10 dagar kvar – besättningen är fulltalig

Vi har haft trevliga dagar tillsammans med Sofia, även om vädret inte visat sig från sin allra bästa sida. I måndags eftermiddag kom också Björn och Martin ner. Vi fick ett dygn tillsammans hela familjen, vilket verkligen var roligt då det var första gången som vi alla sågs sen vi seglade hemifrån för fem månader sedan.

ARC-programmet är nu i full gång och vi hade ”Security check” igår eftermiddag. ARC har en ganska omfattande kravlista som den intresserade kan hitta på deras hemsida. Vi har förstått att många Atlantöverseglare sneglar på den som guide,även om de inte deltar i ARC och vi har ägnat en hel del tid (och pengar!) för att se till att kraven är uppfyllda. En av de sista sakerna vi hade kvar var att rigga och demonstrera nödstyrning.

Kontrollen gick fint och vi fick tummen upp, men som förbättringsförslag fick vi rådet att dela upp innehållet i grab bagen på två väskor så det inte blir så tungt.

Vi har nu börjat slutförberedelserna på allvar och igår eftermiddag gjorde vi upp en meny för tre seglingsveckor samt reservtid. Mycket mat blir det! Vi vill ju äta gott , även om det inte blir några 3-rättersmenyer direkt. Björn och Martin har också varit testpiloter för lite konservprovning.

Vi behöver komplettera med konserver för att inte hungra om seglingen skulle ta väsentligen längre tid än vi räknar med eller om kylen skulle haverera. Här gäller det att klara alla sorters situationer och det är viktigt att fylla utrymmena med mat som man tycker är ätbar.

Vi har för första gången haft stormfocken uppe och kollat att den passar som den ska. Det är väl lite typiskt att man har så svårt att ta sig för att prova den utrustning som man hoppas att man ska slippa använda.

Idag började ARC’s seminarieprogram och vi har alla fyra tillbringat större delen av dagen på skolbänken. Ämnena har varit Emergency management, Rigging, Weather and Routing, Provisioning och Fitness at Sea.

Varje kväll är det ”ARC-Sundowner” med drinkar och tilltugg och andra festligheter, men ikväll har Martin och Björn stått för middagsbestyren och vi har ätit en god middag ute i sittbrunnen.

I morgon ska vi ut med båten och träna bland annat man-över-bord med hela besättningen och på kvällen är det dags för ARC Official Welcome Party.

En månad kvar till starten på vår segling mot Västindien

Tänk vad tiden går! Plötsligt är det bara en månad kvar till starten av ARC 2012 från Las Palmas. Nästan så man kan känna ett lätt pirr i magen.

Vi är sen igår tillbaka på Lanzarote och förtöjda i den förträffliga Marina Rubicon. Överseglingen hit gick bra med ordentlig seglingsvind de första tolv timmarna och sedan avtagande under natten och förmiddagen. De nästan 200 sjömilen kunde iallafall klaras av med segel större delen av vägen och vi kom fram vid 16-tiden. I marinan stod Peter och Ingbritt och väntade och de fick en kort båttur från ”reception pontoon” till vår förtöjningsplats innan vi alla tog en uppfriskande ankardrink. Ulla hade inte känt sig riktigt pigg under sista delen av vår översegling och fick stupa i säng direkt efter sin Campari och juice, med sprängande huvudvärk och efter ett besök över en hink. I morse var det iallafall en ny och fräschare Ulla som vaknade. Idag har vi latat oss och haft trevligt med Peter och Ingbritt.

Racerfart och turistchock

Redan på La Palma fick Pelle upp ögonen för en intressant färja som trafikerar de västra kanariska öarna. Vi fick sedan väja för den på kvällen när vi var på väg in mot La Gomera. Färjan är världens största och snabbaste färjekatamaran som kör med en hastighet på 40+ knop.

Eftersom vi väntar på den mer västliga vinden mot Lanzarote så bestämde vi oss för att ta en tur över till Teneriffa med färjan för att äta lunch. På väg ut från hamnen på La Gomera:

Eftersom det är cirka 20 sjömil är det en halv timmes båtresa.

Då vi nu vant oss vid öar med mycket lite turism, så fick vi något av en turistchock när vi steg i land i Los Christianos. Här vimlade det av väl insmorda turister som drack paraplydrinkar och åt glass. Den tänkta lunchen blev en fika och när vi kom hem igen till La Gomera uppsökte vi vår favoritrestaurang här, El Charcon, som ligger med ett underbart läge vid hav, klippor och palmer alldeles i närheten av hamnen. Dessutom har de jättegod mat och vi åt de godaste Gambas al ajillo som vi ätit under alla våra veckor i Spanien. Här är den trevlige ägaren

Imorgon ser vindprognoserna bra ut med sydvästliga vindar, så vi lämnar La Gomera imorgon förmiddag och räknar med att vara framme i Marina Rubicon på Lanzarote under onsdag eftermiddag. Nu ser vi fram mot att träffa Ingbritt och Peter!

Från La Palma till La Gomera

Vi blev väldigt förvånande när vi i måndags morse tittade upp ur båten och såg en svensk Arcona 400 ligga förtöjd bredvid oss. Båten heter Solvind och besättningen består av Johan och Sofia, en ”arbetsledig far” och ”efter-gymnasiet-ledig” dotter från Linköping, som också är på väg till Västindien och som lämnade Sverige i juli.

En av de sista dagarna på La Palma fick vi också besök av Tord och Johannes, två svenska killar som jobbar som underhållare på ett tyskt kryssningsfartyg som går på veckokryssningar mellan de olika kanariska öarna och Madeira. Roligt med överraskande möten!

Vi lämnade La Palma i onsdags efter lunch i sällskap med Solvind och kom fram till La Gomera vid 22-tiden på kvällen. Det var länge sedan vi hade lite längre delfinkontakt, men på den här seglingen var det ovanligt många delfiner som både hoppade på avstånd och som långa stunder följde oss runt båten. Alltid lika roligt! Det var en stilla segling på knappt 50 sjömil och med mycket måttlig vind, men vi fick fin fart med vår Code 0.

Eftersom öarna är så höga så ser man land på mycket längre avstånd än vi är vana vid hemifrån och avstånden ser så korta ut. Under hela seglingen ner till La Gomera kunde vi se både Teneriffa med sitt karaktärisktiska berg Teide

och La Gomera som var vårt mål

Mellan La Gomera och Teneriffa är det cirka 20 sjömil, men när man seglar emellan känns det bara som ett lite bredare sund.

Här på La Gomera har vi båtpysslat, bilat i nationalparken och och umgåtts en hel del med våra grannar i Solvind.

På La Gomera bor bara cirka 23 000 person och det är dramatiska berg

och vackra vyer vart man än vänder sig

Det hade varit skogsbrand i en del av nationalparken för en månad sedan och det kunde man se tydliga spår av. Det är inte rök ni ser utan vi hade en ordentlig regnskur när vi passerade här.

Marinan vi ligger i finns i huvudstaden San Sebastian.

Det är är en stillsam stad med en fin gammal stadsdel

Både staden och hela ön andas verkligen lugn och frid. Som ni ser på bilderna ”kryllar” det inte av folk precis. Här kanske det är extra tomt då det är söndag och lunch/siestatid.

De få turister vi ser verkar alla ha vandringskängor och ryggsäck då det även på La Gomera finns många vandringsleder. Vi hade tänkt vandra en kortare tur när vi hyrde bil, men regnet fick oss att backa tillbaka in i bilen.

För första gången på ett par månader har vi alltså haft lite regn och svalare temperaturer (runt 20 grader) ett par dagar. Ganska skönt tycker vi, men idag är det strålande sol och tillbaka över 25 grader.

Vi vinkade av Solvind före lunch idag. De ska nu tll Gran Canaria för att träffa resten av sin familj en tid och plocka upp en ytterligare besättningsman inför seglingen mot Cap Verde om några veckor. Vi hoppas kunna återses i Västindien. Tack Sofia och Johan för trevlgt sällskap under en vecka!

Efter att vi vinkat av Solvind tog vi en söndagspromenad och lunch i stan och sen blev det siesta i sittbrunnen. Man blir lite slö av mat och värme J

Nu ska vi börja planera vår tillbakasegling till Lanzarote, cirka 200 sjömil, där Ullas bror Peter och hans fru Ingbritt väntar. Att segla i nordostlig riktning är inte helt perfekt här nere, då den rådande vindriktningen är just nordost, men det ser ut som vi skulle få lite sydvästliga vindar om ett par dagar då nederkanten av ett lågtryck touchar vårt område. Vi håller tummarna för det!

Svindlande höjder

Idag tyckte vi det var idealiska förhållanden för vandring upp mot Roque de los Muchachos. Vi var där uppe med bil häromdagen, men då var det väldigt mycket moln och vi ville gärna se området på riktigt. Nu ställde vi bilen några kilometer från toppen och gick in på en vandringsled. Vi fick sammanlagt fyra timmars vandring med fantastiska vyer som ni kan se ett smakprov av här. Klicka på någon av bilderna så kan du bläddra fram större bilder som bildspel

image001

image002

image003

image004

image005

image006

image0071

image0081

Några ord om marinan i Santa Cruz de La Palma för er som är långseglare och funderar på att ta er hit efter alla våra positiva ord 🙂

Det är en modern marina med långa och stadiga fingerpontoner och gott om plats att manövrera. Duschar och toaletter är toppfräscha och det finns tvättmaskin och torktumlare med ordentlig effekt. Så länge vi legat här har det varit glest med båtar och det råder en lugn och avslappnad atmosfär bland båtägare och ”locals” som strosar här för att titta i de 2-3 butiker som finns i marinan eller ta ett glas i serveringen. Det finns också en SPAR Express minilivs som tillika är bar (något för ICA eller SPAR i Sverige att ta efter kanske?) och serverar enklare tilltugg. Det är fem minuters promenad till den mysiga stadskärnan. Personalen är väldigt vänlig.

I Atlantic Islands Pilot står en hel del om de problem som finns med ”surge”, dvs att vattnet hela tiden rör sig här i hamnen. Vi tycker inte att det varit något större problem med de vindar som varit, men ryckdämpare på förtöjningslinorna är inte så dumt och en ordentlig sydvästlig kuling är nog inte så kul. Rykten säger att de ska bygga någon form av port in till marinan för att komma tillrätta med problemet.

Vi har också varit och tittat på marinan i Tazacorte på västra sidan av ön. Den ser också fin ut, men ligger lite väl långt från ”civilisationen” för vår smak.

Finaste stället hittills!

Nu har vi tillbringat fyra dagar på La Palma och är fyllda av intryck från denna lilla ö. Vi har haft bil i tre dagar och trots öns litenhet finns hur mycket som helst att se, så det blir bil ett par dagar till. Ön är som sagt liten, bara cirka 6 mil lång och cirka 3 mil bred på sitt bredaste ställe.

I mitten av ön finns höga och dramatiska bersstoppar i det område som heter Caldera de Taburiente. Flera toppar är över 2000 meter och ännu fler mellan 1500 och 2000 meter. Mellan topparna finns världens största vulkankrater. I sina nedre delar är bergen frodigt skogsbeklädda, men över trädgränsen är det olika gråaktiga buskar och lavaberg i olika kulörer.

Vi var upp till den högsta toppen, Roque de los Muchachos, igår. Vi startade med 27 grader nere vid hamnen och slutade med 13 grader uppe på toppen där solen sken, men molnen vällde upp ur dalarna.

Vid god sikt ska man kunna se 1500 meter ner. Det gjorde inte vi och det var nog tur, för Ullas höjdrädsla gjorde sig påmind när vi promenerade längs kraterkanten.

Här uppe finns också ett av världens mest moderna astrofysiska forskningscenter där många länder, bland annat Sverige är inblandade. Här fanns flera stora teleskop som det kändes lite ”James Bond-aktigt” att stå och titta på.

På norra delen av ön är det en dramatisk kustlinje med branta berg och djupa raviner som stupar ner mot kusten. Här är också mycket grönt och frodigt med stora träd och buskar som växer tätt på de vertikala bergväggarna.

Längs kusterna finns många bananodlingar och bananerna (eller platanos som de heter här) är öns viktigaste inkomstkälla.

Turism är ännu inte så stort, men man satsar för att utöka besöksnäringen. Det borde verkligen finnas goda förutsättningar för det, tycker vi, då det är enastående mycket att se och göra på en så liten yta. Som tur är finns inte så många stora sandstränder, vilket kanske gör att turismen kan stanna på en lagom nivå.

Idag har vi utforskat södra delen av La Palma och det är ett vulkantätt område. Det senaste utbrottet var 1971 från vulkanen Teneguia.

Vi vandrade runt på kraterkanten till vulkanen San Antonio med utbrott på 1600-talet och Pelle fick jobba en bra stund innan det blev en så här glad min från den höjdrädda Ulla.

På södra delen av ön odlas en hel del vin i lavastenen, bland annat Malvasiadruvan som ger ett lite sött vin.

De små städerna är överlag mycket välskötta och vi gillar alla de fina färger som många hus målas i. De färgglada husen gör sin fint mot de vita hus som är i majoritet och mot den växtlighet som finns här. Nedan finns några smakprov

image044

image045

image046

image047

image048

image049

image050

image051

Vi har också plockat upp lite inspiration till SL (Storstockholms Lokaltrafik). Så här fina är alla busshållplatser. Obs SL: glöm inte palmerna 🙂

Så här fin var gårdagens lunchrestaurang utifrån

Och på insidan

Restaurangen hade flera små rum och var fylld med helgfirande familjer. Det var helgdag här, då man firade att Columbus (portugis) upptäckte Amerika denna dag på den spanska kungens uppdrag. Han startade sin resa från grannön Gomera.

Ja, som ni ser så är vi lite kära i La Palma. Människorna är ödmjukt vänliga och stolta över sin ö. Vi fortsätter utforskandet imorgon med att besöka en skog som är skyddad av UNESCO. Där växer träd och ormbunkar som anses vara levande fossiler. Låter lite skumt! Vi tänkte även besöka Charco Azul som är saltvattenspooler i berget och bada lite. Innan vi lämnar La Palma ska vi också gå på en vandring på en av de många, många vandringsleder som finns här. Förmodligen blir det i Caldera de Taburiente.

La Palma – finaste stället hittills?

Igår efter lunch vinkade vi till våra båtgrannar och lämnade Las Palmas och Gran Canaria för den här gången. Vi räknar med att vara tillbaka runt 7 november. Målet för seglatsen var den mest västra ön bland de kanariska öarna, La Palma. En tur på cirka 140 sjömil, vilket vi numera inte tycker är någon större ansträngning. Vi fick fin öppen bidevindssegling till Teneriffas norra spets och där föll samtidigt mörkret och hela öns belysning glittrade vackert och kunde ses på avstånd fram till 6-tiden i morse . Samtidigt som ljuset från Teneriffa avklingade så såg vi också på avstånd ljusen från Gomera och sedan La Palmas ljus . Det är vackert en klar natt och förutom ljusen från öarna så hade vi massor av stjärnor och fin mångata. När vi passerat Teneriffas norra spets dog också vinden och vi fick blandat motorsegla och gå för motor resten av vägen. När man seglar så här så får man se många vackra solnedgångar och soluppgångar, mångator och stjärnhimlar och man önskar att man kunde dela med sig av dem till er där hemma. Det är förstås svårt då kameran sällan gör dem rättvisa. Vi har försökt att fånga dem!

När vi närmade oss La Palma kunde vi konstatera att den var den vackraste och häftigaste Kanarieön hittills. Liten, mycket höga berg, det högsta är 2400 meter och intrycket är att ön faktiskt är grön på bergen. Här finns också världens största vulcankrater. Vi ska hyra bil någon dag och titta oss omkring, vägarna ska vara hisnande. Här bor ca 86 000 personer.

När vi hade klarat av formaliteterna på marinan och lagt till stegade vi genast upp till stan för lunch. Santa Cruz är något så ovanligt som en ”riktig” kanarisk stad med få turistinslag. Väldigt mysigt verkar det vara av det vi såg på vår korta tur. Efter luncpromenaden tyckte vi båda att La Palma och Santa Cruz nog var en god kandidat för att utses till mysigaste platsen på vår resa hittills med konkurrens från några platser i Skottland.

Nu har vi städat båten både ute och inne efter överfarten och sitter och svalkar oss i sittbrunnen under Henriks fina skuggkapell. Det är fortsatt väldigt varmt!

Dramatik i Las Palmas

Vi kom iväg från Lanzarote vid 18-tiden på lördagskvällen och fick en stillsam och fin nattseglats över till Gran Canaria och Las Palmas där vi kunde checka in vid 10-tiden i förmiddags. Det här är en stor marina med fler än 1200 platser. Ett 20-tal båtar ligger med ARC-flaggan hissad. Trots att det är en så stor marina och att den är del av ett så stort arrangemang som ARC, så har de stora problem med sitt WiFi till allas stora irritation. Just nu finns inget internet här i hamnen alls, utan man får uppsöka något café för att få kontakt med omvärlden för till exempel väderprognoser.
Under eftermiddagen inträffade en väldigt dramatisk händelse då plötsligt en man föll framstupa på bryggan akter om vår båt. Vi störtade till från flera båtar för att se vad som hänt och kunde snabbt konstatera att mannen inte var kontaktbar och blödde kraftigt ur ett par centimeter djupt och fem centimeter långt skärsår på handleden. Det blev tryckförband och högt läge och febril aktivitet för att få hit en ambulans. Att larma en ambulans var inte så lätt då man på 112 ville prata spanska och här på bryggan fanns svenskar, norrmän, italienare, österrikare, fransmän, engelsmän och amerikaner, men ingen som kunde spanska för en sån här situation. Vi fick till sist kontakt med harbour control, som har hand om rörelserna i den stora handelshamnen, via kanal 16 och de hjälpte oss att kalla på ambulans. Efter en stund var både poliser och ambulans på plats och mannen som nu var vid medvetande kunde föras till sjukhus. Mannen visade sig ligga med sin båt vid samma brygga som oss och det verkar ha varit ett självmordsförsök, som han sannolikt ångrat och gått upp ur sin båt för att kalla på hjälp och sedan svimmat. Hur det än är så var det en uppskakande händelse.
Imorgon kommer vi att gå på en liten rekognoseringstur för att bättre kunna planera återstående förberedelser inför ARC starten. Eventuellt seglar vi vidare till La Palma i morgon kväll, en tur på ca 140 sjömil.

Miraklet i Rubicon

Varje dag den här veckan har vi kämpat och tjatat med FedEx här i Spanien för att få klarhet i hur det går för vårt kära paket. Enligt spårningstjänsten på nätet så har paketet hela tiden varit i Madrid och väntat på att komma igenom tullen, men vid samtal med olika personer hos FedEx så har det varit olika besked om vad som händer och var paketet befinner sig, men absolut inget besked om när paketet kan tänkas anlända till oss i Marina Rubicon. Igår förmiddag ringde vi till sist till FedEx i Sverige och bad de titta i systemet på vårt ärende för att försöka förstå vad som egentligen händer (eller inte händer) och bad dem om hjälp att åtminstone få fram ett leveransdatum. På eftermiddagen kom samtal från FedEx i Spanien och paketet var nu på väg till Arrecife på Lanzarote och skulle levereras till oss idag fredag. Sen kom också mail där de bad om ursäkt för röran och i morse ringde de och meddelade att paketet skulle köras ut före lunch, vilket det också gjorde till vår stora glädje och förvåning. Ett mirakel! Dagens hjälte, chauffören Carlos som kom med vårt paket, kan ses här

Och här är det efterlängtade paketet i armarna på Pelle

När vi inte har jagat FedEx så har vi faktiskt varit väldigt flitiga och arbetet med Atlantförberedelser hela veckan . Vi har bland annat lagat vår gummijolle, sorterat diverse bra-att-ha-grejor som legat i två Clas Ohlson-kassar sen vi seglade hemifrån, förberett montering av solpanel , varit ute och seglat med Code 0 för att testa ut skotpunkterna bättre, fått en söm i seglet lagad, skaffat skyddsglasögon som ska ligga i behållaren med nödraketer, skaffat fler reservdunkar till diesel och monterat den passiva radarreflektorn som kom i paketet idag. Dessutom har vi tillbringat ett par halvdagar hos den supersnälla segelmakaren som låtit oss låna hans JÄTTEstora bord för att göra ytterligare förstärkningar av storseglet.

Under veckan har vi också varit två kvällar på sydvästra sidan av Lanzarote till en liten mysig by, El Golfo, och en riktigt trevlig och avslappnad fiskrestaurang som heter Bogovante. Där sitter man ute på en terrass grusad med lavastenar och klipporna och havet är väldigt nära.

Första kvällen var det lite av folksamling nere på strandklipporna och det visade sig vara en skadad haj (ca 2 meter lång) som förirrat sig in i klippskrevorna och inte kunnat ta sig ut.

Ikväll skålade vi i Cava med anledning av miraklet och hämtade pizza till sittbrunnen. Vi filosoferade lite över att vi nu i dagarna varit borta i fyra månader. Det är annorlunda och vilsamt att vara på resa på det här sättet eftersom man har med sitt hem med sig fast man inte är på hemmaplan. Vi läser lite i tidningen på nätet de flesta dagar, men det som händer hemma känns allt mer avlägset. Avlägset känns också att tänka att det faktiskt är höst. Vi längtar efter att träffa barnen och det ska vi ju snart få göra då alla tre kommer ner till Las Palmas i början av november. Björn och Martin för att segla med oss över Atlanten och Sofia på ett kortare besök. Det ska bli riktigt roligt!

Vid kvällens filosoferande konstaterade vi också att vi varje dag träffar så många vänliga, trevliga och hjälpsamma människor som man blir glad av. Trevligt är det också att otvunget samtala med andra seglare på bryggorna. Utan att man alls känner varandra är det lätt att få kontakt oavsett nationalitet. Närmast oss ligger nu en norsk båt, Hakuna Matata, med en familj med två barn som också ska segla ARC samt en holländsk och en engelsk båt som också ska segla över till Karibien. Idag kom besättningen från den svenska båten Willrose förbi och vi fick diverse tips och fiskeutrustning som de använt när de seglat till Karibien, vilket de gjort vid två olika tillfällen. Nu ska de ligga här i marinan i sex månader som sin vinterhamn.

Imorgon eftermiddag seglar vi vidare västerut. Vi går först till Las Palmas på Gran Canaria ett par dagar för att ”reka lite” inför ARC och sen seglar vi vidare till La Palma som är den mest västra av de kanariska öarna.

Återbesök hos polisen

I morse steg vi glada i hågen in hos polisen i Arrecife, med alla våra papper, för att få det efterlängtade tillfälliga spanska personnumret. Efter kontroll av att allt var vederbörligen ifyllt och betalt så kunde hanteringen påbörjas och alla dokument häftades ihop och lades i en korg och vi blev meddelade att vi var välkomna om en vecka igen. Våra förbluffade miner avslöjade nog att vi inte alls tyckte det var bra och vi fick ett nytt bud att komma tillbaka på tisdag. Vi såg fortsatt olyckliga ut och försökte förklara att vi hade bråttom att få ut ett paket med reservdelar till båten. Till vår hjälp kom då granntjänstemannen som visade sig prata bra engelska och vi kunde förklara vår belägenhet. Efter lite konfererande med vår egen vänliga tjänstekvinna blev vi erbjudna att sitta ner och vänta och de skulle försöka få chefen att skriva på trots att det var utanför de vanliga rutinerna. Efter 15 minuter fick vi vårt dokument och vi tog i hand och tackade för den smidiga hanteringen. Den engelsktalande tjänstemannen sa då – ”but don’t tell anyone” och det ska vi ju inte göra ;-).

Så här ser det fina certifikatet ut:

Äntligen skulle vi kunna meddela FedEx vårt nummer som krävs för fortsatt tullhantering och Pelle ringde genast upp och meddelade glatt numret. Något förvånad fick han då frågan om numret tidigare använts vid klarering. Om så inte var fallet konstaterade FedEx-tjänstemannen att numret då först måste aktiveras. Ridå. Hur lång tid detta kan tänkas ta har vi ingen aning om än. Fortsättning följer.

Precis bredvid polisstationen ligger också en stor butik av typen båt-, fiske och järnhandel. Där kompletterade vi med några saker som krävs för ARC, t ex handhållen strålkastare som kan kopplas till båtens strömförsörjning och kraftiga hinkar. Vi hittade också nät som vi ska lägga frukt och grönsaker. Dessutom köpte vi fällor och spray för (eller snarare mot) kackelackor. Vi har inga sådana husdjur och hoppas slippa det också, men nu är vi i alla fall beväpnade om det skulle behövas (brrrrr!).

Efter turen till affären tog vi bilen upp till en väldigt idyllisk fiskeby som heter Arrieta och åt god grillad fisk i fin miljö.

Färden fortsatte sedan till Mirador del Rio, en gammal försvarsanläggning, som numera är en fantastisk utsiktspunkt över både norra delen av Lanzarote och den vackra ön Isla Graciosa. Vi ska förhoppningsvis gå upp dit med båten också.