En månad bland franska öar

Det växer så det knakar här nere. Inte bara i regnskogarna utan också på Loupans botten. När vi var på Bequia runt årsskiftet hade vi hjälp av den trevlige Iba, som dök och gjorde rent båtbotten. Den bottensmålades med VC Offshore på Lanzarote i slutet av oktober. I början av februari började vi igen märka att Loupan seglade allt långsammare och en grön linje kring vattenlinjen blev allt långhårigare. Den här bilden tog vi med GoPro-kameran när vi låg i St Anne på Martinique en dryg månad efter Ibas insats.

När vi låg ankrade i St Anne ägnade vi några timmar åt att skrubba rodret och propellern samt byta anoder, utrustade med vår dykutrustning och sen från vattenytan tog vi vattenlinjen och botten så långt armarna räckte med stora scotchbritesvampar. På Guadeloupe anlitade vi sen dykare för en ordentlig rengöring av hela botten. Om det finns någon annan långseglare i varma vatten som läser bloggen så tar vi tacksamt emot tips på bottenfärg som verkligen fungerar.

Så blev det dags för karneval igen på Martinique och vi seglade upp till huvudstaden Fort de France, där det går fint att ligga ankrad direkt utanför stan. Hit kom även S/Y Seabee, S/Y Anorak, S/Y Seaquark, S/Y Swede Dreams och S/Y Emma. Karnevalen pågår flera dagar med olika teman. I stort sett allt är stängt i stan under dessa dagar. Vi var där på temana burlesk, svart-rött och svart-vitt.

Roligt att beundra alla deltagare och njuta av deras utsmyckning och utstrålning

Många fina karnevalsdeltagare

I alla åldrar

Och nationaliteter

En av dagarna hyrde vi bil och tog en tur norrut och österut. Första stoppet var i Jardin de Balata, som är en stor park anlagd mitt i regnskogen med regnskogens olika växter. Mycket fint! Det regnade i regnskogen, faktiskt mest hela tiden även om solen skiner också.

En del av promenaden i parken var uppe på hängbro bland trädkronorna.

Vi fortsatte sedan genom berg och regnskog till nordöstra sidan av Martinique, där naturen ändrade karaktär och blev mer böljande odlingslandskap med mestadels bananplantager och sockerrörsodlingar

Men också dramatiska vyer över Atlanten där vågorna från Afrika brusar in mot kusten Mäktigt!

Vi besökte också några mindre städer och byar längs ostkusten och i varje by var det karnevaler med temat svart-vitt som gällde.

När vi återvände till Fort de France framåt kvällen var karnevalen inne på sin slutspurt och det verkligen kokade av människor i svart-vitt på stan.

Sen tyckte vi att det var dags att lämna Fort de France, men Pelle hade under ett par veckor varit lite småöm i käkbenet och tyckte nu att hans implantat-tand satt löst. Martinique kändes som en lämplig plats att försöka reda ut vad det kunde vara, men hur hitta en tandläkare som erfarenhet av implantat och helst pratar lite engelska? Via Chris Doyles utmärkta pilotbok fick vi tips om Martinique Yachting Association och kom i kontakt med Douglas Rapier, som hjälpte oss att leta reda på och boka en tandläkare på fredagen efter karnevalen. Pelle hade dessförinnan varit i kontakt med sin egen tandläkare på Folktandvården, Kristin Dunard, och fått mailat röntgenbilder och information om vilken typ av implantat det rörde sig om. Det var snabb och trevlig hjälp från hemmaplan. Pelle hade också konsulerat den långseglande tandläkaren Jan Malmberg på S/Y Fragrancia. Stort tack Janne! När den lokale tandläkaren, Serge Valard, studerat de röntgenbilder som togs på kliniken utbrast han på engelska med ett stort inslag fransk brytning: ”the implantat is dead!”. Det hela slutade med att Pelle fick hela härligheten utdraget och en pencillinkur, då det blivit en infektion kring implantatet. Det var en lättad, men lite trött Pelle som kom hem efter det äventyret med tanden i en burk med sprit.

Tandläkaren Serge och hans assistens Delphine kan ni se här

Vi tycker hans kommentar när han tittade på tanden var lite charmig: ” Så här kan det inte se ut i munnen när man ska äta god mat, dricka vin och älska”. Vi höll med och funderar om vi skulle få en sån reflektion av våra egna tandläkare hemma.

Dagen efter hade vi tänkt starta tidigt med en lång segling upp till den lilla ön Marie Galante som vi inte besökte förra gången i Karibien, men vi tog vi en kort seglats upp till den mysiga byn St Pierre. Här råder lugnet och vattnet är klart och fint. En härlig kontrast till karnevalen i Fort de France.

På söndagen hade vi i alla fall väckarklockan på 05.30 och lättade ankare vid 7-tiden strax efter att det ljusnat. Här vill man inte gärna segla i mörker, då många fiskeredskap är utlagda. Vårt mål för dagen var Marie Galante mellan Dominica och Guadeloupe och dit var det drygt 70 sjömil. Marie Galante besökte vi inte på förra seglingen i Karibien. Eftersom den ligger lite öster om ”det vanliga seglingsspåret” får man oftast med rådande vindar en lite jobbig segling dit, men nu hade Loupans väderrouter (=Ulla) konstaterat att det skulle vara idealiska förhållanden för att ta sig till Marie Galante från Martinique genom att segla förbi och öster om Dominica. Förutom vindstilla start i den tidiga morgonen och ett par squalls med tillhörande både starka vindar och stiltje så fick vi en fin halvvindssegling i lagom vindar och inte alltför häftig sjö och kunde ankra utanför byn Saint Louis innan mörkret föll.

Marie Galante var en liten sömnig pärla där vi hyrde scooter en dag. Det tjusiga vita runt hjälmen var ett hårskydd som skulle användas under hjälmen.

Trafiken var minst sagt sparsam och man kunde utan fara för livet åka runt ön och njuta av lantlig idyll med kringströvande kor, getter och grisar och fantastiskt fina stränder

Stränderna hade skyltning som vi inte riktigt känner igen hemifrån. För er som inte kan franska så varnar skylten för nedfallande kokosnötter.

Vi stannade också till i huvudstaden Grand Bourg för en fika och ett besök vid fiskmarknaden i hamnen. Vid det här ståndet säljs rocka och lionfish. Ulla provade några dagar senare stekt rocka och den var mycket god. Även lionfish ska vara en delikatess intygade en av marknadsbesökarna, även om de har gift i fenorna.

I byn fanns ett fåtal restauranger, varav La Baleine Rouge var ett riktigt fynd med jättegod mat, trevlig personal och fin miljö.

Efter besöket på Marie Galante var det dags att segla upp till Guadeloupe och möta Björn och Josefin för ett 10-dagars besök. Vi la oss i marinan i Point-a-Pietre där vi kunde städa, tvätta, bunkra och fylla vatten. Första dagen efter deras ankomst gick vi ut fem sjömil och ankrade vid Ilet du Gosier för att våra gäster skulle få acklimatisera sig.

Det blev lite otur i starten då både Josefin, Björn och Ulla blev krassliga och hängiga på olika sätt och det blev mest slöande i båten och ett och annat bad de första dagarna. Livet kring båten bestod också av många badare som simmade förbi under morgontimmarna. Bland annat detta mysiga ekipage

Sen återvände livsandarna och vi seglade ner till de små öarna Iles des Saintes där det blev dykning, snorkling och allmänt semesterliv under några dagar. Iles des Saintes har lite känslan av fransk fiske- och semesterby och här finns förstås många trevliga restauranger. En av de trevligaste var restaurangen Ti Bo Doudou, som låg på stranden bredvid fiskehamnen.

Vid ankomsten till Ilse des Saintes prövades igen vår improvisationsförmåga, då plötsligt rattstyrningen slutade fungera när vi skulle ta ner storseglet. Det löstes genom att först koppla in autopiloten (som inte styr via samma mekanism som ratten) så vi kunde gå upp i vind och ta ner storseglet och sedan plocka fram det lilla nödrodret och styra till bojen med det.

Faktiskt första gången vi provade det i praktiken. Problemet visade sig bero på att en länk hade lossnat i kedjan till rattstyrningen.

Pelle lyckades laga det hela efter ett antal timmars svettigt ålande kring olika skrymseln runt rattstyrningen.

Efter några dagar styrde vi norrut mot Guadeloupe och fick en riktig toppensegling längs Guadeloups västkust med platt vatten och fin halvvind. Vi stannade för lunch och snorkling vid Costeaus undervattenspark. Ett stopp här kan verkligen rekommenderas för de som har möjlighet, då vattnet var jätteklart och det fanns massor av fisk att se.

Till kvällen ankrade vi utanför byn Deshais på nordvästra Guadeloupe. Här hann vi njuta av en riktigt fin solnedgång då viken är helt öppen mot väst.

Dagen efter hyrde vi bil och tog en tur runt den höga halvan av Guadeloupe, Basse Terre. Vi besökte bland annat en djurpark uppe i regnskogen. Fina djur och fin miljö, men vi blev lite beklämda å djurens vägnar. Där fanns bland annat en svart panter

Krokodilerna ser verkligen inte ut som några gosedjur precis

men de olika papegojorna var verkligen vackra

Turens sista stopp blev vid vattenfallen Carbet uppe i regnskogen där vi tog en promenad upp till ett av vattenfallen.

Obeskrivligt grönt överallt och en fantastisk växtkraft! Våra krukväxter som hemma är kanske en halv meter är här fem meter minst.

Ett par dagar senare blev det dags för Björn och Josefin att påbörja resan hemåt, tio dagar går fort. Tack för att ni kom ner till oss i värmen!

Nästa dag styrde vi mot Antigua, där vi nu är ankrade i English Harbour sen några dagar.

7 tankar på “En månad bland franska öar

  1. Vilka härliga bilder det är. Verkar inte alls kul liv ni har, Men vad är det med styrningen? Hände det igen? eller är det bara en summering….

    Ha det bra! Peter & Jackie

  2. Då kan väl jag läska tillbaka. Allt går i precis samma trall som vanligt. +3 grader pch regndis. Prognos samma.

  3. Trevlig läsning. Roligt att ni har det bra och vad mycket ni får uppleva. Angående bottenfärg har Hempel en fin bild i senaste Hjertmankatalogen (lyckades dock inte klistra in den). Ha det fortsatt bra!

  4. Hempel Globic fungerar. Kan köpas i Trinidad för ca. 5.500:- /20 L. (minsta kvantitet) Vi kör konstant med den och har inga problem.

  5. Skönt att höra av er igen. Ni verkar ha ett mycket omväxlande liv, vilket nog är ganska skönt. De besvärligheter ni hamnar i fixar ni till och seglar vidare. Tack för fint reportage och bilder som vanligt. På återhörande snart igen hoppas jag.

  6. Beautiful!

    We spent a week in Panama – see the following link for our pictures.

    https://drive.google.com/folderview?id=0BzTEaJEWGy2RYkJVdkdLV013WVk&usp=sharing

    We started in Panama City on Christmas day (it was very warm compared to the frozen tundra of Iowa) The next day we went to an island called Contadora. It used to only be visited by the rich in the 70’s. Now common folk like me can go there and do fantastic snorkeling.

    We then flew to a town called David and took a cab to a town called Boquete. Up in the mountains. It was much cooler and we visited a coffee plantation – we hired a local guide and his name was Jason. He was awesome and spoke very english very well. He took us on an extended tour through the mountains in the area. There is a sleepy volcano in the area. Next time we come, I plan to hike to the summit.

    Then we did a really ”hippie” thing and took a bus across the region to the Caribbean side to an island region called Bocas del Torro. Very warm, but the surf has been great to play in. We are exhausted and fly back to Panama City tomorrow. We will celebrate our anniversary in Panama City as a family. Fireworks, I’m sure. Then it’s off to Atlanta and back home on New Years Day.

    Here’s the details:

    Day 1 – Arrive late Christmas Day (around 10:30 at the Country Inn and Suites on the canal causeway – wayyyyy cool – see the pictures) – this is a 5-star Country Inn! WOW!

    Day 2 – Panama City – a couple of days to relax and enjoy – we visited Cosco Viejo – the old part of Panama City. Very cool. You will see these in the pictures. It is in the process of being renovated – it will take time and it will be worth it. The areas that are complete are very nice! The older Panama Viejo is closer to the metropolis and is but a shadow of the original city in Panama destroyed by Captain Morgan in 1671.

    Day 3 – Contadora Island – Very cool. Went snorkeling and it used to be a place only the richest went in the 80’s. It is open to all now and very enjoyable. This was absolutely the most beautiful area for swimming and the pictures will confirm this.

    Day 4 – a flight to the city of David and then a 1/2 hour a cab ride to Boquete – a beautiful place in the mountains near a volcano taking a siesta. In this region the Panamanians grow tons of coffee – very good coffee! We took a tour guided by Jason Lara – the tour guide was awesome. See: http://www.jasonlaratours.com – He is an awesome guy and does all sorts of tours – birding, hiking, coffee plantations, etc… Very knowledgable of the region and an all around great guy.

    Day 4/5 – Then it was a hippie bus trip to Bocas del Toro. A region on the Caribbean side. We stayed on the island of Bocos del Toro and ”roughed” it. It is a mix of pleasure and poverty. The people were very friendly. The street food was awesome! It was very hot and there was no AC at the place we stayed. We could not book a modern resort even though we planned this 6-8 months in advance – due to the time of year. The rainy season just ends and Christmas/New Years is pending. So the place fills up. So we were in the best resort we could find, but it was still quite primitive. It had a lot of charm. You will see this in the pictures.

    Day 6 – Trip back to Panama City and New Years Eve. Great food but we were really starting to wear down. It was also our 27th anniversary!

    Day 7 – Trip home to the frozen tundra of Iowa. Ugh…

    Next time I go, I am spending a week in the Boquete region and hiking the summit of the volcano. It is a tropical cloud forrest. We will also do bird watching next time and stay at this cool place up in the mountains.

    The final two pictures are the journey home on New Years Day. A somber group in the Panama City airport and the icy landscape of Iowa just prior to landing.

    The Panamanian people are wonderful and kind. They like folks from the US (we honored our agreement on the canal and gave it back to them). The currency is the Balboa – but it is matched to the US dollar. So there were no issues with currency exchange. I did get a mix of coins that were US and Panamanian. The cost of living is quite a bit less if you don’t mind going to the less trendy places. Overall Panama City was very cool, really. This is a hub of the world and it is just now emerging as a tourist destination. There is a mix of poverty and surplus. But as I said, the people seem very kind overall. I tipped regularly and generously. Melissa was impressed at how I became friends with the cab drivers so quickly. She was very handy when I could not catch all of the Spanish. Most folks spoke a mix of English and Spanish.

    The food was awesome… I could go on.

    I think I will retire to the Boquete region – have a coffee plantation 🙂

    Or maybe just sit and watch the birds…

    If you are interested, Jason is an excellent tour guide.

    It is warming up here in the mid-west. Spring fever is in the air.

    Warm regards,

    Joe and family

  7. Hej på er! Hoppas allt är fortsatt bra med er. Vår avseglingsdag närmar sig med stormsteg! Jag har en fråga till er – hur har ni löst ”imigration” till USA? Hälsningar Jeanette

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s