På väg mellan Fiji och Opua

I måndags förmiddag klarerade vi ut från Fiji och lämnade Denarau marina. Planen var att vi tillsammans med Acapella skulle gå ut genom Navula pass vid lunchtid, men bara några sjömil från Denarau ropade Acapella upp oss. De hade upptäckt att batteriet för rullseglet var slut och de behövde skaffa ett nytt. Vi ankrade i Momi bay nära passet och åt lunch och tog ett sista Fiji-dopp medan vi avvaktade hur det skulle gå för Acapella. Batteribytet var snabbt fixat och vid 15-tiden var vi ute ur passet och ännu en gång på väg till Nya Zeeland.
Väderfönstret som vi valde att gå i är inte den klassiska typ av väderfönster som brukar beskrivas, men vi var många båtar som lämnade och meteorolog David gav sin välsignelse, men påpekade också att han personligen tyckte det innehöll för mycket motvind. Dock inga starka vindar eller något starkt lågtryck lurande inför ankomsten till Nya Zeeland. Fönstret innehåller segling i fina vindar blandat med en hel del motvind i svaga och måttliga vindar och eftersom man alltid ska passera något högtryck är det perioder av stiltje. Bob gjorde en routing som vi tyckte kändes onödigt lång, men som sannolikt varit mer komfortabel än den egna variant vi sen bestämde oss för.
Första 36 timmarna hade vi jättefin segling, först med öppen bidevindsbog i frisk ostlig vind och när vinden avtog en fin och behaglig kryssbog på ganska så slätt vatten. Sen blev det tolv timmars motorgång innan det var dags att ta itu med resans mindre bekväma del, 30 timmars ganska snäv bidevindsegling i 13-16 knops vind och 2 meters havsvågor, som snabbt kom efter några timmar. Många översköljningar blev det! Vi fick börja gå mot sydväst, men vinden vred som utlovat så att vi senare kunde gå mer direkt mot målet. På torsdagskvällen hade vinden avtagit till behagliga 11-13 knop, men en tre meters dyning kom istället upp, från ett busväder på Nya Zeeland, och blandade sig med vindvågorna och det blev väldigt orolig sjö och oharmoniska rörelser i båten. Ulla fick till och med lite känning av sjösjuka för första gången på flera år. Sen tvåtiden i natt är det motorgång som gäller, men vi förväntar oss sydsydvästlig och sydvästlig vind senare idag och ännu en snäv bidevindsbog, men med behaglig vindstyrka. Sen räknar vi med nästan två dygns motorgång och som final segling med nordvästlig vind innan vi och en kallfront når Nya Zeeland.
Det har nu blivit betydligt svalare och underställ och fleece har kommit till heders igen. Filtar är inlagda i påslakanen. Nu på morgonen har vi startat värmaren en stund.
Nu på fredagsförmiddagen är vi cirka 500 sjömil från Opua och räknar med att komma fram på tisdag morgon. Allt väl ombord!

Väntans tider närmar sig sitt slut

Den 2 oktober lämnade vi Suva. Efter lite krångel med ankarspelet kom vi iväg vid 05.30. Det var ankarspelets styrenhet som bestämde sig för att lyfta och sänka ankaret samtidigt, vilket ju inte blev så bra. Upp kom i alla fall ankaret till sist, genom att vi kortslöt nödterminalen. Vi hade knappt 100 sjömil till Navula passage i sydvästra Fiji och vi var förberedda på en dag med blandat motorgång och segling och på slutet friska vindar. Friska vindar blev det verkligen de sista timmarna med byar upp mot dryga 35 knop och sjön byggde snabbt upp till tre meter med kort periodtid. I början av den blåsiga perioden hade vi slör, men mot slutet 60 grader skenbar vind och sjön rätt mycket från sidan. Väldans blött blev det. Vi gick in genom Navula passage i mörkret, men det är en bra belyst enslinje och det är bara att följa den hela vägen och släppa ankaret vid lämpligt djup inne i Momi Bay. Härligt med dusch, middag och säng efter en lång dag.

Nästa dag låg vi kvar i Momi Bay och pustade ut lite. Ulla städade båten och doktor Pelle kunde operera styrenheten, så nu är den frisk och kry igen. Sen var det dags för återförening med seglarvänner i Musket Cove, där vi slappade och levde semesterliv med bland annat jolleutflykt till Cloud 9, en flytande ”beach bar”, tre sjömil utanför Musket Cove. Den har funnits där i flera år, men förra året hörde vi inga seglare som pratade om den. I år pratade alla om Cloud 9, så vi bestämde oss för en tur dit tillsammans med Ellen och Martin på Acapella. Man får simma dit från jollen och sen är det pizza, drinkar, musik och allmänt häng som gäller.

Det har varit tryckande varmt och fuktigt de senaste veckorna och det känns att cyklonsäsongen med fuktig värme närmar sig, officiellt från 1 november. Vi har spanat efter väderfönster för att segla mot Nya Zeeland sen ett par veckor, men det har varit en väldig aktivitet med lågtryck där nere och inget fönster har sett lockande ut. Tyvärr har det också varit en tragisk olycka med en segelbåt på väg till Nya Zeeland. Den sjönk i mycket hårt väder med 5-7 meter vågor bara 15 sjömil från målet. Efter en snabb räddningsinsats från Nya Zeeland kunde de fyra i besättningen plockas upp med helikopter, men skepparen avled. Den tragiska händelsen blev en påminnelse för många av oss seglare att ha respekt för lågtrycken där nere.

Som vanligt använder vi MetBob som väderrouter, men vi lyssnar också på favoritmeteorologen David på Gulf Harbour Radio och sen hänger speciellt Ulla över PredictWind och Windy varje dag.

Vi har lyft och tvättat botten så vi är rena inför ankomsten, riggcheck är gjord, motorn har fått ny olja, diesel- och vattentankarna är fyllda, överseglingsmat ligger klar i frysen och täcken och varma kläder är framplockade och imorgon tror vi det är det är dags att ge sig av (om det inte blir stora prognosändringar igen). Vi längtar verkligen efter lite svalare väder nu!

Allt väl ombord! Vi återkommer med rapporter längs vägen.

Vårt dagliga bröd och yoghurt

När man är ute så här, så finns antingen inget bröd alls eller typ smaklöst och svampigt formbröd. Definitivt inget med lite grövre mjöl. Så då får man ta degen i egna händer och baka. Med hjälp av vår bakintresserade son Martin, så har vi fått ett superenkelt recept, som inte ens kräver knådning. Däremot krävs tid för degen att jäsa, men då behöver man ju inte vara ombord. Eftersom man inte behöver kladda med knådning så funkar det perfekt att baka under överseglingar också. Om vi har möjlighet använder vi en blandning av fullkornsmjöl och vanligt vetemjöl, men det är relativt sällan man hittar fullkornsmjöl. När vi hittar fullkornsmjöl så brukar vi köpa ett par förpackningar och vakuumpacka, så inte små djur tar över fullkornsmjölet. Här kommer receptet på ”Lata Loupans bröd”:

6,6-7 dl mjöl (vi brukar ta 2 dl fullkornsvete och resten vanligt vetemjöl)

1-1,5 dl frön eller nötter om man vill (linfrö, solrosfrö, valnötter)

1 tsk torrjäst

1,5 tsk salt

3 dl vatten (drygt, degen ska vara lite lös och klibbig)

Blanda alla torra ingredienser och rör i vatten tills du får en lite klibbig deg. Sätt på lock eller täck på annat sätt. Nu ska degen jäsa 6-8 timmar och ungefär varannan timme går man förbi och tar tre ordentliga tag med en slev och ”sträcker” degen. Någon gång har jag glömt bort degen 4-5 timmar, men det har gått fint att sätta igång och sträcka den efter det också. När du tycker den ser väljäst ut stjälper du upp degen i en smord avlång brödform. Vi använder en lite mindre form, cirka 1,2 liter. Låt jäsa en timme och sen in i ugnen på högsta temperatur i 35 minuter. Ut kommer ett gott bröd med vacker färg, som ledigt håller sig färskt och supergott i 3-4 dagar. Vi förvarar det insvept i handduk när det kallnat. Här ett bröd med valnötter (som vi nästan ätit upp).

Vi gör också yoghurt några gånger i veckan. Ännu enklare än brödet:

Värm upp 1 liter mjölk till 40-43 grader. Vi använder torrmjölkspulver som ger fetthalt motsvarande ”röd mjölk”. Fettsnålare mjölk ger lösare yoghurt. Det fungerar förstås också med färsk mjölk och UHT-mjölk. Rör sen ner 1-2 matskedar naturell yoghurt, antingen din egen eller köpeyoghurt första gången. Häll upp i en mattermos eller vanlig termos. På med locket och låt stå 8-12 timmar. Häll upp i någon burk med lock och ställ in i kylen. Efter 4-5 timmar är den klar att äta, men vi tycker den blir krämigare om den får en dag eller natt på sig i kylen.

Mums!