10 dagar kvar – besättningen är fulltalig

Vi har haft trevliga dagar tillsammans med Sofia, även om vädret inte visat sig från sin allra bästa sida. I måndags eftermiddag kom också Björn och Martin ner. Vi fick ett dygn tillsammans hela familjen, vilket verkligen var roligt då det var första gången som vi alla sågs sen vi seglade hemifrån för fem månader sedan.

ARC-programmet är nu i full gång och vi hade ”Security check” igår eftermiddag. ARC har en ganska omfattande kravlista som den intresserade kan hitta på deras hemsida. Vi har förstått att många Atlantöverseglare sneglar på den som guide,även om de inte deltar i ARC och vi har ägnat en hel del tid (och pengar!) för att se till att kraven är uppfyllda. En av de sista sakerna vi hade kvar var att rigga och demonstrera nödstyrning.

Kontrollen gick fint och vi fick tummen upp, men som förbättringsförslag fick vi rådet att dela upp innehållet i grab bagen på två väskor så det inte blir så tungt.

Vi har nu börjat slutförberedelserna på allvar och igår eftermiddag gjorde vi upp en meny för tre seglingsveckor samt reservtid. Mycket mat blir det! Vi vill ju äta gott , även om det inte blir några 3-rättersmenyer direkt. Björn och Martin har också varit testpiloter för lite konservprovning.

Vi behöver komplettera med konserver för att inte hungra om seglingen skulle ta väsentligen längre tid än vi räknar med eller om kylen skulle haverera. Här gäller det att klara alla sorters situationer och det är viktigt att fylla utrymmena med mat som man tycker är ätbar.

Vi har för första gången haft stormfocken uppe och kollat att den passar som den ska. Det är väl lite typiskt att man har så svårt att ta sig för att prova den utrustning som man hoppas att man ska slippa använda.

Idag började ARC’s seminarieprogram och vi har alla fyra tillbringat större delen av dagen på skolbänken. Ämnena har varit Emergency management, Rigging, Weather and Routing, Provisioning och Fitness at Sea.

Varje kväll är det ”ARC-Sundowner” med drinkar och tilltugg och andra festligheter, men ikväll har Martin och Björn stått för middagsbestyren och vi har ätit en god middag ute i sittbrunnen.

I morgon ska vi ut med båten och träna bland annat man-över-bord med hela besättningen och på kvällen är det dags för ARC Official Welcome Party.

En månad kvar till starten på vår segling mot Västindien

Tänk vad tiden går! Plötsligt är det bara en månad kvar till starten av ARC 2012 från Las Palmas. Nästan så man kan känna ett lätt pirr i magen.

Vi är sen igår tillbaka på Lanzarote och förtöjda i den förträffliga Marina Rubicon. Överseglingen hit gick bra med ordentlig seglingsvind de första tolv timmarna och sedan avtagande under natten och förmiddagen. De nästan 200 sjömilen kunde iallafall klaras av med segel större delen av vägen och vi kom fram vid 16-tiden. I marinan stod Peter och Ingbritt och väntade och de fick en kort båttur från ”reception pontoon” till vår förtöjningsplats innan vi alla tog en uppfriskande ankardrink. Ulla hade inte känt sig riktigt pigg under sista delen av vår översegling och fick stupa i säng direkt efter sin Campari och juice, med sprängande huvudvärk och efter ett besök över en hink. I morse var det iallafall en ny och fräschare Ulla som vaknade. Idag har vi latat oss och haft trevligt med Peter och Ingbritt.

Racerfart och turistchock

Redan på La Palma fick Pelle upp ögonen för en intressant färja som trafikerar de västra kanariska öarna. Vi fick sedan väja för den på kvällen när vi var på väg in mot La Gomera. Färjan är världens största och snabbaste färjekatamaran som kör med en hastighet på 40+ knop.

Eftersom vi väntar på den mer västliga vinden mot Lanzarote så bestämde vi oss för att ta en tur över till Teneriffa med färjan för att äta lunch. På väg ut från hamnen på La Gomera:

Eftersom det är cirka 20 sjömil är det en halv timmes båtresa.

Då vi nu vant oss vid öar med mycket lite turism, så fick vi något av en turistchock när vi steg i land i Los Christianos. Här vimlade det av väl insmorda turister som drack paraplydrinkar och åt glass. Den tänkta lunchen blev en fika och när vi kom hem igen till La Gomera uppsökte vi vår favoritrestaurang här, El Charcon, som ligger med ett underbart läge vid hav, klippor och palmer alldeles i närheten av hamnen. Dessutom har de jättegod mat och vi åt de godaste Gambas al ajillo som vi ätit under alla våra veckor i Spanien. Här är den trevlige ägaren

Imorgon ser vindprognoserna bra ut med sydvästliga vindar, så vi lämnar La Gomera imorgon förmiddag och räknar med att vara framme i Marina Rubicon på Lanzarote under onsdag eftermiddag. Nu ser vi fram mot att träffa Ingbritt och Peter!

Från La Palma till La Gomera

Vi blev väldigt förvånande när vi i måndags morse tittade upp ur båten och såg en svensk Arcona 400 ligga förtöjd bredvid oss. Båten heter Solvind och besättningen består av Johan och Sofia, en ”arbetsledig far” och ”efter-gymnasiet-ledig” dotter från Linköping, som också är på väg till Västindien och som lämnade Sverige i juli.

En av de sista dagarna på La Palma fick vi också besök av Tord och Johannes, två svenska killar som jobbar som underhållare på ett tyskt kryssningsfartyg som går på veckokryssningar mellan de olika kanariska öarna och Madeira. Roligt med överraskande möten!

Vi lämnade La Palma i onsdags efter lunch i sällskap med Solvind och kom fram till La Gomera vid 22-tiden på kvällen. Det var länge sedan vi hade lite längre delfinkontakt, men på den här seglingen var det ovanligt många delfiner som både hoppade på avstånd och som långa stunder följde oss runt båten. Alltid lika roligt! Det var en stilla segling på knappt 50 sjömil och med mycket måttlig vind, men vi fick fin fart med vår Code 0.

Eftersom öarna är så höga så ser man land på mycket längre avstånd än vi är vana vid hemifrån och avstånden ser så korta ut. Under hela seglingen ner till La Gomera kunde vi se både Teneriffa med sitt karaktärisktiska berg Teide

och La Gomera som var vårt mål

Mellan La Gomera och Teneriffa är det cirka 20 sjömil, men när man seglar emellan känns det bara som ett lite bredare sund.

Här på La Gomera har vi båtpysslat, bilat i nationalparken och och umgåtts en hel del med våra grannar i Solvind.

På La Gomera bor bara cirka 23 000 person och det är dramatiska berg

och vackra vyer vart man än vänder sig

Det hade varit skogsbrand i en del av nationalparken för en månad sedan och det kunde man se tydliga spår av. Det är inte rök ni ser utan vi hade en ordentlig regnskur när vi passerade här.

Marinan vi ligger i finns i huvudstaden San Sebastian.

Det är är en stillsam stad med en fin gammal stadsdel

Både staden och hela ön andas verkligen lugn och frid. Som ni ser på bilderna ”kryllar” det inte av folk precis. Här kanske det är extra tomt då det är söndag och lunch/siestatid.

De få turister vi ser verkar alla ha vandringskängor och ryggsäck då det även på La Gomera finns många vandringsleder. Vi hade tänkt vandra en kortare tur när vi hyrde bil, men regnet fick oss att backa tillbaka in i bilen.

För första gången på ett par månader har vi alltså haft lite regn och svalare temperaturer (runt 20 grader) ett par dagar. Ganska skönt tycker vi, men idag är det strålande sol och tillbaka över 25 grader.

Vi vinkade av Solvind före lunch idag. De ska nu tll Gran Canaria för att träffa resten av sin familj en tid och plocka upp en ytterligare besättningsman inför seglingen mot Cap Verde om några veckor. Vi hoppas kunna återses i Västindien. Tack Sofia och Johan för trevlgt sällskap under en vecka!

Efter att vi vinkat av Solvind tog vi en söndagspromenad och lunch i stan och sen blev det siesta i sittbrunnen. Man blir lite slö av mat och värme J

Nu ska vi börja planera vår tillbakasegling till Lanzarote, cirka 200 sjömil, där Ullas bror Peter och hans fru Ingbritt väntar. Att segla i nordostlig riktning är inte helt perfekt här nere, då den rådande vindriktningen är just nordost, men det ser ut som vi skulle få lite sydvästliga vindar om ett par dagar då nederkanten av ett lågtryck touchar vårt område. Vi håller tummarna för det!

Svindlande höjder

Idag tyckte vi det var idealiska förhållanden för vandring upp mot Roque de los Muchachos. Vi var där uppe med bil häromdagen, men då var det väldigt mycket moln och vi ville gärna se området på riktigt. Nu ställde vi bilen några kilometer från toppen och gick in på en vandringsled. Vi fick sammanlagt fyra timmars vandring med fantastiska vyer som ni kan se ett smakprov av här. Klicka på någon av bilderna så kan du bläddra fram större bilder som bildspel

Några ord om marinan i Santa Cruz de La Palma för er som är långseglare och funderar på att ta er hit efter alla våra positiva ord 🙂

Det är en modern marina med långa och stadiga fingerpontoner och gott om plats att manövrera. Duschar och toaletter är toppfräscha och det finns tvättmaskin och torktumlare med ordentlig effekt. Så länge vi legat här har det varit glest med båtar och det råder en lugn och avslappnad atmosfär bland båtägare och ”locals” som strosar här för att titta i de 2-3 butiker som finns i marinan eller ta ett glas i serveringen. Det finns också en SPAR Express minilivs som tillika är bar (något för ICA eller SPAR i Sverige att ta efter kanske?) och serverar enklare tilltugg. Det är fem minuters promenad till den mysiga stadskärnan. Personalen är väldigt vänlig.

I Atlantic Islands Pilot står en hel del om de problem som finns med ”surge”, dvs att vattnet hela tiden rör sig här i hamnen. Vi tycker inte att det varit något större problem med de vindar som varit, men ryckdämpare på förtöjningslinorna är inte så dumt och en ordentlig sydvästlig kuling är nog inte så kul. Rykten säger att de ska bygga någon form av port in till marinan för att komma tillrätta med problemet.

Vi har också varit och tittat på marinan i Tazacorte på västra sidan av ön. Den ser också fin ut, men ligger lite väl långt från ”civilisationen” för vår smak.

Finaste stället hittills!

Nu har vi tillbringat fyra dagar på La Palma och är fyllda av intryck från denna lilla ö. Vi har haft bil i tre dagar och trots öns litenhet finns hur mycket som helst att se, så det blir bil ett par dagar till. Ön är som sagt liten, bara cirka 6 mil lång och cirka 3 mil bred på sitt bredaste ställe.

I mitten av ön finns höga och dramatiska bersstoppar i det område som heter Caldera de Taburiente. Flera toppar är över 2000 meter och ännu fler mellan 1500 och 2000 meter. Mellan topparna finns världens största vulkankrater. I sina nedre delar är bergen frodigt skogsbeklädda, men över trädgränsen är det olika gråaktiga buskar och lavaberg i olika kulörer.

Vi var upp till den högsta toppen, Roque de los Muchachos, igår. Vi startade med 27 grader nere vid hamnen och slutade med 13 grader uppe på toppen där solen sken, men molnen vällde upp ur dalarna.

Vid god sikt ska man kunna se 1500 meter ner. Det gjorde inte vi och det var nog tur, för Ullas höjdrädsla gjorde sig påmind när vi promenerade längs kraterkanten.

Här uppe finns också ett av världens mest moderna astrofysiska forskningscenter där många länder, bland annat Sverige är inblandade. Här fanns flera stora teleskop som det kändes lite ”James Bond-aktigt” att stå och titta på.

På norra delen av ön är det en dramatisk kustlinje med branta berg och djupa raviner som stupar ner mot kusten. Här är också mycket grönt och frodigt med stora träd och buskar som växer tätt på de vertikala bergväggarna.

Längs kusterna finns många bananodlingar och bananerna (eller platanos som de heter här) är öns viktigaste inkomstkälla.

Turism är ännu inte så stort, men man satsar för att utöka besöksnäringen. Det borde verkligen finnas goda förutsättningar för det, tycker vi, då det är enastående mycket att se och göra på en så liten yta. Som tur är finns inte så många stora sandstränder, vilket kanske gör att turismen kan stanna på en lagom nivå.

Idag har vi utforskat södra delen av La Palma och det är ett vulkantätt område. Det senaste utbrottet var 1971 från vulkanen Teneguia.

Vi vandrade runt på kraterkanten till vulkanen San Antonio med utbrott på 1600-talet och Pelle fick jobba en bra stund innan det blev en så här glad min från den höjdrädda Ulla.

På södra delen av ön odlas en hel del vin i lavastenen, bland annat Malvasiadruvan som ger ett lite sött vin.

De små städerna är överlag mycket välskötta och vi gillar alla de fina färger som många hus målas i. De färgglada husen gör sin fint mot de vita hus som är i majoritet och mot den växtlighet som finns här. Nedan finns några smakprov

Vi har också plockat upp lite inspiration till SL (Storstockholms Lokaltrafik). Så här fina är alla busshållplatser. Obs SL: glöm inte palmerna 🙂

Så här fin var gårdagens lunchrestaurang utifrån

Och på insidan

Restaurangen hade flera små rum och var fylld med helgfirande familjer. Det var helgdag här, då man firade att Columbus (portugis) upptäckte Amerika denna dag på den spanska kungens uppdrag. Han startade sin resa från grannön Gomera.

Ja, som ni ser så är vi lite kära i La Palma. Människorna är ödmjukt vänliga och stolta över sin ö. Vi fortsätter utforskandet imorgon med att besöka en skog som är skyddad av UNESCO. Där växer träd och ormbunkar som anses vara levande fossiler. Låter lite skumt! Vi tänkte även besöka Charco Azul som är saltvattenspooler i berget och bada lite. Innan vi lämnar La Palma ska vi också gå på en vandring på en av de många, många vandringsleder som finns här. Förmodligen blir det i Caldera de Taburiente.

La Palma – finaste stället hittills?

Igår efter lunch vinkade vi till våra båtgrannar och lämnade Las Palmas och Gran Canaria för den här gången. Vi räknar med att vara tillbaka runt 7 november. Målet för seglatsen var den mest västra ön bland de kanariska öarna, La Palma. En tur på cirka 140 sjömil, vilket vi numera inte tycker är någon större ansträngning. Vi fick fin öppen bidevindssegling till Teneriffas norra spets och där föll samtidigt mörkret och hela öns belysning glittrade vackert och kunde ses på avstånd fram till 6-tiden i morse . Samtidigt som ljuset från Teneriffa avklingade så såg vi också på avstånd ljusen från Gomera och sedan La Palmas ljus . Det är vackert en klar natt och förutom ljusen från öarna så hade vi massor av stjärnor och fin mångata. När vi passerat Teneriffas norra spets dog också vinden och vi fick blandat motorsegla och gå för motor resten av vägen. När man seglar så här så får man se många vackra solnedgångar och soluppgångar, mångator och stjärnhimlar och man önskar att man kunde dela med sig av dem till er där hemma. Det är förstås svårt då kameran sällan gör dem rättvisa. Vi har försökt att fånga dem!

När vi närmade oss La Palma kunde vi konstatera att den var den vackraste och häftigaste Kanarieön hittills. Liten, mycket höga berg, det högsta är 2400 meter och intrycket är att ön faktiskt är grön på bergen. Här finns också världens största vulcankrater. Vi ska hyra bil någon dag och titta oss omkring, vägarna ska vara hisnande. Här bor ca 86 000 personer.

När vi hade klarat av formaliteterna på marinan och lagt till stegade vi genast upp till stan för lunch. Santa Cruz är något så ovanligt som en ”riktig” kanarisk stad med få turistinslag. Väldigt mysigt verkar det vara av det vi såg på vår korta tur. Efter luncpromenaden tyckte vi båda att La Palma och Santa Cruz nog var en god kandidat för att utses till mysigaste platsen på vår resa hittills med konkurrens från några platser i Skottland.

Nu har vi städat båten både ute och inne efter överfarten och sitter och svalkar oss i sittbrunnen under Henriks fina skuggkapell. Det är fortsatt väldigt varmt!