WordPress.coms trupp av statistikapor skapade en 2015 årlig sammanfattning för denna blogg.
Här är ett utdrag:
Konsertsalen på Sydney-operan rymmer 2 700 personer. Den här bloggen besöktes cirka 30 000 gånger under 2015. Om den hade varit en konsert på Sidney-operan skulle det ta cirka 11 utsålda föreställningar för att lika många personer skulle få se den.
Julaftonens kväll firades på Jack’s Bar som ligger på en strand i Admirality Bay här på Bequia.
Hög stämning, levande musik, många besättningar från olika nationer som glammar och stojar.
Plötsligt ropas Pelles namn upp av bandets sångare. Vi förstår inte riktigt varför men får snart veta.
I baren väntar ett telefonsamtal till Mr Pelle Berg. Vad är detta undrar vi?
”Mr Berg, you have a long distance call waiting for you!” meddelade Kelon Bynoe.
På en knastrig linje på den gamla ångtelefonen kunde Pelle urskilja Robin Edmans röst som framförde
en julhälsning till oss alla på S/Y Loupan.Tack Robin och Marie Edman för julens mest oväntade telefonsamtal och en underbart trevlig julhälsning!
Vi kände nästan en tår i ögonvrån. En riktig höjdarupplevelse!
Tiden rusar och nu har vi varit här i Karibien i två veckor.
Efter att vi passerat mållinjen kl 18:03 torsdagen den 10 december, fått ned seglen, fått fram förtöjningstampar och pumpat upp fendrarna så styrde vi in mot vår plats vid pontonen i Rodney Bay marina. I vanlig ordning tänkte vi backa in, men döm om vår förvåning när vi inte kunde få motorn att backa just som vi vänt runt och fått aktern inriktad mot bryggan. Vi hade tur att vinden var svag och dessutom hjälpte oss runt så vi så småningom försiktigt kunde gå in med fören istället. Det var många hjälpsamma händer där, så allt gick fint och vi kunde pusta ut och njuta av den väförtjänta rompunschen. Sen blev det raka vägen upp för pizza och kalla drycker på Elenas innan vi njöt av dusch och en lång natts sömn.
Här en bild när vi firar land i sikte.
Dagarna efter gick i lite långsamt tempo då vi alla kände oss lite trötta nu när vi slappnade av från arbetet till havs. Vi jobbade förstås i lite lagom takt med att återställa båten till ”normal bobåt” och vi hade den duktige motorreparatören Alwyn på besök.
Det visade sig vara ett problem med konan i saildriven. En dyr affär blev det – 10 000 kronor för delar och arbete.
På söndagen startade Edward sin resa hemåt och på tisdagen var det dags för en favorit i repris från förra gången vi kom till Rodney Bay och vi tog båten ut och ankrade några timmar för bad och grillning. Martin passade på att göra sitt traditionella Karibienhopp från första spridarparet.
En av de roliga sakerna med tiden i Rodney Bay är att hälsa andra kompisbåtar välkomna när de kommer in. Det är faktiskt svårt att riktigt förklara den härliga glädje man upplever när man ser sina vänner komma i land. Här kommer S/Y Cavatina
Och här kommer äntligen S/Y Seabee
Edward hade passande nog hyrt vattenskoter och kunde hälsa Seabee välkomna redan ute vid mållinjen. Det blev mycket uppskattat!
I onsdags seglade vi över till Martinique för att hämta Anna-Sofia som firar jul och nyår med oss. Vi fick en plats i marina Le Marin och Anna-Sofia kom med taxi ett par timmar senare. Kul!
Torsdagen ägnade vi oss åt att bunkra mat och vin på Carrefour och vi fick också en trevlig kväll med den svenska båten S/Y Hakuna Matata II, som vi tidigare träffat i Cascais. På fredagen kastade vi loss, men ankrade en stund för bad och lunch innan vi seglade tillbaka till Rodney Bay.
I lördags var det avslutning för ARC 2015 och priser delades ut. Inget pris till oss, men vi kom åtta (av 22) i vår klass, vilket vi är mycket nöjda över med tanke på den 1,5 dygns utflykt vi hade tillsammans med Seabee och vårt fiskenät. Vi fick också ett hedersomnämnande och ovationer för vår hjälp till Seabee. Här bilder från vårt arbete med fiskenätet som Seabee tog.
Vår hjälte Martin iförd lite ovanlig dykutrustning
I söndags lämnade vi Rodney Bay tillsammans med Seabee och seglade ner till Pitons där vi ankrade för natten och morgonen efter fortsatte vi 50 sjömil söderöver till Bequia, där vi nu ska fira jul. Det blev en ganska så blåsig segling och vi var lite trötta och lata när vi kom fram och både Seabee och vi tog en boj för natten istället för att leta reda på en bra ankringsplats. Vinden ylade under natten och klockan fyra på morgonen vaknade vi av en kraftig smäll och vi rusade upp i sittbrunnen lite lagom yrvakna. Vi förstod att någon annan båt slitit sig från sin boj och drivit på oss och i mörkret anande vi en annan båt cirka fem meter från oss som vände utåt i viken. Vi slog på plottern och kunde via AIS se att det var Seabee som var ute och åkte! Det blev en lustig konversation när vi ropade upp dem på VHF, då de inte uppfattat att det var just oss de krockat med utan pratade om att de krockat med ”grannbåten”. Efter en stund så sa vi att ”det är nog vi som är grannbåten”. Pinsamt tyckte de, men vi tyckte det var bättre att bli påkörd av någon man känner. Det visade sig ha varit något vasst på Seabees bojtamp som skavt av deras två 20 mm linor och därmed släppt dem fria. De var inte de enda som släpps från sin boj denna blåsiga natt. Morgonen efter kastade vi loss från bojen och är nu ankrade med vårt eget kära ankare och ankringssegel hissat. Känns tryggt!
Loupan fick en del skador av kollisionen i form av lossbruten pullpit, en avbruten mantågsstötta och mantågsvajer som gick av och dessutom en skada på ankarbeslaget. Pelle har hittat en lokal smed som hjälpt oss med pullpit så den har monteras tillbaka idag. Vi har också kunnat hämta mantågsvajer under dagen. Mantågsstötta hade Anna-Sofia med sig från Sverige och turligt nog var den mantågsstötta som gick av tänkt att ersättas med den, då den redan var lite krökt. Nu är det bara ankarbeslaget kvar att åtgärda.
Nu är det alldeles snart julafton. Loupan är lite julpyntad, men julstämning är det inte. Vi kommer att fira julaftonen på restaurang Jacks här på stranden tillsammans med många andra svenska och skandinaviska båtar, bland annat S/Y Sandvita, S/Y Seabee, S/Y Cavatina och S/Y Grace II.
Vi önskar er alla en riktigt GOD JUL och GOTT NYTT ÅR med en bild på Loupan som julpyntats av Martin.
Edward har mönstrat av Loupan och är nu på väg till New York.
Stort tack Edward, du har varit en ovärderlig besättningsmedlem: positiv, kunnig, jättetrevlig & omtänksam.
Du bidrog stort till att göra vår Atlantsegling till en fantastisk upplevelse.
Edward, vi saknar dig redan!
Stor kram från övriga besättningen: Ulla, Martin & Pelle
Nu endast timmar kvar tills vi får avnjuta en svalkande rompunch på bryggan i Rodney Bay.
Innan vi är framme börjar förberedelserna: fendrar ska pumpas, sista passet med Watermakern för att få vatten till
en uppfriskande dusch, ARC nummerlapp ska upp, arrival declaration ska fyllas i etc etc.
Här hissar Edward St Lucias gästflagga, han ser nöjd ut inför utsikten att stiga iland.
Blir det middag på någon trevlig restaurang ikväll? ETA lokal tid någon gång mellan kl 20-22.
Nu spanar vi efter skymten av land, när vi tydligt ser något är det utlovad en välförtjänt
förfriskning.
Allt väl ombord.
I natt hann inte Edward rigga sin koja i sittbrunnen innan han träffades av en flygfisk i bröstet. Sen hängdes handduken upp från sprayhooden i faslig fart. Man blir ganska rädd när man överraskas i mörkret. Idag har vi seglat spirad G3 mest hela dagen och kunnat göra god fart och vi styr nu direkt mot St Lucia. Vi kan nu också oftare se andra båtar, både visuellt och som AIS mål.
Ikväll har vi efter dusch och middag spelat lite MIG, men blev hastigt avbrutna av ett tåg av squalls på radarn som krävde vår uppmärksamhet. När mörkret kommer, runt kl 18 lokal tid, blir radarn ett viktigt hjälpmedel för att i god tid upptäcka och spåra squalls. Med lite tur kan man hinna göra en kursförändring som gör att man slipper träffas direkt av squallen vilket underlättar seglingen.
Nu går vi in i nattens vaktschema och om inget oförutsett inträffar blir det här sista natten på havet för den här överseglingen. Just nu, klockan 20.15 lokal tid har vi cirka 160 sjömil kvar.
Enligt den senaste väderprognosen kommer vi att få en stadig ostlig vind runt 16-21 knop hela vägen fram till målet Rodney Bay.
Allt väl ombord!
Idag har det varit en strålande vacker dag med helt molnfri himmel och svag till måttlig vind. Inte så mycket vågor heller. Efter mer än två veckor till havs har vi alla konstigt nog fått lite för mycket sol på huden idag. Efter frukost satte vi lättvindsgenuan och fick flera timmars fin segling innan det trasslade till sig lite med svag vind och vågor.
Martin som är båtens ordningsman (vilket vi är mycket tacksamma för) höll en ordentlig föreläsning i ganska sträng ton om hur man håller snyggt i pentryt när man lagar mat. Ulla som tycker hon är ganska ordentlig fick också en åthutning.
Ingen fisk idag heller, men en hel del tångruskor. Tur att vi inte satsat på fiskdiet!
Dagens fråga: Vi närmar oss St Lucia och Rodney Bay. Självklart har vi börjat prata om vad vi ser fram mot mest när vi kommer fram. Förutom att vi alla ser fram mot att hoppa i land, få en kall rompunch och känna att vi klarat det så varierar det mellan olika personer och nu undrar vi om ni kan para ihop önskemålen med rätt besättningsmedlem. 1) Kall Coca Cola och en löptur
2) Pratstunden med ARC Finish line inför målgång och en trevlig stund med seglarvänner på restaurang Elenas 3) Väldigt lång dusch och en hel natts sömn i stillastående säng 4) Snickesnacka och hänga på Elenas
Nu har dimman lättat lite i våra hjärnor och här kommer Dagens adventsrim: Edward under nattvakten en koja byggt
Där hoppas han kunna sitta tryggt
Och läsa helt utan risk
Att träffas av en sprattlande och flygande fisk
Allt väl ombord!
Idag fick vi en squallig start på dagen med flera squalls under sista nattvakten och efter frukost. Efter det har dagen varit solig med måttlig vind. Dagens ”stora” händelse var att vi efter nästan en vecka gippade och vi går nu för babords halsar, vilket vi räknar med att fortsätta med nästan till mål. Just nu har vi mindre än 500 sjömil kvar, dvs lite mindre än en Biscayaöverfart.
Innan vi lämnade Las Palmas lagade vi en hel del mat som vi sedan vakuumpackade. Det har varit toppen att ha och gjort att vi kunnat äta god mat hela tiden utan jättestor ansträngning. Idag åt vi den sista så nu får vi börja laga lite ut förråden.
Förstärkningen av rodersystemet blev bra, allt är nu lugnt på den fronten.
Satellitkommunikationen gillar vi både ur säkerhetssynpunkt, för väderprognoser och inte minst för att hålla kontakt med er där hemma via bloggen, mail och samtal.
Dagens fråga: Hur mycket pengar kommer vi ha spenderat på satellitkommunikation under överfarten?
Svaret på frågan om hur många båtar vi såg på AIS är fyra: två ARC-båtar och två icke-ARC-båtar (typ fraktfartyg). Lurigt!
Allt väl ombord!
Så här glad blir man när det kommer epost från familj och vänner.
Nattpasset fixar dagens sista disk med gott humör.
Tänk att vi varit här ute på Atlanten i två veckor! Det känns inte alls som så länge, utan dagarna rullar på. Under tiden vi varit ute har vi ställt om klockan tre gånger. Vi har två gånger kvar innan vi är framme.
Fina seglingsförhållanden idag, men tiden har gått åt mest till andra aktiviteter än segling.
Watermakern, den makalösa manicken, behagade krångla lite igen då det blev en luftbubbla i pumpen och inget havsvatten trycktes igenom. Blev en del jobb med att lokalisera felet och tömma stuvfacket med matvaror för att komma åt ett filter. Nu är den igång igen och levererar utsökt vatten. För säkerhets skull medför Loupan ett antal dunkar med reservvatten, detta för att klara en situation om det normala sötvattensystemet slås ut.
Vår vattengenerator Watt and Sea är vi väldigt nöjda med, men senaste dygnet har vi passerat stora områden flytande tång och då blir det krångel med tång som fastnar i generatorns propeller så nu har den fått komma upp och vila sig ett tag.
Som pricken över i så bestämde sig Pelle för att det var dags att ta tag i ett nytt gnissel från rodersystemet. Innan det var klart var båda akterruffarna delvis nedmonterade, plywoodbitar hade sågats, epoxi blandats och förstärkningar monterats.
Vi avslutade de lätt svettdrivande aktiviteterna med glögg och ett par timmars snabb segling.
Här kommer svar på nattamatsfrågan:
Martin äter Finncrisp och vatten
Edward äter knäckebröd med jordnötssmör och kaffe
Pelle äter frukt och te
Ulla äter knäckebröd med Kavli mjukost och vatten
Dagens fråga är Jeopardy-inspirerad.
Svaret på frågan är rom. Vilken är frågan?
Ha en fin vecka! Vi räknar med att vara framme mot slutet av den.
S/Y Loupan 