Till er som prenumerar på våra inlägg och dränktes av olika konstiga versioner av inlägget under natten så vill vi berätta att vi hade problem med att bilderna hela tiden försvann. Vi skickade därför om inlägget ett antal gånger och dessutom ett antal testinlägg. Ledsen för att vi fyllde era maillådor.
Idag går vi till Oeiras, en marina fem sjömil öster om Cascais och ett billigare alternativ.
Här kommer en gästblogg från våra vänner Kristina och Gunnar:
Så har vi återigen glädjen att få segla med Loupan, denna gång från La Coruna i Galicien i Spaniens nordvästra hörn och söderut efter Atlantkusten till Cascais i Portugal.
På torsdag förmiddag den 10/9 avseglade vi söderut mot Bayona.
Ulla är redo för avfärd från Muros.
Dimman hängde över bergen och vinden var svag så vi började gå för motor. Vi fick en vacker start med omväxlande sol och lite dimslöjor. Vinden tog aldrig fart så vi gick för motor hela dagen. Sex sjömil norr om Bayona passerade vi de vackra öarna Islas Cies som också är naturreservat. Hit hade vi tänkt återvända senare men prognoser med vindar av ogynnsam riktning och kraftig dyning satte stopp för dessa planer. Till Bayona anlände vi runt halv sex på kvällen i fin kvällssol. Efter lite båtfix åt vi sedan middag på den anrika Bayona Monte Real Yacht Club i skydd av den gamla borgen. I hamnen finns också en replika av Columbus skepp Pinta. Häftigt!
Dagen efter blev det sightseeing, proviantering och fix med båten, vilket också inkluderade oljebyte. Kvällen avslutades med ett besök på en ginbar i de gamla delarna av staden. Förödande gott. Nöjda och trötta somnade vi sedan gott.
Lördagmorgon inleddes med regn. Vid elvatiden gick vi dock iväg i lätt regn och iförda sjöställ. Ute till havs mötte oss en ganska kraftig dyning, men ingen vind. När vi kom ut upptäckte vi att en annan svensk båt, den röda S/Y Nertus, som också var på väg söderut. Vi anropade den på VHF:n och fick utbyta information om våra planer, trevligt. VI fick hålla noga utkik för att inte segla på de många fiskeredskapen som ligger på 60-70 meters djup några sjömil från kusten utmärkta med i bästa fall flaggor i annan färg än svart eller mörkt blått.
Så småningom kom vinden och vi kunde sätta segel. Vinden friskade i från norr och vi gjorde god fart söderut och Ulla kunde ganska snart hissa den portugisiska flaggan.
Vid halvniotiden anlöpte vi Douro Marina vid floden Duoros mynning i Porto. Det var lättare än vi trodde att navigera in i hamnen bland de vandrande sandbankarna. Skönt att komma i hamn efter en lång dag till havs. 65 sjömil hade vi avverkat denna dag och efter en middag i marinans hamncafe somnade vi gott. I trevliga Porto blev vi kvar i sex dygn. Sightseeing, besök på portvinshus, proviantering och shopping stod på programmet. En dag besökte vi det stora varuhuset El Corte Ingles där det mesta finns att köpa. Portvinshuset Ramos Pinto besöktes.
Ramos var en marknadsförare av rang som verkar ha varit före sin tid. Han lyckades väl med sina lockande affischer.
Där fick vi en mycket trevlig guidning som också innefattade portvinsprovning.
Tordagen den 17:e september hyrde vi bil och gav oss ut på en heldagsutflyckt till Duorodalen. Efter cirka 10 mil på motorväg svängde vi ner på väg 222 som hela tiden följer Douro. Underbart vackra vyer med bergssluttningar med vin- oliv- och fruktodlingar på båda sidor om den breda, slingrande floden med vatten som ”färgas” grönt av de omgivande bergen.
Vi hade fått tips av hjälpsamma Eduarda på Duoro Marina
om en bra restaurang nere vid floden i byn Pinhão. Ett mycket gott råd visade det sig, vi satt ute på den del av terassen som är byggd som en brygga på pålar i floden.
Restaurang Doc med chef Rui Paula serverade utsökt mat och gott vin. Här ett prov på lågtemperaturbakat ägg med årter i tre former.
De tillhandahöll inte bara fleecefiltar mot svala vindar, utan också även stråhattar som solskydd.
Pelle fick tips av hovmästarinnan om en bra Quinta (vingård) att besöka, hon ringde också och bokade guide åt oss. Så vi körde vidare in mot Pinhão och fann efter ca 10 minuters körning de gröna portar på höger sida vi skulle hålla utkik efter. Här utanför Quinta Carvalhas väntade Álvaro, som visade sig vara chef för vingården, på oss. Álvaro bjöd på två timmars intressant, engagerad och underhållande visning av vingården
längs de smala, branta och vindlande vägarna uppe bland vinbergen. Hisnande vackra vyer över vinfälten och vacka små miniträdgårdar där utrymme fanns. Emellanåt fick vi stiga ur och gå bland vinstockarna. Olika sorter planterade tillsammans med vackra blåa druvor av olika storlekar. Vinskörden pågick för fullt med många aktiva plockare, de flesta kvinnor. Sista anhalten höst upp i vingården i en restaurerad ruin tänkt för vinprovningar. Mycket estetiskt tilltalande och med vinoldlingarna nedanför och så den vindlande floden. På väg ner genom vingården visade det sig att Alvaro också skrev och sjöng vinets lov i en berörande sång – se och lyssna på Minha Vinha via länken https://youtu.be/HfGV0N6NQok
Guidningen avslutades nere i vinbutiken med provning av tre olika sorters Duoro-viner; ett vitt torrt Branca da Quinta das Carvalhas, ett rött och ett rött portvin Royal Oporto Colheita 1976.
Efter några inköp vände vi åter mot Porto efter en fantastisk upplevelse. Glada och trötta efter en härliga dag i Duorodalen åt vi sen kvällsmat i Loupan och delade på ett av de goda vinerna.
På fredag 18:e var det så dags att lämna Porto vid 12-tiden och sätta segel mot Cascais. God nordvästlig vind och inte allför kraftig dyning. Vinden stod sig och till och med ökade till 12 m/s. På natten togs storseglet ner och det räckte väl med spirad fock för att hålla god fart. Natten var stjärnklar och månen var nästan halv, ordentlig dyningen höll i sig hela natten. Efter 158 sjömil, vid 11-tiden på förmiddagen den 19:e kom vi fram till Cascais i solsken och härliga 29 grader. Nu blir det sommarklädsel.
Efter gängse båtskötsel väntade god lunch med Ulla och Pelles vänner, familjen Wennberg, på en liten hamnrestaurang. Kort promenad i gamla Cascais, efterlängtad dusch och lite vila. På kvällen middag i den livliga hamnen.
Söndag morgon den 20 september och en stilla marina. Uppe i Cascais är det livligt och de många och små stränderna vimlar av söndagslediga människor. Inte ett parasoll eller solsäng att hyra.
På Pelles goda idé, kastade vi loss och gick ut och la oss för ankar utanför en av stränderna. Uppfriskande simtur från båten och sen en god lunch med bl a melon och skinka. Vattentemperaturen i havet är 19 grader. På kvällen skaldjurs- och fiskmiddag på Casa Do Largo i gamla Cascais.
På måndag förmiddag tar vi, Gunnar och Kristina, tåget in till Lissabon. Efter en stärkande espresso och bakverket Pastel de Nata beser vi Lissabon från en av de gamla spårvagnarna som klättrar upp för trånga, vindlande gränder upp mot borgen Castelo De S. Jorge.
Vi hoppar av på Largo Das Portas Do Sol och strosar upp mot borgen. I en av gränderna hittar vi en undangömd restaurang med utsikt över Lissabons takåsar och floden Tejo. Mysigt bord i pergola och god mat. Vi gör ett försök att besöka marinmuséet i Belém och hoppar på en spårvagn igen, tyvärr visar det sig att muséet är stängt när vi kommer fram. Vi har i alla fall fått en trevlig tur längs Tejo. Lissabon-besöket avslutades med middag på restauranggatan inne i centrum innan vi tar tåget åter till Cascais. Lissabon är väl värt fler och längre besök.
Tisdag 22:a är det dags för lite båtvård och putsning av alla rostfria detaljer på däck. När det är avklarat hyr vi, Gunnar och Kicki cyklar, och alla fyra cyklar vi iväg mot restaurangen Mar do Inferno och efterlängtad lunch. Restaurangen Mar Do Inferno visar sig vara en riktigt, riktigt bra fisk- och skaldjursrestaurang. Här väljer man storlek på fisken före tillagning och kan titta på alla fiskar och skaldjur. Skaldjursplateau’n var fantastiskt god.
Imorgon fredag flyger vi hem till Sverige efter tre fantastiska veckor och cirka 400 sjömil ombord på Loupan tillsammans det generösa värdparet Ulla och Pelle. Loupan är en mycket kraftfull och snabb seglare som också har alla upptänkliga bekvämligheter ombord. Intet har oss fattats. Dessa tre septemberveckor kommer att dröja sig kvar i minnet långt in i oktober och november som en fantastisk upplevelse med trevlig samvaro, fantastiska skaldjur, god fisk och goda viner, vackra vyer och det ständigt glittrande och varierande havet alltid närvarande. Stort tack till det trevliga värdparet för att ni så generöst tagit med oss till så många ”pärlor” och visat denna fantastiska kust.
Gunnar och Kristina
PS: Om ni besöker Portugal, kom ihåg att smaka på bakverket Nata – jättegott eller som det står på bageriernas markiser ”The world needs Nata”
Igår tillagade vi en god Pasta Vongole när vi låg på svaj i Muros.
Börja med att uppsöka den utsökta fisk- och skaldjursaffären Mariscos a Insua (öppet på fm och efter kl 17:30). Där kan du ha turen att betjänas av Daniel, en ung spanjor som talar utmärkt engelska. Här är ett Recept för fyra personer:
Köp ca 1.5 kg hjärtmusslor, på spanska Berberecho. Handla persilja hos Gadis som ligger granne med fiskaffären. Tillagning:
Planera in kokning av pastan så att den är klar samtidigt med musslorna. Skiva 8-10 klyftor vitlök tunnt, hacka persiljan.
Värm upp en halv deciliter olivolja i en stor kastrull, ska vara ordentligt varmt.
Häll i vitlök, persilja och musslor. Lock på. Stek i ca 2 minuter, rör om några gånger under tillagningen. Innan serveringen lägg i en klick smör som får smälta , lite salt och några tag med pepparkvarnen. Lägg upp spagetti, fördela musslor och den goda oljan. (Om du inte har en stor kastrull, dela upp tillagningen på två omgångar) Servera med ett gott glas vitt vin.
Som besättningen på Swedish Neptune brukar säga: Enjoy!
Nu var det länge sen vi skrev på bloggen. Vi trodde vi skickade en kort rapport från Biscaya via satellit, men det visade sig att den inte nådde bloggen. Vi har inte riktigt förstått varför. Här kommer dock en uppdatering om vad vi haft för oss den senaste tiden:
Vi kastade loss från Kinsale förra söndagen en stund efter klockan ett i sällskap med Allexius och Marcus på Swedish Neptune.
Ungefär tjugo sjömil ut passerade vi platsen där RMS Lusitania sänktes av en tysk ubåt för precis hundra år sedan. Havet låg i det närmaste spegelblankt och vi gick för motor fram till kvällen då segel hissades och vi seglade söderut i sakta mak (typ 4-5 knop) genom den stjärnklara och månljusa natten. Den här bilden är faktiskt tagen då.
På förmiddagen ökade vinden och vi kunde göra god fart under måndagen. Under natten till tisdagen och tisdag förmiddag kunde vi fortsätta att segla, men i långsammare tempo och vi fick skära mot vinden för att hålla någorlunda fart. Under eftermiddagen dog vinden ut och vi gick för motor under sex timmar innan vinden kom tillbaka och höll ända till La Coruna.
Under onsdag eftermiddag var det frisk vind och vi gick periodvis med enbart försegel utrullat. På onsdagens förmiddag så hissade vi ny artighetsflagga, alltid lika kul.
När mörkret föll på onsdagskvällen förtöjde vi i Marina La Coruna efter lite mer än tre dygns segling. När vi borstat till oss lite, så gick vi upp till marinans restaurang för att äta och fira att vi nu ännu en gång korsat Biscaya. Döm om vår förvåning när det pågick aktiviteter för att stänga restaurangen redan klockan halv tio, men det visade sig att vi nog varit lite trötta och istället för att vrida fram klockan en timme så hade vi vridit den tillbaka. Klockan var alltså halv tolv på kvällen! Restaurangen förbarmade sig dock och lagade några smårätter till oss som vi sköljde ner med ett glas Albarinovin. Servitören var nog inte helt igenom nöjd med att han inte kunde gå hem som planerat för han pustade och grymtade högljutt varje gång han passerade vårt bord. Vi somnade sen mätta och supernöjda med de väldigt behagliga förhållanden vi haft över Biscaya med mestadels sol, undanvind och bekväm sjö. Många delfinbesök har vi haft och de är sällskapliga
och vill gärna visa sina konster.
Vackra soluppgångar har vi också kunnat njuta av.
Vår vattengenerator Watt & Sea har nu testats ordentligt för första gången och vi är jättenöjda. Vid en båtfart på cirka sex knop så ger den oss all ström vi behöver för att driva båtens alla elsystem. När det går snabbare blir det dessutom ett överskott för laddning av batterierna. Ett bra komplement till vindgeneratorn som ju inte fungerar så bra i svaga medvindar.
På torsdagen var det ordentlig storstädning av båten både inne och ute. Vi packade också undan många av våra varma kläder och nu har vi bara kvar ett underställ, en fleecetröja, en mössa och ett par vantar var. De verkar behövas ett bra tag till för det är ingen riktig värme när man kommer ut i vinden. På eftermiddagen flyttade vi in båten till marinan som ligger inne i La Coruna centrum, Marina Real. Där blev det rena svenskkolonin med åtta svenska båtar, bland annat Swede Dreams, Kuheli, Emma och Nanny. Dessutom låg tre svenska båtar i den yttre marinan.
På kvällen kom Kristina och Gunnar med flyget från Sverige. De ska segla med oss under några veckor och det tycker vi ska bli väldigt roligt. En stund efter kom också Allexius och Marcus (Swedish Neptune) inseglande och vi välkomnade både dem och Kristina och Gunnar med bubbel. Allexius och Marcus var också nöjda och glada och tyckte det var deras bästa segling sen de lämnade Luleå.
Sen var det hög tid för middag och vi gick ut och botaniserade på en av de restaurangtäta smågatorna.
Vi hittade en väldigt trevlig skaldjursrestaurang, Meson do Pulpo, som var så bra att vi sen besökte den en gång till under vår vistelse i La Coruna.
Har vi nu kommit till värmen? På den frågan kan vi svara både ja och nej. Vi har haft soligt och vackert väder sen vi kom och shorts och t-shirt har kommit till användning. Dock är vinden och kvällarna kalla och vattnet kring La Coruna bara 14 grader. Lite som svenskt juniväder. Hamnkaptenen kunde berätta att vädret i augusti varit riktigt dåligt med mycket regn, dimma och kyla.
La Coruna är en trevlig storstad med en fin gammal stadskärna och härliga vyer över Atlanten. En av dagarna tog vi en riktig långpromenad längs Passeo Maritime och besökte bland annat Europas äldsta fungerande fyr, Torre de Hercules.
I söndags eftermiddag kastade vi loss och lämnade svenskkolonin. Vi siktade mot fiskebyn Corme ungefär 35 sjömil åt sydväst och fick en mycket bra segling i frisk undanvind. Vi ankrade utanför byn som en av tre besökande båtar. Nästa dag pumpade vi upp jollen och styrde mot en perfekt sandstrand där vi kunde dra upp den.
Resten av eftermiddagen ägnade vi oss åt att upptäcka byn, testa deras utomhusgym
och ta en långpromenad till fyren. Dessutom åt vi god lunch som också är resans mest prisvärda – tre rätter inklusive öl, vin och kaffe för 10 Euro per person.
Det var den hittills varmaste dagen sen vi kom och vissa (Gunnar och Ulla) tog till och med ett dopp i det 14-gradiga vattnet när vi kom tillbaka till båten.
Igår seglade vi vidare söderut till fiskebyn Muros. Det blev segling med vind som vred emot oss hela vägen. Prognosen utlovade dessutom svaga vindar, men två rev i storen var lagom en stor del av sträckan. Det sägs att klimatet ska bli mildare när man kommit så här långt och åtminstone så har vattentemperaturen stigit till 18 grader, vilket säkert påverkar lufttemperaturen också. Idag vaknade vi till en riktig gråvädersdag med regn och dimma och under förmiddagen myste vi med bokläsning och andra inomhusaktiviteter. Gråvädret hindrade inte dem som plockar skaldjur (olika snäckor, tror vi) att dyka eller vada omkring i vattenbrynet vid lågvatten. Här kan en del av skörden av Navajas beskådas.
På eftermiddagen blev vädret bättre och tog vi jollen in till byn och åt lunch med bläckfisk och skaldjur från trakten. Vi tog också en promenad i den mysiga gamla byn
och avslutade med att handla nyplockade hjärtmusslor i skaldjursaffären, där alla snäckor och skaldjur lagrades i stora vattentankar. Killen som arbetade i affären pratade väldigt bra engelska så vi fick också en chans att veta mer om hur vanligt folk har det här just nu. Han berättade bland annat att arbetslösheten här på landet är närmare 50% för ungdomar.
Av musslorna gjorde vi en jättegod pasta vongole.
Imorgon seglar vi vidare till Bayona. Vi har också skaffat tillstånd att besöka nationalparken Islas Cies och seglar dit från Bayona när vädret är lämpligt.
S/Y Loupan 