Vava’u, Tonga

Nu har vi varit i Kingdom of Tonga i tre veckor och det är rent otroligt vad dagarna trillar iväg.

Kingdom of Tonga är som namnet antyder ett kungadöme. Ända fram till 2010 hade kungen absolut makt, men kung Tupou V beslutade att släppa en del av sin makt och numera väljs parlamentet genom fria val. Kungen har dock fortfarande betydligt större makt än vi är vana vid från Sverige. Tupou V är numera död, men vi läste att han är ihågkommen för dels denna modernisering av styrelseskicket, men också för att starta införandet av e-government och IT som en viktig del att överbrygga landets isolerade position i havet. Vem tänkte på Tonga och e-government?! Kanske har de inte kommit så långt, men vi älskar denna sida av långseglandet – när man hela tiden lär sig nytt och får ompröva sina ofta förutfattade meningar. Annars värnar Tonga om landets traditioner och kyrkan och familjen har en mycket viktig roll. Nuvarande kungen heter Tupou VI.

Det bor ungefär 120 000 personer i nationen Tonga som består av drygt 160 000 öar, varav bara 36 är bebodda. Öarna finns till större delen i tre ögrupper, Vava’u, Ha’apai och Tongatapu. Huvudstaden Nuku’alofa ligger på Tongatapu.

Än så länge har vi bara vistats i ögruppen Vava’u som är en riktig samligsplats för ”yachties” från hela världen. Samlats har också många i årets svenska Stilla havs-armada gjort. I viken har förutom vi själva Spray, Hakuna Matata II, Blå Ellinor och Bonnie af Stockholm legat ankrade. Spray hann segla mot Fiji innan denna bild på svenska armadan togs.


I den lilla stan Neiafu är det ganska väl ordnat med några trevliga restauranger, internet, tvättinrättning, möjlighet att fylla gas och annat som vi långseglare uppskattar och behöver. Nästan alla av dessa drivs av före detta långseglare som av olika skäl stannat här eller återvänt hit. Utbudet av livsmedel är relativt begränsat, men det finns ett antal diversebutiker med allt från livsmedel (inte färskvaror) till bildäck och man får vandra runt och se vad man hittar. Alla drivs av kineser. Något som är lätt att hitta är frukt och grönsaker på marknaden. Riktigt trevligt att gå en daglig runda där!


På Falaleu Deli kan man hitta fryst kött av hög kvalite och egenproducerade goda korvar och även restaurangen Dancing Roaster säljer fryst kött till oss seglare.

Den riktigt stora attraktionen här under juni till oktober är knölvalarna som vandrat upp hit från Antarktis för att föda sina kalvar. Nu var det äntligen dags för en tur med valspaningsbåt! Efter ett par händelselösa timmar så hade vi sen turen att få se sammanlagt ett tiotal valar.


Vid ett tillfälle kunde vi gå i vattnet med snorkel och cyklop och under en lång stund flyta och titta ner på två valar som låg och sov på 8-10 meters djup. Sen började de sakta stiga uppåt och vi fick backa lite när de sen simmade förbi oss. Här kan man tala om en magisk upplevelse!


Söndagar är enligt lag vilodag. Det betyder kyrkodag och för övrigt vila, ätande och umgänge med familjen. I stort sett allt är stängt, utom vissa restauranger som frekventeras av oss seglare. Även vi har ju blivit ganska kyrksamma sen vi kom ut i Stilla havet. Ett underbart tillfälle att njuta av fantastisk sång och studera lokal kultur. Alla är sååå fint klädda och på bilderna kan ni också se att alla bär olika traditionella plagg eller dekorationer av växten pandalus.


Här ett möte mellan ett seglarbarn och en pojke från stan under gudstjänsten. Gulligt!


På hemväg från gudstjänsten. Den här typen av transporter är en vanlig syn.


En dag såg vi massvis med kvinnor klädda i fantastiskt vackra vita kläder. 


Det visade sig vara Mors dag. Här är de på väg till en gudstjänst för mödrarna.


Enligt uppgift behövde de inte laga mat den dagen, utan kunde bara ägna sig åt trevligheter.

Ögruppen Vava’u är en mycket skyddad liten skärgård med tätt mellan öarna. Påminner lite om en miniversion av Stockholms skärgård, men med 26-gradigt blå-turkost klart vatten, palmer och värme i luften. Här finns många fina ankringsvikar. Vi besökte viken vid ön Tapana. Där hade ett spanskt seglarpar, Maria och hennes man,  slagit sig ner för mer än trettio år sedan. De drev nu en liten spansk restaurang, La Paella, där de lagar middag efter förhandsbeställning. Dryck tar man med själv. 


Vi var där som kvällens enda gäster tillsammans med Elisabet och Karl-Axel och bjöds på sju olika fantastiska tapas och paella. Maten lagades här över öppen eld


Och det blev supergott och superfint!


Dessutom underhållning med sång och gitarrspel


vilket avslutade en jättetrevlig kväll som gjorde oss så här glada.


Kommer man ut till byarna så är det tämligen enkla förhållanden, men väldigt välskött. Ofta är trädgårdarna pyntade med planteringar i gamla bildäck. 

I byarna strövar grisar och höns fritt. Man ser även en hel del kor, men mjölken används inte, konstigt nog.


I den fina viken vid ön Vaka’eitu låg många båtar. När vi kom dit fick vi direkt besök av Åsa och Dan på Blå Ellinor. Åsa bjöd på himmelskt goda hembakade kanalbullar. Vilken njutning! I utbyte fick de en ny antenn till sin bärbara VHF. Win-win! Åsa tog initiativ till en gemensam sundowner på stranden, där alla seglare tog med egen dryck och något snacks. Jättetrevligt och många nya kontakter! Det visade sig att det fanns fler festligheter att ta del av för oss som låg i viken. På Vaka’eitu bor en familj. De arrangerar på lördagkvällar en ”Tongan feast” för 50 Paanga per person vid sitt hus. Egen dryck tog vi med. När vi kom in med våra jollar


möttes vi av doften av helgrillad gris 


och hela den lilla familjen höll på att bära fram olika rätter till bordet. Hur de fick till allt detta i sitt lilla hus, som är utan sötvatten och elektricitet, är beundransvärt. De berättade att dessa lördagsfester under några få månader var en viktig del av deras försörjning.


Det blev ännu en fantastisk kväll med familjen och seglare från olika håll. 


Kvällen avslutades med gitarrspel, sång och traditionell dans av familjen. Hur fint som helst!


Familjens svärdotter var gravid med sitt andra barn. Det första var sex månader och var hos släktingar i Tongatapu. Vi har med lite barnkläder som vår dotter skickat med och nu frågade vi om hon behövde några till sina barn. Mycket glad kom hon utpaddlande nästa morgon och fick lite barnkläder och schampo. Vi fick två goda papaya som utbyte.


Utanför viken ligger ett korallrev som är känt för att fortfarande ha en stor andel friska och vackra koraller. Dags för snorkling alltså! Enda kruxet var att man först behövde simma över revet till utsidan (om man inte tog jollen runt virka fyra sjömil). Vågorna bröt ordentligt på revet och rådet var att försöka ta sig över runt högvatten. Vi var ett tiotal snorklare som gav oss av. Ulla blev lite feg inför de brusande vågorna och vände tillbaka mot land, men Pelle och övriga tog sig över till utsidan av revet och fick njuta av fin snorkling.

Dagen efter lättade vi ankar, men så lätt var det inte. Ankarspelet pustade och stånkade och vi fick varva upp motorn för att ge lite extra energi. Det visade sig vara en JÄTTEKLUMP (typ 100 kilo) med korall som kilat fast sig ovanpå ankaret. Det tog en bra stund innan vi med list, fall och elwinschen lyckades få bort den. Under tiden fick vi sakta manövrera båten så vi inte gick på några grund. Pust!

Åter i stan besökte vi den omtalade drag show som är varje onsdagskväll. Sanslöst kul och publiken bidrar till showen genom att på olika sätt fresta med sedlar. Ingvar drogs med


och även Elisabet


En del var lite mer akrobatiska


Här pågår nu Vava’u Blue Water Festival. Uppvärmning i lördags på varvet med korvgrillning, musik och Tongas signaturdryck Kava. Ser läskig ut och ska enligt uppgift ha viss berusningseffekt, men Pelle kände inget.


Det stora samtalsämnet här är nu seglingen ner till Nya Zealand, som lär vara lite mer utmanande än det vi upplevt under tiden i Stilla havet. Anledningen är det pärlband av lågtryck-högtryck-lågtryck som i en ständig ström passerar Nya Zealand. Lågtrycken, som innehåller kraftiga vindar och höga vågor kommer oftast med 3-7 dagar mellanrum. Sträckan ner till Nya Zealand är cirka 1200 sjömil, vilket gör att man någon gång sannolikt behöver möta ett av dessa lågtryck. Att hitta ”rätt” väderfönster och ”rätt” mötesplats för lågtrycket är något som intresserar alla här. Oss också! En ytterligare variabel är att cyklonsäsongen officiellt börjar 1 november, även om det är sällsynt med cykloner tidigt på säsongen.

Vår plan är att mot slutet av veckan börja segla söderut till Ha’apai och Tongatapu. Vi håller samtidigt ett öga på ”väderfönstren”.

3 thoughts on “Vava’u, Tonga

  1. Åh så härligt ni haft det på Tonga. Fest hela tiden verkar det vara. Underbar lösning, tack Ulla.

  2. Fint skrivet och en fin studs lasning for mig. tack!
    Ko-mjolken kanske inte kan anvandas pga att alltfor manga Pacific Island befolkning ar allergisk. Men visst ar det synd med tanke pa alla vitaminer som gar till spillo. Kan man se folk mumsa glass pa gatorna, eller saknas glass ocksa? Visste Ni att TONGA har utnamts till varldens mest feta, mest obese folk? Inte glass, men socker och brod i stora lass, gissar jag. Kistorna gors mycket stora for att passa till en Tonga funeral. King size coffins!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s