Tro det eller ej, men det är budskapet här i Nya Zeeland efter fyra och en halv veckas lockdown. Här i Nya Zeeland har knappt 1500 fall konstaterats och för närvarande 20 dödsfall. Senaste 10 dagarna har antal nya fall varje dag varit ensiffrigt, de senaste dagarna bara två fall per dag. Mycket arbete med isolering, testning och smittspårning och nu på slutet mycket generell testning för att komma till slutsatsen att det inte finns någon samhällspridning för närvarande. Vill ni veta mer om Nya Zeelands arbete mot viruset så finns en artikel i Dagens Nyheter här.
Från och med igår (28 april) har vissa restriktioner släppts. Företag som kan hålla avstånd får börja arbeta igen, men så många som möjligt ska jobba hemma. Vissa skolor återstartar också. Affärer får öppna e-handel om de kan ordna kontaktlös betalning och leverans, men inga fysiska affärer får vara öppna, förutom mataffärer och apotek.
En annan nyhet är att restauranger får tillhandahålla take away om allt kan ske kontaktlöst.
För oss innebär det två höjdpunkter den här veckan. Premiär för hämtmat igår kväll för att fira Ellens och Pelles födelsedagar
Dessutom påmastning idag. Hurra!
Vi får fortfarande inte flytta båten från marinan, men om två veckor planeras för ytterligare borttagning av restriktioner om inte det blir en negativ utveckling nu. Då blir det liknande restriktioner som i Sverige och vi tror att det blir möjligt att segla i Nya Zeeland.
Hur har vi då haft det och vad har vi gjort under månaden i lockdown? Underligt nog har tiden bara flutit på och det har inte alls varit så trist som man skulle kunna föreställa sig, men lite enahanda kan det kännas ibland. Vi har förstås jobbat med lite båtprojekt, men i långsam takt. Det är faktiskt svårt att få till något ordentligt driv när man har ”evigheter” med tid. Ulla har putsat rostfritt, putsat och vaxat. Skrovsidorna hann Simon klart, men Ulla har tagit en bit varje dag av det som återstod. Pelle har bland annat tätat skotskenorna som läckte lite, fixat galvanisk isolering av autopilotens drivenhet, tätat ett fönster i skrovsidan och bytt kablar i masten. Eftersom vi inte haft någon brådska har vi passat på att göra en del icke akuta förbättringar, till exempel bättre placering av antennen för satellittelefonen, snyggare installation av satellittelefonen och robustare fastsättning av motorns avgasslang.
Vi har faktiskt inte känt oss särskilt instängda. Dels för att vi kunnat röra oss fritt på varvet och på avstånd umgås med båtgrannarna och dels för att det varit ok att gå lokala promenader och det har vi gjort i stort sett varje dag. Här en härlig söndagspromenad upp till Parihaka summit.
Man får ju göra det så trevligt det går och Pelle, Martin, Lisa och Barry har spelat tillsammans varannan dag. Med avstånd så klart och utan publik.
Det har också varit härligt att umgås med alltid lika positiva Ellen och Martin på Acapella. På lagom avstånd förstås. De har varit väldigt tåliga och bott i båten på land under sex veckor, först i ”self isolation” under två veckor och sen under lockdown, eftersom varvet inte kunnat lyfta i dem i vattnet då. En sundowner eller promenad nu och då har stått på schemat.
Ofantligt med tid (från framförallt Ulla) har också ägnats åt att följa nyhetsrapporteringen från Nya Zeeland och Sverige. Till frukost följer vi alltid de dagliga presskonferenserna hemifrån. När Ulla djupdyker i nyhetsflödet på nätet spelar Pelle gitarr och förutom en mängd nya ackord och sånger har han till och med dragit på sig ”gitarrhandled” (typ musarm)
Så många olika öden för alla seglarevänner som hamnat i olika oväntade situationer. Här i marinan har vi ett ungt franskt par som arbetar med renovering av sin båt, men skulle göra ett avbrott i april för att åka hem till Frankrike för sitt planerade bröllop, men av det blev intet. De har hållit modet uppe väl, men på själva den planerade bröllopsdagen fick vi se några tårar.
Våra italienska vänner Raffaela och Giovanni kom med sin båt Obiwan till Australien i höstas och åkte i februari med flyg till Nya Zeeland för att turista. De lyckades boka tillbakaresa på det sista planet till Australien innan deras gräns skulle stängas. Tyvärr var planet överbokat och de blev kvar här i Nya Zeeland. Nu vet de inte när de kan komma tillbaka till sin båt, eftersom gränserna förväntas vara stängda mycket länge. En hel del båtar som började sin resa från Thailand över Indiska Oceanen har fastnat på Maldiverna, många båtar sitter fast i Franska Polynesien. Listan med märkliga situationer för långseglare kan göras mycket lång.
Vi räknar inte med att det blir något av den planerade seglingen till Vanuatu, Nya Kaledonien och Australien i år. Vi får snällt stanna här, vilket väl inte är det sämsta med tanke på Coronasituationen. Säkrare ställe, just nu, får man leta efter. Enda nackdelen är att det så småningom blir vinter här, men vi har bra värmare och när affärerna öppnar får vi skaffa mer varma kläder. Hittills har vi haft ett helt fantastiskt höstväder, som allra mest liknar svenskt sommarväder. Vår arbetshypotes just nu är att försöka ta oss hem i september om flygsituationen medger.
Med den strategi Nya Zeeland har, att eliminera varje uppdykande av viruset, så kommer sannolikt gränsen vara stängd mycket länge. Premiärminister Jacinda Ardern meddelade idag att elimineringstrategin kommer att pågå tills vaccin finns framme. Vi tror att detsamma kommer att gälla de flesta av ö-nationerna runt omkring. De har glädjande nog varit väldigt förskonade så här långt. Det här gör antagligen att internationell flygtrafik kommer att vara väldigt begränsad (och dyr!), men också att vi sannolikt vid hemresan inte kommer att ha en aning om när vi får komma tillbaka till Loupan och kan återuppta vår seglingsresa. Den som lever får se helt enkelt, men lite sorgligt känns det förstås.
Trots dessa märkliga tider är allt väl ombord och vi ser fram mot lite segling och kanske landresande här på Nya Zeeland.
S/Y Loupan 
Fantastiskt roligt att höra av er. Har funderat på hur ni har och haft det. Fina glada bilder på både dig Ulla och födelsedagsbarnet.
Lev väl.
Tack för era härliga berättelser och bilder, är så glad över att ni har det ok trots rådande situation.
Fortsätt vara rädda om er.
Hälsningar från Vaxholm
Karin och Kjell
Underbart att höra ifrån er och se att ni har det bra. Vi saknar er och hoppas att ni får en fin tid tills vi hörs igen. Stora kramar från ett typiskt aprilväder Stockholm. Robin och Marie
Hoppas ni har det bra hemmavid också, trots vår turbulenta tid 🤗
Var rädda om er ni också 🤗
Stora kramar till er också. Var rädda om er 🤗