Tre dygn på havet och ändrade planer

Solen strålade från en klarblå himmel när vi lämnade Opua i tisdags förmiddag. Att nynna på What a difference a day make… kändes väldigt passande efter det blåsande och regnande som varit under de två dagarna innan. Motorgång var utlovat i väderprognosen från MetBob och det blev det. Vid tvåtiden på natten mot onsdag kunde vi hissa storseglet och spira förseglet för undanvindssegling i lätt vind, cirka 10-12 knop. Lite för lite vind egentligen, men man får ju vara nöjd med det man får, även om det går lite långsamt.
På torsdag morgon vred vinden mer mot väst och vi fick en verkligt härlig seglingsdag med slör och vind runt 15 knop. Vågorna har varit mycket lugnare än prognosticerat och hållit sig runt 1-1.5 meter.
På torsdagskvällen fångade vi och andra båtar upp, i väderprognoser vi tog ner, att ett tropiskt lågtryck bildas nära Fiji och att vi riskerar att segla rakt in det när vi närmar oss Fiji. Hmmm, inte så kul. Visserligen är vädermodellerna inte helt överens om hur det här lågtrycket kommer att röra sig och hur snabbt det ska försvagas, men den här typen av lågtryck är nyckfulla och inte att leka med.
Förutom massor av vind följer ofta kopiösa regnmängder och åska med på köpet under ett par dagar. Efter rådslag med MetBob och några andra kompisbåtar (Acapella, Atla ExotecStrike) bestämde vi oss i morse, när vi pratades vid på radio, för att ta det säkra före det osäkra, så vi ändrade kurs och styr nu mot Norra Minerva reef (igen!) för att avvakta utvecklingen av lågtrycket och inte riskera busväder kring ankomsten.
Till Minerva reef är det nu på förmiddagen 350 sjömil och vi räknar med att vara framme på söndag. Vi verkar ha tur med vinden och räknar med att vi kan segla dit på öppen bog och med måttlig vind. Just nu slör, 15 knops vind och cirka 8 knops fart.

Allt väl ombord!

Snart dags att lämna Nya Zeeland

Till sist lyckades vi slita oss loss från trivsamma Riverside Drive Marina. Det är läge att lämna vid högvatten eftersom det finns ett väldigt grunt parti efter den fina lyftbron, som är inspirerad av en Maori fiskekrok. Går man bara lite lite för rakt mellan farledsmärkena så fastnar man i dyn. Det vet vi efter att ha gjort det två gånger.

Det blev ingen lång tur den dagen, utan vi ankrade i fina Urquarts Bay precis innanför Bream head. Eva och Peter på Atla samt Ellen och Martin på Acapella ankrade också upp. Sen var det dags för födelsedagsfirande, eftersom Pelle, Ellen och Peter alla fyllde år med några dagars mellanrum.

Det blev blåsväder och vi bestämde oss för att stanna kvar några dagar. Vi hann med att upptäcka att radarn sagt upp sig efter att vi lämnade Whangarei och felet härleddes till kabeln och kontakten.

Korrosion förstås.

En ny beställdes för leverans till Opua, dit vi var på väg.

Vi hann också med en jättefin promenad på Bream head tillsammans med Eva och Peter.

Fika måste man ju göra när man vandrar

Vi var inte ensamma på vår lilla vandring, utan området är också betesmark för unga ulliga biffkor (?). Trots att de var gulliga och nyfiket vänliga kände både Ulla och Eva viss respekt för dem.

Sen var vi redo för tidig morgonavgång för att hinna de 70 sjömilen till Opua. Efter en gräsligt stampig rundning av Bream head, då tidvatten tillsammans med vinden gjorde höga branta vågor, så fick vi fin undanvindssegling upp till Cape Brett. Kylslaget var det, trots det vackra vädret.

De sista sjömilen mot Opua dog vinden ut och med Yannes hjälp kunde vi ankra utanför Opua innan mörkret föll. Där blev det expressdusch ombord innan Dan hämtade upp oss för avskedsmiddag på Yachtklubben med Katie och Jeff på Mezzaluna och Åsa och Dan på Blå Ellinor. De seglade mot Minerva reef och Fiji nästa dag.

Mer underhållaktiviteter blev det här i Opua, där vi förstås bytte radarkabeln, gav vår kära utombordare lite vård genom att byta ut diverse genomrostiga detaljer och sen upptäckte vi att VHF-luren i sittbrunnen börjat släppa in fukt, så det blev en ny lur. Det är verkligen ingen lätt miljö för utrustningen på båten och kanske speciellt inte för all elektronik.

Vår lithiuminstallation har under de tre veckor den varit igång skött sig fint. Vi har nu installerat en blåtandskopling för övervakning och Pelle kan njuta av ”batteri-TV” utan en lång kabel ringlande genom båten.

Fast det har inte bara varit underhåll och batteri-TV för Pelle. Gitarren har också kommit till användning flera gånger varje dag. Här tror han att Ulla fortfarande sover gott på morgonen. Det är en lite speciell gitarr för den är tyst om man inte kopplar den till förstärkare eller hörlurar. Kan vara rätt bra ibland när man bor på en liten båt.

I väntan på vårt väderfönster gick vi ut i Bay of Islands och till ön med det lustiga namnet Urupukapuka. Där ankrade vi i Paradise Bay och fick en fin vandring en underbart solig dag som dessutom var vår bröllopsdag.

Vi gick också in till Russel, som en gång i tiden var Nya Zeelands huvudstad och en riktig rövarhåla med barer och bordeller. Numera en liten mysig semesterort med flera bra restauranger. Vi åt långlunch på Duke of Marlbourogh och gick sen en vandring upp till Flagstaff hill med fantastisk utsikt över Bay of islands. Ulla älskar alla frodiga växter och blev nästan stum av beundran över den här häcken av någon hortensialiknande växt. Eller det kanske var hortensia?

Fyra dagar innan det väderfönster vi tyckte oss se, så gick vi in till marinan i Opua för att göra de sista förberedelserna inför seglingen mot Fiji. Spaning efter väderfönster här illustrerad av Eva på Atla.

Det är alltid en del pyssel när man ska segla iväg, bland annat förhandsanmälan om avfärd till tullen, föranmälan om ankomst till Fiji, riggcheck, lagning av överseglingsmat till flera måltider, sista bunkring, tanka diesel i både tanken och dunkar, montering av säkerhetslinorna, undanstuvning av ankaret med mera med mera. Vi tvättade förstås också ett par sista maskiner och just tvättstugan här i Opua verkar vara en bra indikator på att ett väderfönster närmar sig. Ena dagen nästan tom och nästa dag full rulle från morgon till kväll i alla tiotalet tvättmaskiner i tvättstugan.

Så nu ska vi förhoppningsvis vara redo för stora havet. Vi lämnar Nya Zeeland imorgon, efter att ett djupt lågtryck passerade igår med 35 knop i medelvind och 45 knops byvind.

Skönt att vara fastknuten i marinan då. Tyvärr gjorde det kraftiga lågtrycket havet ordentligt upprört och därför bestämde vi oss för att inte segla idag, som det ursprungligen var tänkt. Vi räknar med svaga till måttliga vindar och några dygns motorgång.

Seglingen till Savusavu på Fiji är cirka 1200 sjömil och vi räknar med att det tar oss cirka en vecka. Vi seglar iväg i sällskap med kompisbåtarna Atla och Acapella. Allt är väl ombord och vi är laddade för segling, även om vi nog är lite ringrostiga efter sex månaders ledighet från längre överseglingar.

Dags för ny seglingsäsong

Vi lämnade båten i Riverside Drive Marina i Whangarei och flög hem från Auckland i slutet av november förra året. Vi har haft en trevlig, men lätt hektisk tid hemma i Sverige och det har varit superhärligt att umgås med familj och vänner. Vi avslutade vårt tid i Sverige med en så rejäl förkylning under ett par veckor så Pelle fick boka om sin flygresa ner. Sen en månad är vi tillbaka hos Loupan i Whangarei. Här är det höst, men för oss känns det väldigt likt svensk sensommar med omväxlande härliga varma dagar, skurdagar och oftast väldigt svala kvällar och nätter med massor av dagg. Det är mestadels shorts som gäller dagtid, men långbyxor och fleecetröja på kvällen och värmaren igång nattetid. Stans planteringar är fortfarande vackra

men förberedelser för vinterplantering pågår också. Här planteras penseer och andra av våra vårväxter inför vintern.

Vi förbereder båten och oss själva för en ny seglingssäsong i södra Stilla havet.

Årets underhåll har bland annat bestått i

* ordentlig polering och vaxning med ett för oss nytt fabrikat som heter sealX. Simon har gjort jobbet och det blev superfint. Det var dyrt, men Loupan blänker som när hon var ny. sealX används bland annat för flygplan, så vi inillar oss att det borde vara bra och nu hoppas vi att det ska hålla sig ett tag. Vi tyckte Loupan var värd denna skönhetskur då hon fyller tio år i sommar, varav halva tiden har tillbringats på långsegling i salta och soliga vatten.

* lagning av småskador på kölen efter lite kontakt med korallhuvud på Fiji, nytt epoxilager på hela kölen och nya lager bottenfärg på hela botten förstås. Vi har sen tidigare färgen Micron 66, som vi varit nöjda med. Nu har den färgen utgått och har istället ersatts av Micron AP, som vi nu målat med. Som tur var så gick det att bara måla över den gamla färgen.

* översyn av och smärre åtgärder på våra segel

* kutterstagsfocken som tidigare varit på hakar har nu konverterats till rullsegel med inbyggd torsionslina.

* impregnering av all canvas

* putsning av rostfritt

* byte av ändstoppar och block på fockskotskenan. Solen kräver sina offer och nu verkar plasten i block och andra detaljer tröttna på solen.

Vår riggare Paul tipsade om att man kan skydda plasten genom att smörja in plastdetaljerna med UV-skyddande medel.

* byte av D3or (översta diagonalvanten). Vid riggchecken i samband med att vi kom ned till Nya Zeeland i höstas upptäckte Paul att toppdiagonalerna (D3) hade tecken på rost som kunde tyda på inre skador. D3orna är nu bytta.

* rodkicken har fått ny gasfjäder. När vi öppnade för att byta ut den gamla trötta gasfjädern upptäckte vi att hela rodkicken var välfylld med salt och korrosion.

* byte av sista bottengenomföringen av brons, så nu är samtliga genomföringar av plast från TruDesign.

* Katie på kompisbåten Mezzaluna har sytt ”hattar”, som ska skydda våra vinchar när vi inte seglar.

* stackpacken som vi lät sy upp förra året har äntligen fått sin Arconalogga.

* batteribyte. Efter mycket funderande bestämde vi oss för att byta till lithiumbatterier. Batterierna och övriga komponenter till systemet har vi köpt av TransMarin Pro i Opua. Vi gör dock hela installationen själv med lite Pelle-tillägg. Blir spännande att se hur detta fungerar, men förväntningarna är att vi ska få ungefär tre gånger större batterikapacitet än tidigare. Dessutom mer effektiv laddning så vi kan dra full nytta av de laddkällor vi har (motor, solceller, vindgenerator, Watt&Sea och bränslecell). Vi har precis startat upp batteripack och BMS. Vi återkommer med en rapport om hur vi byggt upp det hela och hur det fungerar när vi fått lite erfarenhet av systemet.

Initial uppstart. Många sladdar, väntar nu på att snyggas till lite.

Förutom båtjobb så har det varit många trevligheter med alla seglare som finns här i Whangarei. Förutom de fyra svenska båtarna Blå Ellinor, Carpe Mare, Atla och Ultimo, så ligger också många seglarvänner från hela världen, som vi lärt känna under åren.

Vi har blivit medlemmar i Ocean Cruising Club efter rekommendation från Jackline & Peter Magnsjö på Ellen. I samband med OCCs avskedparty inför seglingssäsongen fick vi ta emot klubbens vimpel av ”OCC Port Officer” Mary, som också är vår båtgranne i marinan.

En av höjdpunkterna har varit det seglarband som bildades, Whangarei Barnacle Pluckers”. Det blev till sist 17 musikanter från sju olika länder som spelade och sjöng. Nu dög inte längre ukulelen ombord, utan Pelle köpte ny gitarr och förstärkare också. Ukulelen ser lite övergiven ut för tillfället. Förutom alla övningspass har de kört två lite mer ”seriösa” spelningar. Här annonsen inför den första spelningen

Den sista spelningen var här i varvets båtverkstad och blev en stor succe med varvets personal på plats med sina familjer och förstås många seglare från Whangarei. Här ett litet smakprov och några bilder.

Här sjunker varvschefen Karl ”Ten guitars”. Det är en gammal låt som sjöngs av Engelbert Humperdink och som blev så omåttligt populär på Nya Zeeland att den kallas för Nya Zeelands andra nationalsång.

Karl och Mo från varvet.

Mo avslutade kvällen med att visa konster med eld från sina år som cirkusartist.

Seglarna börjar nu så sakta dra sig norrut till Opua för att börja vänta in lämpligt väder för att segla vidare upp mot tropikerna. Cyklonsäsongen slutar officiellt till 1 maj.

Före påsk var det avskedsmiddag på Blå Ellinor tillsammans med Katie och Jeff på Mezzaluna med supersmaskiga potatisbullar.

och på fredagsmorgonen vinkade vi av

Blå Ellinor

Mezzaluna

Ultimo

och Acapella

Så här förväntansfulla var Ellen och Martin på Acapella innan de kastade loss.

Vi fick istället en jättetrevlig påskaftonskväll tillsammans med Eva och Peter på Atla och Anders på Carpe Mare.

Förutom båtunderhåll så ingår förstås storbunkring i förberedelserna. Ingenstans under de närmaste sex månaderna kommer det finnas så stort utbud av matvaror som här, så just nu bågnar stuvutrymmena av mat och vin.

Vi har också laddat upp med lämpliga gåvor till öarna vi ska besöka, framförallt Vanuatu, där befolkningen på de mer avlägsna öarna lever under mycket enkla förhållanden. Vår dotter Sofia har skickat ner 5,5 kg barnkläder och Louise, på varvets kontor, har också gett oss en stor låda med barnkläder att ge bort. Paketet från Sverige kom faktiskt fram på en vecka med normal postgång. Igår laddade vi också upp med skolmaterial i form av 80 skrivböcker, 120 blyertspennor och massor av färgpennor. Dessutom många tennisbollar för alla lekfulla barn vi kommer att träffa. Ett större parti nagellack i häftiga färger köpte vi också, eftersom det blev förra säsongens succe’present till flickor och kvinnor i byarna. Fiskelina och krokar brukar vara efterfrågat, så det finns också i lager.

Vi blir kvar här i Whangarei en knapp vecka till, men sen är det äntligen dags för lite ”sea trial” för att se att allt fungerar som det ska och faller det väl ut så börjar vi spana efter väderfönster. Får vi ett väderfönster före mitten av maj så siktar vi på att besöka Lauöarna på Fiji igen, innan vi seglar vidare mot Vanuatu. Får vi vänta längre så blir det segling mot Vanuatu direkt.

Allt väl ombord och vi ser mycket fram mot en ny seglingsäsong med spännande upplevelser och möten.

Framme i ett soligt Nya Zeeland

Efter exakt fem dygn och tjugotre timmar var vi förtöjda vid karantänsbryggan i Opua. Solen sken och shorts och t-shirt åkte på. Det låg massor av båtar vid karantänsbryggan och vi fick höra att det under tre dygn förväntades in mer än femtio båtar. Många som ville utnyttja väderfönstret alltså. Inklareringen var smidig, men mer noggrann i år när det gäller renhet på båtbotten. Kravet är att botten ska vara rengjord senaste månaden. Kvitton och foton ville de se och det blev tummen upp. Har man inte bevismaterial för att styrka detta, så gör de undervattensfotografering av skrovet för att se att det är rent.Tjänstemannen berättade att de också bad skepparen ta loss silen för vattenintag för inspektion om man inte kan visa bevis för att man vidtagit de krävda åtgärderna för bottenrenhet. De ställer också frågor om när bottenmålning senast gjorts och med vad. Helst också ha det dokumenterat via kvitton och foton. Skulle man ha för mycket oönskat material på botten så ska båten lyftas och rengöras inom 24 timmar. Ingen blir avvisad och det är inga böter.

Nu är vi förtöjda i marinan och livet känns toppen.

Allt väl ombord som ni förstår!

Fiji till Nya Zeeland, dygn 4 och 5

Nu är det tisdag morgon och Loupan glider fram med motorns hjälp sen några timmar. Solen har just gått upp över ett stillsamt hav där vinden bara blåser 4 knop . Så annorlunda än för några dagar sen när vågorna brusade och vräkte vatten över Loupan.
De senaste dygnen har bjudit på fin segling med avtagande vågor och vind runt 12-16 knop från ost, vilket betyder att vi seglat med cirka 60 grader skenbar vind. Värmaren har börjat få göra tjänst under natten, men vi upplever dagarna lite mindre kyliga än vi minns från förra året. Kanske har det att göra med det massiva högtryck som ligger över norra Nya Zeeland.
Idag blir det lite rensning bland bland frukt och grönt, eftersom de inte ska tas in till Nya Zeeland och vi hinner inte äta allt. Dessutom ska vi fylla i diverse blanketter inför inklareringen och hissa Q-flaggan.
Nu på morgonen har vi 150 sjömil till Opua, där vi klarerar in i morgon förmiddag och träffar lite seglarvänner, innan vi fortsätter ner till Whangerei. Vi stannar sannolikt bara ett par dagar i Opua, eftersom det kraftfulla högtrycket kommer att börja dra bort och ersättas av ett ettrigt lågtryck under helgen.
Vi ser fram mot att komma tillbaka ”hem” till Nya Zeeland och allt är väl ombord!

Fiji till Nya Zeeland – dygn 3

Äntligen! I morse började äntligen vinden mojna efter en mer blåsig natt än vi förväntade. Sjön började också lugna ner sig och nu har vi bara 1,5 meter vågor och vind runt 16 knop från ost. Det har varit en solig dag och temperaturen påminner om svensk sommar med varmt i sol och lä under sprayhooden och svalt i vinden. På nattvakten är det nu långbyxor, tröja och jacka som gäller. Ulla har fått fram stövlarna också.
Idag har vi haft en MOB-situation. MOB står vanligen för Man Over Board, vilket är otroligt allvarligt. I vårt fall handlade det om Mobile Over Board, vilket är tråkigt men definitivt inte allvarligt. Det var Ullas mobil som hon använt för att lyssna på ljudbok under nattvakten. Tyvärr blev den obetänksamt kvarlämnad under sprayhooden och senare på dagen användes en lång stund för att leta efter den. Till sist såg vi de små hörlurarna hänga runt en mantågsstötta och insåg att telefonen vid någon kraftigare krängning på grund av vågorna helt enket glidit iväg genom en springa i nederkanten av sprayhooden. Suck! Tråkigt, men ingen katastrof även om det blir lite pyssel att få ordning på allt så småningom. Turligt nog var det ett Fiji SIM-kort i, så det vanliga Teliakortet är kvar ombord.
Väderförhållandena har inte varit idealiska för daglig dusch i sittbrunnen direkt, utan vi har fått nöja oss med nödtvagning i handfatet. I sittbrunnen hade det blivit saltvattensdusch, eftersom det varit ordentliga översköljningar av hela båten med jämna mellanrum och luften fylld av spray från vågorna. De tonvis med vatten som sköljt över båten har varit en bra läcktest. På det hela taget är båten torr och fin, men ett mindre läckage från aktre delen av sittbrunnen har vi hittat. Segelstuven kan vi numera dränera inne från båten och där har vi hittat någon deciliter. Nästan tätt alltsä.
Nu klockan 15 har vi 445 sjömil till Opua och 500 sjömil till Whangarei. Mer än halvvägs alltså, obereoende vart vi går. Allt väl ombord!

Fiji till Nya Zeeland, dygn 2

Natten till lördagen blev lugnare än väntat med vind runt 20 knop, men framåt morgontimmarna ökade vinden och höll sig runt 25-30 knop under förmiddagen innan den vid lunchtid återgick till att vara runt 20 knop. Havet och vågorna skummade under morgontimmarna och man riktigt ser kraften. Vi föll av lite för att ha det lite bekvämare. I natt var det månljust och stjärnklart en stor del av natten och idag har vi haft molnfri himel. Fram till dess var det helmulet och verkligen grått. Vinden har sakta börjat vrida så den kommer något nord om ost, vilket är bra för oss. Just nu seglar vi med kurs runt 190-200 grader. När vinden avtar ytterligare kommer vi att ta de sista graderna för direktkurs mot Opua. Prognosen säger måttliga och avtagande vindar resten av vägen.
Även om vi inte ser några andra båtar på havet så vet vi att vi inte är ensamma. Det var minst ett tjugotal båtar som lämnade Fiji under onsdag och torsdag och många också från Tonga. Vi håller kontakt varje dag via kortvågsradion och radionätet South Pacific net, dit många av båtarna rapporterar position. Dessutom har vi privat kontakt med flera seglarvänner på väg mot Nya Zeeland. Tryggt och trevligt att ha koll på varandra. Förhoppningsvis kan ni också se oss på MarineTraffic,
Nu vid 15-tiden har vi 630 sjömil kvar till Opua och ytterligare 60 om vi går direkt mot Whangarei/Marsden Cove. Det betyder att vi är halvvägs imorgon bitti. Allt väl ombord!