Framme i San Cristobal

Sista seglingsdagen innan vår passage av ekvatorn hade vi fin spinnakersegling i den lätta vinden som låg mellan 7 och 10 knop. Enbart spinnakern var uppe och när stoseglet inte är uppe kan vi ha solskydd över sittbrunnen även när vi seglar. Det behövdes för solen stekte verkligen.Klockan 02.15 passerade vi ekvatorn.

Och vips var vi på södra halvklotet! Sen var det dags för mötet med kung Neptun och för att godtas för seglingen på dessa vatten. Hela besättningen klarade Neptuns tre tester galant, även om det var tur att Neptun tittade bort över havet några minuter när Anna-Sofia skulle göra sin pålstek. Neptun bjöds på bästa rom från St Lucia och vi offrade även till havet och Neptuns vänner där och bad om fortsatt lyckosam seglats. Tyvärr missade skepparen det hela då han gått ut för att köpa tidningen, men Neptun hade hört om hans rykte som förträfflig sjöman så det skulle gå bra ändå.

På förmiddagen var det land i sikte, ön San Cristobal, och det är alltid en lika härlig känsla efter en lite längre översegling. Vi hade haft otroligt behagliga förhållanden med månljusa nätter,  för det mesta måttlig sjö och snälla vindar.

Det är en hel del att tänka på inför segling till Galapagos. För att vara säker på att få komma i land behöver man via agent ha ansökt om tillstånd i förväg. Runt nyår började vi leta efter lämplig agent via olika bloggar och noonsite.com. Vi fastnade för Bolivar Pesantes. Han var den enda som inte hade några negativa omdömen vid vårt efterforskande. Han gav oss också en tydlig kostnadsbild av sina och alla olika myndigheters avgifter vid vårt besök och var snabb att svara på mail. Vi valde att ansöka om en sk autographo, ett tillstånd att besöka tre olika öar, San Cristobal, Santa Cruz och Isabela. Det är för övrigt de enda tre öar man får besöka med egen båt och enbart en ankringsplats på varje ö. Hela kalaset kostar oss 1 685 US dollar för båt och fyra personer, men vi betalade inget i förskott, utan allt betalas kontant på plats. När vi ankrat dröjde det bara ett par timmar innan vi såg en taxibåt fylld med olika myndighetspersoner och vår agent närma sig. Hela sittbrunnen var full av folk och papper som skulle fyllas i och skrivas under av kaptenen.

Ulla guidade miljö- och hälsovårdspersonen inne i båten. Hon gick igenom vad vi hade för mat i skåp och kylskåp och kollade i våra toalettutrymmen. Nickade gillande åt skyltarna om sopsortering, ”do not throw garbage overboard” och ”no blackwater into the sea”. Dykaren gick ner under båten för att kolla att vi inte bar med oss havstulpaner och annat. Trots att vi verkligen hade gjort allt vi kunnat (lyft i Shelter Bay, dykare i Panama City och Martin i Las Perlas) för att båten skulle vara ren så kändes det lite småpirrigt när dykaren var nere, men det var en nöjd och glad dykare som kom upp igen. Det är inte alldeles ovanligt att båtar skickas ut 40 sjömil för att göra rent om inte dykarna är nöjda. Det har hänt tre ankommande båtar de dagar vi varit här. Jobbigt skulle det kännas!

Sen var allt klart och autographon kunde utfärdas för vistelse här upp till 60 dagar. Även om man kunde småle lite när så många myndigheter fyllde båten, så var det ju supereffektivt. På en timme var allt klart. Tänk om vi själva skulle vandra runt hos alla, då hade det tagit minst en dag.

Efter den lyckosamma inklareringen var det dags för ”fumigation, då båten behandlas med något medel mot oönskade smådjur. Vi blev skickade iland och passade på att fira ankomsten med en sundowner tillsammans med Elisabet, Lisa och Karl-Axel på Spray. De kom samtidigt med oss och var också klara med sin inklarering. Här bland alla sjölejon tar man inte sin egen jolle i land för då kommer den se ut så här när man är tillbaka.

Det är istället taxibåt för 1 $ per person som gäller och de pilar fram och tillbaka i viken.

Vi kom snabbt i kontakt med den trevlige taxichaffören Danny på Perla Negra och har mest anlitat honom.

Vår första heldag på San Cristobal ägnade vi åt att tillsammans med Spray besöka öns Interpretation center och fick veta mer om öns historia, natur och nutid. Det läggs ner mycket energi att bevara den natur som ursprungligen funnits här. Idag bor sammanlagt cirka 25 ooo personer sammanlagt på samtliga öar här på Galapagos och man vill inte att befolkningen ska öka. Efter besöket gick vi en liten vandring och fick bland annat se dessa lavasvarta iguanas.

När vi planerade den här seglingssäsongen så var vi lite fundersamma hur vår öppna akter skulle fungera bland sjölejon och krokodiler. För säkerhets skull så lät vi sy upp en sk stjärtlapp för att  kunna stänga igen aktern om så krävs. Det gör det här och vi har hittat så många som tre sjölejon samtidigt på badplattformen.

Igår var vi på guidad tur tillsammans med Sprayarna och en superbra och trevlig guide, Carolina, som är uppvuxen på Galapagos och bor här på en båt. Vi besökte höglandet på San Cristobal där vi vandrade runt en kratersjö med sötvatten och fick höra om många växter och djur som är speciella här, men också om de problem de har att hålla växter i schack som inte hör hemma här, t ex björnbär, passionsfrukt och guave. Vi fick också höra om fregattfåglarna som flyger hit för att tvätta bort saltvatten från fjäderdräkten så de inte drunknar.

Vi fortsatte sen till ett ställe där man föder upp landsköldpaddor för att återställa till den nivå som funnits. Man blrjade nu dra ner på verksameten eftersom beståndet stabiliserats. Jättestora är de verkligen och outgrundlig deras urtidsblick. Upp till 200 år gamla kan de bli.

Idag har vi jagat internet för bland annat blogguppdatering. Långsamt, långsamt! Vi har också försökt att skaffa ett lokalt SIM kort för mobilt internet. Det lyckades till slut och för att få detta på plats krävdes en ordentlig insats av vår guide Carolina. På Galapagos finns tre mobiloperatörer: Claro, Movistar och CNT. Vårt val blev till slut CNT.  Ni kära bloggläsare får förbereda er på färre bilder framöver, då vi inser att det inte kommer bli lättare att hitta bra nät. Redan detta blogginlägg innehåller mindre än hälften av de bilder vi tänkte från början då vi laddar upp det via Loupans satellitmodem (iSatHub).

Imorgon åker vi på en heldags snorkelutflykt till Kickers Rock och hoppas bland annat få se hammarhaj. Det är nästan så man får nypa sig i armen att vi verkligen är här och dessutom med egen båt. Här blickar en av många pelikaner ut över oss ankrade båtar.