Glad Påsk!

Här på Loupan firar vi påsk tillsammans med Elisabet och Janne. Inga påskkäringar, inget påskris och ingen sill och ägg. Fina rosa påskägg har vi fått från Sofia, så det blir svenskt smågodis idag. Mums och tack Fia!

Vi har tillbringat ett par dagar på den lilla platta och torra sandön Anegada med 300 bofasta och nästan lika många flamingos. Fantastiskt fina stränder och vi har passat på att snorkla på ett av reven.

Inne på ön saknades all grönska och det fanns bara torra buskar. En lätt svaveldoft kunde anas från de stora saltvattensjöar som låg inne på ön, men som just nu hade låg vattennivå eller var torra.

Vi lämnade Anegada igår sent på eftermiddagen då vinden skulle öka, vilket den också gjorde och vi ankrade utanför Marina Cay i mörker och kuling. På vägen hit hann vi också få det första regnet på många veckor och det kändes nästan som svensk sommar, fast lite varmare. Vad gör man inte för att ens gäster inte ska få alltför mycket hemlängtan!

Nu seglar vi vidare till Jost van Dyke.

Vi har fått ”klagomål” på att vi varit lite sega med nya blogguppdateringar, men vi lovar att bättra oss (kanske).

St Kitts och Nevis

Det blev lugn segling i ganska svag vind mellan Antigua och St Kitts. Trots den svaga vinden var det nordlig dyning på drygt två meter. Den nordliga dyningen som vi nu haft en period kommer från ett oväder över USA för en tid sedan. Vi tycker inte dyningen ger så dramatiska effekter när vi seglar, eftersom den är ganska långvågig med en period på 10-12 sekunder.

Vi ankrade utanför huvudstaden Basseterre. Från början hade vi tänkt gå in i marinan då ankarplatsen anses lite utsatt, men dels fanns det ingen plats och dels blev vi inte så sugna, då de höll på och muddrade för att bygga ut och det kändes rörigt runt marinan. Det fungerade bra att ankra, även om det blev lite gung då och då.

Landet heter ”St Christopher and Nevis” och består av två näraliggande öar.

St Christopher förkortas ofta till St Kitts. Det bor cirka 40 000 personer på St Kitts och 10 000 personer på Nevis. St Kitts var den första ön i Karibien som kolonialiserades, dels av en engelsk grupp bosättare och av en fransk. De gjorde gemensak sak och massakrerade den 2000 personer starka ursprungsbefolkningen Carib, innan de började bekämpa varandra. Rätt många sorgliga historier här på öarna.

Basseterre är en fin och lite annorlunda karibisk stad. Vår favoritplats blev en plats som heter Cirkus. Det är egentligen en rondell som är en minikopia av Piccadilly Cirkus och det var både intressant och underhållande att sitta på balkongen till restaurang Ballahoo och titta på vardagslivet.

En av dagarna tog vi en tur med taxi för att se Englands gamla försvarsanläggning Brimstone Hill. Det tog 104 år att bygga fortet och det är numera på UNESCOS världsarvslista.

Vår taxichaufför tog oss också till ett gammalt romdestilleri som grävts fram. Där träffade vi på en jättetrevlig man som jobbade på området. Han var uppvuxen i närheten och visade oss hur han som liten pojke brukade svinga sig i lianerna.

Våra olika taxiturer på öarna har alltid varit väldigt roliga, då det varit ett tillfälle att få veta lite mer om vardagen på öarna. Taxichaufförerna berättar dels mycket om de olika platser vi besöker, men har också många personliga reflektioner om politik, religion och livet i största allmänhet. Mycket värdefullt och underhållande och ger ofta lite perspektiv på tillvaron för oss som bor i en annan del av världen.

På St Kitts finns ett varv som heter Marine Works och dit åkte vi för att lyfta båten för bottenrengöring och översyn/byte av anoderna. Det var duktiga killar som visste vad de gjorde när båten lyftes ur hamnen, där det var ganska kraftig dyning som smög in.

Alltid spännande när båten ska lyftas.

Om botten blev ren på utflykten, så blev resten av båten ganska smutsig, eftersom det startade en gräsbrand på kullarna ovanför och vinden låg på mot varvet. Inget vidare med stora sotflagor som landade på båten.

Sista dagen tog vi färjan till landets andra ö Nevis. Fint och välvårdat!

Vi lämnade Basseterre tillsammans med Ruth och nattankrade på södra delen av St Kitts, i en vik som heter White House Bay. Underbart stilla kväll utan gung.

I lördags steg vi upp tidigt och seglade mot St Barth, den gamla svenska kolonin. Vi fick en av resans behagligaste seglingar med öppen bidevindsbog, måttlig vind och måttlig dyning. En riktig propagandaseglats!

Vi misstänker att vi också härmed lämnat det mera ursprungliga Karibien. Nu är det franska, engelska och amerikanska öar kvar innan färden går hemåt.

Nu är vi ankrade utanför Gustavia, som är St Barths huvudstad, tillsammans med kanske hundra andra båtar. I marinan är det däremot nästan tomt. Vi återkommer om några dagar med ett eget inlägg om lyxiga St Barth.

Vi stannar här till på torsdag, då vi tar en kort seglats till grannön St Martin. Där ansluter, i början av nästa vecka, våra vänner Elisabet och Janne för en dryg veckas segling. Det ska bli väldigt roligt!

Antigua – sömnig seglarmetropol

De mycket svaga vindarna har fortsatt under den senaste veckan. Vi som varit vana vid 10-12 m/s i stort sett varje dag sen vi kom hit har nu haft en lång period av vind mellan 0-4 m/s. Lugnt och skönt när man svajankrar, men det har inneburit att det varit väldigt mycket varmare än tidigare.

Trots den svaga vinden fick vi en toppensegling från Guadeloupe hit till Antigua. Vi satte Code 0 och fick en vindvinkel kring 60 grader och kunde i den svaga vinden göra en fart mellan 6-7 knop. Dessutom gav seglen skugga en stor del av färden, så det blev sköna 42 sjömil innan vi kom fram till Antigua. Här är det dags för ny gästflagga igen. Vi har inte många oanvända gästflaggor kvar nu!

Vi var på väg till den välkända English Harbour. Här finns både marina och svajankring, men det var trångt om saligheten på ankringsplatsen, som inte är så stor, och vi ville inte ligga i marina när det var så varmt, så vi fortsatte till Falmouth Harbour alldeles bredvid. Här fanns gott om plats för ankring och dessutom flera marinor. Ruth seglade in en stund senare och ankrade bredvid.

Falmouth Harbour och English Harbour hänger ihop landvägen och det är bara 10 minuters promenad mellan. På bilden är English Harbour närmast och Falmouth Harbour längre bort.

English Harbour var under kolonialtiden en viktig skyddad hamn och varv för engelsmännen under ledning av Lord Nelson. Varvets byggnader har rustats upp och innehåller nu diverse båtrelaterade verksamheter samt hotell och restauranger. Området är vackert anlagt och historien bakom intressant, men det kändes lite ”dött” på kvällarna och turistigt på dagtid, då det är ett stort besöksmål för gästerna på olika kryssningsfartyg som angör Antigua.

Falmouth Harbour är förstahandsvalet för de större superyachts som kommer hit. På kvällen lyste ankarlanternorna röda = högre masthöjd än 30 meter.

Här några smakprov på segelbåtar som är ”lite” större än Loupan.

Obs! storleken på besättningsmannen på bilden ovan. En båt var också utrustad med en miniubåt på däck.

Självklart färgmatchad med båten i övrigt.

Båten Falcon som passerar Loupan på bilden ovan är världens största privatägda segelbåt. Den är 289 fot lång med masthöjd 192 fot. Totala segelarean är mer än 27 000 squarefoot (vad det nu blir i metriska enheter, trots detta imponerande). Fotot taget av Bertil Molander på Ruth som låg en bit ifrån oss.

Området kring Falmouth Harbour hade lite mer aktivitet och det var också där som restauranger och kaféer var lite mer välfyllda. Generellt är vi överraskade över att det är så tomt i marinorna och på de flesta restauranger, trots att det är högsäsong. Tulltjänstemannen sa när vi klarerade ut idag att april är Antiguas stora månad, då flera välkända regattor går av stapeln. Då blir här livat!

Vi har hyrt bil och tagit en tur på ön tillsammans med Lena och Bertil på Ruth.

Många fantastiskt vackra vyer med sandstränder och turkost vatten, men vi tyckte också att man på Antigua ser större kontraster mellan stor rikedom och fattigdom än de öar vi besökt längre söderut.

Vi passade också på att se en liten kort film om Antiguas historia på Dows Hill ovanför English Harbour och blev än en gång påminda om hur nära i historien den omfattande slavhandeln från Afrika ändå är.

Under dagarna och kvällarna här har vi också hunnit med ännu mer trevligt umgänge med Ruths besättning och de har också introducerat oss till en amerikansk seglarbekant, Chuck. Trevligt!

Ulla har också stått för resans första ofrivilliga dopp när hon hamnade mellan jollen och bryggan med ryggsäck på ryggen. Ryggsäcken innehöll bland annat den kära iPhone`n, men eftersom Ulla bad Pelle prioritera räddning av ryggsäcken istället för henne själv, så klarade sig telefonen. Puh! Det vattentäta telefonfodralet som Anna-Karin och Ulf bistått med var också i ryggsäcken, men inte på telefonen L. I fortsättningen kommer det att användas inte bara till 70% av jollefärderna, utan till 100%.

Restaurangtips till er som kommer hit är Trappas, Catherines Café (restaurang trots namnet) och Rumbaba.

Igår tog vi upp ankaret och gick för motor de tio sjömilen till Jolly Harbour. Vi hade tänkt lägga oss på svaj igen, men det var så mycket dyning in mot viken så vi gick in till marina för att idag på morgonen fortsätta till ön St Kitts. När vi steg upp vid 7-tiden tyckte vi vindprognoserna såg för tråkiga (=svaga) ut, så vi bestämde oss för att stanna en dag till i marinan.

Idag har det varit en härligt molnig dag och Pelle har tvättat båten och jollen och dessutom polerat överbyggnaden. Vi har också passat på att bunkra i den suveräna mataffär som finns bredvid marinan. Vi blev nästan tårögda av glädje över att se en så stor delikatessdisk och en grönsaksdisk som till och med hade färsk dill och vi storhandlade bland skinkor, ostar och färskt kött. Ni som läser undrar nu om vi svultit oss genom tiden här, men så är det självfallet inte. Däremot är utbudet av färskvaror som t ex färskt kött mycket begränsat söderut på de flesta ställen eller rent av obefintligt på många mindre öar.

Imorgon bitti seglar vi vidare till St Kitts som ligger cirka 60 sjömil västerut.

Stilla dagar Portsmouth – Bourg Les Saintes – Deshais

Förra söndagens beach barbeque som anordnades av PAYS-gänget i Portsmouth blev en riktigt bra avslutning på vårt besök på Dominica. Vi var sju svenska båtar på kalaset och förstås båtar från många andra länder och så var ju förstås alla boatboys och guider där också. Det var klackarna i taket, rompunschen flödade och vi dansade så sanden yrde. Alla släppte verkligen loss lite extra. Vi kom jollande tillbaka till båten vid 1-tiden och avslutade kvällen med ett månskensbad då vi var både svettiga och dammiga efter kvällens kalas. Vi somnade med ett leende på läpparna och vaknade med lätt huvudvärk. Det blev också sista kvällen med Kate och Janne på Solit, som vi seglat tillsammans med en stor del av tiden ända sen La Coruna. De går nu söderut till Grenada för att lägga upp båten där i april och de kommer tillbaka hit nästa vinter för ytterligare en säsongs seglande. Tack för trevlig samvaro under lång tid!

Dagen efter klarerade vi ut och styrde mot Iles Les Saintes, en liten fransk ögrupp mellan Dominica och Guadeloupe. Det var en kort segling på 18 sjömil och vi fick en fin halvvindsbog i lagom vind och måttlig sjö och kom till en annan värld igen. Les Saintes är som en mini-skärgård med 8-9 relativt torra småöar och vi har legat vid en av bojarna som finns utanför ögruppens lilla stad Bourg Les Saintes.

Les Saintes känns som ett litet franskt kustsamhälle vid Medelhavet. Goda pateer och korvar hos slaktaren, baguetter och croissanter hos bagaren och franska viner i butikerna. Men det finns också inslag av Karibien som den väldigt avslappnad stämningen och kolibris.

Här har vi ur alla perspektiv haft lugna dagar. Vinden har varit relativt svag jämfört med de vindar som vi haft sen vi kom över Atlanten och vi har tagit det allmänt lugnt. Vi har haft många trevliga stunder med Lena och Bertil på Ruth och också fått tillfälle att träffa de svenska båtarna Shaddock och Xavita. Xavita berättade att man roat sig med att räkna alla svenska båtar man träffade och under den här vintern är de uppe i ett 30-tal båtar. Fler än man kan tro!

Pelle har gjort två fina dyk i det helt kristallklara vattnet med instruktören Eric.

Närkontakt med kandidater till kvällens middag

Ulla har fått hålla huvudet ovanför vattenytan då öronen blivit fuktskadade av allt saltvatten.

I viken där vi legat bor två delfiner, en mor och hennes dotter och dem har vi kunnat se komma simmande flera gånger per dag.

Dykinstruktören berättade att de antagligen sökt skydd mot delfinpappan, som visst gärna attackerar barnet för att få ha mamman för egna behov. Man räknar med att ha kvar de två delfinerna i viken tills dottern är stor nog att klara sig sig på egen hand.

I ankringsviken fiskade också några pelikaner. Inte så vackra fåglar, tycker vi.

Vi lämnade Les Saintes i lördags eftermiddag och seglade mot Guadeloupes västra kust. Vindarna var ombytliga och vi både slörade och kryssade på samma kurs innan vi ankrade vid Pigeon Island ungefär mitt på Guadeloupes västkust. Vi åt bara middag och övernattade och fortsatte sedan norrut imorse. Fortsatt svaga och ombytliga vindar, men vi fick fin segling på nästan stilla vatten till den söta fiskebyn Deshais i nordvästra änden av Guadeloupe, där vi var lagom framme till lunch och hann med en eftermiddagspromenad i byn tillsammans med Lena och Bertil.

…

Lite gung har det varit i viken då de svaga vindarna gått tvärs emot alla prognoser och gett oss lite småvågor. Här är vi på väg tillbaka till Loupan och dagens sundowner och nu när vi sitter i sittbrunnen och skriver är kvällen ljummen och svart runt oss, men här i sittbrunnen lyser lampan. Mysigt!

Det är nu ”bara” åtta veckor kvar tills vi ska vara på St Thomas. Eftersom vi föredrar att stanna lite längre på de platser vi besöker, så inser vi att vi inte hinner se alla öar på vägen dit, utan vi får välja vilka vi vill lära känna lite mer. Guadeloupe passerar vi därför snabbt och imorgon klarerar vi ut från Frankrike och seglar vidare mot Antigua för att stanna där lite längre.