Americas Cup remains New Zealands Cup! Och vi är på väg hem

För att peppa oss lite extra inför starten av Americas Cup och tacka för insatserna under Prada Cup blev det fest för oss volontärer. Team New Zealands ledare Grant Dalton talade och där gavs också tillfälle att på nära håll beundra pokalen eller ”The Old Mug”, som den kallas här.

Grant Dalton, The Old Mug och den heltidsvakt som bevakar den.
Besättningarna från Coastal Drifter, Harlequin, Moondust och Loupan. Och The Old Mug förstås

När det till sist var dags för Americas Cup att starta den 6 mars så var Auckland i ännu en lockdown efter att tre (3) nya fall av Covid upptäckts efter att två familjer inte följt regelboken under föregående lockdown ett par veckor tidigare. Starten fick skjutas upp till den 10 mars och de första racen fick avgöras utan publik och med Race Village stängt. Luna Rossa gjorde bra i från sig och efter sex race var ställningen 3-3 och spänningen i Nya Zeeland steg. Race Village fick öppna igen och volontärer och publik strömmade till. Vid de kommande tävlingarna var det mer än 50 000 personer på plats varje dag. Vilken stämning det blev och sista tävlingsdagen blev helt oförglömligt galen. Redan från morgonen vibrerade luften av förväntan inför eftermiddagens tävlingar, som kunde bli avgörande.

Sista dagen på jobbet

Många hade också röda strumpor, vilket är ett tecken på stöd för Team New Zealand. En ide’ som har sitt ursprung i att man en gång i tiden behövde samla in pengar för att stödja Nya Zeelands satsning på Americas Cup. Peter Blake och hans röda strumpor blev inspiration till att röda strumpor såldes och intäkterna gick till satsningen. Det var också i samband med det som kiwis blev så engagerade i tävlingarna och har fortsatt vara det. Team New Zealand tog hem Americas Cup den gången.

Ruths röda strumpor
Okänds röda strumpor

Dags för sista racet och det var verkligen fullpackat med folk. Som förlängd arm för Security fick Ulla en suverän plats med full koll på folkhav och storbildskärm.

Nya Zeeland säkrade att pokalen blev kvar och en osannolik glädjeyra bröt ut. Jublet visste inga gränser när teamen och båtarna kom tillbaka in till Race Village. Vi volontärer dirigerades nu för att säkra en fri passage för Team New Zealand och deras familjer genom folkhavet fram till scenen där det skulle bli prisutdelning.

Gula gången
Rorsman Pete Burling
Grant Dalton igen
Svenska Ulrika, gift med Team New Zealands coach Hamish Wilcox

Team Luna Rossa tackades först på scenen och vi tycker de gjort en enastående proffsig insats. Dessutom var de utan tvekan vinnare på de dagliga presskonferenserna efter racen, då de var både professionella och hade en humoristisk glimt i ögat.

Det hade varit kul om de vunnit, men Nya Zeelands båt var snabbare till sist

Sen äntrade Emirates Team New Zealand scenen och ett öronbedövande jubel bröt ut när konferenciern utropade att ”Americas Cup remains New Zealands Cup”, pokalen lyftes och champagnen flödade. Och jadå, Jacinda Ardern var nedanför scenen som ”privatperson” också.

Pete Burling dricker ur The Old Mug och verkar ha tvättat håret i samma dryck

Det var onsdag, men festen för tusentals kiwis fortsatte till långt in på natten. Barerna var proppfulla och inte en strupe var torr. Vi misstänker att torsdagen bjöd på en del ”hangovers”.

Americas Cup remains New Zealands Cup
Nu är allt ”foilande” här

Vi var rätt trötta efter en lång onsdag, men på torsdagen var det dags att flytta ner till Loupan och lämna vårt hus. På fredag eftermiddag kastade vi loss från Gulf Harbour Marina och seglade upp till Kawau island för att träffa Patricia och David, vars hus vi bott i, och seglarvännerna från Whangarei på Miss Moneypenny. Vi fick ett par trevliga dagar med middag på yachtklubben, promenader och allmänt sällskapsliv.

Besättningarna från Miss Moneypenny, Chameleon och Loupan på Kawau Boating Club
Patricia och David som modigt upplät sitt nyrenoverade hus till oss under 2,5 månad

En dag ägnades åt bottenrenöring av Loupan, som den här gången inte var full av snäckor utan av en trädgård med någon sorts rödaktiga små ”buskar”. Inte kul!

På måndagen seglade vi upp till Urquarts Bay. Där sammanstrålade vi med Pete på Moondust och vi fick en härlig kväll, då vi firade att han just fyllt 70 år. Nästa dag vandrade vi med Pete på Bream Head innan vi gick upp med tidvattnet till Riverside Drive Marina på eftermiddagen. Seglingen är avslutad för den här gången och biljetter för hemresan är bokade till den 24 april. Nu är jobbet att förbereda Loupan för en obestämd tid på land i full gång, blandat med diverse trevligheter förstås.

Ulla förbereder också för en vår och sommar med trädgård. Jord, pallkragar, fröer och plantor är beställda via snälla grannar och barn. Pelle kollar in en ny gitarr tills vi kommer hem.

Allt väl ombord!

1 tanke på “Americas Cup remains New Zealands Cup! Och vi är på väg hem

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s