Den 25 april förra året landade vi hemma i Sverige för att på obestämd tid ha en paus från vår långsegling. Det var härligt, men lite omtumlande att vara hemma igen efter så lång tid. De första mötena med familjen fick ske på behörigt avstånd utomhus, eftersom rekommendationen var att isolera sig en vecka efter hemkomst och förstås testa sig. Men efter en vecka blev det kramkalas och en första vaccindos.
Det var en perfekt tid att komma hem och vi fick en härlig svensk sommar med både odling, ö-liv, familjeliv och till vår stora glädje även seglingsliv.
Det var våra irländska vänner Adrian och Maeve som olika perioder generöst upplät sina två Arconabåtar till oss.
Först fick vi göra en ”shake down cruise” med deras nya Arcona 380 i Stockholms skärgård innan den skulle skeppas till Irland. Här har deras två båtar, Arcona 430 Oisin Ban och Arcona 380 Cailin Ban träff ute vid Finnhamn.
Vi avslutade lånet av Cailin Ban med en spännande segling till Gröna Lund med våra två barnbarn, Wilmer och Sally
Sen fick vi låna Oisin Ban under sensommaren och seglade en månad söderut och till Gotland. Det var en nästan exotisk upplevelse med sex båtar i Visby gästhamn och en dag helt solo på Utklippan.
Förutom att vi förstås fått njuta av familj, vänner och allmänt landliv under året hemma, så har vi också haft förmånen att få vara inblandade som ledare för Oceanseglingsklubbens årliga Avseglargrupp. Jättehärligt att få ta del av avseglarnas entusiasm och förväntningar och roligt att kunna bidra lite till klubben som gett oss så mycket genom åren.
Den 2 maj öppnade Nya Zeeland gränsen för oss och samma dag satte vi oss på flyget efter en, som vanligt, hektisk sista tid hemma och lite vemodiga avskedskramar med familjen. Det var inte bara vi som ville resa, utan flyget var fullt med munskyddsförsedda resenärer.
Den 4 maj kl 05 landade vi och efter sedvanliga kontroller var vi igenom pass, tull och bio-security. Gick mycket smidigt. Hemma hade vi fyllt i ett digitalt ankomstformulär där vaccinbevis och PCR-testresultat laddats upp och sen hade vi fått tillbaka en QR-kod att visa upp tillsammans med passet.
Strax före lunchtid klev vi in på varvet igen och möttes av stora kramar av varvspersonal och seglarvänner. Det kändes smått overkligt att stå och titta upp på Loupan igen. Vi undrade förstås i vilket skick hon skulle vare efter ett år. På utsidan lite smutsig förstås, men inte så farligt eftersom ängeln Mo hade tvättat av båten vid några tillfällen. Inne i båten såg det ut som när vi lämnade och allt var fräscht. Vi var förvånade och positivt överraskade! Kanske hade det idoga torkandet med vinäger när vi städade inför avfärd haft effekt? Så det var bara att börja flytta in. Bagaget hivades upp, Mo tog Ulla till affären för att handla lite, båten vädrades och värmen slogs på. Det är sen höst här och båten som varit stängd kändes kall och rå.
Nu har vi varit här knappt två veckor och tillbringat senaste veckan i Covidisolering.
När man kommer till Nya Zeeland får man antigentester för att testa sig på ankomstdagen och sen på dag 5. Och på morgonen dag 5 testade Ulla positivt för Covid med lätta förkylningssymptom. Pelle hade samma symptom, men testade negativt två gånger. Så det var bara att isolera oss båda i en veckas tid, enligt reglerna. Båten låg på land och det är förbjudet att använda marinans gemensamma utrymmen. Vi har fått hjälp med privat toalett och vänner har handlat mat till oss. Vi får jobba på båten och gå en promenad (med munskydd) varje dag. Vi har varit väldigt lindrigt sjuka och kände oss friska efter några dagar. Anna och Arthur på båten Vista var snälla och bjöd oss och besättningen på svenska båten Bliss på middag kvällen innan vi började få symptom och tyvärr smittade vi Anna och Arthur också.
Men det har hänt saker med Loupan under tiden. Botten är målad, skrovsidorna är polerade och propellern är behandlad med Propspeed. Motorn är återstartad, genomföringarna kontrollerade, rostfritt har putsats, plottern är installerad efter garantiservice hemma och diverse annat är fixat.
I morse sjösattes Loupan och vi frisläpptes också ur isoleringen. Skönt!
Vi har en hel del jobb kvar att göra innan vi kan lämna Nya Zeeland. Alla tekniska system ska gås igenom och till viss del återmonteras. Vi behöver en ny bimini och nya solceller. En ny livflotte kommer vi också köpa. Nya Zeeland har för närvarande rätt stora problem att få in leveranser från andra delar av världen, så vi är osäkra på vilka ledtider det kan bli för att få tag på bland annat solcellerna. Under tiden vi var hemma blev vårat litiumbatteri totalt urladdat, genom ett misstag av vår ”caretaker”. Vi har tillfälligt lyckats, till vår stora förvåning, få igång batteriet igen. Vi har dock ett nytt som väntar på installation.
Innan vi kastar loss för någon längre översegling vill vi gärna provsegla lite för att se att allt verkar fungera. Inte minst är vi nog själva lite ringrostiga.
Det är många långseglare som till sist lämnar Nya Zeeland efter att ha tillbringat flera år här. Det har varit ett extremt gynnsamt och långt väderfönster nu och på Marinetraffic har man kunnat se ett pärlband av båtar som seglat upp mot Fiji och Nya Kaledonien. Vi hoppas kunna segla mot Nya Kaledonien i början av juli för att sen segla vidare till Australien.
Allt väl ombord!
S/Y Loupan 