första segelskada som drabbade storseglet. Det är inget allvarligt, utan kan enkelt lagas av ett segelmakeri när vi kommer fram och turligt nog sitter skadan så att vi kan använda seglet om vi har två rev satta.
Innebär också att vi kommer att segla slutsträckan med lite lägre fart med nuvarande vindprognos. När vi fixade till en temporär lösning för att kunna segla vidare upptäckte vi också ena hel del slitage på vissa linor som används
i rev systemet. Vi passade därför på att fixa detta. Dessutom upptäckte vi att andra lattan hoppat ur och försvunnit under nattens segling! Ett mysterium hur en flera meter lång glasfiberpinne kan rymma när vi alltid har någon i sittbrunnen, men antagligen har det skett i skydd av nattens mörker. Ny latta kan tillverkas ombord, vi har ett gediget reservdelsförråd!
Våra frukter och grönsaker har nu varit två veckor ombord i rumstemperatur. Det har gått överraskande bra trots att temperaturen inte legat under 27 grader inne i båten den senaste veckan:
Vit-/rödkål – helt OK fortfarande och det är vår sallad. Vi har plockat bort ytterblad och skurit lite på stocken när det börjat se angripet ut. Ett av tre rödkålshuvuden har slängts.
Gurka i plast – OK. En halv av fem har slängts.
Tomater, gröna – sjunger på sista versen och några har fått slängas
Potatis inpackad i folie – OK
Morötter inpackade i folie – OK
Mango – OK. De sista tog vi igår
Melon – OK. En av fyra har fått slängas
Apelsiner – OK
Avocado – häften har fått slängas, var mycket goda den första veckan.
Mandariner – OK
Äpplen – OK
Bananer gröna – OK. De sista åt vi igår. Vi fick rådet att slå in de gröna bananerna i mörkt tyg (frottéhanddukar i vårt fall) och det har fungerat mycket bra, men när de tas fram mognar de direkt.
Martin har ömsint vårdat våra frukter och grönsaker. Han har varje dag gått igenom vårt lilla lager för att snabbt kunna plocka bort sånt som börjar bli dåligt.
Om ett par timmar kommer vi att bara ha 800 sjömil kvar. Det känns som om vi är “nästan framme” 
, men mycket kan hända än och det är en bit kvar. Prognoserna är iallafall gynnsamma för resten av seglatsen med fin passadvind utlovad.
Det här med sophantering är en utmaning till havs. Vi har försökt göra oss av med så mycket förpackningar som möjligt före avfärd, men det blir ändå en hel del. Det som är nedbrytbart kastas överbord, men annat måste sparas. Värst är all plast och vi klipper sönder plastsopor i små bitar och lägger i 6,25 liters vattenflaskor. Då får man ner ganska mycket på liten plats och lukt tätt dessutom.
Dagens fråga 8/12: Hur många 6,25-liters flaskor av den typ som syns på bilden har vi fyllt med plast under de två första veckorna?
Tänk vad fort det ändras här på havet. Precis när gårdagens blogginlägg skickats kom en svag bris och vi kunde gå på ett kryssben genom större delen av natten. Det var vackraste natten hittills med blankt vatten, massor av stjärnor och månljus. Framåt morgonen blev det någon timmes motorgång igen innan vi kunde hissa full stor och rulla ut Code 0. Resten av dagen flöt med härlig segling och vi firade på eftermiddagen att det nu bara är 1000 sjömil kvar genom att hissa St Lucia’s gästflagga under styrbord spridare. Nu till kvällen så har vinden ökat till runt 24 knop och vi forsar fram med nattrevad stor och genua 3.
Igår såg vi tre stycken späckhuggare som simmade förbi. Det är otroligt att se de stora djuren röra sig så graciöst i vattnet. Ovan vattnet är ju djurlivet inte så intensivt, men vi har under hela seglingen förvånats över att det nu och då dyker upp enstaka fåglar.
Pelle verkar vara en riktig flygfiskmagnet för i natt var det dags för en flygfisk att flyga rakt in i Pelles hand när han satt och visade oss något. Den studsade på retur ut i vattnet och klarade på så sätt livhanken, hoppas vi.
Vi har sen någon dag bytt tidzon igen och befinner oss i UTC-3, dvs 4 timmar efter er där hemma.
Fredagens meny har bestått av Gazpacho med quesadillas till lunch och franska köttgryta till middag. Som ni märker börjar det bli favoriter i repris nu 
. Vi har också fredagsmyst med Ahlgrens bilar som Sofia hade med till Las Palmas. Färska och goda var de!
Har inte fått era eventuella kommentarer till gårdagens inlägg än så svaret på dagens fråga 6/12 kommer imorgon.
Dagens fråga 7/12: Modern navigationsutrustning bygger på satelliter för positionsbestämning. För att bestämma positionen har man så kallade GPS-mottagare. Hur många GPS-mottagare finns ombord på S/Y Loupan för tillfället?
S/Y Loupan 