Fortsatta äventyr på Galapagos

Vi stannade kvar på ön San Cristobal i en vecka. Dagen efter vår ankomst började båtarna från World ARC anlända och bland dem våra kära vänner Anne och Lars på S/Y Sandvita och vi fick tillfälle att ses över några sundowners och middag. Med i World ARC är också den skotska Arcona 430:an Tulla Mohr. Hela gänget lämnade sedan San Cristobal några dagar före oss.

Vi gjorde en utflykt till klippön Leon Dormido eller Kickers rock, som den också kallas, med en av många arragörer av utflykter. Många utflykter får man inte göra utan lokal guide och det här är en av dem. Det var ett glatt gäng med oss fyra från Loupan, Lisa, Elisabet och Karl-Axel från Spray och ytterligare några andra turister som äntrade båten för sex timmars utflykt.

Första stoppet blev den underbart vackra stranden Cerro Bruijo där vi tog en promenad för att njuta av strand och djurliv.

Vi fick se bland annat blå häger

och haj i det grunda vattnet. Efter ett uppfriskande bad så bjöd Sprayarna på kaffe och kaka. Mycket uppskattat av oss! Vi har börjat förstå att de är mycket fästa vid denna sed och vi tycker också att det smakar mums, även när man är i tropikerna. Vår båtutflykt gick sedan vidare till Leon Dormido. Namnet kommer av att klippön liknar ett sovande lejon på avstånd. Från annan vinkel ser det ut som en sko och därav det engelska namnet Kickers Rock.

På vägen dit krängde vi på oss våtdräkterna. Vattnet är inte så rasande varmt och man blir ganska frusen under en snorkel-eller dyktur. Sen var det dags att plumsa i för en lite annorlunda snorkeltur, som till stor del handlade om att leta efter djur på ganska djupt vatten. Vår guide fridök ofta ner och kom sen upp entusiastiskt ropande och pekande ”hammerhead, hammerhead” eller något annat. Vi fick se både Hammerheadhajar, Blacktiphajar och Galapagoshajar. Här några Hammerheadhajar.

Jättestora sköldpaddor kom simmande

och Martin som är duktig på att fridyka fick se djuren på lite närmare håll. Vattnet är dock oftast inte så klart på Galapagos, då vattnet är fullt av näringsrikt plankton.

Det blev två spännande snorkelpass med lunch emellan. 

Vi tror kanske att utflykten varit ännu häftigare om vi valt att dyka istället för snorkla. Häftigt var det i alla fall att snorkla i den smala kanalen mellan klipporna 

och få uppleva att simma med haj, sjölejon och den enorma mängden fisk längs klippväggarna.

Turen avslutades med att båten sakta åkte runt klippan och vi fick tillfälle att titta på fregattfåglarna. Det är parningstid och hanarna visar sin attraktivitet genom att blåsa upp sina röda ballonger. 

Vi var nöjda och trötta när vi var tillbaka hemma på båten sent på eftermiddagen och somnade nog extra gott den kvällen.

Proviantering inför segling i Stilla havet är en utmaning. Alla källor vi hört från eller läst pratar om hur viktigt det är att handla så mycket som bara får plats i Panama. Det gjorde vi verkligen och hade vi gjort om det så skulle vi börjat fylla båten med icke färskvaror redan i Santa Marta, Colombia. Bättre utbud och billigare än där (speciellt Jumbo) har vi inte sett den här seglingssäsongen. Här på Galapagos är det i stort sett enbart basvaror som finns och det mesta är tämligen dyrt. Vad sägs om en burk konserverade tomater för 65 kronor?! Lokalbefolkningens vardagsvaror är dock ok i pris. Varor fylls på ungefär två gånger i månaden när supplyfartyget ankrar vid ön, fyllt med containrar. 

Sen tas containrarna iland genom att en pråm med lastbil körs ut, 1-2 containrar lastas på bilen och pråmen kör iland. Tidsödande och det är inte konstigt att det mesta är dyrt och utbudet är smalt. Restaurangfynd kan man göra genom att äta dagens lunch på någon restaurang en bit upp från strandpromenaden, 4-6 dollar för soppa, varmrätt och dryck. Här provar vi dagens lunch i saluhallen på San Cristobal. Mums för 4 dollar!

Vi ville fylla upp tank och dunkar med diesel innan vi lämnade San Cristobal. Det görs genom att man beställer ut diesel till båten via sin agent alternativt hämtar i egna dunkar med taxibåt. Vi beställde 180 liter och dessa levererades i tre stycken 60 liters behållare som baxades upp på Loupans däck. Som tur är har vi en liten elektrisk pump så att vi ganska smärtfritt kunde tanka över till egen tank och dunkar. Annars hade det nog blivit mycket spill om man skulle försöka hälla ur jättebehållarna ner i tanken. 

Vi bestämde oss för att göra en nattsegling till ön Isabela dit det var 80 sjömil. Men först måste vi skiljas från vårt hussjölejon, med smeknamnet Benny,  som tillbringat nästan en vecka hos oss på badplattformen. Hen badade ofta lite kort bakom båten och begav sig ut på jakt efter mat på kvällen, men mest hade hen det skönt hos oss. Vi hann bli riktigt fästa vid lejonet! Men det var inte alltid lätt att övertyga hen att vi också behövde använda badplattformen ibland.

Sjölejonen ägde verkligen strandpromenaden och man hittade dem på stränder, båtar, bryggor, parkbänkar och andra allmänna platser. Verkar vara riktiga livsnjutare, men luktar inte särskilt gott.

Farväl fick vi också ta av vår favorittaxikille Danny som körde taxin Perla Negra.

När vi tagit farväl av vårt sjölejon så var det dags att lätta ankar tillsammans med Spray och segla mot Isabela. Så mycket segling blev det dock inte på vår väg mot Isabela, då det var nästan stiltje. Här Spray mot de vackra färgerna vid solnedgången.

Innan vi lämnade San Cristobal hade vår agent Bolivar lämnat oss två kuvert med papper för inklarering i kommande hamnar. Ett märkt med Isabela och namn och kontaktuppgifter till vår lokale agent på Isabela, James Hinkle och ett märkt med Santa Cruz, vår nästa hamn. Det har verkligen fungerat väldigt lätt och smidigt med Bolivar som agent och som syns till höger på bilden.

När vi bara hade någon sjömil kvar till Isabela så mötte vi Sandvita på väg mot Santa Cruz.

I nästa inlägg berättar vi mer om vår upplevelser på Isla Isabela.

Framme i San Cristobal

Sista seglingsdagen innan vår passage av ekvatorn hade vi fin spinnakersegling i den lätta vinden som låg mellan 7 och 10 knop. Enbart spinnakern var uppe och när stoseglet inte är uppe kan vi ha solskydd över sittbrunnen även när vi seglar. Det behövdes för solen stekte verkligen.Klockan 02.15 passerade vi ekvatorn.

Och vips var vi på södra halvklotet! Sen var det dags för mötet med kung Neptun och för att godtas för seglingen på dessa vatten. Hela besättningen klarade Neptuns tre tester galant, även om det var tur att Neptun tittade bort över havet några minuter när Anna-Sofia skulle göra sin pålstek. Neptun bjöds på bästa rom från St Lucia och vi offrade även till havet och Neptuns vänner där och bad om fortsatt lyckosam seglats. Tyvärr missade skepparen det hela då han gått ut för att köpa tidningen, men Neptun hade hört om hans rykte som förträfflig sjöman så det skulle gå bra ändå.

På förmiddagen var det land i sikte, ön San Cristobal, och det är alltid en lika härlig känsla efter en lite längre översegling. Vi hade haft otroligt behagliga förhållanden med månljusa nätter,  för det mesta måttlig sjö och snälla vindar.

Det är en hel del att tänka på inför segling till Galapagos. För att vara säker på att få komma i land behöver man via agent ha ansökt om tillstånd i förväg. Runt nyår började vi leta efter lämplig agent via olika bloggar och noonsite.com. Vi fastnade för Bolivar Pesantes. Han var den enda som inte hade några negativa omdömen vid vårt efterforskande. Han gav oss också en tydlig kostnadsbild av sina och alla olika myndigheters avgifter vid vårt besök och var snabb att svara på mail. Vi valde att ansöka om en sk autographo, ett tillstånd att besöka tre olika öar, San Cristobal, Santa Cruz och Isabela. Det är för övrigt de enda tre öar man får besöka med egen båt och enbart en ankringsplats på varje ö. Hela kalaset kostar oss 1 685 US dollar för båt och fyra personer, men vi betalade inget i förskott, utan allt betalas kontant på plats. När vi ankrat dröjde det bara ett par timmar innan vi såg en taxibåt fylld med olika myndighetspersoner och vår agent närma sig. Hela sittbrunnen var full av folk och papper som skulle fyllas i och skrivas under av kaptenen.

Ulla guidade miljö- och hälsovårdspersonen inne i båten. Hon gick igenom vad vi hade för mat i skåp och kylskåp och kollade i våra toalettutrymmen. Nickade gillande åt skyltarna om sopsortering, ”do not throw garbage overboard” och ”no blackwater into the sea”. Dykaren gick ner under båten för att kolla att vi inte bar med oss havstulpaner och annat. Trots att vi verkligen hade gjort allt vi kunnat (lyft i Shelter Bay, dykare i Panama City och Martin i Las Perlas) för att båten skulle vara ren så kändes det lite småpirrigt när dykaren var nere, men det var en nöjd och glad dykare som kom upp igen. Det är inte alldeles ovanligt att båtar skickas ut 40 sjömil för att göra rent om inte dykarna är nöjda. Det har hänt tre ankommande båtar de dagar vi varit här. Jobbigt skulle det kännas!

Sen var allt klart och autographon kunde utfärdas för vistelse här upp till 60 dagar. Även om man kunde småle lite när så många myndigheter fyllde båten, så var det ju supereffektivt. På en timme var allt klart. Tänk om vi själva skulle vandra runt hos alla, då hade det tagit minst en dag.

Efter den lyckosamma inklareringen var det dags för ”fumigation, då båten behandlas med något medel mot oönskade smådjur. Vi blev skickade iland och passade på att fira ankomsten med en sundowner tillsammans med Elisabet, Lisa och Karl-Axel på Spray. De kom samtidigt med oss och var också klara med sin inklarering. Här bland alla sjölejon tar man inte sin egen jolle i land för då kommer den se ut så här när man är tillbaka.

Det är istället taxibåt för 1 $ per person som gäller och de pilar fram och tillbaka i viken.

Vi kom snabbt i kontakt med den trevlige taxichaffören Danny på Perla Negra och har mest anlitat honom.

Vår första heldag på San Cristobal ägnade vi åt att tillsammans med Spray besöka öns Interpretation center och fick veta mer om öns historia, natur och nutid. Det läggs ner mycket energi att bevara den natur som ursprungligen funnits här. Idag bor sammanlagt cirka 25 ooo personer sammanlagt på samtliga öar här på Galapagos och man vill inte att befolkningen ska öka. Efter besöket gick vi en liten vandring och fick bland annat se dessa lavasvarta iguanas.

När vi planerade den här seglingssäsongen så var vi lite fundersamma hur vår öppna akter skulle fungera bland sjölejon och krokodiler. För säkerhets skull så lät vi sy upp en sk stjärtlapp för att  kunna stänga igen aktern om så krävs. Det gör det här och vi har hittat så många som tre sjölejon samtidigt på badplattformen.

Igår var vi på guidad tur tillsammans med Sprayarna och en superbra och trevlig guide, Carolina, som är uppvuxen på Galapagos och bor här på en båt. Vi besökte höglandet på San Cristobal där vi vandrade runt en kratersjö med sötvatten och fick höra om många växter och djur som är speciella här, men också om de problem de har att hålla växter i schack som inte hör hemma här, t ex björnbär, passionsfrukt och guave. Vi fick också höra om fregattfåglarna som flyger hit för att tvätta bort saltvatten från fjäderdräkten så de inte drunknar.

Vi fortsatte sen till ett ställe där man föder upp landsköldpaddor för att återställa till den nivå som funnits. Man blrjade nu dra ner på verksameten eftersom beståndet stabiliserats. Jättestora är de verkligen och outgrundlig deras urtidsblick. Upp till 200 år gamla kan de bli.

Idag har vi jagat internet för bland annat blogguppdatering. Långsamt, långsamt! Vi har också försökt att skaffa ett lokalt SIM kort för mobilt internet. Det lyckades till slut och för att få detta på plats krävdes en ordentlig insats av vår guide Carolina. På Galapagos finns tre mobiloperatörer: Claro, Movistar och CNT. Vårt val blev till slut CNT.  Ni kära bloggläsare får förbereda er på färre bilder framöver, då vi inser att det inte kommer bli lättare att hitta bra nät. Redan detta blogginlägg innehåller mindre än hälften av de bilder vi tänkte från början då vi laddar upp det via Loupans satellitmodem (iSatHub).

Imorgon åker vi på en heldags snorkelutflykt till Kickers Rock och hoppas bland annat få se hammarhaj. Det är nästan så man får nypa sig i armen att vi verkligen är här och dessutom med egen båt. Här blickar en av många pelikaner ut över oss ankrade båtar.

Mot Galapagos – dag 4

Yanne fick arbeta hela natten, men på förmiddagen hissade vi spinnakern igen. Nu på eftermiddagen har vinden dött ut alldeles och Yanne är igång igen. Misstänker att det inte blir mer segling innan vi når Galapagos. Vår position just nu är 0 grader och 44 minuter N och 87 grader och 11 minuter väst. Vi närmar oss alltså ekvatorn och vi uppskattar att vi kommer att korsa ekvatorn någon gång efter midnatt. Vi förbereder oss nu för traditionella mötet med kung Neptun i samband med detta och hoppas han ska behandla oss nådigt. Vi märker verkligen på temperaturen att vi närmar oss. Solen steker från himlen och det är 29 grader i vattnet. Solskydden behövs verkligen nu!
Vi har inte sett så mycket av den fuktighet, regn och åska som förknippas med Doldrums, eller ITCZ (Inter Tropical Convergence Zone) som det egentligen heter. Den ligger oftast så här års strax norr om ekvatorn. Vi får se hur det blir.
Vi hoppas komma fram imorgon innan det blir mörkt och i morgon bitti börjar vi förberedelserna inför alla myndighetsbesök vi får ombord när vi ankrat. Vi har fått listor med förbjudna livsmedel och vi kommer därför få rensa lite bland frukt och grönsaker. Vi är lite oroliga för hur vi ska rädda en liten klutt yoghurt för vår fortsatta produktion, då det är förbjudet att ta in. Vi har också fått tips på frågor som kommer att ställas om septitankar, hantering av oljespill, sopsortering, miljövänliga diskmedel och tvålar etc. Dykare kommer också att inspektera botten på jakt efter eventuella havstulpaner och andra djur och växter som inte hör hemma på Galapagos. Spännande ska det bli! Allt väl ombord!

Mot Galapagos dag 1-3

I torsdags vid frukost bestämde vi oss för att lämna Las Perlas lite tidigare än vi tänkt, då vindförhållandena såg ganska bra ut, dvs vi kunde räkna med fina seglingsvindar åtminstone de första dygnen. S/Y Spray lämnade vid tiotiden. Vi lättade ankar och hissade segel strax efter tre och fick en lugn fin slör på relativt platt vatten till lunchtid på fredagen då vinden friskade i rejält och vi hade 30-35 knops vind under eftermiddagen och natten mot lördagen. Det byggde också upp rejäla vågor på 2-3 meter. När vinden avtagit på lördagen blev det dags att ännu en gång pröva fiskelyckan. Denna gång med ny fiskeutrustning efter råd från storfiskarna Elisabet och Karl-Axel på S/Y Spray. De rapporterade redan första seglingsdagen in att de fått en tonfisk, men ännu inget napp för oss. På lördagskvällen avtog vinden ordentligt, men vågorna låg kvar så det var omöjligt att få några segel att stå vettigt. Tur då att vi har vår trygga motor Yanne och 280 liter diesel. Till det trygga brummandet från maskinen kunde alla få god sömn, även vår premiäröverseglare Anna-Sofia (dock inte alla samtidigt).
Nu på förmiddagen har sjön lugnat si och i den lätta vinden har vi fin spinnakergång. Vi har 325 sjömil kvar till ön San Cristobal och räknar med att vara framme på tisdag eller onsdag. Botten är ordentligt rengjord i flera omgångar. På Las Perlas var Martin som final nere med tandborsten i håligheterna på kölens Keel Pro. Vår djurspanare Anna-Sofia har intensivt spanat efter djurliv här på havet, men det har varit sparsamt, några flygfiskar, enstaka fåglar och en jättesköldpadda är allt vi sett. Det gröna vattnet har blivit blåare och framför allt varmare. Första natten var faktiskt så sval så vi för första gången sen vi korsade Atlanten hade långbyxor, långärmat och vindjacka på nattvakterna. Nu är vi tillbaka på shorts och t-shirt och 28 grader i vattnet. Allt väl ombord!

Mot Galapagos

I söndags kväll kom Martin och Anna-Sofia ner till oss i Panama City. Supermysigt att de är här! Efter att ungdomarna fått sova ut så satte vi fart med den sista provianteringen av färskvaror inför seglingen till Galapagos. Bland annat besökte vi frukt och grönsaksmarknaden där frukt och grönsaker från hela Syd- och Centralamerika säljs. Färska och billiga varor och kul att se! Här ananasavdelningen.

På tisdag kunde vi sen kasta loss från La Playita marina och styra mot ögruppen Las Perlas. Kändes väldigt skönt att lämna marinalivet. Nu blir det inga marinor förrän på Tahiti. Vi fick en superfin segling ner till Isla Contadera och hann se både rockor och delfiner. Martin och Anna-Sofia fick också prova de kepsar med solskydd i nacken som Pelle köpt. Inte så snygga, men sköna enligt trovärdiga källor.

Vi hade planerat att stanna cirka en vecka här på Las Perlas, men nu kommer en period med bra vind så vi åtminstone kan segla större delen av de 800 sjömilen till Galapagos. Eftersom vi kommer att passera ekvatorn på vägen så får man nog alltid räkna med några dagars motorgång också. Vi lyfter ankaret om några timmar och återkommer med bloggrapporter längs vägen. Det kommer också en blogg senare om vår transit genom Panamakanalen. Det arbetet blev avbrutet av morgonens beslut att lämna idag. Här S/Y Spray på väg mot Galapagos.

Ändrade tider för slussningen

Gatun locks blir ca kl 17.30 till kl 19 och Miraflores ca kl 12.30 till kl 14

Äntligen dags för Panamakanalen!

Imorgon den 1 februari startar vi vår transit genom Panamakanalen. Vi har just fått stora fendrar och långa linor som agenten kom med ikväll. Vi kommer att slussas med halva flottan i World ARC 2017-18. Vi startar från Shelter Bay marina vid 12-tiden lokal tid (cirka kl 18 svensk tid) och kommer att gå ut och ankra på en ankringsplats som kallas ”The flats”. Där kommer vår advisor (lots) ombord och vi styr mot de tre första slussarna, Gatun locks. I slussarna kommer vi att förtöjas i en grupp på tre båtar. Vi är mittbåt och på vardera sidan kommer vi ha de svenska båtarna Hakuna Matata II och Spray. Vi har dessutom förstärkt besättningen med Liv och Magnus från Nanny som line handlers. Den 2/2 går vi genom slussarna mot Stilla havet, Miraflores locks.

Vid både Gatun locks och Miraflores locks finns webkameror, där ni kan se oss i slussarna om ni vill. Vi räknar med att vara i Gatun locks den 1/2 runt kl 14-16 lokal tid (+6 timmar för svensk tid) och i Miraflores locks den 2/2 runt kl 11-13 lokal tid. 

Vi har tyvärr ingen fungerande AIS, men följ Spray eller Hakuna Matata som vi är förtöjda med i slussen så ser ni när det är dags att titta på webkameran 😀.

Webkamerornas sdresser är

http://www.pancanal.com/common/multimedia/webcams/viewer-flash/cam-gatun-hi.html

http://www.pancanal.com/common/multimedia/webcams/viewer-flash/cam-miraflores-hi.html

Det ska bli superkul!