Orkneyöarna

Nu har vi varit här på Orkneyöarna nästan en vecka och hunnit se oss omkring lite. Redan första dagens eftermiddag tog Janne och Elisabet oss i sin hyrbil för att bese standing stones vid Stenness och utgrävningar av Ness of Bodgars. Vinden ven och regnet piskade oss när vi beundrade de historiska landmärkena. Här har det dock slutat.

Vädret här på Orkneyöarna har precis som i Sverige varit riktigt uselt hela sommaren, men vi har efter första dagen haft en sagolik tur och bara haft enstaka regntimmar och en hel del sol. Men det är rejält kylslaget, bara 10-12 grader både i luften och vattnet. Lägg till den alltid närvarande vinden så förstår ni att fleecen är i flitig användning och värmaren går mest hela tiden.Efter första dagens lunch och utflykt flyttade Elisabet och Janne, med sin Wikipedia, in i båten för att segla med oss en tid.

På onsdagen sken solen och vi tog bil och åkte mot södra delen av Orkney, South Ronaldsoy. Där tog vi en promenad längs klippkanten och åt lunch på en fiskrestaurang högt belägen med utsikt mot Pentland Firth, som är en av de passager i världen som har de starkaste tidvattenströmmarna. Upp till 12 knop och får man då hård vind mot strömmen så bildas farligt stora vågor och andra våg- och virvelfenomen.

Resten av dagen utforskade vi den lilla staden Kirkwall, som är Orkneyöarnas största stad och centrum. Pelle besökte Wireless museem, men dit fick han gå ensam. Bilden visar hur den första radarstationen som kom i operativt bruk under andra världskriget såg ut. Pelle var imponerad!

Nästa dag kastade vi loss vid 7-tiden för att få så förmånliga tidvattenströmmar som möjligt på vår segling mot ön Westray, som ligger långt norrut bland Orkneyöarna. Vi hade fin slör och toppenbra strömförhållanden, så innan vi visste ordet av var vi framme vid den lilla marinan i byn Pierowall. Sista 20 minuterna kom regn och kuling upp till 17 meter per sekund och i den lilla trånga hamnen fick vi snabbt sikta på en Najad och lägga oss utanpå den till deras stora fasa till en början, men vi blev snabbt vänner. Inte helt optimalt, då vinden under några timmar låg rakt in i sidan och tryckte oss och Najaden ordentligt. Vi fick lägga två spring tvärs över hamnen för att minska trycket på Najaden innanför.

Westray är ö med cirka 600 invånare. Här arbetar man med boskapsskötsel och överallt i det böljande landskapet gick kor och betade.

Den andra stora näringen är förstås fiske och de ganska små fiskebåtarna gick i skytteltrafik i hamnen och lastade av hummer, krabbor och fisk. Eftersom Elisabet fyllde år den här dagen hade vi kontaktet en av hummerfiskarna, George, per telefon från Kirkwall och beställt hummer. Geordie kom ner med dem till båten strax efter att vi lagt till och vi kunde senare på kvällen njuta av dem.

Fyra superfärska nykokta 0,5-kilos hummrar kostade 35 pund – ett fantastiskt pris, tyckte vi.

Elisabet och Ulla blev inbjudna till Geordie och hans svärdotter när de passerade under en promenad och fick beundra alla de humrar som väntade på att säljas och transporteras till andra delar av världen. Många var blåa, vilket tyder på att de levt på djupt vatten. När Pelle och Janne senare passerade Geordie så fick de som gåva fyra nykokta krabbor. Fantastiskt fina kunde vi konstatera när vi åt dem dagen efter.

Fredagen bjöd på sol igen och vi åkte alla fyra ut på cykeltur till Noup Head, en hög klippa med fyr, häckande fåglar och fina vyer. Det blev en cykeltur på ungefär två mil genom det böljande landskapet. Generellt så är här mycket grönt och många vackra och vilsamma vyer. Inga träd växer här på grund av det blåsiga och tuffa klimatet, men det är grönt och frodigt gräs med massor av tusensköna och smörblommor överallt. Här några av alla vackra vyer.

Dagen avslutades på Pierowalls enda hotell och i deras restaurang åt vi en god middag.

När vi cyklade hem sken solens sista strålar.

På lördagen gick vi vidare ner till Stromness på Mainland, som är näst största staden här (pytteliten). Mysig gammal bebyggelse, som verkar vårdas väl. Igår kväll lagade gourmetkockarna Janne och Pelle mat i Loupans utekök. De var kalla när de kom in, maten var varm.

Idag söndag var det lugnt och stilla när vi promenerade till museet.

Om vi fyra summerar våra intryck från Orkneyöarna så är det exceptionellt vänliga människor, grönt och vackert böljande, fina skaldjur och krabbfrossa, starka kopplingar till skandinaviska vikingar syns överallt så vi känner oss hemma. Kallt, men vi tycker vi haft tur med vädret! Och som Guide Michelin säger ”väl värt en omväg”.

Idag har vi bunkrat och förberett oss för att imorgon bitti segla mot Stornoway, på ön Lewis i yttre Hebriderna. Det blir en segling på cirka 110 sjömil och vi räknar med att komma fram under natten till tisdag. Vi verkar vara inne i en längre period med måttliga vindar mellan ost och nord, så det gäller att passa på att flytta sig västerut, vilket kan vara svårt med de vindar mellan väst och sydväst som normalt råder.

1 tanke på “Orkneyöarna

  1. Låter som ni får uppleva många härliga saker. Gissar dock att ni skippar morgondoppet. Igår drog Kicki upp en gös på nästan 5 kg med spö. Sen blev det parmesanpanerad gösfile till middag. Gott.
    /Gunnar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s