Lite bistert i Engelska kanalen och på Nordsjön

Vi lämnade mysiga Cowes på midsommarafton efter att ha studerat Reeds Nautical Almanac för att få fördelaktiga tidvattenströmmar. Det fick vi och det blev en snabb och fin slör och halvvind de ca 65 sjömilen till Eastbourne som blev vårt nästa stopp. Där slussade vi in i Sovreign Harbour, som är en välordnad och skyddad marina. Tur det, för sen blev vi inblåsta i två dagar där. Marinan ligger en bit utanför staden, men det gick täta bussar så vi kunde lätt åka in till Eastbourne. Eastbourne lär vara ”sunniest spot in England” och är en gammaldags fin engelsk badort med många hus i viktoriansk stil.

Här finns en fantastisk strand med en klassisk piranläggning som man ibland kan se på film (Björn, Sofia och Martin – precis som i Ronny & Ronny!)

Det fanns också en anläggning för utomhuskonserter som kunde avnjutas från solstolen.

Det var inte några solare eller badare ute under midsommarhelgen, då vädret var minst sagt bistert och badvakterna hade satt upp följande meddelande som väl beskrev läget:

På måndag morgon slussade vi ut igen efter noggranna studier av tidvattenströmmarna i Reeds. Man vill ju hellre ha medström än motström och här kan det handla om upp till 3 knop.

Vi seglade i ganska vackert väder till Dover, där vi släpptes in genom portarna till Granville Dock. Portarna stängs sedan några timmar före lågvatten för att bibehålla vattennivån i marinan. Kylig kväll, men vi värmde oss med en öl och ett glas vin på Royal Cinque Yacht Club innan vi åt en bit mat.

Redan på tisdag morgon lämnade vi Dover med de vita klipporna i aktern och styrde mot Dunkerque.

Engelska kanalen är ju känd för att vara en av de mest trafikerade farvattnen i världen och alla seglingspilots beskriver överfarten i halvdramatiska ordalag. Någon skrev att där passerar i genomsnitt ett fartyg var 6:e minut. Vi förväntade oss därför en lite spännande överfart när vi skulle korsa trafiksepareringen mitt i kanalen, men det var verkligen inget speciellt. Självklart fick man hålla uppsikt, men inget extraordinärt. Vi tycker rent allmänt att de olika seglingsböckerna överdriver väldigt när det gäller faror av allehanda slag.

Överseglingen till Dunkerque är den vädermässigt behagligaste så här långt på seglingen norrut, med sol och måttlig vind. Det krävdes ändå långkalsonger!

I Dunkerque blev vi kvar i två dagar och låg i YCMN marina. Välordnad marina, engelsktalande och trevlig personal och gångavstånd in till centrum. Ganska skönt väder med frukost i sol och lä i sittbrunnen. Vi besökte krigsmuséet för att begrunda de hemskheter som utspelades här under andra värlskriget. Pelle som har ett brinnande intresse för andra världskriget såg så här förväntansfull ut inför besöket:

Viktigast av allt och själva anledningen till att vi besökte Dunkerque var en träff med Ullas kusin Lena, som bor här med sin familj.

Sent på torsdag eftermiddag kastade vi loss i strålande sol för att segla upp till den tyska ön Borkum 260 sjömil norrut. Vi hade till en början svaga vindar så det blev motorsegling en stor del av natten, men på morgonen friskade de västliga vindarna i och vi kunde segla med god fart. Vi var laddade med varma kläder i flera lager, men hu så kall man blir på sina 3-4 timmars vakter, speciellt på natten.

Några timmar innan vi kom fram till Borkum kom lågtrycket i fatt oss på riktigt och vi var tämligen blöta och kalla när vi förtöjt i Burkana Hafen vid 2-tiden på natten till lördagen. Då är det skönt att ta en varm dusch inne i båten där värmaren går för fullt och sen krypa till kojs med regnet smattrande på rufftaket och vinden vinande i riggen.

Idag har vi haft vilodag och sovit länge och tagit en busstur in till Borkum stad. Hela den lilla ön är väldigt speciell – låg, sandig och utsatt för väder och vind. Borkum verkar leva på natur- och badturism för det finns massor av hotell, pensionat och lägenhetsanläggningar i den mysiga stan och mängder av ”solstolsbås” att hyra på stranden. Man undrar ju bara när det går att bada och sola här. Inte så ofta misstänker vi, då klädaffärerna hade mest långa fleece- och windstopperkappor. Här i Burkana Hafen ligger det gamla fyrskeppet Borkum Riff som numera är museum, men som tidigare utmärkt revet med samma namn.

Imorgon blir det tidig uppstigning då vi ska segla till Cuxhaven, cirka 100 sjömil österut. Det blir den sista längre etappen innan vi når Kielkanalen. Vi räknar med att vara inne i Östersjön i början av nästa vecka.

Som lite summering av seglingen från Southampton hit till Tyskland så kan vi konstatera att det är verkligen väldigt mycket lättsammare att segla långt när det är varmt och skönt. Det är också ett väldigt oroligt vågmönster i de här grunda och tidvattenpåverkade vattnen och det har fått oss att sakna de långa och harmoniska Atlantvågorna som gör livet ombord lite enklare än när vågorna kommer från alla håll.

Äntligen igång igen och Glad midsommar!

Det var länge sedan vi skrev på bloggen, men nu är vi igång igen!

Transporten av Loupan hem över Atlanten gick väldigt bra. Loupan kunde lossas i Southampton den 21 maj utan några skavanker och Pelle tog henne sedan de sju sjömilen till Hamble Point Marina där vi tog upp henne för några veckor på land.

Vi själva var hemma i Stockholm sammanlagt sex veckor och det var jätteroligt att träffa och krama om familj och vänner, men pricken över i blev förstås lille Wilmers ankomst den 22 april. Vi förvånandes också över alla saker som stod/låg i våra skåp. Behöver vi verkligen så här många saker?

Vi åkte tillbaka till Loupan för två veckor sedan och har ägnat oss åt vårrustning, som tog lite längre tid än vanligt beroende på det ostadiga engelska sommarvädret och några tusen små havstulpaner som följde med som fripassagerare från Karibien. Hamble Point Marina är ett trevligt och välordnat ställe och där finns allt som en båtägare behöver. Vi har också fått fin hjälp av Tony , den engelska Arcona-agenten, och hans besättning. Dessutom har han tagit ut oss på diverse trevligheter, som till exempel här på Royal Southern Yacht Club. Stor tack Tony, Jan, Kathy och Callum för all hjälp!

I måndags kunde Loupan sjösättas och vi fick lite varmt och vackert väder för att sätta på segel och slutvaxa överbyggnaden. Och så behövde det ju städas och stuvas om igen. Igår kväll gick vi över till Isle of Wight och Cowes. Idag har vi turistat i seglarmetropolen Cowes, som är ett riktigt mysigt ställe.

Nästan allting här bär spår av segling

…

Imorgon, på midsommarafton, ser vindarna bra ut och vi planerar att börja segla österut mot Dover, dit det är 110 sjömil. Eftersom vi tycker det är så nedrans kallt här, så tar vi paus i Eastbourne som ligger bra till på halva vägen. Vi måste ta hänsyn till tidvattenströmmarna, så vi kommer att starta först vid lunchtid och det blir därmed segling en bit in på kvällen. Vi tar midsommarfirande och matjesill i Eastbourne på lördag-söndag, då det ska bli blåsigt värre.

Glad Midsommar önskar vi er alla!