Mot Kanarieöarna – dygn 1

Sen senaste blogginlägget har vi varit hemma i Stockholm en dryg vecka för att träffa familjen och för att fira Martins civilingenjörsexamen, Björns födelsedag och att vi till våren ska få ännu ett barnbarn. Det var väldigt mysigt att vara hemma i det vackra höstvädret och kanske det allra mysigaste var att gosa med Wilmer. Det var också roligt att få tillfälle att vara på Stegesund ett par dagar.
Innan vi åkte flyttade vi Loupan från Cascais till Oeiras marina, fem sjömil österut. Främst för att vi där får ARC-rabatt, men de visade sig också ha resans mest trevliga och sevice minded personal. Dessutom frallor till båten varje morgon. Oeiras och nya Douro marina utanför Porto får toppbetyg av oss. Dock kan inte samhället Oeiras mäta sig med Cascais.
Ett par dagar efter att vi återvänt från Sverige flyttade vi tillbaka till Cascais för att träffa alla i den stora svenskkoloni som bildats i marinan. Det blev en lite dramatisk avfärd från Oeiras då motorn stannade i den trånga marinan och strömmar och vind snabbt tog tag i Loupan som sakta drev mot den steniga vågbrytaren. Pelle handlade blixtsnabbt och fick i ankaret och simmade sen med tamp till tillskyndande hjälpande händer på bryggan. Vi fick stopp på båten bara två meter från stenpiren. Puh, vilken pärs! En av de hjälpande händerna var Ingvar, fd maskinbefäl och numera seglande på Hakuna Matata 2. Stort tack! Orsaken var sannolikt att något skräp kommit in och blockerade avgasutsläppet. Pelle frös hela dagen efter simturen, men belönades med extra stark och stor ankardrink.
I Cascais blev det kärt återseende av S/Y Emma, S/Y Nanny och Swedish Neptune som vi inte sett sen La Coruna. Dessutom flera nya bekantskaper.
Den senaste veckan har alla flitigt studerat den knepiga vädersituationen med många pigga och snabbfotade lågtryck ute på Atlanten.
Efter intensiva väderstudier bytte vi förtöjningslinor mot livlinor och lämnade Cascais igår (söndag) eftermiddag då vi såg ett fönster på 3-4 dagar med vindar som skulle kunna ta oss till Kanarieöarna innan en längre period med sydliga vindar eller stiltje skulle komma. Svaga vindar och bidevind under eftermiddagen och till kvällen vred vinden till den utlovade västliga. Vi har haft en natt och förmiddag med frisk vind, 20-25 knop, ungefär 60 grader skenbar vind och fart 7-8 knop. Vågarna har vuxit med allt blåsande och är nu när vinden avtar något, cirka 3-4 meter. På havet är våglängden lång så man upplever inte vågorna som så besvärande. Just nu skiner solen och vattnet är superblått. Vi har cirka 440 sjömil kvar till Lanzarotes norra udde och räknar med att vara framme under torsdagen, vi går troligtvis till Marina Rubicon på södra sida. Allt väl ombord!

5 thoughts on “Mot Kanarieöarna – dygn 1

  1. vilket äventyr ni är ute på – känns nästan som att man eär med er på resan lite så här på distans
    för övrigt har mail gått till er om nästa sommars planering
    god tur

  2. Goda seglare skall också ha lite tur även om snabbtänkthet och god talang för simning i kallt vatten är en fördel. Vi vet av egen erfarenhet att segelbåtar och sten-eller cementkajer inte går ihop. Hoppas att ni får en fortsatt god seglats till Kanarieöarna!
    Segla väl!
    Lasse & Pia

  3. Vilken rysare med motorstoppet och vilken hjälteinsats av Pelle. Skönt att det gick bra. Ha en fortsatt bra segling!

  4. Vilken dramatik. Var rädda om er. Följer med spänning ert äventyr. Tack för att vi fick rå om er lite när ni var hemma. Ser fram emot nästa tillfälle. Kram på er Eva

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s