På besök i paradiset.

Vi fick chansen, och tog den, att få mönstra på Loupan i 2 veckor. På Fiji!!! Det finns många underbara ställen, men Fiji måste vara ett av dom vackraste. Och Fiji-folket ett av dom vänligaste. 322 öar på 18.376 kvadrat km. Stränder med sand så gudomligt mjuk och nästan vit. Höga toppiga öar omgivna av korallrev i ett smaragdfärgat hav. Här är sagolikt lätt att trivas. Till detta ska adderas Ullas och Pelles fantastiskt trevliga sällskap, gästfrihet och professionella sätt att hantera båten. Efter 13 dagar har det nu blivit dax för oss – Robin och Marie – att skriva vårt gästinlägg på Loupan-bloggen.

Pelle och Ulla möter vid flygplatsen och tar oss till Denarau Marina

Musket Cove

Musket Cove – på ögruppen Mamanuka blev vårt första stopp. Det var slutet av ”the iconic Musket Cove Regatta Week” med massor av båtar ankrade i viken (stor som Kanholmsfjärden) men Ulla och Pelle var smarta nog att undvika trängseln och den sydliga hävande sjön. Det blev ankring på andra sidan revet i norrviken. Där fick vi snorkla bland fiskar i fantastiska färger – en inbjudande försmak till de vackra koraller, bläckfisk och sköldpaddor vi sedan skulle få se under våra undervattensturer. Vi vandrade på stranden och träffade till kvällen de trevliga båtvännerna på Mezzaluna och She-San på ”sundowner” och middag inne vid marinan vid en ”cook-your-own-bbq” plats – smart arrangemang där man kunde låna grillplats med tallrikar och bestick från den trevliga baren.

Solnedgång Mamanuka Islands, Fiji

Första fisken fångas ombord

Så styrde vi mot Waya i nästa ö-grupp Yasawa Islands där vi ankrade utanför Yalobi Village. Men på vägen skulle det fiskas … Robin hade nog överdrivet Maries talang för fiske, men det kanske bidrog till att Pelle blivit inspirerad – nya drag hade inhandlats och Pelle och Marie valde noga, 10 minuter senare nappade, vad vi efter mycket googlande och diskussioner med Jeff på Mezzaluna artbestämde till en bluefin tuna. Med gemensamma insatser var fisken så småningom både död, rensad och filead till allas stora belåtenhet. En inte helt enkel uppgift ombord under gång där man helst inte vill ha varken fiskblod eller rens ovanför aktersteget …

Stolta fiskare

Vår första sevusevu

Vid ankomsten till Yalobi Village begav vi oss in till byn för en sevusevu iklädda sulus som för männen är en halvlång omlottkjol i svart eller mörkblått och för kvinnorna ett mer färgglatt höftskynke. Upptill en topp med väl täckta axlar. Ulla och Pelle har tidigare i bloggen beskrivit hur det går till – en synnerligen trevlig och smart tradition där man vid ett möte med byns ”head man” under en ceremoni följt av trivsamt småprat överlämnar kavarötter vilket ger ”yachties” tillgång till att vandra fritt i byn, bada, dyka och fiska i vattnet utanför. Överallt möts man av ett ”bula” och vänliga leenden och det erbjuds ofta gott om möjligheter att utbyta tjänster. Ett utmärkt arrangemang till gagn för alla.

På besök hos byns ställföreträdande chief

Vi har frossat i Papaya, smakat kokosvatten …

… och vandrat utmed stränderna

Rundtur i skolan och kyrkobesök

Efter att Tiki nästa dag tagit oss upp på en av topparna med en gudomlig utsikt över närliggande öar stannade vi till vid byns skola. Inför några av byns barn visade Ulla på världskartan hur Loupan tagit sig hela vägen från Sverige, genom Panamakanalen och till andra sidan jordklotet, via Nya Zeeland till Fiji. Här bor elever från öns alla byar under veckan tillsammans med några föräldrar som tar hand om markservicen. Barnen lär sig engelska från första klass och vi var alla imponerade av skolans visdomsord, kloka mål och värderingar.

Tiki tar oss på en guidad tur till en av öns utsiktsplatser

Vilken utsikt!!!

Ulla visar Loupans färd runt jorden

I skolan lär man sig engelska redan i första klass

Nästa dag var var vi inbjudna att delta i gudstjänsten som inleddes med söndagskola

Pelle blev omåttligt populär bland byns barn under en flygtur med drönaren

Octopus resort

Det finns massor av resorts – men alla är diskret innästlade bland palmer och annan grönska utmed strandkanten så från havet kan man knapt skymta tak och byggnader. Vårt nästa stopp var vid Octopus resort – det var dax för Robin och Marie att ”laga” middag.

Ett kort stopp över natten vid Octopus resort

Delfiner – äntligen!!

Nu har vi fått uppleva hur underbart det är att studera delfinerna leka runt båten. Snabbt, elegant och lekfullt kastar dom sig fram och viker sedan undan microsekunden innan fören slår ner i vågorna. Här blev det inga bilder… Vi var fullt upptagna med att beundra de femton vännerna som graciöst skojade med oss …

Högsta toppen på Navadra bestigen

Resans vackraste ö! En fantastiskt fin obebodd söderhavsö med bländande sandstrand och sockertoppsberg. Vi ankrade i viken med sju andra båtar i sjölä bakom öns sandrev. Framför oss i slutet av den tunna strandremsan tornar ett berg upp sig som bara måste bestigas. Pelle och Robin gav sig upp för branten genom den svårgenomträngliga djungeln mot solen som gassade på bergets topp. Vilken upplevelse! Vilken utsikt! Vilket teamwork!

Dagens utmaning – berget måste bestigas!

Belöningen väntade på toppen

Oväntat möte i monsunen

Cirkeln har slutis och vi är tillbaka vid Malololailai Island och Musket Cove vårt sista utsjöstopp. En länge beundrad och väldigt häftig ”after sail” båt – FPB 64 – låg i viken. Ett absolut måste att ta dingen för en liten fotosafari runt båten … och kanske om man ber snällt ett litet besök ombord? Pelle och Robin utrustade sig med största charmen och gav sig iväg till vår båtgranne för att prova lyckan. Och se, Pelle hittade rätt i första meningen … sen var det välkomna ombord till vår stora lycka …

Segling bland korallrev i svårnavigerade vatten

Seglingen har varit minst sagt varierande, inte alltid de annars så säkra ostliga passadvindarna. Vi har haft både kryss, fina sträckbogar och härlig medvind med hissad code zero. Att navigera i de oftast dåligt uppmätta vattnen är en utmaning – oftast följer man en rutt från en app eller guide eller någon annan båts tidigare ”spår” eller egna tidigare ”spår. Och ibland krävs utkik i fören för att ta sig in mellan reven ”en route” eller till ankringsplatsen. Att ta sig utanför ”leden” kan innebära närkontakt med ett outmärkt rev och obehagliga överraskningar – där vill man absolut inte vara. Under seglingen blir det inte sällan prat om tidigare seglatser på ömsom håll och tips om bra lösningar. Hemma väntar ju vår Arcona, nästan likadan båt men 3 fot kortare och det finns mycket att lära från erfarna långseglare.

Vinaka

Vår semester i paradiset börjar gå mot slutet. We would like to take this oppurtunity to thank Jeff and Katie on Mezzaluna for lending us snorkling gear and a wonderful sundowner and to Angela and Reto for a sundowner and a pleasant late afternoon tour of She-san. Men hur tackar man Ulla och Pelle för detta underbara äventyr? Det blir svårt. Hoppas vi någon gång kan återgälda det ni så frikostigt delat med er, seglats och härlig samvaro i den bästa av alla miljöer. Själva brukar Ulla och Pelle avsluta sina inlägg med ”allt väl ombord” – vi kan intyga att det är mer än väl ombord, här saknas inget. Vi äter och dricker gott varje dag, Ulla bakar bröd och gör yoghurt. Och vattnen runt öarna är fulla av båtvänner från jordens alla hörn, vänner som är go’a och glada och stöttar varandra med både tips, råd, trevligt sällskap, reservdelar och fix. Allt är helt enkelt ”uasivi” utmärkt väl ombord!

Marie & Robin

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s