Niue, segling mot Tonga och en förlorad dag

Vi hade verkligen ingen tur med vädret under våra sex dagars vistelse på trivsamma Niue. De råkade sammanfalla med passage av ett av de många lågtryck som går österut från Nya Zealand. Två av dagarna regnade det och tre av dagarna var det riktigt mulet. Och här kan det verkligen regna! Under det ena regndygnet fick vi hela 80 millimeter regn. Tur att vår båt är vattentät! Pelle gjorde en blöt jolletur i regnet till Niue Telecom, som har öppet dygnet runt. Där köpte vi bästa wifi’t sen Curacao, som vi dessutom kunde nå från båten och som höll oss sysselsatta under regnandet. Vi hade hört mycket om den öppna och gungiga ankringsplatsen, men det var bara lite gung de första två dagarna och sen blev det alldeles lugnt. Eftersom det inte finns någon skyddad hamn så har man istället för brygga en kran, med vilken man hissar upp jollen och sen kör bort den på en vagn till jolleparkeringen. Fungerade överraskande smidigt.


Även lokala fiskebåtar använder detta system.

I huvudorten Alofi finns ganska välsorterade livsmedelsaffärer med varor mestadels från Nya Zealand och Australien. Nytt sortiment för oss och det var kul. I Alofi finns också en butik där vi som seglare vid två tillfällen per båt kunde handla tax free öl, vin och sprit i obegränsade mängder. Dags att fylla på förråden alltså!


I Alofi finns några små restauranger och denna blev inte bara vår favorit.


En supertrevlig turistinformation, hade hand om uthyrning av Niue Yacht Clubs bojar och massor av annat. Här överlämnar vi Arconaklubbens flagga för att hängas upp hos Niue Yacht Club.


Det kändes som tjejerna i turistbyrån hjälpte till med allt som vi besökare kunde behöva hjälp med. Både de och alla andra Niue-bor vi träffade var extremt glada, gulliga och hjälpsamma.

Vi hyrde bil (via turistbyrån förstås) ett par dagar, när regnet upphört och åkte tillsammans med Tuija och Ingvar runt ön. För att få köra bil på Niue krävs lokalt körkort. Det var snabbt ordnat och efter tio minuter och 22,5 NZ dollar så hade Pelle ett så här fint körkort, giltigt ett år.


Lilla Niue är bara sex och en halv mil i omkrets. Ön ligger 30-40 meter över havet och är flack och grön i inlandet och hela ön består av korallsten. Kusten stupar brant ner i det absolut kristallklara havet. Engelsmännen älskar ju begreppet ”gin clear” när de pratar om fint vatten och det passade verkligen här. Under vår biltur kunde vi se att detta är en avfolkningsbygd. Många har lämnat för arbete på Nya Zealand och otaliga var de hus som var övergivna och såg ut så här. 


På östra sidan var säkert 75 procent av husen i en av byarna tomma. Spöklikt!

På vår rundtur träffade vi på ett arbete för att en av byarna skulle få vatten och elektricitet. En häftig maskin grävde en kanal, under öronbedövande oväsen, där ledningarna lades ned.


Vi blev väldigt förvånade när vi träffade tullkillen som klarerat in oss, men han var ledig från jobbet för att hjälpa byn med grävandet.


Det finns många trevliga, inte så långa vandringarsleder som vi gick under våra dagar på biltur. 


De slutar ofta vid spektakulära grottor 


droppstensformationer


och andra häftiga korallformationer


Ett av de mer spektakulära vandringarna slutade med dessa vyer. Korallspiror i massor som kändes som gjorda för någon häftig filmmiljö.


Och en idyllisk liten sandoas bland klipporna, som man fick klättra ned till via en lång stege.


Angela och Reto, som vi lärde känna på Palmerston då vi var i samma familj, var lite spänstigare än oss och cyklade runt ön.


Hur var det då med valarna som stannar här med sina nya kalvar? Vi såg faktiskt färre valar här än på Palmerston, men en förmiddag kom en mamma och hennes kalv in i viken och låg och slappade bland båtarna en lång stund. Den här fina bilden tog Angela och Reto, vars båt She-San låg nära, men de blev genast tillsagda, för det var absolut inte tillåtet att interagera med valarna på egen hand.


I torsdags eftermiddag släppte vi vår boj och satte kurs mot kungariket Tonga och ögruppen Vava’u. Seglingen på 250 sjömil blev en vindfattig historia och långsam segling blandades med motorsegling och sen bara motorgång. Vi hade kontakt med She-San längs vägen och det är ju alltid trevligt med en båt inte alltför många sjömil bort. Strax innan vi kom till Tonga, på morgonen lördagen den 9 september, så passerade vi internationella datumlinjen som slingrar sig som en krokig orm mellan öländerna här omkring. Och vips, så var det istället morgon söndagen den 10 september! Lördagen hade vi helt sonika hoppat över när datumlinjen passerades och istället för att vara 13 timmar efter svensk sommartid så är vi nu 11 timmar före. Upplevelsen av tidsförskjutningen runt jorden har varit påtagtaglig under hela resan sen vi lämnade Las Palmas. Med vårt långsamma resande på havet upplever vi tydligt när klockan ska ställas om, dvs när morgnarna blir ”för mörka” och kvällarna ”för ljusa”.  

Det var härligt annorlunda att gå in i ögruppen Vava’u. En riktig skärgård med vackert gröna öar, alldeles platt vatten och mängder med fina ankringsplatser.


Vid  lunchtid på söndagen kunde vi efter tre månader äntligen höra Spray anropa oss på VHF. Så roligt! Det blev ett glatt återseende när vi ankrat hos dem i en fin vik en bit utanför staden Neiafu. 


Även den svenska båten Blå Ellinor var där.  Elisabet och Karl-Axel bjöd på egenfångad fiskmiddag ombord på Spray och vi fick öppna de medflugna och långseglade champagneflaskorna, eftersom Karl-Axel fyllt 60 år under tiden vi varit på skilda håll. 

Neiafu är en ”port of entry”, dvs man kan klarera in i landet Tonga där. Ingen arbetar på söndagar, så själva inklareringen fick vänta till måndagen, då vi gick in till inklareringskajen. Det blev en utdragen historia med tjänstemän och kvinnor från karantän, hälsomyndighet samt tull och immigration  på besök i båten. Många papper att fylla i, men alla var mycket trivsamma och speciellt tull/immigrations tjänsteman var mycket pratsam. Han hade även uniform med fin traditionell manskjol och höftskynke av pandalus.


Efter inklareringen var vi upp till stan för ett besök till bankomaten för att förse oss med Tongas valuta Paanga. I operatören Digicels butik köpte vi också mobilt internet innan vi gick ut och ankrade utanför stan. Neiafu är en riktig samlingsplats för seglarna som ägnat året åt att segla västerut från Panamakanalen eller USA och de flesta båtar har vi sett längs vägen.


Ett riktigt mysterium när vi närmade oss Tonga var att hela styrbord sida samt hela fördäck var täckt av något stänk som liknade kaffe med sump i. Vid inklareringen träffade vi ytterligare två båtar som råkat ut för samma sak. Många teorier lanserades, men just nu tror vi på valsprut.


Nu ser vi fram mot att utforska en ny spännande önation under några veckor.

6 thoughts on “Niue, segling mot Tonga och en förlorad dag

  1. Vad är en site.nu mot ett Körkort från nu 😉.
    Var det vänstertrafik på Niue?

    Alltid lika roligt att följa er upptäcksfärd.

  2. Yes, det var vänstertrafik och maxhastighet 60 km/timme, men vi kom nog aldrig upp i mer än 50 km/timme på de guppiga vägarna

  3. Jättekul att följa er på färden! Hemma här i Vaxholm är det regnigt och trist idag så det blir en innepysslar dag, igår var det fint och varmt i solen (17 grader) men kallt så fort solen gick i moln, det börjar ju trots allt bli höst. Vi var på OSK igår och lyssnade på föredrag om Kuba så dit kanske vi styr kosan i januari 2018. Fair Winds!

  4. Som alltid fantastiska upplevelser! Ska bli kul att planera för framtida äventyr! Må gott från ett svalt och regnigt Stockholm. Igår var det dock soligt på Mörtö Bunsö. 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s