Spanien nästa

Kinsale var en riktigt trevlig överraskning. En mysig liten stad i en väldigt skyddad vik. Det här lär vara ett av Irlands gastronomiska centrum med fokus på fisk och skaldjur och det vimlar av caféer, restauranger och pubar på de smala gatorna. Vi har ätit både lunch och middag på Fishy Fishy’s två olika restauranger, med en kock med rockstjärnestatus här på Irland. Gott, men vi blev inte superimponerade.

Här hade man kunnat tillbringa ett par dagar till, men nu är vind- och väderprognoserna gynnsamma, så imorgon fredag startar vi seglingen mot La Coruña i Spanien. Vi seglar först ner till Fastnet Rock, vid södra hörnet av Irland, dels för att Pelle gärna vill se den och dels för att vi fick rekommendation av våra irländska seglarvänner att ”do some westing” för att mer bekvämt hantera eventuella sydvästliga vindar. Sen blir det nästan rakt sydlig kurs mot La Coruña dit vi räknar med att komma under måndagen. Vi hoppas kunna återkomma med blogginlägg under överseglingen om tekniken är med oss.

Dun Laoghaire till Kinsale

Vi blev kvar i Dun Laoghaire i tre dagar. Den första ägnade vi åt turistande i Dublin och sen blev det två dagar med diverse båtpyssel och lite lokalt turistande i Dun Laoghaire på grund av frisk vind från syd.

På tisdagsmorgon steg vi upp klockan 02 (hu!) och gav oss iväg i dimma och duggregn mot Kilmore Quay på sydöstra Irland. Den arla timman var för att få gynnsamma tidvattenströmmar söderut. Vi har nu upptäckt att det verkligen behövs i dessa vatten och vi fick tillfälle att se diverse tidvattensfenomen som t ex race och overfalls. Då bildas mycket orolig sjö och stora vågor i vissa fall. Det var fortfarande sydliga vindar så vi kryssade på friskt tills vi vid 14-tiden gav upp inför att ha både ström och vind emot oss.

När vi på kvällen närmade oss Kilmore Quay så hände det första av ett par fantastiska och oväntade möten detta dygn! På AIS’en såg vi en mötande båt och när vi tittade närmare upptäckte vi att det var våra irländska seglarvänner, Maeve och Adrian som vi lärde känna i vintras, som kom emot oss. De har bidragit med många goda råd inför seglingen här på Irland och i Skottland. Det blev ett glatt återseende! Efter att ha växlat några ord fribord mot fribord ute på havet, så ändrade de sina planer och gick också in mot Kilmore Quay. Där bjöds vi in till båtmiddag med Maeve, Adrian och deras två vänner. Det blev en riktigt trevlig kväll som slutade sent!

Vi gav oss iväg söderut igen vid 13-tiden på onsdagen med siktet inställt på Kinsale med planerad nattlig ankomst. Plötsligt inträffar ett nytt oväntat möte. En stor räddningshelikopter från Irish Coastguard började cirkla runt oss på mycket låg höjd med en person sittande i dörren till helikoptern.

Vi började oroligt fundera på om vi av misstag utlöst någon av våra nödsändare, men i det öronbedövande dånet anropades vi sedan via VHF från helikoptern, som undrade om vi kunde hjälpa dem i en övning. Vi fick instruktioner att gå med maximal fart på en viss kurs och personalen på helikotern tränande förberedelse för att sätta ombord en person hos oss på båten. Vi fick ingen påhälsning, men väldig närkontakt med helikoptern som dånande rakt ovanför sittbrunnen. Man var nästan orolig att den skulle träffa masten. Vänligt vinkande lämnade de oss sedan efter en stund. Det var lärorikt för oss också att få lite inblick i hur det kan te sig om man skulle behöva bli räddad av helikopter. Svårt att kommunicera ombord i det otroliga dånet är ingen överdrift!

Vi kom fram till Kinsale strax före kl 02 på morgonen efter en kväll på ett spegelblankt hav och med påhälsning igen av glatt hoppande delfiner. Alltid lika roligt!

Idag börjar vi planerandet inför överfarten till Spanien. Återkommer innan vi startar.

Delfinträff på Irländska sjön

Vi lämnade Bangor vid 7-tiden i morse för att få bra tidvattenströmmar och det fick vi – medström större delen av vägen söderöver till Dun Laoghaire, vilket delvis förklarar den goda fart man kan se på marinetraffic. Det blev både segling och motorsegling då vi fick svag vind efter några timmar. Dagens höjdpunkt blev ett delfinmöte som fick oss alla fyra att rusa upp på fördäck. Som tur är stannade Mr Ray kvar på sin post.

Nu ligger vi i den välordnade och stora marinan och är mätta och nyduschade. Imorgon tar vi tåget som går varje kvart in till Dublin.

Dags att lämna Bangor

Nu har vi legat i Bangor utanför Belfast i fyra dagar. Gunnar och Kicki har återvänt till Sverige, men istället kom Björn och Martin i onsdags kväll. Väldigt roligt! De ska vara med ner till Spanien.

Vi har ägnat dagarna åt lite båtvård och fixande, städning, tvättning och bunkring, dvs sånt som hör vardagen till i båtlivet. Dessutom har vi förstås hunnit med lite trevligheter som besöket på Titanicmuseet, en politisk/historisk tur med ”black taxi” där vi lärde oss mer om konflikten här på Nordirland och så har vi förstås hunnit med pub- och restaurangbesök. Tidigt imorgon bitti lämnar vi Bangor när tidvattnet börjar strömma in norrifrån i Irländska sjön. Nästa stopp blir Dun Laoghaire utanför Dublin. Vindprognoserna lovar mycket svag nordlig vind så det blir nog en hel del motorgång.

 

Bangor

När vi vaknade på söndagsmorgonen i Port Ellen så ylade vinden i riggen. Ulla och Gunnar hade noggrant studerat tidvatttenströmmarna inför överseglingen till Nordirland och avfärden från Port Ellen var planerad till kl 13 för att få optimala strömförhållanden. I avvaktan på att den friska vinden skulle mojna något var vi inte var på väg förrän vid 14.30 då vi seglade söderut med kutterstagsfock och två rev i storen. Vi fick några timmar med fin segling, men kanske lite gropig sjö, ner till och genom North Channel. Halvvägs ner till Bangor, som ligger öster om Belfast, dog vinden ganska tvärt och det blev motorgång resten av vägen och vi la till kl 22 i marinan. Under vår tur hade vi nu och då sällskap av de eleganta havssulorna (fåglar), som seglade i vinden. Bangor marina känns väldigt välordnad och tvättstugan känns som en dröm för långseglare med mycket smutstvätt J.

Idag tog vi tåget in till Belfast och gick på det nya Titanicmuséet. Påkostat och verkligen en upplevelse tyckte vi alla fyra!

Här har varit en ganska varm dag, helt annorlunda än dagarna med ishavsluft i Skottland, men nu vankas några dagars regn om väderprognoserna har rätt.

Imorgon reser Kicki och Gunnar tillbaka till Sverige. Stort tack för trevligt sällskap och välkomna tillbaka!

Från Caledonienkanalen till Inre Hebriderna

Efter tre trevliga dagar i kanalen och efter att ha klarat Neptunes staircase (trappa med 8 slussar) galant så gick vi vid lunchtid på torsdagen ut i havet igen. Vädret slog om på morgonen och det ena lagret efter det andra åkte av. Sen har det varit fortsatt ganska fint, men underställ och fleece har åkt på igen eftersom det är ganska kallt så fort man inte är i lä. Första natten i det fria tillbringade vi i Oban där vi la oss i marinan på ön Kerrera. Vi tog taxibåten över till stan och fick en oförglömlig kväll på Seafood Temple. Det är en fiskare som startat Obans minsta restaurang och vi fick superläckra pilgrimsmusslor, ostron och hummer. Dessutom hade den pyttelilla restaurangen en helt bedövande utsikt med årets vackraste solnedgång.

Vi hade tänkt fortsätta norrut till Tobermory på Mull, men väderprognoserna framåt fick oss att starta färden söderöver. Vi tänker redan nu att vi någon gång ska segla tillbaka till Skottland igen och ge öarna mycket mer tid, då det är fantastiska omgivningar och trevliga människor.

Fredagens tur gick sedan över ett spegelblankt hav och med god medström till Craighouse på Jura.  Till och med det ökända Corrywreckan låg spegelblankt. Vi låg fint på svaj vid en boj med bergen Jura Paps i fonden. Vi tog en tur med jollen in till den mikroskopiska byn med destilleri och hotellbar, där vi åt middag med fisk och skaldjur igen. Det gäller att passa på när man har de pinfärska läckerheterna så nära!

Idag blev det äntligen ordentlig seglingsvind och vi fick fin halvvind ner till Islay och Port Ellen. Här ligger vi skyddade för den ganska starka vinden. Vi har på eftermiddagen tagit en promenad i det vackra vädret till destilleriet Laphroaig, med vidhängande provsmakning och köp.

Islay, som ju är maltwhiskyns högborg, känns som en levande och bördig ö. Vissa växter känns riktigt exotiska, som t ex häcken med Fuchsia som vi gick förbi.

Imorgon planerar vi att segla ner till Bangor utanför Belfast.

”What’s wrong with you folks?”

I måndags eftermiddag slussade vi och vår förstärkta besättning med Kicki och Gunnar, in i Clachnaharry Sealock, Caledonienkanalens första slussar. Efter att ha inhandlat kanallicensen var slussarna stängda för resten av dagen och det blev efter 2 sjömil nattham i Seaport marina, där vi efter båtmiddag tog en promenad (lång omväg) till närmaste pub som visade sig ligga ett stenkast från hamnen. I morse startade vi med nya krafter och har i lätt regn gått ungefär halva kanalen. Vid en av slussarna hade både Ulla och Gunnar lite problem att få upp tamparna till slussvakten och han utbrast då med emfas ”what’s wrong with you folks that can’t throw a rope?” Ödmjuka som vi är tog vi inte någon vidare diskussion med risk för att bli fast i slussen, men har nu anmält oss till en korrespondenskurs i lassokastning. Det gick dock bättre i efterföljande slussar :-). Allmänt kan vi säga att slussvakterna varit supertrevliga. Vi har också idag provat (utanför fendrarna) de sibiriska lärkplankorna som inköptes i Kungshamn. De behövs! Inget spår efter odjuret under vår passage över Loch Ness. Odjur får vi tydligen vara själva.

Vi avslutade med en slusstrappa på fem slussar vid Fort Augustus och sen var det hög tid för ankardrink, power nap och god middag på puben. Vi valde mellan en 300 g skotsk sirloin steak och ”lock keepers catch of the day”, som visade sig bestå av två korslagda fendrar, en halv båtshake och en sprucken seglarsko. Vad det blev ser ni nedan.

Imorgon fortsätter vi mot Corpach för vidare segling i Hebriderna.

Framme i Inverness

På lördagsmorgonen strax före kl 4 så la vi till i Inverness Marina. Vi fick land i sikte på fredagseftermiddagen, men sen var det en segling på 12 timmar genom Moray Firth in mot Inverness. När man närmar sig Inverness så finns två lite trängre sund och dessa ska man helst  passera runt högvatten pga kraftiga tidvattenströmmar. Det gjorde att vi drog ned på farten något (på slutet gick för motor ca sex timmar) för att komma dit vid rätt tillfälle efter kl 2 på morgonen. Vid hamnpirarna blev vi hälsade välkomna av en morgonpigg ”bottle nose dolphin” som pratade med oss på Flippervis. Mycket trevligt även om vi själva inte var lika pigga vid det laget. En lärdom från det sista dygnet är att inte drabbas av alltför stor eufori över att vara framme och därmed lätta på vaktschemat i förtid – vi föll snabbt ur vaktschemat under fredagskvällen och var därför båda två onödigt trötta när vi väl kom fram. I det här fallet spelade det väl ingen roll, men det skulle ju kunna hända att man av olika skäl inte kan komma iland som tänkt. Det var skönt att somna i en stillastående säng och tyst båt. Tyst är det inte när man seglar och vi ska se över stuvningen i vissa skåp inför nästa överfärd. Vi är nöjda med den första längre överfarten på den här turen och är glada för att den kunde ske under så bra förhållanden.

Här ligger vi nu vid fina pontonbryggor så man inte behöver bekymra sig om tidvattnet. Här är en tidvattenskillnad på upp till 4 meter och just nu är det runt fullmånetid (spring som det heter på tidvattenspråk) då nivåskillnaderna är som störst. Området omkring marinan är inte så charmigt då det är ett hamn- och industriområde. Efter en rejäl sovförmiddag på lördagen, god frukost med nybakt bröd, dusch och incheckning på marinan så begav vi oss på promenad in till centrum av Inverness. Regnet som hade startat när vi lagt till fortsatte att strila. Vi tyckte var det ruggigt och kallt och hade gärna haft vantar på, men skottarna verkar härdiga med bara ben i sina kiltar och tjejer och killar i kortärmat på väg till lördagsfestligheter. Trevlig och vänlig stämning verkar det vara här.

Idag kommer våra vänner Kristina och Gunnar och ska göra oss sällskap genom Caledonienkanalen och på Hebriderna. Det ser vi fram mot mycket!