Ska vi hellre simma med mantor?

Till Noumea i Nya Kaledonien är det cirka 700 sjömil från Fiji och med de vindar som var prognosticerade räknade vi med att behöva cirka fyra dygn för överseglingen. Väderprognoserna utlovade mestadels fina seglingsförhållanden, men vid angöringen såg det ut att finnas risk för dåliga förhållanden. Vi konsulterade vår favoritmeteorolog, David på Gulf Harbour Radio, och han konstaterade att han inte riktigt gillade det han såg. Vi kunde hinna fram innan det dåliga vädret. Eller inte…… Ankomsten innehåller en revpassage, Havanna Pass, som ska göras vid ”slack tide low” och som är känd för besvärliga förhållanden om man kommer fel. Det innebär att man kan få vänta utanför några timmar och det är ju inte så kul i tre meters vågor, hällregn och kanske på natten. Skulle vi komma i mörker finns bra belyst farled upp till Noumea, men ett kraftfullt regn skulle göra sikten dålig och dessutom skymmer ett kraftigt regnövrig information på radarn. Sammantaget bedömde vi att det nog var lugnast att vänta till nästa väderfönster.

Istället seglar vi imorgon upp till Manta Rey-passet vid Naviti Island för att förhoppningsvis få återuppleva det fantastiska mötet med de stora rockorna, som vi fick vara med om flera gånger under förra året. Bilderna tagna vid det tillfället.

Tillbaka på Fiji och nya planer

Den 4 augusti kom vi tillbaka till Fiji och Loupan igen, efter en rätt hektisk, tid hemma. Ullas mamma återhämtade sig på ett helt fantastiskt sätt och är nu tillbaka i cykelsadeln igen. Verkligen skönt! Så klart fick vi också chans att umgås med våra kära barn, barnbarn och några vänner. För att vi inte skulle helt skulle glömma bort båtlivet tog Marie och Robin oss ut på en fin dag i skärgården. Eva och Ingvar lånade generöst ut sin lägenhet på Söder och det var skönt att ha en lite fast punkt bland allt turnerande. Vår egen lägenhet är ju uthyrd tills vi kommer hem i höst.

Under tiden vi var hemma var Loupan på land i Denarau marina. Avi, som ansvarar för arbetet på varvet och som vi träffade förra året ryckte ut och ordnade en plats för oss där.

Avi är otroligt duktig, hjälpsam och trevlig och när vi kom tillbaka föreslog han att vi, tillsammans med Ellen och Martin på Acapella, skulle följa med honom på utflykter under två dagar. Han skulle ha semester två veckor och ville gärna visa oss lite som han trodde vi seglare inte skulle se annars. Vi tackade självklart ja. Mer om de två dagarna lite längre fram i inlägget.

Vi kände det som att komma hem när i flög in över ögruppen Yasawa och vi kunde se det populära seglarstället Musket Cove.

och ännu mer när vi möttes av den här skylten på flygplatsen.

Avis kompis Vik väntade med taxi på flygplatsen och Ellen och Martin kom med ”nödproviant” när vi kom fram till marinan. Gissa om vi kände oss välkomna! Deras roder var nu professionellt lagat och allt var frid och fröjd. Dagen efter att vi kom ner lyfte Avi oss i vattnet igen och ordnade en plats i marinan, som är mer än svårbokad.

Vi stannade i marinan två dagar för lite bunkring av färskvaror och båttvätt. Loupan var ordentligt smutsig! Sen satte vi kurs mot Musket Cove och alla seglarvänner som låg där.

Musket Cove är ett ställe där alla seglare hamnar förr eller senare och en del verkar tillbringa hela säsongen där. Förutom en ganska skyddad ankring och bojar finns här också en liten marina, tvättmöjligheter och en mataffär som bland annat säljer frukt och grönt som odlas på ön. Träffpunkten varje kväll är den trevliga Island Bar, där seglare av alla nationaliteter lagar mat på grillarna/stekhällarna.

En kväll var det ”meat raffle”, dvs ett lotteri där man kunde vinna en tallrik med köttprodukter. Vi vann, men döm om vår förvåning när vi nästa dag fick hämta ut vinsten och det var mat till ett helt kompani. På kvällen var vi fem båtbesättningar som fick äta oss ordentligt mätta.

Vi slank förstås in på Musket Cove Yacht Club för att se om Sällskapet Arconaseglares vimpel, som överlämnades förra året, fortfarande var där. Det var den och vi fick också ta emot en vimpel från Musket Cove Yacht Club.

Det händer alltid något intressant ute på ankringsplatsen, som här när det krävs lite mer akrobatik än vanligt för att släppa bojen.

Ön där Musket Cove ligger heter Malolo Lailai och här finns också ett par resorter och en liten airstrip. De flesta gästerna till resorterna kommer med båt, men en del väljer annan transport och nästan varje dag landar sjöflygplan bland de ankrade båtarna.

Efter en vecka kände vi oss acklimatiserade och det var dags för vår utflykt med Avi. Första dagen tog han oss först på en jättefin promenad i The sleeping giant orchid garden, en jättefin orkideträdgård, anlagd i regnskogen vid berget The sleeping giant. Som namnet antyder så ser berget ut som en liggande/sovande man på avstånd.

Sen blev det lite äventyrligare när vi skulle vandra till ett vattenfall. Den äventyrliga delen var en liten vilsekörning på absolut hiskeligt dåliga vägar. Den motorsvaga bilen hade stora svårigheter att ta sig fram i de steniga, grusiga, håliga och branta backarna och vi fick vid ett par tillfällen skjuta på. Ellen och Ulla tyckte det var rätt läskigt, men Avi försäkrade oss att det var lugnt.

Allt avlöpte väl och vi fick sen en härlig vandring i regnskogen och lite avkylning vid vattenfallet, som ju inte är så imponerande den torra årstiden (nu). Det är oupphörligt fascinerande att se den enorma växtkraften i regnskogen.

För första gången träffade vi också på massor med vildväxande ananas.

Dagen avslutades med att Avi tog oss till en restaurang vid havet, Nadi Airport Boat Club, som är popular bland lokalbefolkningen. Inga båtar i sikte, men Avi beställde in Fiji-indiska rätter, som verkligen var jättegoda. Eftersom det var en restaurang för ”locals”, så fanns förstås inga bestick. Dock finns handfat så man kan tvätta händerna före och efter maten. Även om vi ätit utan bestick flera gånger här på Fiji, så känns det lite ovant och obekvämt varje gång.

Glada gäster och personal. Det blev varsin ordentlig doggy bag att ta med hem också.

Vi var mätta, trötta och glada när vi återvände till båten efter dag 1 av Avis utflyktspaket.

Nästa dag tog oss Avi till kullen ovanför Momi bay. Där finns några av de kanoner som skulle försvara Fiji mot japanskt angrepp under andra världskriget. Där finns också ett ganska nyöppnat informationscenter om andra värlskriget sett ur Fijis och Stilla havs-ländernas perspektiv. Väldigt intressant och lärorikt! Vi ser ju historien mest ur ett europeiskt perspektiv, så här fanns mycket att lära. Och vilken tur Fiji hade! Bara tre dagar före Japans planerade invasion av Fiji bröts japanernas framgångar (Midway) så kraftigt att fortsatt framryckning var omöjlig.

Sen bar det iväg för att träffa Avis fru Roshni på marknaden i Nadi, där både hon och vi skulle handla innan färden fortsatte hem till Roshni och Avi strax utanför Nadi. På vägen mot marknaden stannade Avi nu och då för att vi skulle få köpa frukt som såldes längs vägen. När vi steg ur bilen doftade det fantastiskt av mogen ananas. Fyra stora för 20 kronor!

Vi fick sen några urtrevliga timmar med hela familjen, inklusive deras tre barn, Avis mamma, syster, svägerska och grannar.

Så klart blev vi bjudna på ordentlig och god lunch sittande på golvet och ätande med fingrarna.

När Avi rev kokos till maten fick vi se verkligen effektiv hantering.

Det var en härlig och hjärtevärmande dag som vi inte lär glömma!

Vi återvände sen till Musket Cove, eftersom Ellen och Martin hade en god vän som skulle fira uppnådda 60 år där ute. Som överaskning samlades delar av gamla Barnacle Pluckers och ytterligare ett par andra spelemän och tränande ihop ett litet musikprogram till kalaset.

Efter kalaset bestämde vi oss för att det var dags för semester på riktigt. Så det blev sköna strandpromenader

och dykning vid ön Mana.

Vi återbesökte ön Navadra, med den vackraste ankringsplatsen av alla

Sista morgonen på Navadra kom en gigantisk 240 fots motoryacht in. Observera att Loupan är minst 100 meter närmare kameran här.

Efter frukost kom vattenrutschkanor, vattenskotrar och stora ribbåtar fram. Ett sjöflygplan parkerades också i närheten. När vi stängt våra förvånade munnar så googlade vi förstås och kunde konstater att båten tillhör Sergey Brin, en av Googles grundare.

Efter de en och en halv månaderna hemma i Sverige kände vi oss lite vilsna och obeslutsamma kring hur vi skulle utnyttja resten av säsongen, eftersom vi tyckte det skulle bli för kort tid för vår ursprungliga plan. Framför allt kändes det som att vi inte skulle kunna ge Vanuatu den tid det verkar förtjäna. Efter mycket vridande och vändande på olika alternativ har vi bestämt oss för att segla till Nya Kaledonien om ett lämpligt väderfönster dyker upp inom rimlig tid. Om inte så kanske vi stannar på Fiji. Vanuatu får vänta till nästa år.

Det har varit allt annat än de stadiga passadvindarna från ost/sydost som man läser om. Första veckorna var det i stort sett ingen vind alls och nu rör sig olika system i närheten med mycket vind och regn i omgångar. Planen är just nu att klarera ut på tisdag när ett riktigt ordentligt vågsystem från Nya Zeeland har lagt sig. Tyvärr har vädermodellerna senaste dygnet börjat visa ett litet busväder i trakten av Nya Kaledonien/Noumea lagom till vår ankomst och om det inte försvinner ur prognoserna till måndag morgon, så stannar vi snällt här på Fiji ett tag till.

Under tiden vi väntat på väder så har vi förutom alla trevligheterna också installerat den nya inverter vi hade i bagaget från Sverige. Den gamla sa upp sig på Minerva reef. Vår 19 år gamla utombordsmotor har varit lite nyckfull den senaste tiden, men den har nu fått lite extra kärlek och verkar vara i god form igen.

Inför orkansäsongen planerar vi att för tredje året i rad segla ner till Nya Zeeland och Riverside Drive Marina.