Tanna

Vi närmar oss Tanna och Port Resolution, som bär sitt namn efter kapten Cooks fartyg

Det blev en utdragen inklarering, som faktiskt pågåt i skrivande stund, en och en halv vecka senare. På tisdagen när vi skrev förra inlägget så kom Customs och vi åkte in till ”the yacht club” och träffade den mycket trevlige Iau. Det visade sig att vi saknade ett dokument som Fiji Customs missat att överräcka. Det var väl alltför mycket trivsamt småprat vid utklareringen, gissar vi. Men det skulle inte vara något problem. Alla båtar som klarerade in i Port Resolution fick ett kuvert att överlämna till Customs i huvudstaden Port Vila och det fick vi också.

Tanna Customs officer
The yacht club
Nu berikad med OSK-flagga
Lätt slitet möblemang
Utsikt från yachtklubben mot ankringen

Tjänstemannen från Immigration kunde inte komma upp till Port Resolution för det saknades bil och istället blev det dagen efter en utflykt till Tannas huvudort Lenakel tillsammans besättningarna från två andra båtar och med Weery, som har byns enda bil. Dit är det cirka fem mil och bilresan skulle ta cirka två timmar. Vi skulle ses kl 7 på morgonen

Besättningen från Vindsang (Tasmanien) satt med glatt humör på flaket i duggregnet. Vi fick med ålderns rätt sitta inne i bilen.

Och vilken resa! Vi tror ingen av er läsare skulle bedöma djungelvägen som farbar med bil överhuvudtaget. Det var som att sakta köra i en djup lerig flodfåra med regn som grävt ut djupa rännor och bilen fick sakta kryssa mellan håligheter djupa och stora som oljefat. Spännande värre!

Svårt att fånga väglagets beskaffenhet med kameran

När den här delen av vägen var avklarad kom vi ut i vulkanen Yasurs asköken. Ett fascinerande månlandskap, där de just förberedde ett rally någon dag senare och där asksanden yrde och svavellukten låg i luften. Man kände till och med smaken i munnen.

Yasur ryker lite
The ash plain

Sista biten in till Lenakel var sen mer normal väg och vi kunde få våra stämplar i passen, skaffa SIM-kort, hämta mer kontanter, eftersom det är kontantbetalning med Vatu som gäller, innan vi anträdde färden tillbaka till Port Resolution.

De viktiga sim-kortet aktiveras hos Digicel
Marknaden i Lenakel
Fint bundna mandariner
Bensinen var slut på macken så vi blev hänvisade till den gamla damen med ett eget lager. Weery och Jeremy väntar.

När vi åkte hemåt var rallybilarna i full gång med att träna in banan. Rallyt, som pågick under två dagar, skulle visa sig vara en stor händelse och byn gick man ur huse, både stora och små, promenerade tre timmar i vardera riktningen för att uppleva det hela. Bilar finns ju inte så många i byarna och dessutom saknas pengar för diesel. Rallyt lockade flera tusen åskådare och sändes också på TV över hela Vanuatu.

På torsdag förmiddag kom Elisabet och Karl-Axel på Spray inseglande i viken, direkt från Nya Zeeland. Kul att se dem på båten igen efter nästan fem år.

Spray anländer Port Resolution

Sista pusselbiten i vår inklarering var Bio-Security och de dök upp på fredagen. Ingen inspektion ombord eftersom de hade bråttom tillbaka genom rallyområdet innan det stängdes av. Dessutom ville de ju inte missa tävlingarna. Vi fick snabbt fylla i en blankett, betala avgiften och sen var vi klara. Men fortsättning skulle följa……

Normalt är man tvungen att stanna på båten tills alla formaliteter är klara, men här fick vi röra oss fritt och bekanta oss med den lilla byn, där man lever ett traditionellt liv under mycket enkla förhållanden.

Väggar av flätad bambu och tak av palmblad. Den rundade formen gör husen starka och de används som cyklonskydd.
Oftast har familjen två hus, ett kökshus och ett sovhus.
Många har byggt husen på pålar för att undvika vattnet från alla häftiga skyfall
Takkonstruktionen. Byts ungefär vart femte år.
Stillsamt i byn när de flesta var på rallyt
Väldigt mörkt i byn på kvällen, förutom några enstaka ljus och telefoner som laddas så här.

Alla människor är så otroligt vänliga, generösa och hjälpsamma. Stanley, som är bychefens bror och huvudansvarig för kontakten med oss yachties, tog oss med på en rundvandring i byn och passade på att berätta om livet i byn och vad vi skulle tänka på för att inte bryta för mycket mot de traditionella värderingarna.

Ulla och Stanley

Bland annat får kvinnor inte passera genom deras Nakamal efter klockan 15. Nakamal är den plats där männen möts och dricker kava.

Nytt tak på gång i Nakamal
Kavautrustning

Människorna lever av odling och fiske för husbehov. Många har också en ko, någon gris och höns. Kon står med ett rep i skogsbrynet, men smågrisar och höns verkade ha ett friare liv och vandrade fritt i byn tillsammans med ett oräkneligt antal hundar.

Stranden var full av såna här kanoter, uthuggna ur en trädstam. Används för fisket.
Fiskelycka

De var otroligt glada över att seglare nu kunde besöka dem, eftersom det är en viktig inkomstkälla och också en chans att få byta till sig olika typer av förnödenheter. De är stolta och vill gärna byteshandla med oss seglare istället för att enbart få gåvor. Vi fick en otrolig mängd frukt och grönsaker mot kläder, ris, nudlar och en och annan burk Corned beef. En gammalt skot fick också byta ägare och håller nu en ko på plats.

Bychefen Nelson och hans fru Carolyn
En liten del av alla grönsaker och frukter vi fick

Under pandemin har de inte behövt svälta eftersom de har sina små jordbruk, men allt annat som man behöver pengar till är det brist på. Till exempel mjöl, socker, ris, kläder, mobilabonnemang, bensin till byns enda motorbåt och diesel till byns bil. Stor aktivitet utbröt i byn när de fick bensin till sin gräsklippare och idrottsplanen fick sig en välbehövlig klippning. Barnen spelade ofta fotboll och damerna tränade cricket på skolgården. Kul att se!

Träningsmatch
Weerys barn och kompis på stranden

En företagsam ung dam i byn driver en liten enkel hotellverksamhet och restaurang, Sea Breeze Bungalows. Inga hotellgäster just nu, men man kunde få äta där om man bokade dagen innan. Vi bokade lördagslunch och frågade om vi kunde få fisk, men det var för blåsigt för fiske. Hon skulle laga något av det som fanns. Det blev väldigt gott och hon hade gjort iordning så fint inne i minirestaurangen.

Förväntansfulla restauranggäster
Maten är serverad!
I köket

Sent på eftermiddagen var det sen dags för det spännande besöket på den aktiva vulkanen Yasur. Bybilen var trasig, men de hade lånat in en bil och chaufför från en grannby. Vi skulle åka så att vi kom fram medan det fortfarande var ljust, så att vi kunde överblicka kraterområdet. Men en krånglande cruisingfamilj ville förhandla om priset och det tog lååång tid innan vi kom iväg på den skumpiga färden mot vulkanen. Efter två timmar, just när mörkret föll, började vi vandra den sista sträckan upp mot kratern. Det var blåsigt och lavasanden piskade oss när vi till sist stod uppe vid kratern med sitt glödande innanmäte. Mullret som kom ur vulkanen vid varje litet miniutbrott var överväldigande och Ulla tyckte det var rätt läskigt där i mörkret. Pelle tog det lite mera med ro och fotograferade. En upplevelse utöver det vanliga!

Vi tar på oss allt ansvar om något går på tok på vulkanen
Besök hos Yasur
Man kunde posta brev när vi vandrade upp mot kratern

Det var dags att lämna Port Resolution, eftersom det var dåligt väder med nordliga vindar på väg. Vi åkte iland och tog farväl och vid lunchtid satte vi kurs mot Vanuatus huvudstad, Port Vila. Efter en småstökig och ganska blöt segling på ett knappt dygn tog vi en boj hos marinan Yachting World.

Det kuvert vi fick av Customs på Tanna överlämnades till Customs i Port Vila enligt instruktion. Nu visade det sig att vårt saknade dokument från Fiji Customs var ett stort problem och att vi inte får lämna Port Vila innan detta är utrett. Efter en hel del förvirring är vi nu inne på dag fyra av våra diskussioner med Customs här. Vi har fått fin och snabb hjälp från Denarau Marina på Fiji, som skickat oss ett scannat exemplar av vår saknade ”Customs clearance” . Tack Mere och Ali för blixtsnabb support! Dokumentet är nu hos Customs här i Port Vila, men det verkar ta sin tid innan de ger oss det Cruising Permit vi behöver för att kunna segla vidare här på Vanuatu. Vi är lite angelägna att komma iväg, eftersom vi tänkte besöka festivalen Nalawan på ön Malekula nästa vecka.

Plötsligt händer det! Vi får vårt Cruising Permit av Darol Vuti innan de stänger för helgen

Allt väl ombord!

2 tankar på “Tanna

  1. Tusen tack för en fin skildring av första mötet med Vanuatu. Bilresan tvärs över Tanna – ja, något liknande lär ni knappast få uppleva. Åtminstone slapp ni lyfta upp bilen ur de djupa spåren.
    Ser fram emot skildringen från Malekula.
    Hälsningar
    Vivi

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s