I början av januari förtöjde vi i Gulf Harbour Marina för ett par månaders landliv. Det var dags för vårt ”house sitting”-uppdrag och vi flyttade in i Patricia och Davids hus en kort promenad från marinan. Medan Ulla bekantade sig med hus och trädgård åkte Pelle upp till Whangarei och hämtade vår bil. Vi trivs bra här och efter nästan tre veckor tycker vi fortfarande det känns lyxigt att ha så stora ytor. Vi har härlig havsutsikt från balkongen, så omställningen till landlivet känns inte alltför svår.
Några dagar efter att vi flyttat in så blev det dags att börja vårt spännande uppdrag som volontärer för Prada Cup och Americas Cup. Prada Cup genomförs under januari-februari och den båt som vinner Prada Cup kommer att möta Team New Zealand i Americas Cup under första halvan av mars. De som tävlar i Prada Cup är Ineos Team UK, Luna Rossa Prada Pirelli och American Magic. Båtarna ser hyfsat märkliga ut när de inte är i vattnet.
Varje gång de ska ut och träna så kommer de ut ur sina ”båthus”, mastas på och lyfts i vattnet. Efter avslutat träningspass tillbaka in igen. Tyvärr skedde en mycket dramatisk kappsejsning av American Magic under förra tävlingshelgen. De lyckades rädda båten från att sjunka, men det blev mycket stora skador. Förhoppningsvis är de tillbaka inför semifinaltävlingarna i Prada Cup.
Som volontärer är vi lite av diversearbetare. Bland annat räknar vi publik, svarar på frågor, visar vägen till olika attraktioner, assisterar i Broadcast Center, jobbar som seglingscoacher och IT-controllers i simulatorn för Americas Cup-båtarna, håller ordning på större folksamlingar och tar publikbilder mot den populäraste fotobakgrunden. Fast här är det volontärerna själva som blivit fotograferade.
Prada, som är huvudsponsor för hela evenemanget, har varit väldigt generösa mot oss volontärer och vi har fått shorts, piketröjor, sweatshirt, jacka och solglasögon till ett värda av 10 000 kronor vardera. Solglasögonen delades ut som en present som inte kunde bytas och inte fick öppnas förrän vi var hemma. Pelles solglasögon är av pilottyp och Ullas av den mer glamorösa typen. Så nu väntar Ulla på sommarens partyinbjudningar så att glasögonen kommer till flitig användning.
Dessutom ger Auckland Transport oss fria månadskort på kollektivtrafiken under tiden vi jobbar. Apropå kollektivtrafiken, så är munskydd obligatoriskt. Kan upplevas lite onödigt, då det inte varit några Covidfall på flera månader, men vi är ju gäster i landet och gör det vi ska. Fast just idag har faktiskt ett misstänkt fall av samhällspridning rapporterats.
Efter mitten av mars vet vi faktiskt inte riktigt hur vi ska göra. Vi är helt övertygade om att 2021 inte kommer vara ett år då vi kan fortsätta vår segling runt jorden. Australien har redan meddelat att deras gräns inte kommer att öppna under året och Nya Zeeland lär inte göra det heller, liksom de flesta önationer. Många av de strandade långseglarna här ställer sitt hopp till att Nya Zeeland låter alla stanna ytterligare ett år. Låter inte helt orealistiskt, men vi börjar längta efter vår familj och tänker oss nog att komma hem i vår/sommar. Men ska vi komma hem med eller utan Loupan??
Ena alternativet är att lämna Loupan på vår ”hemmabas” Riverside Drive Marina och åka hem i april, stanna hemma cirka ett år och hoppas att Nya Zeeland och andra länder släpper in oss under början av 2022. Känns inte helt orealistiskt med tanke på vaccinutrullningen i världen, men det skaver att osäkerheten vad som händer är så stor, så det kan mycket väl dröja mer än ett år innan vi får komma tillbaka till vårt båthem och kan fortsätta.
Vi undersöker också möjligheten att helt enkelt skeppa båten tillbaka till Europa i vår. Det har en rejäl prislapp förstås. Vi kan bli avlastade i Genua, Palma de Mallorca eller Southampton. Många osäkerheter i det här alternativet också med frågor om stängda gränser med mera.
Medan vi funderar vidare så vore det kul att höra vad ni tycker vi ska göra eller vad ni skulle gjort.
Oavsett vad det blir för resultat av funderandet så njuter vi av det liv vi har här.
Allt väl hos oss på land!
S/Y Loupan 