Efter nyår började det bli dags att segla tillbaka norrut. Vi skulle ju flyga hem från Brisbane i början av februari. Först fick vi huka undan blåst och regn i skyddade Sugarloaf Bay ett par dagar. En riktigt regnig dag gjorde vi ett sista besök i centrala Sydney för att gå på Museum of Contemporary Art och se en stor utställning av Do Ho Suh, en sydkoreansk konstnär. Väldigt häftig och kul utställning!
På hemvägen, när vi gick genom skogen från busshållplatsen ner till jollen, fick vi stifta bekantskap med blodiglar. Riktigt läskiga typer som bet sig fast otroligt hårt. Pelle missade en mellan tårna och det blev riktigt blodvite när den upptäcktes och togs loss ett par timmar senare. Den satt som berg och gav sig inte förrän den dränktes i gin. Pelle blödde flera timmar efter. Usch!
Sydney är verkligen en perfekt plats att besöka med båt. Man kan ankra i princip överallt, det är lätt att hitta ställen att lämna jollen, det är en härlig blandning mellan stadsliv och strandliv och från de allra flesta ankringsplatser tar man sig lätt in till centrala Sydney med buss eller färja. Fast stan är så stor, med cirka fyra miljoner invånare, känns det väldigt avslappnat och vänligt. Vi stannade nästan en månad och hade hade gärna stannat längre.
Ett par dagar efter ”blodigelincidenten” fick vi en lättsam segling upp till Newcastle, cirka 60 sjömil norr om Sydney.
Vi hade inga speciella förväntningar på Newcastle, eftersom det är känt som en av de största utskeppningshamnarna för kol i Australien. Det visade sig vara en rätt trevlig stad med fina promenader längs vattnet och en hel del mysiga kvarter. Marinan var också utmärkt.
Efter två nätter i Newcastle var det dags för säsongens sista segling, 2,5 dygn upp till Goldcoast och Southport.
Det blev mestadels behaglig undanvindsegling, men sista tolv timmarna var vinden svag och det blev motström på ett par knop. Det var den sydgående australiensiska strömmen som kom relativt nära kusten på den här sträckan. Vi var inte tillräckligt pålästa, men hade vi varit det skulle vi gått ännu närmare kusten det sista dygnet. Den sydgående strömmen var mot oss hela vägen från Sydney, men eftersom den större delen av sträckan var relativt svag, så var det först på slutet den blev ordentligt märkbar.
Efter ett par dagar i Southport gick vi upp till Boatworks för att göra båten klar för ett par månader på land. Vi hade haft behagligt klimat under hela vår vistelse i Australien, men nu blev det varmt. 30-35 grader, molnfri himmel och svag vind. Inte idealiskt för båtjobb. Däremot är marinan/varvet Boatworks idealisk för båtjobb. Här finns allt, varvet är fantastiskt välskött och har en servicenivå vi aldrig tidigare stött på. Lite dyrare, men mycket bättre.
Deras luftkonditionerade lounger och pentrys för oss seglare kom väl till pass under de varma dagarna. På platsen där båten ställdes upp i ”work area” fanns arbetsbänk med solskydd och Ullas favorit – flygplanstrappan. Så skönt och så mycket säkrare att slippa klättra på stege.
Ända sen vi kom till Australien har seglare pratat om att orkangränsen går vid 26.5 grader syd, men vi har 30 grader syd i vår försäkring. Mycket förbryllande! Ulla bestämde sig för att besöka Pantaenius kontor på varvsområdet för att försöka bringa klarhet i frågan. Pantaenius representant bekräftade att orkangränsen går vid 26.5 grader syd i Australien och att den gränsen används av Pantaenius i Australien. Vi bad Pantaenius i Sverige bekräfta att det även för oss skulle vara den orkangränsen som gällde när vi är i Australien. Utan någon diskussion bekräftade de att den lokala orkangränsen skulle gälla. Mycket pengar sparade vi på det, eftersom vi därmed inte behövde teckna något orkantillägg. Vi uppskattar att Pantaenius svarade utan krångel, men nog vore det ännu bättre om de justerade orkangränsen i seglingsområde Australien i alla försäkringar.
På Australia Day, den 26 januari, tog vi ledigt och åkte till museet HOTA för nationaldagsfirande med lunch på takterrassen, konsert i parken och ett hejdundrande fint fyrverkeri med tillhörande musik och dikter. Mycket mäktigt!
Innan det var dags att vinka adjö till Loupan började vi också planeringen av det arbete som ska göras innan det är dags att segla vidare.
Vi har nu beställt ny stående rigg, nytt storsegel och lämnat in drevet för renovering. Vi hittade också, till sist, orsaken till ett klickande ljud från styrningen, som vi funderat över en stor del av säsongen. Det visade sig komma från rattstyrningens vajersystem, där linhjulshållaren spruckit. Ny linhjulshållaren kommer att finnas i vårt bagage när vi åker tillbaka.
Boatworks ligger idealiskt till för Brisbanes flygplats. Tågstationen ligger 10 minuter bort och därifrån kan man ta tåget direkt till flygplatsen eller in till Brisbane. Nikki från Boatworks skjutsade oss och vårt bagage till stationen. Vi hade bestämt oss för ytterligare ett tvådagars besök i Brisbane för att pusta ut lite innan den långa resan hem. Bland annat besökte vi utställningen AIR på moderna museet, GOMA. Sista dagen hyrde vi bil och besökte UK Sails för att diskutera storseglet med segelmakare Gary. Sen begav vi oss till flygplatsen, där det blev dusch och klädbyte innan vi checkade in. Det hade verkligen varit varma dagar.
Vi tycker det varit en omväxlande och innehållsrik seglingssäsong med start i Nya Zeeland, en avkopplande månad i Fiji, spännande en och en halv månad i Vanuatu och till sist fyra trevliga månader i Australien. Vi har seglat cirka 5000 sjömil och Loupan har skött sig bra. Det är första säsongen sen 2015 som vi är på väg hemåt och inte längre på väg bort. I slutet av den här säsongen tog vi också farväl till Stilla Havet, efter sex fantastiska fina seglingsår, med så många upplevelser och möten med underbara människor. Vem kunde ana att det skulle bli så länge, när vi gick genom Panamakanalen i början av 2017. Inte vi i alla fall, som trodde att vi med råge skulle ha seglat runt jorden vid det här laget.
Sen vi kom hem har vi diskuterat en hel del kring kommande seglingssäsonger. Vart seglar vi efter Australien? Över Indiska Oceanen mot Sydafrika eller norrut mot Indonesien, Malaysia och Thailand? Ursprungstanken var att sikta mot Sydafrika. Med inspiration från de entusiastiska seglarvännerna Carina och Conny så har vi ändrat oss (igen!) och bestämt oss för att segla till Indonesien, Malaysia och Thailand. Det blir spännande!
S/Y Loupan 
Hejsan igen!
Alltid lika kul och intressant att läsa er fantastiska seglarblogg. Jag anar att Pelle nu kanske är lite skeptisk till blodiglar i medicinens tjänst? 😅
Tror att ert beslut att segla i Indonesien och Thailand är helt rätt, finns mycket att se där – dock inte North Sentinel Island väster om Andamanerna, he he!
Om vi nu inte ses vid ert hembesök, så får ni ha ett fortsatt fantastiskt seglaräventyr framöver.
Hälsningar,
Sven i Åkersberga
Vad kul att läsa och höra att ni är på väg tbx efter så många år! Vi träffade Carina & Conny innan vi for till vår båt i Frankrike så vi hörde att de pratat sig varma för Indonesien, låter så spännande! Fair Winds and Following Seas.
Hälsningar Jeanette & Fredrik s/y Bushpoint
Hey Loupan! Jag seglade Suzi-Q bara någon timme bakom Er efter att sett Loupan på min AIS i December. Ni drog ifrån Suzi-Q! Inte ofta man kikar en Svensk båt på det viset. Såg att Ni seglade in genom Sydney Heads och jag gick till Pittwater strax norr om Sydney. Sen flyg hem till Melbourne. Kul att läsa om er trip. Australien är best +++ / Bo
Så kul att du hörde av dig till oss! Vi tycker att vi minns namnet Suzi-Q. Inte anade vi att det var en svensk seglare bakom namnet. Vi har stortrivts i Australien. Förstår att du också gör det.
Hälsningar Ulla & Pelle