Loupan tillbaka i Sverige igen

Vi lämnade Borkum vid 7-tiden på söndag morgon. Det var fortsatt undanvind som gällde och vi kunde lägga till i Cuxhaven lagom för att ta en dusch och äta middag innan vi somnade.

Nästa dag var det ny tidig uppstigning och påfyllning av diesel, innan det var dags att sätta fart mot Kielkanalens mynning cirka 17 sjömil längre upp i Elbe. Fin medström gjorde att vi kunde slussa in vid 9-tiden. Det är väldigt enkel slussning in och ut ur Kielkanalen genom att man helt enkelt förtöjer vid en flytande pontonbrygga. Däremot är pontonbryggan galet låg, alldeles i vattenytan, så man får fendra av med fendrarna liggande på vattnet och det är anmärkningsvärt ont om punkter att förtöja i. Dessutom krävs det lite spänst för att komma ombord på båten efter avslutad slussning.

I kanalen var det motorgång eller motorsegling som gällde och vi satte för första gången upp vår svarta kon (som är dagsignal för motorsegling), eftersom vi läst många gånger att det i Tyskland är viktigt att ha en sådan. Vi kan dock konstatera att de det verkade gå bra utan kon också.

Det var en lugn och fridfull dag på kanalen. Nu och då möten med mindre eller större fartyg, men ingen dramatik. Lite enformiga omgivningar, men ett effektivt sätt att ta sig in i Östersjön.

Vid 17-tiden kunde vi slussa ut i Östersjön igen.

Vi gick upp till Olympiahafen några sjömil norrut, där vi nog hade resans trassligaste tilläggning: stark sidvind, trångt på alla ledder och för oss ovant med pålar. Med lite hjälp från båtgrannar så kunde vi till sist pusta ut och så småningom gå upp och fira ankomsten till Östersjön på en av marinans restauranger. Där drabbades vi av den plötsliga insikten att vi glömt att betala för turen genom Kielkanalen! Systemet är sådant att man oberoende av riktning ska betala i Holtenau där vi slussade ut, men vi glömde helt bort att vi borde gå upp till slusskontoret för att lösa ut oss. Vi får väl se om vi blir efterlysta.

Nästa dag blev det en lugn och vilsam förmiddag, men sedan satte vi spinnakern och seglade mot Ærø och hamnen i den lilla mysiga staden Ærøskøbing. Här har vi varit flera gånger tidigare och det är en av våra danska favoriter.

På Ærø finns ett litet bryggeri och Pelle passade på att köpa en låda av sitt favoritöl.

Sent på onsdag eftermiddag gick vi i stiltje upp till Nyborg på Fyn där vi övernattade för att fortsätta nästa morgon mot fiskehamnen Odden på Själlands norra sida. Ganska liten, men bra hamn som var lätt att angöra. Fin fiskaffär och en liten restaurangpärla, Själlands Rev, där vi åt riktigt god kattfisk.

På fredag den 5 juli seglade vi sista sträckan på vår väg mot Sverige och klockan 13 korsade vi gränsen och var efter nästan exakt ett år tillbaka i svenska vatten.

Vårt mål var Torekov där Sofia, Simon och vår nya guldklimp Wilmer semestrar. Dessutom skulle Björn och Josefin komma förbi lite kort. Vi har nu legat i Torekov en vecka och ägnat oss åt semesterverksamhet, som besök på sjöräddningsdagen här nere

Utflykt till det mysiga fiket Flickorna Lundgren och en tur till tennisveckans Båstad.

I torsdags åkte vi tåg upp till Stockholm för att gå på Pia och Lasses bröllopskalas. Idag tar vi tåget tillbaka till Torekov igen och imorgon väntar fortsatt semestersegling längs svenska kusten.

En tanke på “Loupan tillbaka i Sverige igen

  1. Underbar bild på en lycklig mormor! Fantastisk seglats ni gjort det senaste året, väldigt imponerande och så roligt att läsa era trevliga inlägg. Önskar er en riktigt fin seglingssommar. Kram fr Kicki och Gunnar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s