Efter ett par dagar i Mahu Bay på St John så seglade vi till Coral Harbour på sydöstra sidan av ön. Vi fick sällskap av Nina och Pär på Osophine. Här ligger ett samhälle med lite av övervintrad hippiekänsla. Ankarplatsen var lite smågungig, men helt OK. Stället där alla verkar hänga heter Skinny Legs, en mycket avslappnad bar och restaurang där seglare och och ortsbefolkning samlades.
Skinny Legs ett känt ställe och bänken vid busshållplatsen i närheten såg ut så här
Nina fyllde år och vi fick delta i firandet med champagne och snittar i Osphines sittbrunn och middag på trevliga restaurangen Aqua.
I viken låg en hel del charmiga farkoster av olika slag och i olika skick. I många av dem bodde det människor. Där fanns också en gammal Vega inkörd bland mangroven. Den föt fortfarande, men det men vi tror inte att den här gamla Vegan längre är ett hem för någon längre.
Efter Coral Harbour seglade vi över till St Thomas och ankrade utanför stan. Där pågick karneval med festligheter från morgon till kväll. Allra festligast var det på kvällarna och nätterna med live-musiken strömmande ut över viken och vi sov med öronproppar. Men vad gör man inte för karnevalsstämningen?
I lördags var final och kl 21 avfyrades ett hejdundrande fyrverkeri av det allra häftigaste slag.
Det passade extra bra för oss, eftersom det också var Pelles födelsedag som fick ett så festligt avslut.
Vi hade tjuvstartat firandet av Pelle redan på fredagskvällen då Nina och Pär från Osophine, Solweig och Bengt från Vagabond och Stein från norka Memento bublade med oss i sittbrunnen.
De senaste dagarna har vi jobbat med förberedelser inför lastningen av Loupan. Vi har tagit ner seglen och stack-pack, dragit in alla fall i masten så de inte ska stå och slå, tagit bort sprayhood och solskydd, monterat av vingarna på vindgeneratorn, monterat ner radarantennen, tagit bort lifesling, surrat allt som kan tänkas röra sig i vinden, rensat i våra matförråd, frostat av kylarna, stuvat, städat och tvättat. Här är Loupan på väg ombord på Sampogracht
…
Och här är det lastat och klart
Totalt skulle cirka 25 båtar med i denna omgång, men det går fler turer under maj. Vi återkommer med erfarenheter av båtfrakten senare.
Sen har vi förstås packat, eftersom vi själva flyger hem. Ulla lämnade St Thomas sent på måndagseftermiddagen och Pelle lämnade idag. Det har gått hyfsat lätt att hitta prisvärda flygbiljetter. Vi har båda fått biljetter för mellan 7000 och 8000 kronor. Det lustiga är att det är betydligt billigare att köpa tur och returbiljett, så därför har vi också returresa som inte kommer att användas om vi inte blir alltför chockade av hemmaklimatet.
Så är då vår tid här i Karibien slut för denna gång. De senaste veckorna har känslorna varit en blandning av vemod över att tiden här nere är slut, overklighet att vi snart ska vara hemma igen efter nästan 11 månader och förväntan över att få träffa familj och vänner.
Stort tack till alla er som velat följa vårt äventyr så här långt och tack för alla trevliga och uppmuntrande kommentarer. Vi har uppskattat dem väldigt mycket!
Men vår seglingsresa är ju inte slut än! I juni kommer vi att vårrusta båten (det behövs!), som då ligger i Hamble River Marina hos den engelska Arcona-agenten. Sen seglar vi hemåt för att nå Östersjön under senare delen av juli. Vi har inte bestämt vilken väg vi tar hem, dvs Engelska kanalen eller norrut mot Skottland. Inspirationen får avgöra och då ska vi förstås blogga igen.
Under tiden hemma i maj ska vi försöka skriva ihop de samlade intrycken av våra 11 månader under ”Tips och erfarenheter” här på bloggen.
Det har gått helt otroligt bra att bo på så liten yta och vi har inte saknat något ur materiell synvinkel. Långsegling är ett underbart sätt att resa då man hela tiden har sitt hem med sig och man reser lagom långsamt. Sammantaget så har våra nästan 11 månader i båten varit en fantastisk tid, fylld av intryck, spännande och överraskande möten, tid med varandra och lite lagom med äventyr. En av de mest minnesvärda stunderna är nog ändå när vi steg i land i Rodney Bay tillsammans med Björn och Martin kl 02 den 13 december efter att ha korsat Atlanten. Så här i efterhand känns det nästan overkligt!
Skepparn ser kanske lite mer förvirrad ut än vi andra. Har han månde tjuvsmakat på rompunschen?
S/Y Loupan 