Med vädret som chef

Måndagen den 17 augusti var Ulla tillbaka i Dun Laoghaire och Pelle var klar med det han planerat att göra på båten.

För att förbättra säkerheten kring segelstuven har vi nu installerat en dränering av segelstuven med ventil och pump inne i båten. Som det var tidigare skulle antingen en automatisk pump i segelstuven starta (vilket den ju inte gjorde) eller så måste man öppna stuven från däck. Det är ju inget man vill göra när man är ute i ordentlig sjö. Pelle har nu tagit bort den ej fungerande pumpen, plastat igen alla hål in mot segelstuven, bland annat den tidigare pumpens utkast i ankarboxen och som sagt gjort en ny dränering.

Under vistelsen fick Pelle möjlighet att delta som besättningsman på en J109 vid en lokal kappsegling.

Han hann också med lite turistande och förstås allmänt jagande efter delar till ombyggnaden av segelstuven. Pelles jakt på dillfrö till skaldjurskokning lyckades äntligen efter att han träffat en trevlig kock på stans bästa skaldjursrestaurang.

Ulla som istället hade stigit på flygbussen för att ta sig till Sverige

hann träffa alla tre barnen, mamma Ebba och så förstås Wilmer och hans pappa Simon. Dessutom en tur till Arcona i Gustavsberg för att hämta några småsaker. Tack Henrik!

På tisdagen lämnade vi Dun Laoghaire med tidvattnet och seglade ner till Arklow. Som alltid både i Skottland och på Irland så är det vackra vyera att njuta av. Men här är varmare.

Arklow har en enkel, men helt OK marina

och är en bra hamn att bryta av den annars långa passagen till sydligare hamnar, som t ex Kilmore Quay. Arklow är nog vad man brukar kalla ”en riktig håla”. Så har det inte alltid varit, utan Arklow har varit centrum för irländsk shipping och en betydande fiskehamn. Många fiskebåtar fanns det nu också. Här lite gatumålningar som visar olika perioder i Arklows historia

Och så klart vi hann med en publunch under vårt stadspromenad

Sent på onsdag kväll (strax före midnatt) startade vi seglingen ner mot Kilmore Quay som var vår nästa anhalt. Vi hade själv räknat ut att vi skulle starta kl 02.30 på natten för att få förmånliga tidvattenströmmar, men hamnkaptenen var väldigt bestämd med att det bästa vore att starta en stund före midnatt. Vi tänkte då att det nog är bäst att lyda det råd vi fick från denne ”local”, men det skulle vi inte ha gjort.

Det blev en lite seg natt med flera timmars motström och dessutom svag vind från början. Dock uppvägdes det hela av att det var ganska ljummet och en helt stjärnklar natt. Den fick oss att börja längta efter de varma, mörka och stjärnklara nätterna vi upplevt på sydligare breddgrader.

Vid 9-tiden på morgonen hade vi bara några få sjömil kvar till Kilmore Quay då vi (ve och fasa!) fastnar i nya fiskebojar. Denna gång kom vi loss på egen hand (puh!), men vi tycker lite synd om fiskaren. Det finns enormt mycket fiskeredskap i vattnen här, då fiske är en viktig del av näringslivet. De ligger överallt och är svåra att se i vågorna då de inte har flaggor och kan se ut hur som helst. Inte många minuter av tappad koncentration krävs. I det här fallet höll Ulla på att skicka upp ett par koppar te till Pelle.

Efter tilläggning i marinan tog vi oss en ordentlig tupplur för att sova ikapp efter nattens vakter och kvällen tillbringade vi på en toppenbra och på Irland välkänd fiskrestaurang som heter Silver Fox.

Kilmore Quay besökte vi även förra gången vi var ute och långseglade, men då var vi egentligen inte iland eftersom vi hade bråttom söderöver för att fånga väderfönstret över Biscaya. Nu stannade vi och fick en fin dag. Kilmore Quay är en mycket aktiv fiskehamn. Sälarna har insett att de här kan få mat enkelt och flera sälar frekventerar hamnen. Här har vi träffat en av dem, fet och välmående. Gullig!

Bortom den fiskdoftande hamnen och marinan

finns en liten by med fina gamla hus

En kyrka, där bland annat följande visdomsord fanns

och stränder med fina sanddyner.

I det soliga vädret hittade vi också badliv, även om inte temperaturen var sådan att vi ens tänkt tanken på att bada. Irländarna verkar lite mer härdade än oss.

I Kilmore Quay hittade vi överraskande nog också en av resans mer välsorterade båttillbehörsaffärer. Här hittade vi äntligen ny tätningslist till våra däcksluckor, de gamla har blivit lite trötta och behöver bytas ut. Vi köpte också fisk i fiskaffären där fisken kom direkt från hamnen nedanför.

Det märks att livet och uppehället i de små samhällena längs irländska kusten präglas väldigt mycket av närheten till havet. Att havet också kräver sina offer har blivit väldigt tydligt, då nästan alla orter har fina minnesplatser för dem som omkommit på sjön. I Kilmore Quay stod vi länge och läste namnen på alla som omkommit i olika olyckor till havs, både förr och i nutid. Svårt att inte bli berörd.

På lördag morgon kastade vi loss igen och det blev en hel dags motorgång ner till Kinsale, då havet låg nästan spegelblankt. Dagens höjdpunkt blev ett möte med flera valar, sk Minke Whales. Verkligen majestätiska, men svåra att fånga på bild.

Vi kom fram till Kinsale Yacht Club och deras gästpontoon vid halv tio på kvällen och kunde med regnet trummande på rufftaket äta en sen middag och ta ett glas vin innan vi somnade gott.

Kinsale är en väldigt skyddad hamn och ett mycket pittoreskt samhälle, så här kommer vi nu att stanna och vänta in lämpliga Biscayavindar. Det ser ut som vi kan få vänta ett tag då lågtrycken väller in över Biscaya under veckan. Kolla bara www.windyty.com!

Vi behöver planera för tre dygn för att ta oss från Kinsale till La Coruna. Skulle det visa sig hopplöst att hitta ett så långt väderfönster så funderar vi på en eventuell alternativ strategi som innebär att vi delar upp hoppet över Biscaya i två kortare etapper. Det kanske är större chans att hitta kortare väderfönster som passar. Vi skulle i så fall segla från Kinsale till Brest (1,5 dygn) och sen vid nästa tillfälle segla från Brest till La Coruna (2 dygn). Vi hoppas dock kunna gå enligt vårt grundplan, då segling ute på djupare vatten ger behagligare sjö, men här är det vädret som är chefen.

Håll tummarna för en ihållande, lagom stark luftström av lämplig riktning till oss. Under tiden tänker vi fixa med lite av varje och ha det allmänt bra här i Kinsale.