Hemma i Stockholm….

var det förra fredagen prisutdelning i frågetävlingen ”Dagens fråga”, som vi hade under överfarten från Las Palmas till St Lucia. Vinnare blev Ingvar och priset från oss hade fraktats hem av Martin och Anna-Sofia när de reste från Grenada. Priset bestod av ett riktigt kultföremål i form av en signerad (av Martin, Björn, Ulla och Pelle) Atlant-saltstänkt sittbrunnskudde samt en flaska utsökt rom. Här ses den omtumlade pristagaren med priset

I en annan del av världen har vi tillsammans med Kristina och Gunnar haft ett par härliga och lata dagar ute på Tobago Cays. Den här gången var vindarna svaga och vi snorklade, läste och var på hummergrillning på stranden.

Efter Tobago Cays blev det återbesök på Bequia, som blivit något av en favorit. Här ligger också våra båtvänner Solvind och Salsa. Tiden rusar och igår var det dags för Kristina och Gunnar att styra kosan hemåt. Vi seglade en dagstur till Young Island vid St Vincent och efter en god lunch på French Veranda

åkte Kristina och Gunnar till flygplatsen på St Vincent och vi fick fin halvvind när vi seglade ”hem” till Bequia igen. Här stannar vi kvar några dagar till, för idag har vi påbörjat vår dykkurs med teoripluggning och imorgon blir det första övningsdyket.

Dessutom är det jazz- och bluesfestival i dagarna tre så vi kommer att ”ha fullt upp”.

Vi firar en 60-åring

När ungdomarna lämnat skeppet blev det ett par dagar med storstädning och omstuvning. Styrbords akterruff är nu åter vårt förråd. Marinan i Port Louis är verkligen toppen och en av de bästa vi besökt under vår resa. Här finns skyddad båtplats, superfina duschar, tvättinrättning, pool, kanonbra restaurang, bageri mm. Duscharna var nog de finaste vi sett sen vi lämnade vår lägenhet i juni. Här låg också en hel del fina båtar som var betydligt större än vår.

Sent på kvällen den 10 januari anlände Kristina och Gunnar i sällskap med ordentligt regn. Vi tog till och med fram regnjackorna när vi skulle möta dem vid taxin. Det var också Gunnars 60-årsdag så vi hann med ett glas champagne innan Kristina och Gunnar (och vi också) somnade gott.

Efter en långsam morgon tog vi nästa dag jollen över till Grenadas huvudstad St George där vi promenerade upp till fortet som hade fin utsikt, besökte fruktmarknaden och åt en god lunch på Ocean Grill där vattnet svätte upp mellan golvplankorna.

När vi kom tillbaka till marinan svalkade vi oss med dopp i poolen och rompunsch innan det på kvällen var dags för födelsedagsmiddag på marinans restaurang.

Vår sista dag i Port Louis hyrde vi en guide och taxi från Henrys Safari Tours och åkte mot Seven Sisters Falls. Efter taxituren blev det en timmes vandring genom regnskogen på en riktigt lerig och kuperad stig.

Den blev inte mindre lerig av att vandringen inleddes med ett ordentligt skyfall och bilden ovan är tagen före både skyfall och vandring. Sen såg vi annorlunda ut på klädsel och kropp, men fortsatt vid gott humör. Det var roligt att se jätteexemplar av många av våra bekanta gröna krukväxter här i regnskogen och det är lätt att förstå att de inte gillar torr elementvärme något vidare.

Väl framme vid vattenfallet

badade vi alla i det svala vattnet. Det gjorde också vår guide, men han krånglade inte till det med att byta till badkläder utan badade i sin vanliga kläder.

Det var nog kanske det smartaste för våra vandringskläder var dyvåta ändå efter skyfallet.

Efter bunkring dagen efter på den utmärkta stormarknaden Real Value, vid ett av shoppingcentren vid Grand Anse söder om St George, gick vi för motor de fyra sjömilen till Dragon Bay norr om St George. Här finns en statypark under vattnet som vi snorklade på.

Häftigt och nästan lite kusligt att se vissa statyer. Alla statyer som föreställde människor var i naturlig storlek och det som glänser nere i sanden vid fötterna är namnplattor. Det fanns många fler statyer än denna nedan att beskåda.

Vi hade tänkt ligga kvar över natten, men det gungade rätt ordentligt och vi gick ner till Prickly Bay som är en skyddad vik på Grenadas sydkust. Här finns nog mycket att se och det såg allmänt välmående ut, men vi styrde kosan mot ön Carriacou nästa morgon. Sammanfattningsvis så tyckte vi mycket om Grenada som kändes betydligt mer välorganiserat än många andra ställen vi besökt.

Seglingen upp mot Carriacou var lite motigare än det vi vant oss vid på vägen söderut, där vi blivit bortskämda med halvvind och slör. Nu var det motvind och motsjö och dessutom ofördelaktig riktning på strömmen. Vi kom i alla fall fram till Carriacou och Tyrrel Bay och ankrade just innan det blev helt mörkt. Här låg också Hakuna Matata. Carriacou är en lugn och avslappnad ö med cirka 10 000 invånare. Vi badade och promenerade på sandstranden, hittade en kul bar på stranden, ”Sundowner”, som drevs av en man tillsammans med Jeanette (från Grisslehamn) och som på menyn hade svenska pannkakor.

Just för dagen var det Jeanettes dotter, som normalt jobbar i New York, den som skötte ruljangsen i baren.
Missa inte ett besök på Sundowners när ni kommer till Tyrell Bay, en höjdare!

Dykfirman Lumba Dive annonserade om bottenrengöring och vi beställde en sådan, då vi började se både snäckor och gröna slöjor kring vattenlinje och på botten, trots att vi hade båten uppe i början av november. Det växer i varmt och näringsrikt vatten! Här får rodret sig en duvning.

Och här är det kölens tur

Sista dagen på Carriacou tog vi lokalbussen in till den lilla charmiga staden Hillsborough för att klarera ut

Vår vistelse i Tyrrel Bay avslutades med middag på en väldigt bra och trevlig restaurang, ”Slipway” i Tyrrel Bay. Nästa dag gick vi med båten och la oss vid en boj vid Sandy Island utanför Carriacou.

Det är en låg sandrevel, som ingår i ett marinreservat, där vi strosade och badade

och tittade på pelikanen som höll uppsikt över sina fiskevatten.

Efter lunchen, som avslutades med hallonbåtar (mums!) seglade vi upp till Union Island och Clifton för andra gången på vår resa. Vi lade oss vid Anchorage Yacht Club, där vi fick återse besättningen på Solit för första gången sen Rodney Bay. Roligt!

När vi lagt till bar det av i båttaxi tillsammans med Solit ut till Happy Island, som är en mikroskopisk ö med en bar ute på ett rev utanför Clifton.

Där tog vi dagens ankardrink och tittade på solnedgången.

Igår var det dags för ytterligare en ö och tillsammans med Solits besättning tog vi båttaxi till Palm Island strax utanför Clifton.

Huvuddelen av ön är en privat resort, men andra kan besöka stranden och deras bar. Här härskar lugnet.

På väg tillbaka från lunchen på Sunset Bar träffade vi på den här krabaten som promenerade under träden. Han mätte kanske 80-90 cm i hela sin längd.

Vi hade en underbar dag i fantastiskt härlig miljö och lång tid tillbringades i det turkosa vattnet

innan vi åkte hem med båttaxin Fair Deal

En vecka bland Grenadinerna

Vi lämnade Bequia efter att ha lagt till långsides med fartyget Kingfisher som låg ankrat ute i bukten. Där kunde man tanka vatten och diesel och vi fyllde vattentanken och några reservdunkar med färskvatten inför seglingen söderut. Det blev fin halvvindssegling igen och efter 25 sjömil var vi framme vid ön Mayreau och Saline Bay, där vi ankrade för natten.

Det blev en ganska så gungig kväll och natt och vi var flera som tog en sjösjuketablett till efterrätten. Alla klarade sig dock bra och vi sov möjligen extra gott på varsin Postafen. På morgonen simmade några in till den fina sandstransden och andra tog jollen. Det kräver lite teknik att komma iland när dyningarna rullar in mot stranden. Ibland får vi vatten och sand i jollen och ibland går det utan att vi blir dränkta. Vi blir i alla fall bättre på att hantera jollen i vågorna ju mer vi tränar.

Vi tog en härlig promenad runt ön som kantas av fina stränder och turkosblått vatten.

Sista etappen på vår promenad blev att streta oss upp för den väldigt branta backen upp mot byn där vi belönade oss med lunch och bad i poolen på Dennis Hideaway innan vi simmade eller jollade tillbaka till båten.

Vi seglade sen de få sjömilen till Union Island och staden Clifton. Vi la till hos Anchorage Yacht Club, som har en enkel pontoonbrygga med ett tiotal platser. De har även en hotellverksamhet och där hade Josefin och Björn checkat in i fräscht och trevligt rum med fin terrass mot båtbryggan och stranden.

Flygplatsen låg alldeles bredvid och där hade de små planen en spännande och tight inflygning

Vi gillade den lilla staden Clifton, som kändes genuin och avslappnad. Här en del av den lilla lokala fruktmarknaden

Pelle, Martin och Simon blev väldigt förtjusta en den lokale music master som fanns i staden och som kunde tillhandahålla all världens musik, som verkade finnas på hans dator. Med de tre ovan nämnda gjorde han fina affärer de dagar vi var där. Härlig reggeamusik har sedan strömmat ur Loupans högtalare.

Anna-Sofia och Pelle behövde också klippa sig och besökte därför

Här är Toya själv i full action

Ett studiebesök gjordes också på steelpan-fabriken. Här färdigställs och putsas en bassteelpan

En av dagarna gjorde vi en tur till Tobago Cays,

där vi förstås snorklade och tittade på jättesköldpaddorna.

Det var en härlig känsla att simma bara någon meter från dessa djur när de betade på botten.

Lite mer förskräckta blev vi när en stor rocka dök upp bakom ryggen och passerade oss!

Vi lämnade Tobago Cays och gick in till Clifton till kvällen, då det blåste frisk vind. Även bryggan inne i Clifton gungade friskt.

Vi stannade kvar på Union Island ytterligare ett par dagar, men bytte plats till Chatham Bay. Chatham Bay är en stor vik med fin sandstrand och höga berg runtom. Här fick vi ett riktigt blåsigt dygn med vindar upp mot 35 knop, men ankringseglet och dubbla Spade-ankare fixade det bra. På kvällen var vi på grillmiddag hos Jerry, en av de som har enkla restauranger på stranden. Det blev en riktig toppenkväll med supergod mat och härlig miljö med sand mellan tårna. Jerry kom också ut med färskt bröd till båten nästa morgon.

På morgonen den 7/1 lämnade vi Chatham Bay och seglade i den friska vinden de 40 sjömilen ner till Grenada och St George. Här ligger vi nu i den välordnade och fina marinan Port Louis. Dusharna är de finaste sen vi lämnade vår lägenhet i Sverige.

Ungdomarna checkade ut från båten när vi kom hit och har tillbringat ett par dygn på Grenada Grand Beach Resort, som ligger tio minuters jollefärd från marinan, vid den långa stranden Grand Anse. Här är Björn fångad vid poolbaren.

Sista kvällen bjöd ungdomarna på avskedsmiddag och vi kramades hej då dagen efter, innan det var dags för dem att åka till flygplatsen för vidare färd mot Stockholm. Det har varit härligt att få ha alla här och ett speciellt tack till Martin och Björn som offrat studier och arbete för långseglats över Atlanten med oss!

Grenada, som har cirka 100 000 invånare är väldigt fint. Mycket frodig grönska och höga berg.

Bequia Admirality Bay och Gott Nytt År!

Nu var det länge sedan vi skrev lite ordentligt på bloggen, men här kommer en summering av den sista veckan på 2012, året som verkligen varit både annorlunda och fyllt av härliga upplevelser.

Den 21 december avslutades ARC med prisutdelning och festligheter. Loupan hamnade på 48:e plats i crusingklassen när hänsyn tagits till handikapp och strafftid för motorgång. Crusingklassen bestod av ca 180 båtar. Vid prisutdelningen fick vi överraskande pris för ”most imaginative blog”, vilket vi blev jätteglada för. Det var ide’n med ”Dagens fråga” och den dialog som blev med er läsare som belönades. Tack för hjälpen!

Vår holländska kompisbåt Ostrea belönades med ”ARC Spirit”-priset för den insats som de gjorde på Atlanten när en i besättningen som är läkare, i det tuffa väder som var de första dagarna, roddes/firades över till en annan båt och genomförde en operation av en stor fiskekrok som fastnat illa i en arm.

Dagen efter prsiutdelningen var det många som lämnade Rodney Bay för att gå vidare. Det gjorde vi också och vinkade hej då till de båtar som vi haft sällskap med och styrde mot Marigot Bay.

Här fick vi hjälp av en mycket trevlig och hjälpsam boatboy, Blue No 2, eller hans riktiga namn som var Adrian. Stort tack för fin service!

På julaftonskvällen besökte vi restaurangen Rainforrest Hideaway. Restaurangen har en egen dingy brygga där gästerna tas emot.

Det var en underbart trolsk miljö, god mat och fin service.

Kvällen avrundades i den mysiga baren.

Just servicen är annars ganska så ”avslappnad” här nere och det gäller att slappna av själv också och inte låta sig irriteras. På plussidan står att alla är väldigt glada och trevliga, även om saker och ting tar lite tid, rätterna på menyn ofta inte finns eller det kommer andra saker än det man beställt. Det sista rättas alltid till med glad min och utan diskussion.

På juldagen fortsatte vi söderut på St Lucia till en ankringsplats vid Pitons, som är två höga bergstoppar.

Mycket vackert, mycket grönt och bra snorkling. Vi åt middag på juldagen hos Harmony Beach restaurant, vilket visade sig vara hemma hos en familj, som har diverse serviceaktiviteter till seglare och en liten hotellverksamhet. Vi var enda gästerna och vi fick härligt nylagad och lokal mat. Mycket trevligt! Jollelandningen mot sandstranden nedanför var dock lite äventyrlig i de dyningar som brusade in i mörkret.

Dagen efter tog vi en promenad till en botanisk trädgård uppbyggd kring vattenfall med varmt vatten från en vulkan. Där badade vi i de små bassänger som man byggt. Kändes exotiskt att sitta i varmt badvatten i regnskogsmiljö.

Den 27/12 tog vi oss in till Soufriere för att fylla vatten och klarera ut från St Lucia och sedan tog vi kurs mot St Vincent och Wallillabou Bay. Det är ungefär 35 sjömil och vi fick halvvindssegling med god fart. I Wallillabou Bay fick vi vår första negativa ”boatboys-upplevelse” då vi ett par sjömil utanför blev offer för två konkurrerande boatboys som grälade och skrek till varandra och oss hela vägen in till hamnen. Det handlade om att de båda ville ha inkomsten från att hjälpa oss att lägga till, eftersom man här lägger ankare i fören och sedan drar en lång lina in till land. Man ligger på svaj, men fixerad i båda ändar. Vi blev så frustrerade att vi tog jollen och själv rodde in för att knyta oss mot land. ”Land” i det här fallet var en stålkonstruktion som var en del av de kulisser som byggdes upp när filmen Pirates of the Caribbean spelades in i Wallillabou Bay.

Här är en annan känd kuliss från filmen.

Assistans fick vi sedan av en väldigt stillsam och mysig boatboy i roddbåt. Han heter Bagga och hjälpte oss sedan med lite annat smått och gott, t ex färskt bröd nästa morgon.

Vi har stött på så kallade boatboys i alla hamnar. De kommer för att sälja frukt, bröd, fisk, ta en med på utflykter och mycket annat. Vår erfarenhet hade hittills varit väldigt positiv och inga hade varit av det aggressiva slaget vi träffade på här så detta är nog att anse som ett undantag.

I Wallillabou klarerade vi in till St Vincent och Grenadinerna. De flesta öarna här är ju egna länder så det blir en del besök hos Immigration och tull. Wallillabou Bay och St Vincent har dramatiska gröna berg och här finns nog en hel del att utforska, men vi lämnade Wallillabou Bay redan nästa förmiddag och seglade den korta biten ner till Bequia och Admirality Bay, dit Josefin och Björn redan kommit med flyg och färja. På vägen till Bequia tränade Anna-Sofia att styra efter kompass och plotter.

Bequia är ett fantastiskt ställe och ”alla” verkar vara här, inklusive våra kompisbåtar Vendetta, Solvind, Hakuna Matata och Salsa, men vi har också vid ett flertal tillfällen sett Per Morberg stryka omkring i mataffärer och på restauranger. Det ligger kanske 100 båtar ankrade här i den rymliga viken. Vi ligger också på svaj.

Ön är vackert grön och kuperad och vattnet är härligt klart och turkost och nu och då kommer en jättesköldpadda simmande förbi. Josefin har tagit dykcertifikat och Björn, Martin och Anna-Sofia har varit på dykutflykter. Sofia, Simon, Ulla och Pelle har snorklat.

Port Elisabeth heter den lilla staden här inne i viken och där finns en hel del små charmiga butiker och restauranger. Igår på nyårsafton tog vi alla en flaktaxi

och besökte ett räddningscenter för sköldpaddor. Det är en man, Orton G. King,

som efter pensionen vigt sitt liv åt att hjälpa till att bevara de utrotningshotade stora sköldpaddor som finns i havet här.

Vi fick tillstånd av Orthon att videofilma med vår undervattenskamera, sköldpaddorna var mycket nyfikna och ville gärna gnaga lite på vår kamera. Här en bild under ytan.

Taxin tog oss sen till Friendship Bay där vi åt lunch och tog ett dopp innan vi åkte hem för nyårsfirande tillsammans med Hakuna Matata på restaurang Auberge de Grenadine.

Restaurangen drivs av en fransman som flyttade hit för 22 år sedan. Mycket god mat och de är specialiserade på hummer. Flera av oss åt deras hummermeny, vilket var både gott och generöst med hummer. Här en bild på mellanrätten, en sallad med tre halva humrar! Smaskens.

Under kvällen spelade ett band med en sanslös, men charmig konstellation av musiker och repertoar.

Vi tog sedan en kort promenad in till hamnen där det rådde nyårsstämning med intensivt folkliv, musik och fyrverkeri.

Imorgon seglar vi vidare söderut till Mayreau och Tobago Cays.

Nu solnedgång över Admirality Bay.

Ett Gott Nytt År från oss alla på Loupan!