Mot Tuamotus atoller

Sista dagarna på Marquesas tillbringade vi på ön Ua-Pou. Vi låg ankrade utanför den lilla byn Haketehau med sin söta kyrka och öns fem majestätiska bergsspiror i bakgrunden. 


Ulla låg mest ankrad till sängs i tre dagar, då hon lyckats plocka upp någon smitta med influensaliknande symtom. I viken låg också Spray och Hakuna Matata II och vi började nu alla vara redo för överseglingen till Tuamotus, 425 sjömil söderut. 

I måndags var Ulla tillräckligt i form och vi lättade ankar på morgonen tillsammans med Hakuna Matata. Spray hade seglat dagen innan. Prognoserna talar om lätta vindar från mellan ost och nordost. Efter drygt ett dygn har vi nu cirka 250 sjömil kvar. Förhållandena har varit behagliga med vindar runt halvvind, liten eller måttlig sjö, månljus och inget regn. Periodvis har dock Yanne (4JH4) fått gå in och stötta.

Vi har valt att gå till atollen Raroia som första anhalt, den atoll där Thor Heyerdal strandade 1947 med balsaflotten Kon-Tiki (på Netflix hittar du en film om detta äventyr). Atollerna kommer att innebära nya seglingserfarenheter för oss på flera sätt. Dels måste man tajma sin passage in och ut ur atollen med ”slack water”, den stund i samband med hög- eller lågvatten när strömmen genom passagen i revet är som svagast. Det är ofta mycket starka strömmar i revpassagerna, upp mot åtta  knop utgående ström och något lägre ingående, gäller att ha koll på rätt tidpunkt. Dels måste man ha dagsljus och helst solen någorlunda högt och inte emot för att ha god sikt i vattnet för att undvika att köra på något av de många revhuvuden som finns. Bra också att använda sina Polaroid glasögon. Sjökorten är inte 100-procentiga här så ordentlig utkik är viktig. De här förhållandena får man högst två gånger per dygn under cirka en timme per gång. Vi siktar på att vara framme på torsdag för att gå in genom revet en bit in på förmiddagen. Det lär sedan vara en delvis prickad led till en första ankringsplats vid den lilla byn på Raroia.  Atollerna är för oss överraskande stora, till exempel är Raroialagunen 20 sjömil lång och flera sjömil bred.


Vi har kontakt med Hakuna Matata och Spray två gånger per dygn via kortvågsradion. Imorgon ser vi fram mot att få rapport från Sprays ankomst till Raroia och då får vi höra om allt vi läst och hört från andra seglare om revpassager stämmer.

Vi tycker det är härligt och avkopplande att vara ute till havs igen. Till och med våra svårläkta små sår verkar må bra av att vara till havs och återhämtar sig nu snabbt. 

Allt väl ombord!

2 thoughts on “Mot Tuamotus atoller

  1. Härligt att se att nå åter är på havet igen och mot nya mål. inget om rodret i denna rapport så uppenbarligen funkar allt. Det är supernice att (inte) höra! Det ser sagolikt ut – ser fram emot att höra mer snart. Fair winds!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s