Vid midnatt mellan den 25 och 26 mars gick Nya Zeeland in i minst fyra veckors lockdown, vilket väl kan sägas vara nationell karantän. Alla verksamheter som inte klassats som samhällskritiska är stängda och alla uppmanas att hålla sig hemma. Rubriken på inlägget är den ”slogan” som regeringen använder för perioden av lockdown. Det är ok att gå på en promenad, träna utomhus eller att gå till mataffären och apoteket. Dock är två meters avstånd till alla, utom de man bor med anbefallt. Polis och militär kommer att ha koll på att vi håller oss till reglerna. Nu är här stilla som man minns söndagsmorgnar när man var barn. Längs Whangarei River ser man enstaka personer promenera eller jogga längs ”the loop”, ett populärt promenadstråk. Här på marinan/varvet är det också lugnt med lite småprat mellan båtarna och förstås diverse båtprojekt.
Om det är lugnt nu, så var det desto mer intensivt veckan innan lockdown. I mataffärerna kryllade det av folk och butikskedjorna införde begränsningar av hur mycket man fick handla av vissa varor, som till exempel toapapper (förstås), tvål, mjöl och jäst. Mjöl har vi faktiskt inte lyckats få tag på än efter en vecka. Här brödhyllan för några dagar sedan.
Spritbutikerna ökade försäljningen med 1000% (!) de två dagarna innan lockdown och folk köade utanför vapenbutiken i Auckland. Två dagar innan lockdown infördes striktare regler och det blev oerhört diciplinerat vid alla butiker med begränsat antal kunder samtidigt i butiken och köande in i butikerna med två meters mellanrum. Kundvagnar desinficeras när man lämnar tillbaka dem och handsprit finns på vägen in.
Det är faktiskt väldigt intressant att vara i ett annat land och ser hur situationen tacklas av regeringen och av allmänheten. Vi följer förstås nyhetsrapporteringen både hemma i Sverige och här på Nya Zeeland och de båda länderna kan nog sägas representera två väldigt olika strategier. När Ulla kom ner för en och en halv vecka sedan fanns fem registrerade fall i Nya Zeeland. Nu vid 205 fall en och en halv vecka senare är landet stängt och nedstängt. Vi avstår från att ha några som helst synpunkter på vad som är rätt sätt att hantera situationen, men vi gissar att länder och kulturer har väldigt olika förutsättningar när viruset kommer och att olika åtgärder passar de olika situationerna. Vi tycker Nya Zeelands premiärminister, Jacinda Ardern, är otroligt kraftfull, tydlig och pedagogisk i den här situationen. Kanske är det som någon politisk kommentator skrev, att hon är som bäst vid kriser som denna och terrordådet i Christchurch.
Efter vinterlov under tre månader hemma i Sveriga med familj och vänner flög Pelle ner till Loupan den 24 februari för att börja med några lite större underhållsaktiviteter. Det blev lite dålig start när Pelle på morgonen dag 2 halkade och föll från stegen på väg upp i båten. Turligt nog inte från så hög höjd, men han ramlade ner mot rören på en arbetställning och slog i ena underbenet rejält. Mo från varvet kom rusande till undsättning och gjorde en första koll av läget. Förutom lite skrubbsår var problemet att det var omöjligt att stödja på benet, men inget verkade brutet. Pelle fick tre stillsamma dagar i båten. Turligt nog fanns Ellen och Martin från Acapella på plats och kunde erbjuda full måltidsservice och glatt sällskap. De fixade också kryckor. Våra vänner Kristina och Gunnar som turistade på Nya Zeeland tittade också förbi. Trevligt! Efter tre dagar kunde Pelle börja linka omkring och fundera på lite båtjobb och han är nu helt återställd.
Simon satte igång med bottenmålning och vaxning.
Riggare Paul kom och masten lyftes av för en ordentlig översyn och byte av förstagsvajer.
Inga större brister upptäcktes, men falltrissor och andra detaljer är nu bytta. Storfallstrissan var tämligen sliten i lagringen och en spricka kunde konstateras.
Dessutom fick vant, spridarfästen och annat ett ordentligt oxalsyrabad.
I slutet av vistelsen på Fiji blev Loupan lyft på ett lite felaktigt sätt, vilket gjorde att vår KeelPro i framkanten på kölen lossnade. KeelPro är en gummidämpare som ska minska skadorna vid grundstötning. Nu var det dags att få den på plats igen. Det kräver att man är mycket noga med underarbete och limning.
Sen var det dags för lite underhåll av drevet. Kopplingen lämnades in för översyn och ”uppruggning” av kopplingskonan. I samband med att packningarna (lip seals) i drevet skulle underhållsbytas upptäcktes att kugghjulen i nedre växeln var slitna och på väg att gå sönder. Det skulle kunna orsaka stor skada. Det betydde att hela drevet nu behövde monteras ur, vilket plötsligt blev en större operation.
Vi behövde också reservdelar från Japan med normalt 2-3 veckors leveranstid. I dessa Coronatider var vi oroliga att det skulle bli längre, så vi betalade för expressfrakt och grejorna var här på tre dagar. Reservdelar till Yanmar är generellt väldigt mycket dyrare i Nya Zeeland än i Europa, mellan tre och fem gånger dyrare. Vi försökte få leverans från Europa, men de kunde inte garantera några leveranstider i nuläget. Eftersom motorn behövde lyftas för drevoperationen passade vi också på att byta motorfästen.
Nu är i allafall drevet åter på plats och vi sjösattes bara några timmar innan varvet stängdes inför lockdownperioden.
Skönt att vara i vattnet! Vi har fortfarande ingen rigg. Den skulle sättas tillbaka när vi kom i vattnet. Eftersom vi blev kvar på land länge på grund av drevhistorien, så får vi vänta tills verksamheterna återuppstår efter perioden med lockdown. Loupan får agera motorbåt de kommande veckorna.
Ulla hade flygbiljett ner tre veckor senare än Pelle, men efter drygt två veckor började det kännas i luften att Nya Zeeland skulle komma att stänga sin gräns. Efter ett snabbt rådslag bestämde vi att Ulla skulle flyga ner redan dagen efter. Det var tur det, för natten efter Ullas ankomst infördes två veckors karantän för alla ankommande och fyra dagar senare var gränsen stängd. Våra vänner på Acapella avbröt hastigt sin korta vistelse i Nederländerna och kom dagen innan gränsen stängdes. De sitter nu i två veckors ”self isolation” i sin båt. För att kunna hålla isoleringen har marinan varit snäll och gett dem egen toalett.
Många varv/marinor har vägrat ta emot ”self isolators”, men Riverside Drive Marina lever upp till sitt valspråk ”the friendliest marina” och skickade också ut brev till oss andra här och uppmanade oss att vara vänliga och hjälpa dem i isolering. Vi har bistått med att handla mat och glada tillrop.
Det är många långseglare som i dessa Coronatider fastnat här och där runt vår jord. Vi är glada att vara just här i Nya Zeeland i en säker hamn och med många vänner. Vi hade lite (men inte särskilt mycket) funderingar kring vad som skulle hända när våra visum går ut i slutet av maj. Något vi delar med alla långseglare på plats som också räknat med att segla iväg i maj. Segling till öarna som vi planerat är inte att tänka på just nu eftersom alla gränser är stängda. Flygtrafiken har sinat och största problemet är att man inte längre tillåter transit på de ställen som flygrutterna hem brukar passera. Det här löste sig lätt när myndigheterna häromdagen meddelade att vi alla automatiskt får våra visum förlängda till slutet av september och om det behövs kommer ytterligare förlängning ges. Så här trevligt skrev de i mail som skickades ut:
”We are sympathetic to individuals who are currently in New Zealand and unable to return to their home country at this time.
If your temporary visa expires between 2 April and 9 July 2020, it will automatically be extended to late September 2020. We will confirm this by email in early April.”
Misstänker att det här ger en indikation på att den situation som världen befinnar sig i kommer att bli långvarig.
Säsongens planer är nu slängda i papperskorgen och vi får anpassa oss. Flexibilitet, tålamod och humor är extra bra att ha ombord just nu. Och så en självlärd motormekaniker förstås.
Vi pysslar med båten, promenerar, småpratar med grannarna på avstånd och njuter av vädret som just nu är likt svensk sommar. Vi stannar på Nya Zeeland tills allt lugnat sig.
Var rädda om er själva och varandra, håll avstånden och tvätta händerna. Det gör vi.
Allt väl ombord!
S/Y Loupan 