Falskt alarm?

Nu har vi kommit drygt halvvägs på vår hastigt påbörjade segling till Lanzarote. Vi har haft lite stillsam spinnakersegling i 5-6 knop under gårdagskvällen fram till midnatt, men för övrigt har vindarna varit mycket svaga och vi har gått för motor. Den lynniga tropiska stormen Nadine verkar just nu ha bestämt sig för att inte besöka Madeira trots allt. Ingen idé att gräma sig över att vi nog hastade från Madeira i onödan . Vi hade grämt oss ännu mer om vi stannat kvar och eventuellt fått skador om stormen kommit enligt gårdagens prognoser. Vi kunde ju inte heller riktigt vänta och se eftersom väderfönstret skulle stängas för att hinna fram till Lanzarote före Nadines ankomst. Det som vägde tungt i vår beslutsprocess när vi lämnade Porto Santo var dels att Mads på Frivind hade så allvarlig ton i sina mail och att varvschefen Miguel (inte samma som taxichauffören) som ju är Porto Santo-bo sa “om jag hade en sån båt som ni så skulle jag lämna Madeira, då inga hamnar här är säkra i sådant väder”. Risk management i praktiken!
Här på havet är vattnet väldigt blått, vi har dyning på 2-3 meter som lyfter oss försiktigt och mjukt, solen skiner och det är varmt. Klädseln för nattvakt är numera shorts. Vi håller oss mestadels i skuggan när det går. På Porto Santo installerade vi 12 V-fläktar, en i salongen och en i förpiken och det är ljuvligt att få lite rörelse i luften. Vi ska skaffa ytterligare ett par fläktar till de båda akterruffarna. Inne i båten är det nästan 30 grader på dagtid och 25 på natten. Vattentemperaturen här ute på havet är 27 grader så det bidrar ju till att hålla temperaturen uppe i båten. Just nu är vi väldigt nöjda med att vi inte tog teakdäck och en blå båt igen. Då hade det blivit ännu varmare! De solskydd som Henrik på Arcona Yachts hjälpt oss att designa fungerar toppenbra och vi njuter av dem varje dag. Hade vi inte dem skulle vi inte stå ut i värmen. Stort tack Henrik!
Vi sysselsätter oss med diverse små projekt som finjustering av watermakern, funderingar på bränslestrategi för motorgång inför Atlantöverseglingen, test av AIS-MOB transpondern etc. Det finns alltid ALLTID något att pyssla med på båten, vare sig vi är i hamn eller till havs, och att-göra-listan blir längre snarare än kortare. Det är nog för att vi hela tiden kommer på nya fiffigheter då vi hela tiden lär oss något nytt av alla nya situationer och människor vi träffar i hamnarna. Båten som sådan har så här långt fungerat helt perfekt.

Med nuvarande fart räknar vi med att vara framme i Marina Rubicon på södra Lanzarote vid lunchtid imorgon fredag.

Allt väl ombord!

Tropiska stormen Nadine får oss att ändra planerna

På grund av att det finns risk att den tropiska stormen Nadine kommer att träffa Madeira under helgen har vi beslutat och blivit rekommenderade att snarast lämna Madeira och segla ner till Lanzarote. Förmiddagen har ägnats åt snabbförberedelser både hos oss i Loupan och hos de flesta andra båtar här i marinan och vi är nu klara att lämna om cirka en timme. Seglingen över till Lanzarote är 300 sjömil och vi räknar med att vara framme på fredag.

Prognoserna talar om måttliga vindar och vi har tankat reservdiesel för att kunna gå för motor om så krävs.

Det gäller att vara flexibel även i seglarlivet! Ni kan se Nadines framfart på t ex www.passageweather.com/

Dags att lämna Porto Santo

Nu har vi varit på Porto Santo i fem dagar. Det har varit väldigt varmt och vi har mest tagit det lugnt med diverse pyssel och nu och då svalkat oss med bad i det numera 27-gradiga vattnet.

Igår hyrde vi, dvs Kate, Charlotte, Janne och vi själva en taxi och tog en tur på tre timmar runt på ön.

Taxin kördes av den trevliga engelsktalande chauffören Miguel

Låter lyxigt med egen taxi för tre timmars sightseeing, men det kostade oss bara 60 Euro för dessa timmar och vi fick mycket intressant information om livet på Porto Santo samtidigt.

Här finns många vackra vyer över det blåa havet och de dramatiska klipporna.

Det har inte regnat här sen i oktober förra året så ni kan gissa hur extremt torrt det är. Allt sötvatten som används på ön kommer från anläggningar där man avsaltar havsvatten. Framställningen av sötvatten är den enskilt mest energikrävande aktiviteten på ön, så det finns inte mycket utrymme för slöseri med vattning här på ön. Det enda riktigt gröna utanför stadens planteringar är golfbanan. Vi fick också veta att man på Porto Santo tillverkar bio-olja av alger som man odlar i stora glasbehållare under inverkan av solljus. De alger som produceras pressas sedan under högt tryck och hög temperatur och blir då bio-olja som används som bränsle i kraftverk. Cirka 20% av öns elförsörjning kommer från detta. Häftigt!

På vågbrytaren runt hamnen har seglare under många år målat sina bomärken. Vi har kunnat se spår efter flera båtar som vi tidigare följt på bloggar eller som är ”kända” båtnamn i långseglarkretsar. Roligt!

Vi och Solit har förstås också målat på vågbrytaren för att föreviga vårt besök här.

Och så här blev det till slut:

Ni som undrar över de mystiska krumelurerna vid sidan av svenska flaggan – det är de kinesiska tecknen för vind och vatten. Tips: det finns en koppling till vår båts namn ”Loupan”.

Vi har avslutat vår sista kväll här med besök på en väldigt bra och mysig restaurang nere vid stranden som Miguel rekommenderade . De grillade räkorna var inte bara jättestora utan också suveränt goda!

Imorgon förmiddag fortsätter vi vidare till Madeira och marinan Quinta do Lorde på sydöstra sidan. Det är en kort tur på cirka 30 sjömil. Det är svårt att få vettig båtplats i huvudstaden Funchal så vi kommer att hyra bil och också åka en del buss för att se oss omkring på ön med Quinta do Lorde som utgångspunkt. Vi räknar med att stanna på Madeira ungefär en vecka.

Framme i Porto Santo

Det var en dramatisk vy som mötte oss när det ljusnade på fredagsmorgonen och vi kunde se den lilla vulkanön mot horisonten.

Porto Santo är verkligen en liten ö, bara 11 km gånger 6 km stor med höga berg och sandstränder. Inte mycket växtlighet.

Även efter den här överseglingen så kände vi oss nöjda och glada att se land, även om det den här gången varit en verkligt bekväm översegling med värme. Lite tråkigt kanske med den svaga vinden och så pass mycket motorgång, cirka 30 timmar på tre dygn. Loupan hade förberetts med extra diesel i två 25-litersdunkar och vi kommer att lägga till ytterligare några dunkar inför överfarten till Karibien senare i höst. Den här gången behövde vi inte använda dunkarna.

Vi förundrades på vägen in mot Porto Santo över att vi nu kommit så långt på vår resa att vi ligger med båten utanför Afrika och att det varit så relativt enkelt och lättsamt hela vägen. På väg in mot hamn duschade vi och snyggade till oss inför mötet med marinapersonal och tull. Det var första gången vi fick besöka två olika kontor, men alla är väldigt trevliga och proceduren lättsam.

Vi la till vid 12.30-tiden och strax efter kom Solit.

De hade lyckats få en bläckfisk uppsköljd på däck som nu låg lite intorkad.

Men skepparen verkade inte tveka att sätta tänderna i ”catch of the day”

Vi gick bums upp till den lilla baren här i marinan och åt lunch och tog en efterlängtad iskall öl. Till och med Ulla som inte är någon ölälskare var sugen på den iskalla ölen!

Vilken värme här är! Efter lunchen gick vi raka vägen till den fina sandstranden bredvid marinan och badade i det 26-gradiga vattnet innan vi satte igång att skölja av båtarna med sötvatten och byta lakan i sängarna. Det behövs efter en överfart i de här salta vattnen.

Framåt kvällen blev det chamgagne i Solits sittbrunn och sen tog vi oss in till den lilla mysiga staden ca 20 minuter härifrån, där vi tittade på Columbusfestivalen (Columbus har bott här) och tog en bit mat innan vi promenerade hem igen för en lång natts sömn i stillastående och tyst båt.

Idag har vi storstädat båten inne och en härlig lätt Ajaxliknande doft (spansk variant) kan kännas och nu börjar det bli dags för lunch och ett svalkande bad.

Cascais – Porto Santo dygn 2

Vi hade fin spinnakersegling hela eftermiddagen igår och fram till midnatt då vi vid vaktskiftet tog ned den och istället rullade ut vår vanliga genua 3. Vi fick en stillsam slör i ca 5 knop genom den ljumma, men fuktiga natten. Det är väldigt mycket lysande djur i vattnet som syns i svallet omkring båten. Det ser ut som vi seglar på en stjärnmatta, mycket vackert!
Vi fortsatte med vår spinnakersegling i morse så snart vi klarat av frukosten. Vi tog ned den vid 14-tiden då vinden avtog och Pelle passade på att sova igen förlorade sovtimmar medan Ulla motorseglade, läste och duschade. Det är skönt att man kan ta en dusch i sittbrunnen nu när det är så varmt. Prognoserna lovar avtagande vindar under natten och morgontimmarna så det blir antagligen mer motorsegling. Vi har 116 sjömil kvar till Porto Santo och räknar med att vara framme efter lunch imorgon fredag.
Allt väl ombord!

Cascais – Porto Santo, dygn 1

Vi lämnade Cascais på tisdag förmiddag. Väderprognosen för överfarten har lovat svaga vindar i början och slutet och måttliga vindar från nordost däremellan. Hittills har vi haft väldigt svaga vindar med några timmars undantag då vi kunnat segla. Just nu njuter vi iallafall av härlig och lång spinnakergång. Natten var väldigt ljummen (det är 25 grader i vattnet) och den här överfarten kräver inga långkalsonger och seglarställ, utan nattvakterna kunde klaras med tunna byxor och windstoppertröja. Det är mörkt här ute på natten, men de fantastiska stjärnorna och den lilla månstrimman lyser upp ganska bra. Vackert är det! Vi har hela tiden legat nära vår kompisbåt Solit och det känns också skönt i natten att se deras lanternor strax bakom. Idag har en lätt Karibisk känsla infunnit sig då vi seglar i badbyxor och bikini. Speciellt Karibisk är Pelle som för första gången denna långa sommar tagit av sig pikétröjan på dagtid (ja det är faktiskt sant!) .
Allt väl ombord!

Bye, bye Cascais – nu är det dags för Porto Santo och Madeira

Vi har haft otroligt bra dagar här i Cascais. Förutom att vi haft det trevligt på plats har vi också turistat lite i omgivningarna. I torsdags hyrde vi tillsammans med Solit och Bess Safari Too en minibuss med guide från Mr Friend (supertrevlig och proffsig chaufför/guide). Vi besökte Sintra, som verkligen var en upplevelse utöver det vanliga, speciellt Palacio Nacional da Pena som var ett riktigt sagoslott.

Det var nästan omöjligt att låta bli att fotografera!

Turen gav oss också möjlighet att se Cabo Roca, som vi förvisso passerade med båt på vägen mot Cascais, men som var väldigt mycket häftigare att se från land.

Cabo Roca är fastlands-Europas västligaste punkt.

I lördags var vi på en heldagstur med tåg till Lissabon där vi efter mycket vandrande bland stadens kullar avnjöt en Fadokonsert, middag och lite strosande i nattlivet innan vi dödströtta tog tåget hem igen. Snopna kunde vi konstatera att våra ihopvikbara cyklar inte längre stod kvar vid stationen där vi låst fast dem på morgonen. Pelle besökte polisen på söndag morgon tillsammans med många andra och våra cyklar verkar ha gått med i en stöldvåg som tagit nio skotrar och åttio (!) cyklar under lördagen. Suck!

Efter att under söndagen samlat krafter, åkte vi idag måndag in till Lissabon igen, denna gång var det Oceanmuséet som stod på tur. Det är Europas näst största undervattensmuséem.

Efter turen till Lissabon bar det raka vägen till den stora mataffären Jumbo för bunkring och sedan tillagning av köttfärssås och chili con carne. Det är skönt att ha ett par färdiglagade måltider när man är på längre överseglingar.

Vi avslutade dagen med en trevlig och supergod middag på Hemmingway tillsammans med Kate, Janne och Charlotte och sedan var det dags med lite förberedelser i båten inför morgondagen.

I morgon förmiddag kastar vi loss tillsammans med Solit för segling till Porto Santo, som ligger ca 30 sjömil nordost om Madeira. Översegligen tar drygt 3 dygn och vi försöker ge några korta uppdateringar på bloggen längs vägen. Det har varit lätt att trivas här, men nu ska det bli roligt att komma ut på havet igen och sedan komma till en ny spännande hamn.

Nu är vi i Cascais

Vi lämnade Leixoes dagen efter vår utflykt till Porto och fick fin segling med blåsigt avslut ner till Figueira da Foz, som är en stad som lever på fiske och turism. Marinan ligger en liten bit upp i floden Rio Mondego och det kan vara lite lömska strömförhållanden tillsammans med tidvattnet, men det gick bra trots den friska vinden. På bryggan stod Bess Safari Too’s besättning och tog emot och dagen avslutades med att vi tillsammans åt middag på marinans restaurang. För första gången såg vi båtar med ARC-flaggan hissad, två norska båtar. Norge är en av de största deltagande nationerna i ARC sen flera år tillbaka. Från Sverige är vi bara fem båtar som deltar i år att jämföra med Norges 22 deltagarbåtar. Vi låg kvar en dag i Fig Foz och passade bland annat på att bada i de häftiga och kalla Atlantvågorna på den VÄLDIGT långa sandstranden som i princip började vid Porto ca 10 mil norröver.

Vi fortsatte sedan med fin undanvindssegling vidare söderut mot Nazaré. På vägen såg vi rökpelare mot himlen vid två tillfällen. Det visade sig vara skogsbränder, som man kämpat med en längre tid. Marinan i Nazaré sköts av ett engelsk/brittiskt par och det var minsann inte lätt att vara hamnkaptenen till lags! Han hade åsikter om det mesta och båtägarna i marinan turades om att sucka eller fnissa. Vi bestämde under kvällen att fortsätta söderut redan tidigt nästa morgon tillsammans med Bess Safari Too. Vi såg månen gå upp i ett rödbrunt töcken och under natten kände vi röklukt in i båten. När vi steg upp vid sextiden nästa morgon var Nazaré dolt i ett rök- och askmoln och båtarna gråa av sot, så det blev snabb avtvättning av båten och avfärd vid 7-tiden för att försöka komma bort från askmolnet. En fransk båt som lämnade hamnen samtidigt som oss och var på väg norrut vände tvärt då sikten norrut genom molnet var väldigt dålig.

Vi som gick söderöver kunde pusta ut efter några timmar och lämna molnet bakom oss. Vi kom fram till Cascais framåt kvällen

Cascais har en stor och mycket välordnad marina, som ligger fint bredvid en borg som varit det tidigare kungliga sommarresidenset.

Professionell och engelsktalande service av allehanda slag, men smakar det så kostar det. Vi betalar resans hittills högsta hamnavgift (54 Euro per natt), men så överlämnades också en flaska vin vid incheckningen som välkomstpresent J. Här har nu helt oplanerat samlats en nordisk båtkoloni med nio svenska båtar, två finska båtar samt två norska och två danska båtar. Inte illa!

Själva staden Cascais är också mycket trevlig och fin med smala gator, vackra hus, sandstränder, klippor, trevliga butiker och restauranger. Lite av ett jetset-ställe, men den ekonomiska krisen har lagt sordin på utsvävningarna och den portugisiska semesterperioden är slut så det är lite lugnare tempo.

Vi har sen Fig Foz haft väldigt varmt ochs skönt, runt 30 grader på dagarna och med fantastiskt ljumma kvällar och nätter. Vi mår väldigt bra och njuter för fulla muggar!

Tack till Håkan F för tipset om Hemingway Bar – en del av svenskkolonin träffades där ikväll för en drink före maten – de hade verkligen en gedigen lista med coctails och mycket delikata tillbehör!

Imorgon har vi hyrt en minibuss med guide tillsammans med Kate & Janne & Charlotte och Mary & Erik för att åka till Sintra, en stad/by på Unescos världsarvslista och enligt guideboken ”a must do”. Det ska bli spännande! Vi tänker oss så småningom in till Lissabon, men hoppas temperaturen ska gå ned något till helgen. Vi börjar också titta efter lämpligt väderfönster för att ta oss över till Porto Santo och Madeira, men än har vi inte bestämt hur och när vi går över. Eventuellt fortsätter vi lite ytterligare söderöver här på fastlandet, men det avgörs av väder, vind och inspiration.

Äntligen Portugal

I onsdags förmiddag lämnade vi till sist Bayona efter att Ulla komit ner igen på onsdagskvällen. Det var härligt att ge sig iväg igen, även om vi gillade Bayona och speciellt Monte Real Club de Yates väldigt mycket. Vinden var svag och nordlig, så vi fick tillfälle att verkligen testköra motorn hela vägen (ca 60 sjömil) till Leixoes. Leixoes har en stor hamn med en marina intryckt i hörnet och sandstränder runt omkring. Området kring hamnen och marinan är väl inte det charmigaste, men marinan är skyddad trots att hela Atlanten ända till New York (på samma breddgrad) ligger utanför. Promenerar man upp mot den äldre stadskärnan är det mysigt, men slitet. En av Leixoes stora fördelar är närheten till Porto.

Sista veckan vi låg i Bayona lärde Pelle känna två väldigt trevliga portugiser från Porto, den ena, Antonio, är senior vinmakare hos Grahams (som gör portvin) och den andra, Frederico, är journalist på Portugals TV. De hade vänligheten att stå på kajen och möta oss när vi kom hit och de har också försett oss med tips på vin, maträtter och restauranger. Vi testade ett av restaurangförslagen igår kväll och åt en mycket god grillad Sea Bass och drack vin på rekommendation från Antonio. Mums!

Idag på förmiddagen har vi besökt det närbelägna raffinaderiet och fyllt våra två 5-kilos PC-5 gasflaskor. Gas är ju en av de små huvudvärkar som långseglare har, då det inte finns någon enhetlig standard på området, så därför kände vi oss nöjda att vi hittat en bra möjlighet att fylla gasflaskorna. Dessutom till det facila priset av 17 Euro för båda flaskorna.

Efter lunch tog vi metron in till Porto som är en väldigt mysig, men lätt bedagad stad vid floden Duoro.

Där vandrade vi runt på de smala gatorna och njöt av atmosfären, bland annat såg vi den vackra kakelklädda vänthallen på tågstationen.

Vi avslutade dagen med ett besök i Gaia på andra sidan floden, där alla portvinstillverkare håller till.

Självklart gick vi till Grahams, på Antonios rekommendation J, där vi fick vi en riktig VIP-provning av vintageport.

Dorota hette vår trevliga och kunniga ledsagare.

Med lite runda fötter och fullastade med godsaker från Grahams tog vi spårvagnen hem till båten igen.

Nu verkar vi äntligen ha kommit in i de portugisiska nordvindarna där det blåser en ganska frisk vind omkring ost och nord. Den hoppas vi ha nytta av när vi imorgon seglar vi vidare söderut till Figueira da Foz.

Motorproblem i Bayona – Epilog (äntligen)

Idag kl. 9:30 anlände Innaval:s mekaniker Javier med fyra reparerade spridare. Han började återmontera spridarna och efter c:a en timme var detta klart. Nästa steg blev luftning och provkörning vid bryggan.

Allt såg bra ut och nu blev det dags för provkörning på riktigt, en tur utanför hamnen. Spänningen var olidlig!

När jag körde ut från hamnen kände jag direkt att motorn svarade på gaspådrag på ett helt annat sätt. Sakta ökade vi farten och vi kunde passera de kritiska 2300 rpm utan problem. Hurra! Både Javier och jag gjorde V-tecken. Vilken härlig känsla att vår kära motor återigen är pigg och kry.

Fyra trasiga spridarnålar.

Detta har blivit en ordentlig läxa för oss. I fortsättningen kommer vi att vara otroligt noga med att kolla upp
kvaliten på dieseln när vi tankar, kolla filter och vattenavskiljare ofta, kolla packningen på bordsgenomföringen etc etc. Det är bara att konstatera att en modern dieselmotor är mycket känslig när det gäller bränsleförsörjning och det komplexa insprutningssystemet.

Stort tack till alla som engagerat sig i vårat motorproblem: Staffan på Funny, Solit’s besättning, Janne Melin Yanmar Sverige, våra nya Portugisiska vänner Antonio/Frederico/Rui, Martha på hamnkontoret, Bess Safari Too’s besättning.
Ett speciellt tack till Innaval (Jose & Javier) som gjorde ett bra jobb.

Muchas gracias Javier!

Imorgon kommer vi antagligen att lyfta Loupan för att byta offeranoder och allmän rengöring. Ulla kommer tillbaka (bra timing!) imorgon tisdag och vi borde kunna komma iväg mot Portugal på onsdag eller torsdag. Bayona är ett trevligt ställe men nu längtar jag ut på havet igen.

/Pelle