Vi får än en gång tacka Håkan, som påminner oss om att det kanske är dags för ett nytt blogginlägg och att det faktiskt har gått en månad sen sist. Tiden rusar ju iväg.
Vi har fortsatt vårt landliv med volontärsjobb blandat med en och annan utflykt i närområdet. Vi har bland annat besökt vingården Sculptureum med sin enormt stora och fina skulptur- och konstsamling. Konsten finns delvis i ett vackert parkområde och delvis inne i ett galleri. Ovanligt kul och intressant konst från hela världen.
Volontärsjobbet är inbokat och planerat 3-4 dagar i veckan. Nu blev det ett lite längre avbrott eftersom Aucklandområdet hamnade i ”lockdown” nivå 3 efter att man hittat tre Covidfall. När man konstaterat att det nog rörde sig om ett litet begränsat och kontrollerat kluster så fick vi nivå 2 efter några dagar. Under nivå 3 och 2 fick inte Race village, där vi volontärer jobbar, vara öppet. Det gjorde att vi fick sammanlagt två veckor ledigt.
För er som inte följer seglingstävlingen Americas Cup så kommer här lite bakgrund till tävlingarna. Americas Cup genomförs vart fjärde år. Det anses mycket prestigefyllt att vinna Americas Cup. Senast vann Team NZ och därför hålls tävlingen här. Den båt som först utmanar vinnaren av föregående Americas Cup kallas Challenger of Record och för den här tävlingen är det italienska båten Luna Rossa. Challenger of Record tillsammans med den tidigare vinnarbåten utformar tävlings- och designregler för de båtar ska delta. I år är det en helt ny båttyp, ”foilande” (flygande) enskrovsbåtar, som har visat sig komma upp i mycket höga farter, typ 40-50 knop. Challenger of Record har också också ansvar för att ordna utslagstävlingen mellan alla de båtar som vill utmana Team NZ. Det är det som i år kallas Prada Cup, eftersom Luna Rossas huvudsponsor är modekoncernen Prada. Det är också de som försett oss volontärer med kläder och annat.
Vi har tittat på ett antal tävlingar vid storbildskärmen i Race Village. Här tillsammans med våra italienska seglarvänner Alessandra och Max
Sista tävlingarna i Prada Cup avgjordes när vi var i nivå 2. Eftersom vi inte skulle jobba som volontärer passade vi på att ta Loupan ut till det som blev de två sista racen. De var den båt som först kom till sju vinster, som gick segrande ur Prada Cup och vinnare blev italienska båten Luna Rossa. 7-1 blev slutresultatet. Man ser utan tvekan detaljer, i till exempel starten, bättre på TV så vi hade lite ”dubbelseende” med TV bild och kommentatorer parallellt med att vi tittade i verkligheten. Blev lite lustigt ibland eftersom det är cirka en minuts fördröjning mellan det som visas på TV och verkligheten.
Kul att ha varit på plats. Ullas brorson Jonas uppmärksammade oss på att Loupan kunde ses i sändningen från race 7 och Ulf Nyman skickade en länk där man tydligt kunde se Loupan med svensk flagga och Ulla stående i aktern. Kolla här! Tack för det Jonas och Ulf!
Någon dag efter var det officiell utdelning av pokalen Prada Cup och förstås var vi där. Champagnen flödade, men vi fick ingen. Däremot en av korkarna. Luna Rossa blir nu den båt som möter Team NZ i Americas Cup, som startar den 6 mars. Det blir spännande att se hur de står sig.
Igår var vi tillsammans med andra volontärer på fotografering efter önskemål från arrangörerna av Prada Cup. Idag publicerades det här trevliga inlägget på Americas Cups hemsida. Bakgrunden måste ha tänts upp efter att vi alla äntrat scenen för vi blev överraskade när vi såg bilden. Imorgon är vi alla också bjudna på Tack-fest.
Stackars Loupan har blivit såååå långsam. Vi upptäckte redan före vårt landliv att botten hade fått ganska mycket snäckbeväxning. Därför gjorde vi en insats vid Waiheke island för att göra ren botten. Ulla skrapade beväxningen som kunde nås simmande och Pelle tog dykutrustningen och skrapade längre ner.
När vi var ute på helgseglingen i samband med att vi tittade på racen gick det otroligt långsamt igen och vi kunde konstatera rikligt med ny beväxning, fast en annan sort denna gång. Vi får nog lyfta och göra rent henne helt enkelt. Vi har faktiskt aldrig haft några större problem med beväxning tidigare under vår långsegling och botten hade bara lite slem när vi lyfte inför sommarseglingen. Vi är lite förvånade.
Vi har funderat en del på framtiden också. Tack till er som har gett oss olika inspel via mail och andra kanaler. Efter allt funderande och diskuterande med varandra så går våra tankar ungefär så här: Vi längtar efter familj och vänner hemma så det är ingen tvekan om att vi åker hem. Men vi vet också sen tidigare att vi kommer att längta tillbaka till långseglarlivet efter en tid. Vi vill ju fortsätta att upptäcka världen med båt! Trots all osäkerhet så väljer vi att tro att fortsatt segling ska bli möjlig under andra kvartalet 2022. Den största osäkerheten är nog Nya Zeelands stängda gräns, men vi väljer att tro att när kiwis blivit minst 70% vaccinerade under hösten och vi själva är vaccinerade, så kommer de att sänka landgången till det som här kallas ”Fortress New Zealand” och låta oss hämta Loupan för fortsatt segling 2022.
Ibland kan vi tänka att det mest förutsägbara vore att stanna här till seglingsäsongen 2022, vilket är vad de flesta seglare siktar på. Regeringen har öppnat för ytterligare förlängningar av Visa och lovat vaccinering till alla med fötterna på Nya Zeelands jord under hösten. Turistindustrin har tryckt på för att regeringen ska låta de turister som är här stanna. Vi är knappt 10 000 kvarblivna just nu. Men vi vill verkligen pussa och krama familjen eller åtminstone ses på två meters avstånd. Häromdagen fick vi besked om att vi fått båtplats i Vaxholm för Loupan Express (vår motorbåt). Ännu ett skäl att längta hem.
Det är fortfarande sommar med cirka 25 grader dagtid och ljumma nätter. Men vi anar att hösten är sakta på väg, då morgnar och kvällar blir allt mörkare. Vi gläds åt att ni på norra halvklotet får det allt ljusare samtidigt. Vi har ungefär tre veckor kvar av vårt landliv, sen styr vi norrut till Whangarei för att göra Loupan klar för sitt liv på land. Vi har redan börjat lite sakta under vårt ”volontärslov”.
Allt väl på land och ombord!
S/Y Loupan 