Snart dags att lämna Nya Zeeland

Till sist lyckades vi slita oss loss från trivsamma Riverside Drive Marina. Det är läge att lämna vid högvatten eftersom det finns ett väldigt grunt parti efter den fina lyftbron, som är inspirerad av en Maori fiskekrok. Går man bara lite lite för rakt mellan farledsmärkena så fastnar man i dyn. Det vet vi efter att ha gjort det två gånger.

Det blev ingen lång tur den dagen, utan vi ankrade i fina Urquarts Bay precis innanför Bream head. Eva och Peter på Atla samt Ellen och Martin på Acapella ankrade också upp. Sen var det dags för födelsedagsfirande, eftersom Pelle, Ellen och Peter alla fyllde år med några dagars mellanrum.

Det blev blåsväder och vi bestämde oss för att stanna kvar några dagar. Vi hann med att upptäcka att radarn sagt upp sig efter att vi lämnade Whangarei och felet härleddes till kabeln och kontakten.

Korrosion förstås.

En ny beställdes för leverans till Opua, dit vi var på väg.

Vi hann också med en jättefin promenad på Bream head tillsammans med Eva och Peter.

Fika måste man ju göra när man vandrar

Vi var inte ensamma på vår lilla vandring, utan området är också betesmark för unga ulliga biffkor (?). Trots att de var gulliga och nyfiket vänliga kände både Ulla och Eva viss respekt för dem.

Sen var vi redo för tidig morgonavgång för att hinna de 70 sjömilen till Opua. Efter en gräsligt stampig rundning av Bream head, då tidvatten tillsammans med vinden gjorde höga branta vågor, så fick vi fin undanvindssegling upp till Cape Brett. Kylslaget var det, trots det vackra vädret.

De sista sjömilen mot Opua dog vinden ut och med Yannes hjälp kunde vi ankra utanför Opua innan mörkret föll. Där blev det expressdusch ombord innan Dan hämtade upp oss för avskedsmiddag på Yachtklubben med Katie och Jeff på Mezzaluna och Åsa och Dan på Blå Ellinor. De seglade mot Minerva reef och Fiji nästa dag.

Mer underhållaktiviteter blev det här i Opua, där vi förstås bytte radarkabeln, gav vår kära utombordare lite vård genom att byta ut diverse genomrostiga detaljer och sen upptäckte vi att VHF-luren i sittbrunnen börjat släppa in fukt, så det blev en ny lur. Det är verkligen ingen lätt miljö för utrustningen på båten och kanske speciellt inte för all elektronik.

Vår lithiuminstallation har under de tre veckor den varit igång skött sig fint. Vi har nu installerat en blåtandskopling för övervakning och Pelle kan njuta av ”batteri-TV” utan en lång kabel ringlande genom båten.

Fast det har inte bara varit underhåll och batteri-TV för Pelle. Gitarren har också kommit till användning flera gånger varje dag. Här tror han att Ulla fortfarande sover gott på morgonen. Det är en lite speciell gitarr för den är tyst om man inte kopplar den till förstärkare eller hörlurar. Kan vara rätt bra ibland när man bor på en liten båt.

I väntan på vårt väderfönster gick vi ut i Bay of Islands och till ön med det lustiga namnet Urupukapuka. Där ankrade vi i Paradise Bay och fick en fin vandring en underbart solig dag som dessutom var vår bröllopsdag.

Vi gick också in till Russel, som en gång i tiden var Nya Zeelands huvudstad och en riktig rövarhåla med barer och bordeller. Numera en liten mysig semesterort med flera bra restauranger. Vi åt långlunch på Duke of Marlbourogh och gick sen en vandring upp till Flagstaff hill med fantastisk utsikt över Bay of islands. Ulla älskar alla frodiga växter och blev nästan stum av beundran över den här häcken av någon hortensialiknande växt. Eller det kanske var hortensia?

Fyra dagar innan det väderfönster vi tyckte oss se, så gick vi in till marinan i Opua för att göra de sista förberedelserna inför seglingen mot Fiji. Spaning efter väderfönster här illustrerad av Eva på Atla.

Det är alltid en del pyssel när man ska segla iväg, bland annat förhandsanmälan om avfärd till tullen, föranmälan om ankomst till Fiji, riggcheck, lagning av överseglingsmat till flera måltider, sista bunkring, tanka diesel i både tanken och dunkar, montering av säkerhetslinorna, undanstuvning av ankaret med mera med mera. Vi tvättade förstås också ett par sista maskiner och just tvättstugan här i Opua verkar vara en bra indikator på att ett väderfönster närmar sig. Ena dagen nästan tom och nästa dag full rulle från morgon till kväll i alla tiotalet tvättmaskiner i tvättstugan.

Så nu ska vi förhoppningsvis vara redo för stora havet. Vi lämnar Nya Zeeland imorgon, efter att ett djupt lågtryck passerade igår med 35 knop i medelvind och 45 knops byvind.

Skönt att vara fastknuten i marinan då. Tyvärr gjorde det kraftiga lågtrycket havet ordentligt upprört och därför bestämde vi oss för att inte segla idag, som det ursprungligen var tänkt. Vi räknar med svaga till måttliga vindar och några dygns motorgång.

Seglingen till Savusavu på Fiji är cirka 1200 sjömil och vi räknar med att det tar oss cirka en vecka. Vi seglar iväg i sällskap med kompisbåtarna Atla och Acapella. Allt är väl ombord och vi är laddade för segling, även om vi nog är lite ringrostiga efter sex månaders ledighet från längre överseglingar.

2 thoughts on “Snart dags att lämna Nya Zeeland

  1. Fint att ni hittade problemet med radarn innan ni ko iväg. Lika kul att höra om era äventyr varje gång. Hoppas överfärden går utan några större överraskningar. Har nu bytt till SPV 🤣

  2. Såååå härligt att läsa om alla förberedelser och att ni nu alldeles snart är på väg. Kramar från oss!!!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s