Häftiga Dominica

Denna gång blir det ett riktigt långt blogginlägg då det finns mycket att berätta.

Vi lämnade St Pierre och Martinique i måndags förmiddag efter ett besök hos turistbyrån där man gjorde den enkla utklareringen. Vi satte kurs mot Dominica och deras huvudstad Roseau. Det blev en fin segling med frisk vind och vi fick ta två rev och för första gången sen vi kom till Karibien satte vi också kutterstagsfocken.

Ön Dominica är ett eget land och har cirka 70 000 invånare enligt guideboken. Vi fick av vår guide senare veta att hälften av dessa bor och arbetar/studerar i andra länder. Inte lätt att dra runt ett helt land på så få invånare. Dominica har varit, och kanske fortfarande är, ett av Karibiens fattigaste länder och ansågs länge som nästan farligt att besöka för seglare. Under senare år har man börjat fokusera mer på hur man kan öka intäkterna från turism, som är en av öns största inkomstkällor. Bland annat har man organiserat de som arbetar mot båtturister och stora ansträngningar har gjorts för att öka säkerheten, t ex genom att de ankringsplatser som får användas patrulleras av boatboys nattetid. Vi har inte uppfattat något hotfullt under vår vecka här. Dominica har en ung och handlingskraftig president som verkar driva på utvecklingen och landets utveckling verkar stödjas från flera håll, bland annat har vi sett flera projekt där EU är inblandade och Kina samarbetar med Dominica kring bland annat fiske. Trots detta är Dominica fortfarande en av de mest ursprungliga öarna här. Vår guidebok går till och med så långt så den hävdar att Dominica är det enda som Christoffer Columbus skulle känna igen om han kom tillbaka till Västindien idag.

Naturen är oerhört dramatisk med nio vulkaner och 265 floder.

Otaliga vattenfall störtar ned för bergen och växtligheten i alla regnskogsområden är helt otrolig. Många exotiska växter som vi känner igen från frukt- och grönsaksdisken växer vilt här.

Vi möttes i Roseau av boatboy Marcus som gav oss en boj att hyra och han blev vår hjälpreda i allehanda frågor under dagarna där. Han berättade en del om sin uppväxt och hur det var på Dominica tidigare. Hårda bud, lät det verkligen som. Marcus kan vi rekommendera till andra båtbesökare som läser detta. Han jobbade för Dominica Yacht Center.

En av dagarna strosade vi runt inne i Roseau. En riktig Karibisk stad

Man kunde se att det görs ansträngningar för att rusta upp stan. Här fanns både fina hus

och hus av mer ursprunglig karaktär

I huset ovan finns en butik med ”Fashion for men and women” och i huset nedan en liten bar

På morgnarna var fiskarna ute bland de ankrade båtarna och plockade upp sina nät. Det glänste av massor av fisk!

Med Roseau som utgångspunkt hyrde vi tillsammans med Ruth och Solit en guide, Bobby Brown, och åkte och runt till några platser i naturreservatet Morne Trois Pitons.

Här vandrade vi först genom regnskogen mellan två kratersjöar, som är färskvattenstäkter för ön.Vandringen tog ett par timmar och det sög ordentligt i benen, då det var brant uppåt eller nedåt hela tiden. Stigarna är också ganske leriga och stenarna hala, då det flera gånger om dagen kommer regn eller området är invälvt i moln, så det krävdes koncentration för att sätta fötterna på rätt ställe och hålla balansen. En fantastisk naturupplevelse med extrem grönska! Varenda kvadratcentimeter var täckt av någon växt. Här en 10 meter hög jätteormbunke.

Bobby tog oss sedan till Gorge Titou, där vi simmade in i en ravin som var så smal upptill så det kändes som att simma in i en tunnel med vackert skulpterade bergväggar.

Efter några minuter kom vi till en liten ”underjordisk sjö” med ett vattenfall i ena änden. Vi klättrade upp för det lilla vattenfallet och kom upp till ännu en pool, där ett större vattenfall störtade ned.

Oerhört vackert att vara där inne och se ljuset sila genom regnskogsgrönskan högt upp ovanför. Vi hoppade sen ner för det första vattenfallet och simmade tillbaka. Hade vi inte haft guide Michael med oss in hade vi aldrig vågot oss på detta fantastiska lilla äventyr, i en vattentemperatur som påminde om Stockholms skärgård i juli. Kallt, tyckte vi!

Vi stärkte oss med lunch och sedan åkte vi till Trafalgar Falls, som är två stora vattenfall bredvid varandra, det ena med kallt vatten och det andra med varmt vatten.

Bertil, Janne och Pelle passade på att slappa ordentligt i de små varma och svavelhaltiga pooler som bildas en bit nedanför fallet. Vattnet var drygt badkarsvarmt.

Vi var rejält trötta efter en dag fylld av intryck och faktiskt lite motion och vi somnade tidigt när vi var tillbaka i båten.

I torsdags seglade vi vidare med Solit och Ruth upp till Portsmouth, en stad som ligger i norra ändan av Dominica och som har en fin ankringsvik, Prince Rupert Bay. Där ligger vi vid en boj och får vänligt bemötande av boatboys som tillhör det sk PAYS (Portsmouth Association for Yacht Security).

De ansvarar för säkerheten i området, men erbjuder både guidetjänster och andra tjänster som t ex tvättinlämning och leverans av färskt bröd på morgonen. Första kvällen hittade vi en trevlig restaurang på stranden, Blue Bay.

Här har vi tillsammans med Ruth och Solit anlitat Cobra Tours och guiden Speshe för två olika turer.

I fredags rodde Speshe oss uppför Indian River.

Turen var en guidning oss kring djur och natur längs floden.

Här en av de många fantastiska trädrötterna. Denna har varit förebild för utseendet på Octopus i Pirates of the Caribbien.

Vi fick också veta mycket om hur olika saker fungerar på Dominica och också en Rastafari snabbkurs, då Speshe är en del av den rörelsen. Vi mellanlandade på en bushbar där fick vi fikade och fick smaka ”Dynamite”, en dryck som man jäser av sockerrör och diverse frukt. Det var en mycket trevlig, vacker och informativ tur som avslutades med lunch och en svängom för Kate och Speshe.

Igår var vi också på tur med Speshe och hans kompanjon Captain Mark, som körde oss i en extremt motorsvag minibuss som skumpade och vinglade på de smala och mycket kuperade vägarna.

Vi vandrade genom en dalgång uppe i bergen där det växte mängder av grapefrukt, papaya, mango, bananer, avokado, guave, apelsiner, pumpa, kakao, kaffe och annat. Här lite färsk kakaofrukt.

Speshe plockade också massor av olika vilda växter som vi fick smaka och han berättade om deras olika intressanta egenskaper. Vi såg också många kolibrier som höll till runt stora buskar/träd med blommor. Svåra att fånga på bild, men här är en.

Området hyser också två papegojarter som är unika för Dominica.

Vandringen fortsatte in i regnskogen och vi vadade nu och då över floden

tills vi kom till ett av öns många vattenfall, Milton Falls

Turen fortsatte sedan till ett regnskogsreservat med helt otroligt stora och speciella träd.

Speshe tog oss också med till sitt eco-hotell-projekt uppe i bergen, där han också bor.

Mycket speciellt ställe!

Turen avslutades med sen lunch hos Speshes rastabror och dennes fru som driver en liten restaurang, Iguana Café i utkanten av Portsmouth.

Vi var lätt skeptiska när vi stegade in i restaurangen, men vi fick jättegod mat och en trevlig stund.

I fredags kväll utökades skaran av svenska båtar här när Dark’N Stormy kom inseglande. Vi träffade dem första gången redan i Portugal. Rolf och hans tillfällige besättningsmedlem, Frank från Mallorca, kom över och grillade lite med oss när de ankrat. Trevligt!

Idag har vi slappat och smält alla intryck från våra turer, för att till kvällen gå på PAYS söndagsbarbeque på stranden, som ska vara en trevlig tillställning. Pelle jobbar också med vår båtbotten, där det verkligen växer så det knakar! Bara en månad efter storrengöringen sist så hopar sig snäckorna och sjögrässlöjorna, vilket inte minst märks på båtens fart.

Imorgon planerar vi att klarera ut och segla vidare norrut till de små franska öarna Les Saintes. En kort tur på runt 20 sjömil.

Martinique

Vi blev kvar i Marina du Marin på södra Martinique i nästan en vecka. Vi passade på att tvätta båt och kläder. Ulla tog det lugnt med bältrosen och hann läsa två böcker. Medicinen har gjort susen och nu ser man bara bleka spår av bältrosen. Vi passade också på att bunkra och tog en promenad till Carrefour Market. Det var första gången sen vi lämnade Las Palmas för två och en halv månad sedan som vi besökt en så välsorterad mataffär och det var ett nöje att handla.

Vi hade tänkt ta en taxi tillbaka till marinan, tillsammans Solit som bunkrade samtidigt, men det visade sig omöjligt att hitta en sådan. Det gick bra ändå, eftersom en man som arbetade på Carrefour erbjöd sig skjutsa oss i sin bil, där vi tryckte in oss fyra och alla våra kassar. Gratis. Det hade inte hänt på någon stormarknad hemma!

Vi lämnade Marin tillsammans med Solit och gick upp till en vacker ankringsvik utanför en liten sömnig badort som heter Grand Anse d’Arlet. Vi var dock på väg till den årliga karnevalen i huvudstaden Fort de France och stannade bara en natt i Grand Anse. Vi hann med en vacker solnedgång och en promenad i byn.

Karnevalen pågår i fem dagar. Hela stan var verkligen på fötter och deltagarna var allt från småbarn till riktigt gamla människor och luften dånade av musik och tutanden av allehanda slag. Alla dagar har olika teman. De olika temana var multicolor, burlesk, man-kvinna, svart-röd och svart-vit och roligt är att ALLA i publiken också är klädda enligt det speciella temat, här rött och svart.

Vi blev också inspirerade och köpte lite passande karnevalsutstyrslar.

Här kommer några smakprov på karnevalsutstyrslar

….

Radiostationen NRJ bevakade karnevalen och hade en så här fin reporter som vandrade runt i karnevalståget en av dagarna.

Under karnevalen var allt stängt i Fort de France, inklusive restauranger, men i den vackra kyrkan hölls gudstjänst på söndagen. Där var det mysig stämning och prästen avslutade med att önska alla Bon Carnival.

När vardagen återvände på torsdagen så var Fort de France den första ”riktiga” staden som vi upplevt sen Las Palmas och vi gick storögda runt och tittade i affärerna. Ulla som gillar snygga skor funderade på hur fötterna ska kunna återanpassas till vanliga skor efter mer än ett halvår i flip-flops. Ulla hann också med ett besök hos frissan och besöket var inte av det exotiska slag som Pelles frisörbesök brukar vara.

Ankringsplatsen vid Fort de France var bra och vi låg vackert mitt i stan nedanför det gamla fortet.

Här blev det så småningom en riktig svenskkoloni med sammanlagt sex svenska båtar ankrade och vi träffade den svenska båten Ruth, en Ovni 445 med Lena och Bertil ombord.

I fredags lämnade vi Fort de France och seglade i fin slör/halvvind upp till St Pierre mot norra ändan av Martinique. Här ligger vi fint ankrade med båtarna Solit och Ruth.

St Pierre ligger vackert nedanför vulkanberget Mont Pelee.

Staden var tidigare Martiniques huvudstad och ett blomstrande kulturellt och ekonomiskt centrum, men i maj 1902 utplånades hela staden och dess befolkning när Pelee skakades av en gigantisk gasexplosion. Flera hundra grader giftig gas och aska svepte ner i en fart av 500 km/tim och lämnade bara förkolnade rester efter sig. Staden utplånades på tre minuter!

Idag bor cirka 10 000 personer i den lilla staden som byggts upp på och kring ruinerna. Här rester av en kyrka.

Det fanns en överlevande efter katastrofen och det var en morddömd fånge som satt i en källarcell i fängelset. Han hittades svårt skadad efter tre dagar, men levde sedan till 30-talet. Tragiskt var att mannen rekryterades av en cirkus i USA som visade upp hans svåra skador som attraktion. Här är resterna av hans cell.

På lördagsförmiddagen strosade vi omkring inne i stan, besökte deras lilla museum och var på lördagsmarknaden och köpt frukt.

Solit, Ruth och vi tog sen en promenad upp till romdestilleriet Delaz, som ligger på kullarna en halv timme utanför stan. Väldigt fint anlagt parkområde runt destilleriet, trevlig restaurang och snitslad bana för att titta på romtillverkningen som avslutades med provsmakning och inköp av prisbelönt rom.

Idag ska vi tillsammans med Solit och Ruth försöka oss på en vandringstur och på måndag planerar vi att segla vidare norrut till ön Dominica.

Från Union Island till Martinique

Pelles kitekurs på Union Island blev tyvärr bara två dagar. Den tredje dagen var vädret och vindarna fel och inga nya tider gick att uppbringa i närtid. Kitandet får fortsätta på annan ö, kanske rent av här på Martinique, där det lär finnas ett kitecenter. Pelle blev duktig på att styra sin kite, men hade lite körigare med brädan, vilket läraren Alex sa var normalt.

Efter dag 2 så hade Pelle susat fram i 10 meter i alla fall och var full av entusiasm. Här visar assisterande instruktören, Butter, hur man också kan göra. Återstår mer än en lektion för Pelle innan han vågar sig på sådana konster.

Den uteblivna kitedagen utnyttjades istället till ett exotiskt besök hos frisören Danny i grannbyn Ashton.

Pelle kände sig lätt oroad då han inte använde sax, utan bara apparaterna ovan.

Det hela avlöpte väl och Ulla tycker att det här är den snyggaste klippning Pelle haft sen vi träffades 1981. Pelle håller inte riktigt med.

Vår kompisbåt Solit kom seglande från Grenada upp till Union Island så vi skulle kunna slå följe norrut. När de pustat ut en dag så passade vi på att utnyttja den relativt ostliga vinden till att ta en lång bidevindsbog på cirka 100 sjömil upp till Rodney Bay på St Lucia. Vi ankrade och sov över, men var aldrig i land, utan fortsatte på tisdag förmiddag de 25 sjömilen över till Martinique. Det är inte helt bekväma seglingar norrut i det som kallas Windward Islands. Vinden är oftast nordostlig (=emot), hög sjö mellan öarna och det blåser i stort sett alltid 8-14 m/s. Nu fick vi två fina seglingsdagar med lite öppnare bidevindsbog upp till Martinique. För den fortsatta seglingen norrut bland Leeward Islands blir det mer öppna bogar (tror vi!) då ökedjan orienterar sig år nordväst.

Här på Martinique ligger vi i Marina du Marin på södra delen av ön. Det är en jättestor marina med 750 platser och det är center för båtcharterindustrin här i området. Vi är nu tillbaka i Europa då Martinique tillhör Frankrike och EU. Det märks! Vi förvånas över att det kan vara så stor skillnad mellan öar som det bara är ett par timmars segling mellan. Materiellt är det här som i en mindre fransk stad och massor av varor fraktas från Frankrike hit, vilket gör det till en idealisk plats för bunkring. God mat har vi också fått på restaurang Mango Bay, bland annat Moules Marinieres. Här en bild från firandet av Steins födelsedag. Stein är skeppare på den norska båten Memento, som vi lärde känna i samband med ARC.

Men vi tycker att här saknas mycket av det hjärta och den hjälpsamma attityd som har funnits överallt där vi varit söderöver. Vi får se om vi hittar det i någon annan hamn här på Martinique.

Vi har reflekterat över hur enkelt och genialt man ofta löst praktiska saker på de mindre och fattigare öar vi besökt och att de alltid haft ganska väl fungerande internet och mobiltelefoni. Här i Frankrike/på Martinique har vi för första gången sen vi åkte hemifrån haft problem att få våra mobiltelefoner att fungera och det har varit i princip omöjligt att få hjälp från den lokala operatören. Nu har Pelle löst problemet genom att, efter en hel del trial-and-error, justera inställningarna. Men nu ska här ringas för kostnaden är samma som inom fastlands-EU, vilket är bara en åttondel av priset på de andra öarna.

Ulla har också provat sjukvården här, då hon fick stora partier av riktigt onda och svullna partier med röda utslag på höger lår, höger underarm och höger handflata och fingrar i tisdags kväll. Efter ett besök på sjukhuset bredvid marinan fick hon diagnosen bältros och ordinerades ”anti-viral” medicin som förhoppningsvis ska lindra och korta sjukdomsförloppet. Medicinen kunde plockas upp på valfritt apotek. Besöket på sjukhuset och apoteket var en positiv upplevelse. Det gick snabbt att få komma in och det var trevlig personal, där vi hjälptes åt att prata franska och engelska efter förmåga och extra personal kallades in för tolkning nu och då. Dyrt var det inte heller. Det blir återbesök på måndag.

Under lördag till tisdag är det de årliga karnevalsfestligheterna. Vi planerar att åka in till huvudstaden Fort de France för att njuta av festligheterna på lördag. Vi försöker också få tag på en hyrbil för att åka på rundtur ett par dagar, men på grund av karnevalen verkar det inte helt lätt.

Vi återkommer med rapport om våra förehavanden här!

Vi har beslutat oss för att i maj sätta Loupan på fraktfartyg från ön St Thomas till Southhamton i England. Själva flyger vi hem till Stockholm. Grundplanen var att segla över till Azorerna i maj, men eftersom Sofia och Simon ska få en liten pojke då, så vill vi mycket hellre vara hemma några veckor under maj-juni och hälsa den lilla gossen välkommen och krama vår övriga familj. Vi kommer sen att åka till Southhampton och ”semestersegla” båten hemåt. Känns overkligt att vi börjat planera för hemresa! Tidigare har det alltid varit längre kvar än vi varit ute, men nu är det faktiskt tvärt om.

Nu är botten nådd!

Igår skrev vi slutprovet för vårt dykcertifikat ”PADI Open water divers”.

Sämre ”klassrum” än det ovan kan man ha! Provet gick fint och vi blev godkända båda två av vår provförrättare Kathy.

Det har varit roliga och intensiva dagar med en hel del pluggande, övningar på grundare vatten (1-2 meter)

och så fyra riktiga dyk på djupare vatten med träning på många olika moment, förutom nöjet att få se det intensiva liv som finns under vattenytan här.

Vi har gjort utbildningen på PADI’s dykcenter på Bequia, Dive Bequia

Vi håller med våra ungdomar om deras positiva omdömen efter sina dykäventyr här. Trevlig, kunnig och hjälpsam personal och fina dykvatten. Vår instruktör heter Kevin

Han var inte bara trevlig utan pedagogisk också – Ulla hade en lite obehaglig upplevelse vid andra dyket när hon fick en hostattack och kände sig lite orolig inför kommande dyk, men till tredje dyket tog Kevin med en extra instruktör och Ullas oro kunde skingras så att hon var helt trygg till slutdyket.

Vi tycker båda det var roligt att kunna utmana sig själv. Inte hade vi trott att vi skulle göra volt bakåt med full dykutrustning utan det minsta obehag!

Efter slutprovet firade vi med en pizza på Bequias eget Pizza Hut

som gör mycket, mycket godare pizzor än originalet! Här den stolte ägaren.

Efter besöket hos Pizza Hut så seglade vi ner till Union Island och Clifton igen. Här har Pelle idag haft första dagen på sin kitekurs som pågår i tre dagar. Kiten på bilden tillhör Pelle och de små prickarna är Pelle och hans instruktör och deras båt.

Ulla har ägnat sig åt lugnare sysselsättning idag och tagit fram den stickning som hon fick inför Atlantöverfarten, men som inte blivit något stickat på.

Vi har det ordentligt blåsigt och det ska fortsätta så de kommande dagarna, men när vinden avtar framåt början av nästa vecka så planerar vi att rikta stäven norrut mot Martinique.