St Barth, St Martin, Anguilla och BVI

Nu har vi varit på många ställen sen senaste ”riktiga” blogginlägget.

Den gamla svenska kolonin St Barth var nog det finaste och mest välpusade vi stött på här i Karibien. Här trivs diverse kändisar och annat förmöget folk, vilket återspeglades i utbudet av butiker och restauranger. Det var länge sedan vi såg en Louis Vuitton-butik och länge sedan vi såg varmrätter till det facila priset av 450 kronor. Det fanns mer humana butiker och restauranger också och det var lätt att trivas i Gustavia.

Alla gator hade dubbla namn, ett franskt och ett svenskt. Man verkar stolt över sin svenska historia och det fanns gott om små informationstavlor som berättade om svensktiden.

En dag hyrde vi bil tillsammans med Ruth och tog en tur runt ön. Ön är liten, så vi hann med alla vägar och ett par fina stränder. Fint överallt och här och där kunde man se ”spår” av öns popularitet, här bor den kände dansaren Nurejev.

Varje dag kom en strid ström av små flygplan och inflygningen var en av de mer spektakulära vi sett. Den här bilden är tagen från vår biltur och det kändes som landningsstället svischade över huvudet.

Större delen av tiden låg vi ankrade utanför Gustavia, vilket de flesta andra båtarna också gjorde.

Vi fick också äntligen tillfälle att återse våra favoritnorrmän på Hakuna Matata och det blev en riktigt lång lunch tillsammans.

Dagen innan vi skulle gå mot St Martin klarerade vi ut och gick till en jättevacker och stilla ankarvik, Anse de Colombier. Skönt, då det ibland var lite smågungigt utanför Gustavia.

Det var svag medvind vid överseglingen till St Martin, men vi kunde ändå segla större delen av vägen. Ön St Martin/Sint Marteen är delad mellan Frankrike och Holland. Vi gick till den franska delen i norr och ankrade tillsammans med Ruth i Baie de Marigot, utanför huvudstaden Marigot. St Martin/Sint Marteen var lite mer turistigt än tidigare öar varit, lite som Gran Canaria fast i Västindien och i miniformat. Här finns Karibiens största båttillbehörsaffär, Budget Marine, och en jolletur över Simpson Lagoon till Budget Marine på holländska sidan stod högt på agendan. Vi återvände till Frankrike och Loupan med jollen fylld av ”nyttigheter” och Ulla hade också hunnit klippa sig.

Dagen efter flyttade vi in till Marina Fort Louis för att under ett par dagar bunkra, tvätta, stuva om och städa inför Elisabets och Jannes ankomst. Svettdrivande verksamhet när det är varmt!

För bunkring kan vi varmt rekommendera den stora mataffären Le Grand Marche. Ett nöje som vanligt att bunkra på de franska öarna.

Så fort Elisabet och Janne anlänt klarerade vi ut och kastade loss för lunchankring och bad ute i Baie de Marigot.

Efter att ha vinkat till Ruth och Hakuna Matata satte vi kurs mot Anguilla och Road Bay dit det bara var en timmes segling. Här klarerade vi inte in, då vi planerade att fortsätta till British Virgin Islands (BVI) redan nästa morgon och vi satsade på att customs och immigration var stängda under tiden vi var där och det gick fint. Vi fick en fin kväll med rompunsch och middag med tårna i sanden och nästan fullmåne och stjärnklart när vi jollade ut till Loupan.

Anguilla är säkert värt ett betydligare längre stopp, men tidigt nästa morgon satte vi spinnakern och seglade de drygt 80 sjömilen mot BVI och Virgin Gorda, dit vi kom när mörkret föll.

Vi ankrade utanför Spanish Town och klarerade in och bunkrade lite mer nästa morgon innan vi seglade de få sjömilen upp till Gorda Sound där vi ankrade mellan öarna Prickly Pear och Saba Rock. Fint!

Det var utlovat svaga vindar ytterligare någon dag så vi passade på att segla upp till Anegada, som vi nämnde i påskhälsningen. Det är relativt oskyddad ankring så det krävs måttliga vindar för att ligga där. Vi försökte först gå in till huvudankringsplatsen, men gick på i sanden på vägen in. Eftersom vädret var stillsamt, ankrade vi istället vid den mer utsatta Pomato Point, vilket var helt OK.

Den sista dagen var ganska gungig och vi lämnade vid 16-tiden.

Nästa stopp blev Marina Cay där vi ankrade i mörker, kuling och regn (brrr, det är vi inte vana vid!). Det var ett riktigt blåshål, så vi seglade vidare till ön Jost Van Dyke/Great Harbour nästa förmiddag utan att ha varit i land.

Ön Jost Van Dyke har fått sitt namn efter en holländsk pirat och är en liten sömnig ö med en sandig bygata och fina stränder. Här tog vi en boj, då det kändes lite trångt att ankra. I många vikar med begränsad plats ligger sk mooringbojar och det gör att ankringsutrymmet blir litet. Så länge man vet att bojarna underhålls alternativt att man själv dyker för att kolla så är det ett bekvämt alternativ till ankring, fast inte lika billigt.

Vi fortsatte semesterseglandet nästa dag och gick till Norman Island och viken The Bight. Vädret var fortfarande med våra ögon ”dåligt”, dvs regnskurar och ordentligt blåsigt. Vi tyckte till och med att det var lite kyligt, men vi tog fram termometern och det var fortfarande 26 grader sent på kvällen. Misstänker att det kommer att kännas kylslaget hemma. Elisabet och Jannes sista dag blev solig så vi kunde snorkla runt Treasure Point. När vi kom tillbaka till Loupan efter snorkling och lunch kom plötsligt en charterbåt drivande rakt mot oss i den friska vinden och hakade till sist fast med sitt stävankare i vårt mantåg, trots kämpainsats från Elisabet och Janne. Båten hade slarvat med förtöjningen i sin boj och lossnat. Besättningen var inne i båten och märkte inget förrän det blev skrik runt omkring dem. Incidenten slutade med två krökta mantågsstöttor för vår del och affären gjordes upp på bästa seglarvis: vi räknade ut ersättningspriset från Budget Marines katalog och eftersom de saknade kontanter så betalade de vår krognota på kvällen istället. Smidigt!

Charterbesättningen trodde att bojen gått sönder, men Janne tog en simtur och konstaterade att den var hel. Samtidigt kom en katamaran in mot bojen och Janne som blir pensionär om några veckor passade på att prova en alternativ karriär som mooring-boy.

Se vilken elegant stil!

Vi gick nästa morgon till Tortola och marinan Nanny Cay där Elisabet och Janne tog taxi till flygplatsen och vi köpte nya mantågsstöttor, tvättade av båten, bunkrade vatten mm. Fin skyddad marina med toppduschar och pool, men det var olidligt varmt, eftersom det var så vindstilla i hamnen.

På kvällen såg vi den här märkliga sk havssnigeln i vattnet bredvid båten. Den var ca 25 cm lång. Här fotograferad i skenet från en ficklampa.

Nästa förmiddag fick vi kontakt med Ostrea, den holländska båt som vi träffade första gången på Lanzarote och de föreslog vi skulle komma upp till Jost Van Dyke för en eftermiddag och kväll tillsammans. Det är korta avstånd här, så knappt två timmar senare var vi tillbaka på Jost Van Dyke och fick en trevlig eftermiddag på stranden i White Bay.

Lång och sen middag blev det sen på Foxy’s med Ostrea och Gaia, en annan holländsk båt.

Dagen efter seglade de vidare mot Spanish Virgin Islands och Puerto Rico och vi seglade ner till Soper’s Hole där vi ligger vid en boj. Mysig liten marinaby finns i land.

Idag fick vi trevligt besök av en delfinmamma och hennes barn i hamnen.

Härifrån går färja till ön St John, som tillhör US Virgin Islands. Vi tog färjan idag, efter att via nätet skaffat sk ESTA, som gör att man med offentliga transporter får komma till USA. Däremot får man inte komma med egen båt på ESTA. När vi passerat Immigration på St John så hade vi fått ett tremånaders VISA instämplat i passet och kan besöka de amerikanska öarna med Loupan. Enkelt och bra om man inte sedan tidigare har skaffat ett VISA hemmavid!

Om vi kort ska sammanfatta våra intryck av BVI, så är det väldigt likt skärgårdssegling med många öar och tätt mellan öar och vikar. Omväxlande vikar som liknar naturhamnar (men det finns nästan alltid en restaurang eller bar) och ganska turistiga ställen. Fint vatten och många möjligheter till snorkling. Eftersom vi ö-hoppat flitigt har vi haft lite mindre möjlighet att känna in den lokala atmosfären än tidigare. Vi tänker att BVI och USVI säkert är bra om man chartrar båt för ett par veckor, eftersom det är skyddade vatten och korta distanser och mjlighet till många vattenaktiviteter. På St John ska det också finnas många vandringsleder.

Imorgon tänker vi lämna BVI och gå över till St John och utnyttja våra färska visumstämplar. Har just haft sms-kontakt med Nina och Pär på Osophine och vi ska ses i Francis Bay. Sen planerar vi att segla till Culebra i Spanish Virgin Islands (amerikanskt trots namnet) cirka 35 sjömil västerut och vidare till Puerto Rico. Det blir motvind tillbaka hit, men det ska vi väl fixa.

4 tankar på “St Barth, St Martin, Anguilla och BVI

  1. Hallå!
    Läser ett nummer av Båtliv, nr 1 2013, som jag inte hunnit med tidigare.
    På sid 24-25 så står det om ARC och om familjen Berg’s äventyr – med bild och allt. Roligt!
    Man har t o m nämnt att Loupan vunnit pris för bästa blogg. Och det blir man ju inte förvånad över! Även om allt detta är redan känt för er, så vill jag ändå berätta att jag sitter i kylslagna Finland och skriver detta. Snön ligger djup utanför. Solen lyser visserligen, men det är ingen tvekan om att vintern fortfarande är här. Tror att ni behöver veta lite om livet på våra breddgrader. Alla går inte med kortbrallor och solglasögon. Jo, solglasögon är nästan ett måste, här också.
    Förra helgen tog jag mig ombord på vår skuta, för första gången på nära 4 månader. Det kändes bra. Sjösättningen är om mindre än en månad….
    Det är JÄTTEBRA att ni har så många bilder i bloggen. Det gör det till en sant nöje att scrolla och hitta nya intressanta saker att läsa. Tack!
    Ha det fortsatt bra!

  2. Hej! Kommer ni hinna med ett besök till Tobago? Jag var där som barn på slutet av 70 talet och tyckte det var magiskt då och har alltid velat åka tillbaka någon gång. Det hade varit kul att se hur set förändrat sig.

  3. Hej på er!
    Tack för all härlig läsning och fina bilder!
    Här hemma börjar man äntligen kunna glänta på balkongdörrarna när solen kikar fram – men ååå vad vi längtar efter våren nu 🙂
    Ser att ni ska träffa Nina o Pär – ber om en varm go hälsning från Therese på gamla kärlkirurgen 🙂 träffade dom en gång på Gotland när dom seglade dit – och det tyckte jag var långt – ha ha 🙂 må gott o njut vidare av ert äventyr // Therese

  4. Njut av värmen, det gör ni rätt i, här är ingen värme. . Nu är det bara drygt 3 veckor kvar tills Ulla kommer. Å vad jag längtar. Kram till er båda.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s