Dags att lämna Franska Polynesien

Roderjobbet på Raiatea gick bra och en vecka efter att vi lyft rodret ur vattnet var det dags att sätta tillbaka det igen. När vi tog loss det var det en enkel match för oss två, men för att få det tillbaka krävdes flera personer och dessutom lite list. Anledningen var att rodret nu flöt efter att det fyllts med mer skum och blivit tätt. Vi blev minst sagt överraskade av den enorma flytkraften. Så för att få det i vertikalt läge i vattnet fick vi tynga ner det med vårt akterankare och dessutom var det tre personer i vattnet som brottades med det motsträviga rodret. Ulla skötte linorna och hade hjälp från båtgrannar att passa in roderaxeln ovanifrån.Efter en hel del trixande var i alla fall rodret på plats och vi och alla medhjälpare kunde njuta av en välförtjänt öl medan skymningen föll och vi sköt upp avfärden från varvet till nästa dag.


Nästa morgon blev det en lite småstressig avfärd då varvet behövde vår plats. Så med frukosten på bordet backade vi ut. Det var faktiskt lite småklurig utfart mellan grunden och vi hann nästan bli lite svettiga innan vi hittade vägen ut. Sen satte vi full fart de få sjömilen till viken Haamene på ostsidan av ön Tahaa, som ligger i samma revring som Raiatea. Här hade Elisabet och Karl-Axel på Spray gjort reklam för pension Hibiscus med bojar och god mat och vi tyckte det var läge att fira att rodret var på plats igen.

Efter en väldigt regnig eftermiddag fick vi ett uppehåll och tog jollen in till Hibiscus. Ett speciellt och mysigt ställe med taket fyllt av flaggor från besökare. En äldre man Leo och hans fru Lolita skötte ruljansen och vi åt en härlig middag medan regnet verkligen öste ner ute. Mycket omtänksamt och förstående för långseglares behov så kom Leo genast när vi steg in, med kod till deras wifi. Det är intressant att notera att tillgången till internet blivit en av de viktigare faktorerna vid val av ankringsplatser bland långseglare. Information om tillgång till internet kommenteras och delas ofta mellan seglarna. 

På väggen inne på Hibiscus hängde ett rosa band med texten Miss Tahiti och vi frågade hur det kom sig. Det visade sig vara så att deras dotter varit Miss Tahiti 2004 och vi fick se fina bilder och tidningsartiklar. Den vackra miss Tahiti 2004 kan beundras på den högra tidningssidan.


Här stolt pappa Leo


Nästa dag gick vi runt norra ändan av Tahaa. En fin tur innanför revet med fina vyer. Vi tog en boj i viken Tapuamau på västra sidan av Tahaa. Den lilla byn bestod av en mataffär, en liten pizzeria som verkade serva hela ön, bensinmack och ett tiotal hus. På vår promenad i byn tog vi en paus och tittade på bouleturneringen som pågick. 


Vi passade på att svalka oss med lite kall kokosjuice medan vi tittade. Här lägger man ner hela kokkosnötter i kylen och gör sen ett hål och sticker i sugrör när det är dags för servering. Mycket vanlig dryck i hela Franska Polynesien.


Självklart blev det hämtpizza till middag på Loupan den kvällen. 


Tanken var att vi skulle besöka en ”coral garden” (ett enligt uppgifter fint snorkligsställe) ute vid revet nästa dag. Pelle drabbades dock av en sällsynt städiver bland verktygen, som det var synd att störa. Det var eftermiddag när det var städat och klart och då hade vi också läst MetBobs Weathergram som vi får kostnadsfritt varje söndag på mail. Där stod att vi hade ett lågtryck att vänta kommande dagar och vi bestämde oss för att direkt segla de 15 sjömilen över till Bora Bora. Det blev årets första kryssben. Lite ovant, men stadig och fin gång i vågorna. Äntligen! Skepparen njöt i fulla drag tills vinden dog ut, men här närmar vi oss Bora Bora. 


Precis efter mörkrets inbrott tog vi, efter tips från Tuija och Ingvar att det precis var en båt som gick, sista bojen utanför Maikai Yacht Club.  Sen var det dags för lågtrycket med regn och friska vindar i två dagar. För oss som får så mycket sol och värme gör det verkligen ingenting med ett par dagars regn och relativ kyla (långärmat!), men vi undrade vad alla smekmånadspar och andra firare tänkte.

Huvudankringsplatsen utanför staden Vaitape, där också området med Maikais bojar ligger, är verkligen inget vidare när det blåser. Det är ett relativt stort vatten så det blir en hel del vågor. Så pass mycket att vi fick ta fram halkmattorna i pentryt. Så fort regnet upphörde gjorde vi ett besök hos Gendarmeriet för att påbörja utklareringsprocessen från Franska Polynesien. Många blanketter att fylla i! Sen får man vänta någon dag innan hamnkaptenen i Papeete utfärdat en så kallad ”international clearance”.  Vi återser ofta seglare som vi vid olika tillfällen mött i Stilla havet under kortare eller längre tid. Hos Gendarmeriet återsåg vi Sören från danska båten Taranga.


Vid besöket inne i stan såg vi dessa ekipage åka utanför Gendarmeriet.


Det är en avslappnad syn på trafiksäkerhet här även om de ju faktiskt har hjälm ibland.


Men det finns också kommunala färdmedel. Lite av ”hembygge” med bland annat brädgolv och träbänkar.


Vi var trötta på vågorna vid bojen och gick lite söderut och ankrade på platt vatten utanför den legendariska (och turistiska) restaurangen Bloody Marys


som besökts av många mer och mindre kända personer före oss

Nästa kväll åkte vi in för en sundowner tillsammans med Tuija och Ingvar. När vi kom till jollebryggan blev vi verkligen glatt överraskade. Det var den finaste och mest genomtänkta jollebrygga vi träffat på under vår segling. Det var till och med automatsik belysning som tändes när man närmade sig.  Vi fick en trevlig kväll i baren där vi träffade amerikanska ”honeymooners” och båtcharterturister. Detta glada par kom från Boston.


Vi lämnade förstås vårt avtryck på dollarväggen.

Vårt bidrag


Loupan ankrad med Bora Boras berg i bakgrunden i viken vid Bloody Marys.


Fallvindarna ned från Bora Boras berg ylade och byade så efter en långpromenad så hissade vi upp ankaret nästa dag och nu gick vi och la oss väster om motu Toopua. Mycket fin ankringsplats med härliga nyanser av blått och turkost vatten! Perfekt för svalkande dopp!


Det har blivit extremt lata dagar här på Bora Bora med restaurangbesök, båtpyssel, lite snorkling med bland annat en rocka,


Besök hos den sjunkna segelbåten som ligger i ankringsviken, här både över


Och under vattenytan


och långlunch på lyxiga resorten Conrad Hilton.


I måndags hade vi planerat lämna Bora Bora och därmed Franska Polynesien, men väderutsikterna såg inte lovande ut med flera olika vädersystem med starka vindar och vidhängande höga vågor som skulle röra sig över vårt planerade seglingsområde. Nu är vi utklarerade från Franska Polynesien, men stannar kvar lite på övertid tills väderutsikterna blir bättre. Men som vår dotter sa ”det finns väl värre ställen att vara inblåst på”. Och ja, det finns det verkligen, även om en viss rastlöshet nu har infunnit sig hos oss. Bora Bora är betydligt lyxigare och mer turistanpassat än någon annan ö vi besökt i Polynesien. Det är inte bara av ondo, utan till det goda hör att det finns väldigt många mycket bra restauranger av en kvalitet vi inte sett sen storstaden Medellin i Columbia. En av de trevliga och bra restauranger vi hunnit besöka under tiden vi väntat på väder är Bora Bora Yacht Club. 

Jättegod mat och en mycket skyddad ankringsplats med 10-15 bojar. Vi har dock bara tagit jollen dit eller promenerat eftersom alla bojar hela tiden varit upptagna och vi tycker det är onödigt djupt för att ankra (25-30 meter). Här har vi lämnat spår efter oss i form av en flagga från Sällskapet Arconaseglare på en av restaurangens flaggväggar.


och vi kunde också se spåren efter de svenska båtarna Tina Princess och Spray.


Vi har verkligen tyckt om Franska Polynesien med dess vänliga människor, spännande kultur och historia och vackra och omväxlande natur. Favoriten blev Tuamotusatollerna. Det är nu faktiskt fyra och en halv månad sen vi kom hit. Otroligt att vi varit här ett tredjedels år! Nu känner vi oss klara och ser med fram mot nya spännande seglingar och miljöer.

Senaste veckorna har det blivit märkbart svalare, speciellt på nätterna. Fläktarna i båten går inte lika ofta och havsvattnet är svalare. Vi har också förstått att svalare ska det bli när vi nu fortsätter västerut. Idag har vi packat upp vår stora vacuumpåse med fleecefiltar, underställ och fleecetröjor inför kommande seglingsetapper. Förstår vi besättningen på Spray rätt är vi nu bara cirka 1000 sjömil från långkalsingar och strumpor på nattseglingarna. Nästan ofattbart, men det är ju australisk vinter.

När vi lämnar Bora Bora så sätter vi kurs mot Palmerston atoll, knappt 700 sjömil västerut. 


Palmerston är en av öarna i ö-nationen Cook Islands och det verkar vara en mycket speciell plats. Mer om det i kommande blogginlägg.

4 tankar på “Dags att lämna Franska Polynesien

  1. Ser att ni har det bra och att vi ev har fått till en ”flagg lämnings” tradition! Om och när ni hamnar på Foji, rekommenderar vi varmt Vuda Marina. Finns plats för en Loupan flagga 🙂

  2. Jag njuter varje gång när jag läser ers välskrivna och bildrika bloggeninlägg om ert fantastiska seglingsäventyr. 👍

  3. Hei! Takk for hyggelig blogg. Jeg ser at neste stopp er Palmerston. Det kommer ganske sikkert til å bli en flott opplevelse. Hils gjerne til Mary og Taepae fra ”Peter & Ellen” når dere kommer fram. Vi besøkte dem for noen år siden og 2015-2016 var vi tilbake og bodde på flere av øyene i. Hva med en liten stopp på Mauke på veien vestover? (https://sydhavet.wordpress.com)
    Hilsen Petter og Ellen Margrethe

  4. Hej!
    Vi har nu framfört er hälsning och de hälsade gott tillbaka. Palmerston är väldigt trevligt!
    Hälsningar Ulla och Pelle

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s