Vi är redo för nya äventyr

Tiden rusar och det är sju veckor sen vi anlände till Nya Zeeland och Loupan. Mellan regnskurar och regndagar har vi jobbat för att få Loupan klar för långsegling igen och nu känns det ganska klart.

Vi har ju halva jorden kvar att segla och det är tolv år sedan vi seglade till Shetlandsöarna, som var vår första längre segling över hav. När vi började gå igenom alla saker ombord insåg vi att det var dags att uppdatera en del av vår säkerhetsutrustning. En del hade förstås uppdaterats tidigare, men det var dags igen.

Tidigare hade vi en livflotte i väska, som hade sin plats i ett sittbrunnsfack. Den gamla flotten i väska kunde inte servas längre på grund av brist på reservdelar och vi började tvivla på att vi om några år skulle orka lyfta en livflotte i väska för att få den i vattnet. Nu har vi satsat på en flotte från Ocean Safety, som är monterad på pushpit och vi har även monterat hydrostatutlösare som komplement till den manuella.

Vår gamla grab bag har sett sorglig ut i några år, men nu har en ny fräsch kommit ombord och dessutom fått lite uppfräschat innehåll. Nödraketerna var utgångna sen några år, men nu har vi nya med datum långt fram i tiden. Nya flytvästar hade vi införskaffat redan hemma, men när vi skulle flytta över PLBerna från de gamla flytvästarna i båten upptäckte vi att batteritiden gått ut. Lite efterforskningar resulterade i att vi köpte nya. Prisskillnaden mot batteribyte/service var relativt liten och dessutom skulle det ta för lång tid för att få det gjort. De nya PLBerna från OceanSignal är väldigt små och smidiga och får lätt plats i flytvästen.

Som ni sett på några korta inlägg så har vi kört tester på diverse tekniska system och det har gått smidigt att få liv i det mesta. Vår värmare bestämde sig däremot plötsligt för att sluta fungera. Efter lite felsökning visade det sig vara en temperaturgivare som var trasig. Och en fungerande värmare vill man ju ha när det är vinter. Ingen givare gick att uppbringa på Nya Zeeland, men Anders Stenvinkel på Thermoprodukter var snabb att posta en ny givare till oss.

För två veckor sen var vi på en liten utflykt per motor för att testa autopiloten och watermakern. Båda fick godkänt. Vi stannade till i marinan Marsden Cove till kvällen och åt middag med Cecilia och Jocke på svenska segelbåten Bliss. Innan Bliss lämnade Whangarei några dagar tidigare hade de ordnat ett väldigt trevligt firande av Sveriges nationaldag, där besättningarna från alla Whangarei’s svenskbåtar var inbjudna, dvs vi samt Anna och Arthur på Vista.

Nationaldagsvärdarna på Bliss

Vår nya bimini är på plats och vi är jättenöjda med jobbet som Brendan på Canvas and Covers gjorde. Det var lite krångel innan vi lyckades få tag på solpanelerna som skulle monteras på biminin. De vi först beställde och fick positiva leveransbesked om, kunde plötsligt, några dagar innan leverans, inte levereras förrän det skulle vara alldeles för sent. Vi hittade några andra som var nästan lika bra och som kunde leverera på tid.

Brendas har levererat vår nya bikini

Vi började bli klara och det var dags att lämna Whangarei, Riverside Drive Marina och RDM-familjen. Men först måste vi besöka den nya häftiga Hundertwasser-byggnaden. Den hade varit på gång ända sen vi första gången kom till Whangarei 2017. Då pågick insamling av medel för att kunna förverkliga projektet och 2019 när vi kom ner så påbörjades precis byggnationen. Nu har museet öppnats för några månader sen. Ett fantastiskt häftigt hus, tycker vi.

Nytt landmärke i Whangarei

Här lite information om den österrikiska bildkonstnären och formgivaren Friedensreich Hundertwassers koppling till Nya Zeeland: Han kom seglande till Nya Zeeland på 70-talet och från 1975 och fram till sin död bodde Hundertwasser i Kawakawa, ett litet jordbrukssamhälle i norra Nya Zeeland. Han kom alltmer att betrakta Nya Zeeland som sitt officiella hem. 1979 utgav han en bok om Ao Tea Roa, som är maori och brukar översättas Det Långa Vita Molnets Land. Hans egen undertitel till boken var Insel der verlorenen Wünsche [”De förlorade önskningarnas ö”], dvs en plats där inget mer fanns att önska. 1986 blev han nyzeeländsk medborgare. Oavsett vart han reste i världen var hans klocka inställd på nyzeeländsk tid. Han avled på kryssningsfartyget RMS Queen Elisabeth 2 den 19 februari 2000 nära Nya Zeeland. I enlighet med en sista önskan jordfästes han den 3 mars 2000 på sin tomt i Kawakawa i vad han själv hade gett namnet De Lyckliga Dödas Trädgård, under ett tulpanträd utan kista och naken, insvept i den koruflagga som han själv hade formgivit i början av 1980-talet. Koruflaggan ses som Nya Zeelands andra flagga.

Korsflagga

Vi hade en jättetrevlig tack- och avskedsmiddag på restaurang Quay med Karl och Mo från RDM och deras respektive, Larissa och Tina.

Tina, Mo, Pelle, Ulla, Larissa och Karl

Många kramar blev det till sist när vi lossade tamparna i söndags. Besättningen på Moneypenny hade till och med tagit bilen ut på Onerahi udde där de tutade med mistluren och vinkade. Mo avfyrade traditionsenligt vattenballonger från sin båt.

Tack för allt RDM!
Delar av RDM familj
Men nu är det ändå sista gången bron öppnas för oss

Vi gick ner till Marsden Cove, där många båtar låg och väntade på ett bra väderfönster för att gå till Fiji eller Nya Kaledonien. Det har varit en lååång period med väldigt ostadigt väder och prognoser som ändrats från dag till dag och där prognosmodellerna för vädret ofta varit oense om hur vädret skulle utvecklas. Många båtar hade väntat sen mitten av maj. I onsdags och torsdags lämnade många båtar Nya Zeeland med ett väderfönster som såg hyfsat ut, men med ett ganska instabilt prognosläge. Vi ville helst provsegla åtminstone några timmar innan vi gav oss ut på en längre överfart och lyckades motstå suget, som trots allt uppstår, när många gör sig klara att lämna. Det blev provsegling i torsdags i lite regn och rusk. Cecilia och Jocke tog det här ”sportiga” kortet när de hjälpte oss att kasta loss. Våra italienska seglarvänner tyckte att vi såg ut som månfarare.

Testseglarna

Medan vi provseglade, så klarerade Bliss ut från Nya Zeeland och vi kunde se dem på avstånd när de hissade segel och startade sin segling mot Fiji. Vi håller tummarna för att de får en bra segling.

Fair Winds till Cecilia och Jocke

Igår kom Elisabet och Karl-Axel ner till sin båt Spray, som väntat på dem i 2,5 år. Idag tog vi hyrbil upp till Whangarei för att hälsa dem välkomna. Efter lite skjutsning för att handla mat och telefonabonnemang fick vi njuta av härlig sillunch i Sprays sittbrunn. Det blev en väldigt trevlig eftermiddag.

Dags för midsommardagslunch i Sprays sittbrunn

Nu känner vi oss klara och ser fram mot att hitta ett stabilt väderfönster som ska ta oss till Nya Kaledonien.

Allt väl ombord!

3 tankar på “Vi är redo för nya äventyr

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s