Vi stannade kvar i Whangaroa Harbour några dagar efter busvädret som avslutade vårt förra blogginlägg och njöt bland annat av en liten stillsam jolleutflykt upp i en av vikarna. Det var lugnet efter stormen, som hade tagit en av våra solpaneler och hållit oss vakna nästan en hel natt då vi hade vindbyar upp mot 50 knop.
Vi behövde också fylla på med lite mer mat, men ingen butik finns längre i Whangaroa. Vi tänkte att det kanske går att lifta till Kaeo, som ligger sju kilometer bort. Det visade sig vara lätt som en plätt, då bil nummer två som passerade skulle åt det hållet och tog oss med. Inte nog med det, de väntade på oss medan vi handlade och skjutsade oss sen tillbaka till Whangaroa. Supergulligt!
När sjön lugnat sig efter ett par dagar fortsatte vi norrut till byn Mangonui tillsammans med Wendy och John på Midnight Sun och Karin och Peter på Moondust. Vi firade vår ankomst med härlig lunch på Fish Shop
Det blev några fina dagar i vackert väder med besök på det fina valfångstmuseet och vandring med intressanta inslag.
I viken fanns otroligt rikligt med fisk och på piren stod alltid många fiskare. Karin och Peter var också flitiga fiskare och var ute i jollen en stund vid skymningen och fiskade. På en halvtimme fick de ofta ihop en halv back med fisk, som de också flera gånger delade med sig av till oss.
Nu hade inga nya fall av Coronasmitta hittats i Nya Zeeland på flera veckor och landet gick till nivå 1, vilket innebär att alla restriktioner förutom den stängda gränsen togs bort. Då var det också dags för oss att, efter nästan en månad ute, röra oss ”hemåt” mot Whangarei, eftersom Pelle skulle spela i RDM band i samband med de festligheter som höll på att ordnas för att fira nivå 1 och vintersolståndet. På vägen till Whangarei gjorde vi ett stopp vid fantastiskt fina Cavalli Islands och vid Mimiwhangata, där vi gjorde fina vandringar. Några bilder från vandringarna kommer här. Vi tröttnar aldrig på den vackra naturen.
Det är inte ofta det blir frukost i sittbrunnen, men på morgonen vid Cavalli islands var det plötsligt varmt, vindstilla och soligt och då gällde det att passa på.
Tillbaka i Whangarei blev det några intensiva träningsdagar med RDM band, som även utökades med ”friends” från marinan Town Basin. Helgen inleddes sen med att alla gästbåtar i Whangarei ordnade stor flaggning och med ”kickoff” på Riverside Drive marina med musik av RDM band & friends, medhavda tilltugg från alla cruisers och drycker som Riverside Drive Marina generöst bjöd på.
Det blev en hellyckad kväll med närmare 100 personer på plats.
På lördagen var det dags för oss seglare från sexton olika länder att tacka Whangarei för deras vänlighet och generositet i samband med lockdown. Vi samlades på Canopy bridge, där det blev musikunderhållning, kanonsaluter, tacktal till borgmästaren och tal och välsignelse av oss från en Maori åldersman. Till borgmästaren överlämnade vi också ett ovanligt stort ”tackkort” i form av en väggbonad från oss seglare. Den charmiga borgmästaren i sin röda ämbetsmannacape tog sig också en svängom till tonerna från RDM band & friends. Här några bilder från den av värme fyllda ceremonin.
Det blev till och med en artikel i den lokala tidningen
Hemma i Sverige var det midsommarhelg, men här var det vintersolstånd. Vintersolståndet, eller Matariki som det heter här, är Maoris motsvarighet till nyår. Det känns ju ganska naturligt att året börjar när ljuset återkommer.
Sen ett par veckor har Fiji öppnat för besökande båtar och några har seglat upp. Problemet är bara att man som internationell seglare inte kan vara säker på att få komma tillbaka till Nya Zeeland eller till Australien inför cyklonsäsongen i november. Därför ligger de allra flesta båtarna kvar här och de som seglat upp till Fiji är i stort sett alla från Nya Zeeland eller Australien. Eftersom vi landat i att vi stannar här i Nya Zeeland tillsvidare (länge), så bestämde vi oss en morgon att det nog vore trevligt att ha en bil. Både praktiskt i vardagen, men också större frihet att göra olika utflykter på land. Sagt och gjort! Nästa morgon hade vi köpt en bil med lite rådgivning av Mo på varvet.
Den är vi glada för och den tog oss genast ut till Bream Head och vandring till Smugglers Cove.
När vi kom tillbaka till bilen startade precis Urquarts Bays vinterbadning. Kändes säkert lite kylslaget, då det blåste rätt ordentligt, men vattentemperaturen var i alla fall 17 grader.
Vi är ju många nationaliteter här och den 4 juli var det dags för nytt stort kalas på Riverside Drive Marina, då både Canadas nationaldag (1/7), USAs nationaldag (4/7) och Frankrikes nationaldag (14/7) skulle firas med stort knytkalas och spelning med RDM band. Lite julfirande blev det också eftersom vi från norra halvklotet tycker det känns mer naturligt med jul på vintern. Karl som är varvschef konstaterade på Facebook ”Canada Day, Independence Day, Bastille Day, mid winter Christmas…… any excuse for party for these cool yachties”.
Den här gången var det också något så exotiskt som magdans som förevisades av ett gäng seglardamer som hunnit med tre lektioner av sin kurs. Modigt och kul!
Men det är inte bara fest utan också vardagsliv i Whangarei med yoga, vattengympa och simning i badhuset, gitarrspel, matlagning, tvätt och städning. Yogan leds av Giovanni från den italienska båten Obiwan, som fortfarande inte kunnat resa tillbaka till sin båt i Australien.
Vi promenerar ofta den runda som kallas ”the loop”, en fin promenad längs floden på ungefär en timme. Nästan varje förmiddag möter vi en trevlig man med sin hund på pakethållaren.
Nu är det vinter och juli lär vara den kallaste månaden här. Det är inte speciellt kallt, utan mer som september hemma. Solen värmer ordentligt, men det är väldigt blandat väder med fyra fem dagar vackert väder och sen en lika lång period med busväder. Och här kan det verkligen blåsa och regna! Det är inte ovanligt att det regnar 100 mm i samband med att något av de djupa lågtrycken från Tasmanska sjön kommer in. För ett par veckor sedan så drabbades ett av varven i Whangarei av något så ovanligt som en tornado. Den gick i ett smalt stråk, men orsakade stor förödelse bland båtarna på land.
Att lokalbefolkningen tycker det kallt är inte så konstigt, då större delen av husen, åtminstone utanför storstäderna, saknar uppvärmning. I många butiker och restauranger går personalen med mössa, tjocka jackor och vinterkängor. Rent chockerande för en svensk. Inte undra på att varuhusen är fyllda med elelement, värmefläktar, fleecelakan, elektriska filtar och mystiska tjocka dräkter i alla storlekar. El är dyrt här och pensionärer och andra med låga inkomster får ”värmebidrag” under vintern. Westpac bank har annonser för lån till uppvärmningsystem med texten ”Varför är det kallare i mitt hus än i mitt kylskåp?” Det här är herrstorleken av den varma och mysiga overallen som krävs för en tv-kväll.
För en vecka sen utlovades en stabilare väderperiod och då lämnade vi Whangarei igen.
Vi fick ett par fina seglingsdagar söderut
Sen blev det en fin vandringsdag på Rangitoto Island
Nu ligger vi i Westhaven marina i Auckland för lite storstadsliv under ett par veckor. Från marinan har man de här fina vyerna av Auckland by night.
Förberedelser pågår för fullt inför Americas Cup som avgörs här i början av nästa år. Under tre månader kommer här vara mängder med aktiviteter och de söker många volontärer. Vi undersöker möjligheterna att vara två av dessa.
Allt väl ombord!
S/Y Loupan 