Mot Västindien – 8 december

Idag har vi haft vår första segelskada som drabbade storseglet. Det är inget allvarligt, utan kan enkelt lagas av ett segelmakeri när vi kommer fram och turligt nog sitter skadan så att vi kan använda seglet om vi har två rev satta.
Innebär också att vi kommer att segla slutsträckan med lite lägre fart med nuvarande vindprognos. När vi fixade till en temporär lösning för att kunna segla vidare upptäckte vi också ena hel del slitage på vissa linor som används
i rev systemet. Vi passade därför på att fixa detta. Dessutom upptäckte vi att andra lattan hoppat ur och försvunnit under nattens segling! Ett mysterium hur en flera meter lång glasfiberpinne kan rymma när vi alltid har någon i sittbrunnen, men antagligen har det skett i skydd av nattens mörker. Ny latta kan tillverkas ombord, vi har ett gediget reservdelsförråd!

Våra frukter och grönsaker har nu varit två veckor ombord i rumstemperatur. Det har gått överraskande bra trots att temperaturen inte legat under 27 grader inne i båten den senaste veckan:

Vit-/rödkål – helt OK fortfarande och det är vår sallad. Vi har plockat bort ytterblad och skurit lite på stocken när det börjat se angripet ut. Ett av tre rödkålshuvuden har slängts.
Gurka i plast – OK. En halv av fem har slängts.
Tomater, gröna – sjunger på sista versen och några har fått slängas
Potatis inpackad i folie – OK
Morötter inpackade i folie – OK
Mango – OK. De sista tog vi igår
Melon – OK. En av fyra har fått slängas
Apelsiner – OK
Avocado – häften har fått slängas, var mycket goda den första veckan.
Mandariner – OK
Äpplen – OK
Bananer gröna – OK. De sista åt vi igår. Vi fick rådet att slå in de gröna bananerna i mörkt tyg (frottéhanddukar i vårt fall) och det har fungerat mycket bra, men när de tas fram mognar de direkt.

Martin har ömsint vårdat våra frukter och grönsaker. Han har varje dag gått igenom vårt lilla lager för att snabbt kunna plocka bort sånt som börjar bli dåligt.

Om ett par timmar kommer vi att bara ha 800 sjömil kvar. Det känns som om vi är “nästan framme” , men mycket kan hända än och det är en bit kvar. Prognoserna är iallafall gynnsamma för resten av seglatsen med fin passadvind utlovad.

Det här med sophantering är en utmaning till havs. Vi har försökt göra oss av med så mycket förpackningar som möjligt före avfärd, men det blir ändå en hel del. Det som är nedbrytbart kastas överbord, men annat måste sparas. Värst är all plast och vi klipper sönder plastsopor i små bitar och lägger i 6,25 liters vattenflaskor. Då får man ner ganska mycket på liten plats och lukt tätt dessutom.

Dagens fråga 8/12: Hur många 6,25-liters flaskor av den typ som syns på bilden har vi fyllt med plast under de två första veckorna?

12 tankar på “Mot Västindien – 8 december

  1. Mkt imponerad & glad över att ni är så duktiga med miljöarbetet! Jag gissar på 6.

  2. Jag tänk vad tiden gått medan nu ”legat” ute på havet. Otroligt. Här är det vinter – 17
    i natt. Rimfrost i träden,vindstilla. Jag gissar på 4,5 plastdunkar.

  3. Men Pelle då, har du missat att skaffa den sopkomprimerare som finns på flygplan men även hos er medtävlare Triumph? Inte trodde jag att det fanns ett tillbehör på denna jord som saknas i Loupan! Ack, ack, ack, vilken misär.

  4. Otur med seglet och lattan. Maximal fart är inte det viktigaste. Vi tycker det har gått fort de fösta 12 dagarna och nu är det bara några dagar kvar. Smart med plastflaskorna, vi gissar på 3 st.
    /Gunnar

  5. Fam. Berg – ni kommer att ligga på plus hos Anneli efter den där bilden på Ulla med plastsophanteringen! Annelis kandidatarbete på Chalmers hette ”Plastansamlingen i norra Stillahavsvirveln” – En studie av plastavfalls dynamiska sönderdelning i marina miljöer. Skrämmande läsning! Ni kommer ju med den här hanteringen inte att bidra till detta! Bra! Hoppas allt kommer att fortsätta gå lika bra för er – fortsatt lika kul att läsa om era strapatser och nöjen även om jag inte kommenterar så mycket. Tror förresten att ni fyllt 5 flaskor med plastsopor – sopsorterar man härhemma så är det ju i alla fall förskräckligt mycket plastavfall. Kram på er alla från Marianne o Anders o ett kyligt o vintrigt Bollstanäs

  6. 3 flaskor fulla och den 4 på gång. Tänk att ni bara är en liten prick som rör sig ute på det stora havet. Inget land i sikte. Hur påverkas känslorna? Som inbiten landkrabba har jag svårt att riktigt förstå hur det känns. Måste ändå vara härligt att veta att ni är närmare mål än startpunkt!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s