Sen en dryg månad tillbaka har vi haft verkligt lugn och social segling hemåt. Turen från Torekov har gått via Höllviken – Ystad – Skillinge – Bornholm/Allinge – Kristianopel – Grönhögen – Kristianopel (igen! Vad gör man inte för att träffa sina vänner?) – Borgholm – Byxelkrok – Visby – Lauterhorn – Stockholms skärgård. Vädret har varit av bästa svenska sommarslaget och vi har träffat seglarvänner på semester i nästan varje hamn och också haft delar av familjen på besök i ett par omgångar. Här ett urval bilder från dessa möten:
Viktor och Svante i Kristianopel:
Wilma med Henrik, Kicki och Wille i Grönhögen och sedan i Lauterhorn:
I Grönhögen mötte vi också Elisabeth och Ulf på Kalypso. Här på cykeltur mot Långe Jan.
Våra irländska vänner i Oisin Ban återsåg vi i Bornholm.
På vägen mellan Borgholm och Byxelkrok rådde stiltje och mitt ute på böljan fendrade vi på och fick en pratstund med familjen Dammborg på Marinda.
I Byxelkrok sammanstrålade vi med Pia och Lars på Cordula och gjorde sen sällskap till Visby
Birgitta och Johan med Laganadora träffade vi både i Kristianopel, Visby och på Mörtö Bunsö
Marie och Robin med Windjak träffade vi i Visby och sen i Lauterhorn.
I Visby kunde vi också sammanstråla med Helinä och Kalle som under fyra år seglat jorden runt med sin Arcona 430, Elaine. Från Visby skulle de sedan gå hem till Finland. Vi har haft en hel del kontakt via mail de senaste åren, men det var första gången som vi sågs på riktigt. Verkligen roligt att höra lite om deras resa. En prestation!
Zelma med familjen Zellman ombord träffade vi först i Borgholm och sedan i Lauterhorn
Vi har också haft besök igen av Sofia, Simon och Wilmer. Turen Visby – Lauterhorn blev Wilmers seglingspremiär.
Som pricken över i hade vi sedan Martin och Anna-Sofia på besök när vi kom upp till Stockholms skärgård.
Vi hann också med en trevlig kväll tillsammans med Ina och Håkan på Bullandö och dagen efter gjorde Pelle riggcheck på deras båt Vita.
Sista veckan har vi tillbringat i Stockholms skärgård efter en riktig toppensegling från Lauterhorn till Mörtö Bunsö.
Igår förtöjde vi till sist i Gustavsberg, vår hemmahamn. Det kändes faktiskt lite svårt att gå iland. Vi tycker vi fått en väldigt speciell relation till Loupan som burit oss säkert så lång väg och samtidigt varit vårt hem.
Vi har inte tröttnat vare sig på segling, båten eller varandra och ruvar redan på uppslag till eventuella nya långseglingar i framtiden, men nu är det familj, vänner och arbete som står på agendan. Och så ska vi ju äntligen skriva klart avsnittet med ”tips och erfarenheter”!
Till alla läsare som går och funderar på att kasta loss så kan vi bara säga – GÖR DET! Vi tror inte ni kommer att ångra er och avslutar med följande, klippt från vännerna Ingvar och Eva’s kokbok
Det är omöjligt, sa tvivlet.
Det är farligt, sa rädslan.
Det är onödigt, sa förnuftet.
Gör det ändå, viskade hjärtat
S/Y Loupan 